Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Men då så tar man med lätthet med barnen.Trots allt maste man ju kunna fortsatta leva - typ aka och handla mat, ga ut med hunden etc.
Nej inte alls.Eller blir man helt och totalt fastlast vid hemmet nar man far barn?
Ja det där att bolla barnen mellan sig för att få egen tid är förödande för förhållandet.Dessutom vill man vårda den tiden man får tillsammans med sin partner. De flesta skiljsmässor sker under småbarnstiden! Då tycker jag att det är extra viktigt att tänka på att de vuxna i familjen mår bra.
Jag röstar på nanny och att fixa hästarna ett par timmar under dagen. Så kan du spendera kvällen med pappan och barnen!
Om man bara är hemma så är risken alldeles för stor att man bryter ihop snabbare.
Snabbare?
Det verkar som att du tror att man alltid bryter ihop förr eller senare.
Så är det ju inte riktigt.
Det skall bli intressant att få rapport från hur det blev för dig sedan.
Man har så mycket ideér när man väntar första barnet.
Men de brukar bli svårt att hinna med dem sedan.
Jo det är nog det enda som blir bra i längden om man har hästar och barn.
Men det är ju ett helt annat sorts liv än vad den normala Svenska hästägaren har.
Det blir som när jag hade anställd.
Och hur många har råd med det?
Men nu har vi ju ekonomin, och vi bor inte i Sverige.
Vi diskuterar val min situation har, inte den allmanne svenskens?
Hur mycket tid har man egentligen for hasteriet? Hinner man tavla nagon gang i manaden? Blir man hysteriskt sakerhetstankande (mao endast snalla pallar, inga unghastar o dyl?) eller fortsatter man ungefar som forut?
Det behövs oftast mycket mera än att hålla ett öga.Och da kan man val halla ett oga pa varandras ungar?
Jag har inte påstått att det är fel.Fattar fortfarande inte varfor det skulle vara sa fel att fa ett par timmar for mig sjalv nagra dagar i veckan, och halla igang den enda hobby jag har.
Han får tre kvällar i veckan i stii garage, och jag får tre kvällar hos hästen.
Men på dig låter det som om att man inte skall låta pappan ta ansvaret utan snarare göra allt själv SAMT passa upp på pappan.
Tänk dig att det är du som jobbar hela dagen.
Och när du kommer hem så får du inte träffa din partner utan du får fortsätta dagen med att sköta om barn.
För partnern skall vara ledig och göra "sina" saker.
Det kommer inte att dröja så länge tills att du känner dig som i ett fängelse och funderar på vad du skall ha en partner till.
Slutsatsen blir alldeles för ofta - till ingenting.
Man måste vara rädd om förhållandet också.
För att kunna vara det så måste man ha tid tillsammans.
Det klassiska bollandet alltså.
Det ligger en fara i det då man inte hinner med att träffas ordentligt.
Kommunikationen i förhållandet blir oerhört lidande av det.
Och när barnet börjar att prata så att men inte längre kan prata ostört med varandra när barnet är med och vaket.
Så blir det ett problem.
Jag har hållit med Ramona
Man måste vara rädd om förhållandet också.
För att kunna vara det så måste man ha tid tillsammans.
Man kan inte jämföra islandshästar på lösdrift med halvblod för träning och tävling i det här fallet.
Det är skillnad på att ställa ut en ensilagebal med traktor var 4de dag mot att fodra 4 ggr/dag och mocka.
Du och jag har hästarna hemma.
Det är behändigt och lättåtkomligt.
Jag kunde ta in hästen och göra den iordning.
Gå in och amma en slutskvätt.
Rida ett pass.
Amma en trösteskvätt.
Göra iordning hästen efter ridturen.
Det fungerar inte när man har restid till hästen.
Jag red dessutom på dagtid och hade anställd.
Visst kan man ha häst och rida.
Men det kostar liksom på alla de sätt.
Jag hade också medryttare som fick rida en häst.
Om den sedan passade barnet så att jag kunde rida en annan häst.
En förälder borta 3 em och en annan borta 3 em.
Familjeliv?
Man skall vara rädd om förhållandet också.
Och för det kan det ju vara bra att träffas ibland.
Hos oss funkar de iaf, jag är i stallet när jag vill,.
...på sistone har du ju gjort en grej av att argumentera emot mej vad jag än säger.