Aldrig var jag så larvig som...

[soma]

när jag vaknade i morse och märkte att Wilton inte sovit med oss i sovrummet utan gått ner och lagt sig i vardagsrumssoffan. Min första tanke var inte - "bra att han är bekväm med huset, med att vara själv och att han väljer att ligga där det är bekvämt för honom... " Nä, jag och sambon tittade på varandra, konstaterade att han inte behövde oss längre och blev lite småledsna... (minst sagt).

Nu när jag har tjurat färdigt kom jag på mig själv med hur larvig jag är... Har du någon gång kommit på dig själv vara så larvig angående hunden (hundarna). Berätta!

 

[Zita]

Sv: Aldrig var jag så larvig som...

Jodå, han behöver er visst. Min schäfer låg alltid vid mina fötter. Ibland gick han ut och la sig i hallen eller i soffan. Tror att han tyckte det blev för varmt i sängen.
Visst är man sjåpig när det gäller ens hundar. Var nästan stammis på Blå Stjärnan i Borås när jag hade en york. Hon var skendräktig varje gång, minsta lilla host- eller nysning, så åkte jag in. Veterinären skrattade var gång och undrade vad det var för fel den här gången. Som vanligt, inga fel alls. Blev av med en massa pengar varje gång bara. Men vadå, de är ju ens lille bebis.

 

[soma]

Sv: Aldrig var jag så larvig som...

Jo, klart att man är behövd...

Åkte till jobbet och lämnade honom ensam mellan ca 10.30 och 13. Och det gick bra som vanligt, men man märker när man kommer hem att man behövs... gladare hund får man leta efter!

Klart att det är härligt att de blir stora - men ändå...

 

[Priscilla]

Sv: Aldrig var jag så larvig som...

Jag kom på mej själv med att bli sårad när inte Goliat följde med mej upp för trappen när jag skulle titta på tv, utan stannade med mamma nere i köket.
"han hatar mej, han tycker inte om mej, han tycker mer om henne"

Tills jag kom fram till att det var osten han tyckte mer om än mej.
Men det var ju faktiskt mer okej

 

[soma]

Sv: Aldrig var jag så larvig som...

Grattis till prick 800 inlägg... snyggt!
Det är inte lätt att säga nej till ost...

 

[Lidl]

Sv: Aldrig var jag så larvig som...

Åå.. imorse fattade jag vad ditt inlägg handlade om, Min lilla ligger alltid nedanför min kudde under hela natten så jag bara kan sträcka ner handen och klappa lite på henne men i morse var det tomt där!!! Ingen hund! Jag hittade henne tryggt sovande ute i hallen, hon hade klämt ner sig i en lten bilbarnstol och hon sov lungt och tryggt... utan mig!!!

 

[soffeloffan]

Sv: Aldrig var jag så larvig som...

Känner såväl igen alla gånger

Sedan mamma och pappa skildes, är hunden alltid med mig. Såsom jag är hos pappa, eller hos mamma. Innan när de bodde tillsammans, ja då var det jag som var favoriten! Men nu när man är hos pappa, Joo, då vill hon vara hos mig, till och med sover så nära en i sängen att man inte kan vrida på sig Men sen när man kommer till mamma. Joo då är det bara mamma som gäller.. Då känner man sig lite "Vad är det för fel på mig nu?!" DÅ tycker man att hunden är lite orättvis, eftersom det är jag som tränar agility, går ut med hunden, ger den mat, kelar, leker och allt man kan tänkas göra, men så går den till mamma!

Haha, men hunden saknar ju bara mamma, så det får man ju acceptera