Akut, kraftig blodbrist - någon med erfarenhet?

[DarkInNight]

Sv: Akut, kraftig blodbrist - någon med erfarenhet?

Tänker på din röda där han står nu och hoppas att det löser sig så att alla mår bra, du, häst och plånbok

 

[Boerperd]

Sv: Akut, kraftig blodbrist - någon med erfarenhet?

Håller tummarna att allt går som det ska!

Positivt är ju att hästen svarade på transfusionen, då är den kanske inte allt för skadad av anemin..:-)

Jag hade alvarliga funderingar på att bygga om stallet och ha modelljärnväg istället, då kan man ha leksakshästar i små hagar när det var som jobbigast i våras.
Det är skitjobbigt när man gör allt i sin makt för att göra rätt också blir det bara pannkaka. Och sen har man folk i sin närhet som har hästarna på gödselstacken, galopperar en timme i veckan och glämmer bort hästen däremellan. Och nog f-n är hästen frisk i år efter år efter år...

Stor styrkekram

 

[lady_vip]

Sv: Akut, kraftig blodbrist - någon med erfarenhet?

.


Ständigt.

Sen, jag hade decennier utan minsta skråma, så det är bara att glädja sig, men dessvärre kan det vända.

Jag måste säga att jag har också funderat, men varför är Alex djur alltid sjuka...? Men när jag började tänka vidare så behövde jag inte gå längre än till mig själv, jag har 2 hästar och 3 hundar, varav det endast är en hund som kan betäcknas som frisk som en nötkärna (12 år gammal korsningsterrier som aldrig skulle tillåta sig själv bli sjuk).

Och jag hade också 4-5 år av noll sjukdom, tog ut vet. akut en gång pga kolik.
Sen kom sjukdomarna, och kunskapen. När kunskapen växer ser man om ett djur är sjukt, även om ingen annan ser det. Man börjar lita på sin magkänsla, kan försäkringsbolagens villkor utantill, hittar lösningar på problem som inte veterinärerna kan reda ut.

Herregud, hade jag inte varit intresserad av att upptäcka sjukdomar hade jag fortfarande stått och klint Vegebom eller nåt annat verkningslöst på min hästs ben och kliat mig i huvet "varför försvinner inte muggen"...

Så jag tycker inte alls att det är särskilt konstigt att vissas djur är sjukare än andras - otur i kombo med kunskap.

 

[Alexandra_W]

Sv: Akut, kraftig blodbrist - någon med erfarenhet?

Inte riktat mot dig, men sen är 'alltid sjuka' lite av en felbild. Men jag skriver ju sällan att 'nu har det gått 6 månader och de mår finemang'. Och man minns att de var sjuka så när/om jag nästa gång skriver är spontana känslan IGEN? Det är mänskligt.

Jag har haft rara röda sen nov 2007. Han var helt kry, hälsokollades i maj 08 och seglade igenom förutom minireaktioner på böjprov lågt BB, vlket vet ansåg var pga överambitiösa bakben och träningsändring. Fick förlängd traktarm och reaktionen borta. Den var ju inget fel eg, och hade säkert klarat sig fint om man bara struntat i den. Men jag gör ju gärna det som går sas.
Sen sommaren 08 upplevde jag honom bromsig och framtung, han hade ibland vad som kändes som en frambenshälta som kom och gick. Kollades på klinik och helt u.a. rakt igenom. Böjprov, longering på hårt och mjukt underlag, ridprov. ENDA man kunde hitta var att på HÅRT underlag och LITEN volt var han aningen stum och kort fra. Vet tyckte att rid inte på hårda vägar ett tag, jag frågade om jag kunde göra med, och vet tyckte tja ringskor. Han fick ringskor och var u.a.

Han tränade dressyr och hoppning från jan 08 och hela tiden framåt tills muskelrupturen, var på FT-läger i juni 08 utan problem.

Sen augusti 08 då blev han dels TVÄRHALT av en tappsko, beroende på att han är känslig för stråltryck. Fick metacam då av vet och sko på och det gav sig. Fick dock en muskelruptur på en bröstmuskel efter okänt äventyr i hagen. Konvalescentade för det, och blev bra.

Har en gång till, i år, fått ges metacam vid en tappsko som inte upptäcktes i tid. Han har tappat minst 10 skor under tiden hos mig, och 2 eller ev 3 (kanske glömt en) gång fått metacam för det.

Varit frisk och kry hela det här året, tills 1 september. Sen dess har det BARA varit skit dock, och han har varit mer eller mindre sjuk/skadad hela tiden. (Fång, magsår, tandfraktur, det här).

Men, 2 år och huvuddelen av tiden kry, fullt igång och inte ett moln på himlen. Men det KÄNNS för bukeläsare etc som inte läst alla 'allt går bra och är bra' som skadad massor/hela tiden.

Ponnyn köpt maj 2007. I jan 08 fick han en slemsäcksvullnad på en bakkota jag kollade upp för att vara säker. Ingen fara och ingen åtgärd. Fått en sulläderinflammation samma vinter pga påfrusen lera. Fick skor en halv skoperiod, sen löst.

Sen varit frisk och kry (minus knotteksem då som deb våren 08). Fick förebyggande skor i vintras för att slippa påfrusen knöggellera. Varit helt frik och kry.

Varit helt frisk och kry 09 med, tills helgen efter midsommar, då han fick fång och visade sig vara IR.

Så, det känns säker konstigt för bukeläsare, men jag har fram tills den här sommaren haft BEHAGLIGA; lugna år utan skador (nån kan de få, skit händer, men det har känts som lugnt och normalt och helvetesoturen utrotad).

Men jag skriver inga inlägg när det 'rullar på utan problem'.

Jag är enormt tacksam att jag haft de här två åren med (för mig) lugn och ro och inga bekymmer. Annars hade jag garanterat INTE klarat den här sommaren och hösten.

Tillägg: Det där med hur lätt det är att känna 'men nu IGEN?' är arabvalacken. Han hade ju en period med bara elände, blev triangelmärkt. Sen spöade han alla odds, och lallade glatt runt med sin triangel, seglade genom hälsokontrollerna och trotsade oddsen och var faktiskt igång på en nivå ingen vågat drömma om, fick till och med hoppa lite. Han mådde fint och åren gick. TRE år senare får han en senskada, och sen drog eländet igång igen. Men då när jag skrev om senskadan, så tyckte folk 'men är han sjuk NU IGEN, han är ju bara sjuk/skadad?'.

Och då var det alltså 3 år sen sist. Men jag skriver ju liksom inte när allt är peachy fine, så när man läser minns man att 'det var ju den som hade det och det problemet', men man minns inte när. JAG fungerar likadant när jag läser om andras, så det är ingen kritik så. Men tid svischar fort förbi utan att man tänke rpå den, och det känns sen kortare än det är.

Men jag funderar ständigt på vad jag skulle gjort, kan göra nu och kan jag göra framtidsmässigt för att inte råka ut för allsköns skit. Oavsett om det är bra eller dåliga perioder, det tar lååång skadefri tid innan jag ens vågar slappna av och sluta kolla dem med en snudd på manisk, hitlerinspirerad nogrannhet.

 

[DarkInNight]

Sv: Akut, kraftig blodbrist - någon med erfarenhet?

håller med!

Jag har också hade relativt friska djur (förutom min ena olycka till häst) i alla mina år jag haft djur, men sen så fullkomligen brast alltihopa och helt plötsligt kändes det som att alla djur var/hadevarit/var på väg/ att bli sjuka/skadade.

Så om man ser till antal veterinärbesök det senaste året, så har det ökat markant, om man jämför med alla tidigare år.


Det verkar vara så, att det går i vågor. Och som du skrev, när man haft sjuka djur, så lär man sig se fort när de mår dåligt igen.

 

[Skogstrollet]

Sv: Akut, kraftig blodbrist - någon med erfarenhet?

Jag är också "otursdrabbad" med mina djur, mycket för att jag har attityden att om ett djur visar tecken på att inte må bra så går jag till botten med det. Jag nöjer mig inte med att det äter, rör sig och skiter... Så jag håller med dig till fullo. Otur eller kunskap att se tecknen...

 

[Springsteen]

Sv: Akut, kraftig blodbrist - någon med erfarenhet?

När det väl börjar så rullar det på I år så har den ena skadan avlöst den andra, för oss med.

Jag håller tummarna för att det ska gå bra för er nu.

 

[lady_vip]

Sv: Akut, kraftig blodbrist - någon med erfarenhet?

Menade inget illa mot dig Alex, mest "men när ska det ta slut för denna stackars människa". Ser ju dig på hundforumet också, med Utters problem och Viktors konstiga allergi (har ju också allergihund och det är en djungel), och känner igen mig i din otur och tycker det är hemskt.

Och håller med dig, jag skriver också mest när djuren är dåliga, herregud, känns som att alla vet vem "Chili med muggen" är, envis matte och konstig häst Tror aldrig att jag har lagt in en ridbild, tror få vet ens hur jag ser ut trots att jag har över 9000 inlägg, men det är ju det Buke är så bra på, ge en ideér, uppslag och tips.

Hoppas av hela mitt hjärta att han blir frisk, det är skit med sjuka djur.

 

[mackan]

Sv: Akut, kraftig blodbrist - någon med erfarenhet?

Så jag tycker inte alls att det är särskilt konstigt att vissas djur är sjukare än andras - otur i kombo med kunskap.

fast förlåt att jag skrattar nu men det skulle alltså innebära enligt din teori att vi som har friska hästar egentligen inte har det utan det är bara vår ren och skära okunskap som gör att vi tror de är friska?

 

[Tussilago]

Sv: Akut, kraftig blodbrist - någon med erfarenhet?

En jag "känner" hade en unghäst som fick sån här akut anemi. Den fick transfusion och kortison, hämtade sig, men fick sen återfall, och då beslöt de att ta bort den. Den vara två år, sjukdomen var tydligen kronisk, skulle troligen återkomma gång på gång.. Tror de vet exakt vad det berodde på, men är inte så insatt..

Riktigt tråkigt då det händer sånt här!! Folk tycker jag har otur, men kan själv inte tycka det är såå farligt. Första hästen fick frambenet avsparkat, avlivning. Andra hästen helt ok, men släpade ett baken efter sig jämt, röntgade, men hittades inget fel, denna dam fick ett föl som avlivades ung pga inflammation runt kotsenbenet. Araben hade skeva ben, halt några omgångar som unghäst, såldes innan inridning. Travaren var fullkomligt kärnfrisk de år jag hade henne. Shirehästen hade klåda årtet runt utan att vi fann nån anledning. Islandshästen jag har ju har vilat sen i juli, köpte henne i januari. Har en ligamentskada.

Folk har en tendens att minnas de dåliga sakerna. Hoppas att det ska lösa sig för din häst! Håller alla tummar!

 

[Flavor]

Sv: Akut, kraftig blodbrist - någon med erfarenhet?

En av våra hundar fick tas bort av akut anemi. Fortfarande vet vi inte vad det berodde på (teorierna var någon typ av leukemi då hon i princip hade 0 ryggmärg kvar, eller förgiftning). Hon magrade kraftigt, gick ner något kilo per vecka, såg ut som ett benrangel (folk måste ha trott att vi vanvårdade henne ) men var i övrigt pigg och som vanligt, hon lekte och stojade som alla andra dagar men åt inget alls och man såg att hennes livsglädje försvann i ögonen på henne ju sämre hon blev. Till slut fick hon somna i i min famn och än idag vet man inte vad anemin orsakades av tyvärr.


Hoppas verkligen din häst blir bättre, skickar en hel drös med styrkekramar!

 

[lady_vip]

Sv: Akut, kraftig blodbrist - någon med erfarenhet?

fast förlåt att jag skrattar nu men det skulle alltså innebära enligt din teori att vi som har friska hästar egentligen inte har det utan det är bara vår ren och skära okunskap som gör att vi tror de är friska?

Nej, och det är ingen "teori", men jag anser inte att jag gör mina djur sjuka, men jag kanske inte nöjer mig med att de lever som ursäkt för att inte kolla upp saker som stämmer.
Har jag friska djur rännner jag inte till veterinären med dem för sakens skull heller.

Sen är det ganska många djurägare överlag som blundar för saker för att de inte vill/orkar/har råd/vågar att ta tag i det.

De som har friska djur är ju bara att gratulera, det hänger ju oftast ihop med god djurhållning.

 

[Grängesberg]

Sv: Akut, kraftig blodbrist - någon med erfarenhet?

.

Eh, det som nu står på kliniken och kämpar för livhanken ÄR just en lite äldre (född 94) med dokumenterad hållbarhet, och en irländare? Och - milt sagt - en tålig typ. (Det är ju delvis anledningen han står där han står och som han står, att han är så förbaskat tålig och visar så lite när han mår dåligt. Sagt det förr, men han är en förklädd islänning när det kommer till smärta/må dåligt. Han visar lite och diffust och helst inte för främmande. Hn missade pipig fullblodskursen fullkomligt. Vilket normalt är mycket tacksam)

Inte en sådan irländare som vi dirkuterade innan du köpte detta fullblod. Jag menar en riktig irländare, med rejäla ben och stadig kropp, dvs en "vanlig irländare" och ingen racer.

Jag vet inte om jag håller med om att den här nya har vart så speciellt frisk av sig, dimper ju ständigt upp trådar om än det ena än det andra, så hållbar och sund verkar den ju inte vara direkt.

Till de som inte tycker att detta är relevant vill jag bara säga!

JAG anser det vara relevant att ge tips och råd om häst som skulle kunna passa, då vi haft den diskussionen förr. Ser inget olämpligt i det.

Så känslig är inte Alexandra, för då skulle hon nog inte vända ut och in på alla veterinära termer och besök, avlivningar beskrivna i detalj osv osv osv som inträffat under alla de år jag följt forumet=många.

 

[Springsteen]

Sv: Akut, kraftig blodbrist - någon med erfarenhet?

De rejäla, stadiga irländarna vi har i vårat stall, och stallen jag stått i förrut, har varit allt annat än hållbara

 

[Constance]

Sv: Akut, kraftig blodbrist - någon med erfarenhet?

Jag får nog ta och hålla med dig IronWill, de irländare jag träffat har det varit allt möjligt knasigt med...

kl

Jag håller med att skadorna avlöser varandra...
Mars - shettisen får fång. Boxvila.
April - 1åringen gör illa sig så blodet sprutar. Ultuna 1 vecka. Boxvila.
Juli - Araben får ett sticksår vid kronranden. Boxvila.

Shettisen fick en väldigt lång boxvila. Hon fick stå inne som sällskap till de andra två

 

[Grängesberg]

Sv: Akut, kraftig blodbrist - någon med erfarenhet?

De rejäla, stadiga irländarna vi har i vårat stall, och stallen jag stått i förrut, har varit allt annat än hållbara

Säkert förekommer det även att irländare får skador, men faktum är att av alla de mellan 80-100 irländare jag kommit i kontakt med antingen på ridskolan eller i tävlingstallen där jag jobbat så har endast fåtalet vart sjuka, två har haft problem med kolik och hältor har vart MYCKET sällsynta.

Däremot så fanns ett Irländskt fullblod, hon fick tillslut tas bort pga av kotproblem fram, spatt bak(damned if you do damned if you don´t) och blindtarmsproblem.

Så visst finns det även skador där, dock inte på långa vägar så mycket som hos andra hästgrupper av min erfarenhet.

Men, det kanske är en fråga om HUR man sköter och rider sina hästar.

 

[biffen]

Sv: Akut, kraftig blodbrist - någon med erfarenhet?

*kl*

Ang otur. etc.

Det är så att vissa människor och djur drabbas mer än andra, är det konstigt?

Rättvist är det inte men inte alls underligt på något sätt i min värld.

Man kan vara en hypernoggrann hästägare och ändå drabbas, vad säger att det är en garanti?

Min erfarenhet är liksom vissa försökt få fram att hästar skadar sig, mer eller mindre ofta och av olika allvarlig karaktär. Deras ägare är mer eller mindre duktiga på att upptäcka detta.

Jag har en "oturshäst" och jag får höra det ofta. "Att jag orkar". Sista tiden har det också varit en hel del men inget av allvarligare karaktär egentligen men tillräckligt för att man ska oroas och kanske delge andra om problemen.

Men OJ vad jag lärt mig massor av saker om sjukdomar och annat som kan uppkomma! Och jag är mer uppmärksam såklart!

Andra som sagt har hästarna "lite hur som" och rider sällan men rätt hårt dessa gånger o de hästarna håller. Eller så kanske ägarna inte ser.. orkar se..

Vissa har tur och slipper problem! Men gör det dessa till BÄTTRE hästägare på något sätt??? Var glad för att det inte uppstår problem men hacka inte på dem som faktiskt får det.

Som någon vis person sa: Om de säger att hästen aldrig varit halt så antingen ljuger de eller så har ägarna inte sett problemet!
Lite hårddraget kanske men tänkvärt.

 

[Alexandra_W]

Sv: Akut, kraftig blodbrist - någon med erfarenhet?

*Kl*

Sådana irländare som Gränges menar har jag också sett väl många med problem, det kan dock vara en ren slump. Jag har ju sett betydligt färre sådana än halvblod/fullblod/andra raser.

Det är dock ingen större vits diskutera varken rasval eller annat, då jag så knogarna vitnar ju hoppas att rara röda ska ta sig igenom det här och överleva, och gör han - vilket gud må förbjuda - INTE det så blir det ingen ny häst. Jag kommer inte hämta mig från den smällen på mycket länge, om jag förlorar älskade D. Utan då lägger jag ner. På obestämt tid. Men det är inte ens på kartan att skaffa en ny häst om det går åt helvete nu. Vilket jag hoppas, hoppas, hoppas att det inte gör.

Otur eller påverkansbart är en diskussion som förts förr, d eolika sidorna kommer aldrig enats. Jag låter var och en tro/tycka somd e vill, men ber vänligt men bestämt att spekulationer, antydningar och dylikt avhandlas någon annanstans, någon annan gång. Inte här och inte nu. Jag orkar det inte, jag har fullt upp med att överhuvudtaget fungera på ett basic plan, dvs komma ihåg vad jag heter, när jag ska jobba och att försöka upprätthålla illusionen av ett normalt liv, samtidigt som jag går sönder av oro inuti. Så, även om det från vissa håll ibland varit klent med det, så ber jag om att respektera att det här är det värsta läge jag någonsin varit i vad gäller mina djur, och det rör den häst som bokstavligt talat är min drömhäst.

Så, erfarenhet av anemi samt tumhållning mottages. Övrigt är jag synnerligen tacksam om det tigs still med.

 

[Constance]

Sv: Akut, kraftig blodbrist - någon med erfarenhet?

Här håller vi alla tummar, tår, tassar och hovar som vi har och det blir några stycken tillsammans

Självklart blir lilla D bra! Det får inte gå på något annat vis!
Hojta till om du behöver hjälp/avlastning med Lillen! I värsta fall har jag hage och stall som han kan bo i tills D kommer hem igen

Du är stark Alexandra! Det du går igenom nu är en marddröm för hästägare!!

 

[nexxa]

Sv: Akut, kraftig blodbrist - någon med erfarenhet?

delvis knapplån

Jag som haft extrem otur med hästarna överlag tycker det är hemskt att folk ens kommer med frågasättningar om ägaren skulle göra något konstigt eller fel. Som någon nämnde så ju mer kunskap man besitter ju mer förstår man av vad som är fel också, och jag gör också så att om jag hittar något som inte stämmer går man till botten med det tills man finner felet! Att blunda för problemen gör ingen nytta. Allt för många struntar i om hästarna är halvkrasslig och rider vidare trots det, SKANDAL i mina ögon.

Nä, stå på dig Alexandra, jag förstår precis hur det känns och jag håller tummarna stenhårt för att din häst ska klara sig!