Jillybean
Trådstartare
Ni som har fler an ett barn, vad ar aldersskillnaden mellan dem och hur paverkar den ditt forhallande till barnen och deras forhallande med varandra? Nar min aldsta dotter var 2 ar sa blev jag gravid igen. Tyvarr blev det missfall. Var relativt langt gangen, 15 v, sa det var verkligen jobbigt. Det tog tva ar innan jag orkade forsoka igen sa dottern var 5 nar dotter # 2 anlande. I borjan fungerade det jattebra. M var gammal nog att forsta att J behovde mycket uppmarksamhet och hjalpte garna till. Jag kande inte att nagon av dem blev asidosatt, deras olika behov gick bra att mota eftersom de aldrig "krockade". Jag led med min svagerska som fick tre pojkar i tat foljd, de ar nu 7,6 och 4. Hon kande sig ofta otillracklig som mamma eftersom det var omojligt att spendera lika mycket tid pa alla tre och nagon alltid blev asidosatt. Ifs sa tror jag att ens personlighet spelar en enorm roll i hur man hanterar tatt fodda barn, jag har t.ex. en bekant som fodde 8 barn inom loppet av 11 ar. Hon ar lugn som en jag vet inte vad, valorganiserad och alskar sina barn over allt annat. Svagerskan a andra sidan ar spattig, komplett oorganiserad och blir hysterisk over ingenting.
Inte forran nu har aldersskillnaden mellan mina barn kants som ett problem. I ena ringhornan har jag ett trumpet pubertetsmonster, i den andra en envis 7-aring med en vaaaaldigt kort for att inte saga obefintlig stubin
Att vi har nagra fonster kvar ar ett under som har skriks och kastas leksaker. Att jag inte ar komplett graharig ar ett smarre mirakel.
Visst ar dessa faser som alla andra i ett barns utveckling overgaende men fragan ar hur man overlever utan att bli komplett la-la i skallen

Inte forran nu har aldersskillnaden mellan mina barn kants som ett problem. I ena ringhornan har jag ett trumpet pubertetsmonster, i den andra en envis 7-aring med en vaaaaldigt kort for att inte saga obefintlig stubin
