pillerill
Trådstartare
En äldre släkting till familjen har en kakadua, som är nånstans mellan 40-50 år. (jag är osäker, men eventuellt är den vildfångad som ung)
Släktingens nya sambo är ingen djurmänniska överhuvudtaget och skulle helst se att pippin flyttar från dem. Och jag tycker ju lite synd om gojjan som sitter där i sin bur. Vi har blivit erbjudna att ta hem den till oss, men det finns en hel del frågetecken runt detta. Jag själv har aldrig haft någon burfågel, men har försökt läsa på lite. Här kommer några frågor, vissa kanske klassade som "dumma frågor" men de ställs för att få en bredare bild.:
Är det ens sannolikt att en fågel i ovan nämnd ålder mår bra att att byta hem? Min partner har vuxit upp med fågeln, så de känner varandra väl (och fågeln visade tydligt att den kände igen mig också senast jag mötte den, det var då minst 5 år sen jag träffade den senast) så frågan är väl mest om den klarar miljöombytet?
Följdfråga till ovanstående är om den överlever en bilresa på 40-50 mil och hur man transporterar den på bästa sätt?
Fågeln har levt ensam sedan den flyttade till släktingen, för väldigt många år sedan. Jag tolkar det jag läst hittills som att den borde ha sällskap. Rätt eller fel? Hur gör man för att introducera en kompis/partner till den vid den här åldern? Är det ens vettigt att göra det? Bör kompisen ha samma eller motsatt kön?
Fågeln har idag en bur som är betydligt mindre än minimimått för dess storlek, enligt det jag hittade på jordbruksverkets sida. Det är nog samma bur som den haft hela tiden, skulle jag tro. När fågeln var yngre fick den komma ut och flyga i bostaden, men det var nog länge sen senast. Om man har en bur med rätt mått, räcker det då för att fågel ska kunna ta en liten flygtur i buren? Eller behöver buren vara ännu större för det? Hur stor?
Jag är högst medveten om att fågeln inte lever ett optimalt liv som det är just nu och undanber mig kommentarer om vanvård eller liknande. Den ser åtminstone välmående ut. Mina frågor ovan är ställda för att veta om och hur vi skulle kunna ta hem den för att ge den ett bättre liv. I den bästa av världar skulle den få en partner och en stor utebur att flyga runt i, med grenar att sitta på, osv. Men steget dit är än så länge långt.
Släktingens nya sambo är ingen djurmänniska överhuvudtaget och skulle helst se att pippin flyttar från dem. Och jag tycker ju lite synd om gojjan som sitter där i sin bur. Vi har blivit erbjudna att ta hem den till oss, men det finns en hel del frågetecken runt detta. Jag själv har aldrig haft någon burfågel, men har försökt läsa på lite. Här kommer några frågor, vissa kanske klassade som "dumma frågor" men de ställs för att få en bredare bild.:
Är det ens sannolikt att en fågel i ovan nämnd ålder mår bra att att byta hem? Min partner har vuxit upp med fågeln, så de känner varandra väl (och fågeln visade tydligt att den kände igen mig också senast jag mötte den, det var då minst 5 år sen jag träffade den senast) så frågan är väl mest om den klarar miljöombytet?
Följdfråga till ovanstående är om den överlever en bilresa på 40-50 mil och hur man transporterar den på bästa sätt?
Fågeln har levt ensam sedan den flyttade till släktingen, för väldigt många år sedan. Jag tolkar det jag läst hittills som att den borde ha sällskap. Rätt eller fel? Hur gör man för att introducera en kompis/partner till den vid den här åldern? Är det ens vettigt att göra det? Bör kompisen ha samma eller motsatt kön?
Fågeln har idag en bur som är betydligt mindre än minimimått för dess storlek, enligt det jag hittade på jordbruksverkets sida. Det är nog samma bur som den haft hela tiden, skulle jag tro. När fågeln var yngre fick den komma ut och flyga i bostaden, men det var nog länge sen senast. Om man har en bur med rätt mått, räcker det då för att fågel ska kunna ta en liten flygtur i buren? Eller behöver buren vara ännu större för det? Hur stor?
Jag är högst medveten om att fågeln inte lever ett optimalt liv som det är just nu och undanber mig kommentarer om vanvård eller liknande. Den ser åtminstone välmående ut. Mina frågor ovan är ställda för att veta om och hur vi skulle kunna ta hem den för att ge den ett bättre liv. I den bästa av världar skulle den få en partner och en stor utebur att flyga runt i, med grenar att sitta på, osv. Men steget dit är än så länge långt.