Vad är det som är roligt? Om du menar allvar med att du inte tycker att det är något dramatiskt i att vare sig välja att dricka alkohol eller inte, så är det inte så klädsamt att sitta och skratta åt andra som gör andra val än du och lägga dina egna värderingar över deras val.
Det är många som har berättat att de inte dricker alkohol, och många har också berättat om varför de valt att avstå. Andra ha berättat att de dricker alkohol, och en del också vad de uppskattar för alkoholhaltig dryck. Varför skulle det senare vara att gå i försvar, men inte det första?
Skratta? Det har jag då verkligen inte gjort. Jag läser varenda inlägg och tar åt mig av allt. Jag själv är uppväxt och lever än idag med alkoholism runt mig, jag tycker det är lärorikt att lära mig om hur andra haft/har det och därför tyckte jag det var väldigt kul och blev glatt överraskad när fler hoppade in och svarade fast de själva inte valt att avstå alkohol.
Fast du.. Angående ditt andra stycke. Har du ens läst mitt första inlägg? Jag skriver ju just om hur man behöver försvara sig när man väljer att avstå, att man får höra ditten och datten om sig själv just för att man inte dricker. Så jag vet på riktigt inte vad du vill ha sagt.
Men ja, det verkar som detta inlägg trampar folk på tårna och bidrar till en diskussion som inte har så fin stämning. Jag vill göra rätt för mig och be om ursäkt om någon tagit illa upp vad jag skrivit och/eller missförstått mitt inlägg. Jag har inget emot de som väljer att dricka givetvis, har aldrig haft och kommer aldrig ha.
Och som jag skrivit har varje inlägg varit väldigt lärorikt och kul att se ur andra vinklar. Jag har barn med en man som är alkoholist och han, tillsammans med min släkt, har fått mig att bygga upp en känsla att man aldrig kommer möta någon som sköter alkohol ordentligt. Låter kanske konstigt för de som aldrig varit i samma sits. Men som sagt - denna tråden och alla svar, och alla anledningar till att folk dricker och inte dricker har gett mig ett perspektiv och i ärlighetens namn hopp att det finns kloka människor som kan hantera det. För i min omgivning existerar inte det.
(och jag nämnde i ett inlägg att jag har ett ansvar gentemot min dotter att inte dricka. Detta är inget riktat mot någon annan utan enbart gällande mig själv. Såg att vissa nämnt att de inte tycker det är ansvarslöst att dricka för man har barn. Det är det givetvis INTE! Men eftersom hennes pappa är alkoholist är jag den enda nyktra vuxna hon har. Och jag minns själv obehaget när min mamma nångång då och då drack - även om hon drack ansvarsfullt, för alla minnen om min pappas fyllor och beteende gjorde sig påminda. Jag vill bara förtydliga detta så inte någon tror jag menar att det är en allmän syn jag har på föräldrar).