Alexandra_W
Trådstartare
Nu är jag rädd, på riktigt. Fbl mådde imorse inte bra alls. Varken ätit eller skitit sen kl 22, stod bara och hängde. Ingen temp, bra tarmljud men ont i magen, grävt upp boxen och var irriterad när man rörde magen.
DV ut akut på morgon/fm. Puls 60, temp 38.7. Bra tarmljud. Rektaliserade men inget stopp och normal avföring, gav kramplösande, en tredjedels dos NSAID samt B-vitamin. Tempen sjönk inom 20 min till 38.3, men pulsen ville inte gå ner. Var ner till 52 men stannade sen på 55. Dock lite intresserad av att äta småtuggor hö efter beh.
Så DV tyckte avvakta och kolla pulsen, om inte gått ner till lunch ring klinik. Pulsen la sig på 60 igen, gick inte ner. Ringde klinik som tyckte att om han ändå är såpass pigg och vill äta, fortsätta tussa och ge det till em. Blev lite bättre på em, pulsen sjönk succesivt ner till 50 iaf och han blev feberfri. Åt sina minitussar, men var klart 'sänkt'. Ingen avföring men jäkla bubbel i magen.
Sen vände det åt fel håll sen eftermiddag, pulsen steg till 70, tempen gick upp till 38.7 igen och han ville inte ha sina tussar. Bleka slemhinnor men bra kapilläråterfyllnad. Ringde klinik som inte ville ta emot pga 'ej akut' och ingen ledig isoleringsbox. Tyckte det lät som infektion och rek DV.
Ringde DV som innan jag hunnit prata klart tycker 'klinik, nu, ring ultuna'. Och som inte blev glad över vad de sagt. Men hon ringde upp den vet som beh imorse, och sen Ultuna, och sa uppenbarligen något. För sen ringer Ultuna upp och tycker 'välkommen in, vi tömmer ett stall så vi kan ta emot'.
Kommer in med 70 i puls, 39.8 i temp och vita slemhinnor. Magen bubblar på bra, inget stopp vid rektalisering. Vet tror på infektion iom den höga febern, med akut erlichios som huvudmisstanke. Konstaterar att de ska sätta honom på dropp, ge febernedsättande och gastrogard, och sen skicka mer prover imorgon bla för erlichios. Tas blodprov pga de bleka slemhinnorna och för att kolla vita. Sen blir det fart.
Blodvärdet är så lågt att de trodde det blivit fel på analysen, men lika illa när de körde om. De körde då från ett rör till. Samma sak. Han har en akut, rejäl anemi, och ligger under gränsen för när det är indikation på att ge blodtransfusion, så de förbereder för att kunna tappa en donatorhäst. Han kopplas även upp på dropp med något tillägg som ska ersätta den förlorade volymen i blodet från de röda blodkropparna. De stryker snabbt det febernedsättande och sätter in även andapsin mot magen, och sätter honom på intensivvårdsövervakning.
Här är JAG vit som ett lakan...
Enligt veterinären - som är djupt fascinerad att hästen är så pigg som han är (jag SÄGER ju det, han är en förklädd islänning, han visar INTE direkt tydligt när han mår dåligt, allraminst för främmande), så är de troligaste anledningarna: inre blödning, långsam eller massiv. Massiv mindre trolig iom att han är 'så pigg som han är'. Blödande magsår. Erlichios. Allergisk reaktion på penicillinet eller någon sjukdom som bryter ner de röda blodkropparna.
Han blir lite piggare av droppet, och börjar äta. Ringde nyss dock för att tala om en sak jag glömt, och läget är oförändrat, han är som jag lämnade honom, och de höll på att tappa donartorhästen för att ge honom en blodtransfusion nu inatt.
Vet tyckte att han var ledsen han skrämde mig, och att det var allvarligt men det inte behövde vara katastrof. Planen för natten r än så länge dropp, det där andra medlet, dubbelbehandla mot magsår, ge en blodtransfusion och övervaka. Och med varm hand överlämna honom i medicinarnas vård imorgon för att ta reda på vad det är som pågår.
Och jag är livrädd verkligen, snacka om chock. Men jag är GLAD att jag litade på magkänslan.
Men någon som har erfarenhet av akut anemi, vad berodde det på och hur gick det sas?
DV ut akut på morgon/fm. Puls 60, temp 38.7. Bra tarmljud. Rektaliserade men inget stopp och normal avföring, gav kramplösande, en tredjedels dos NSAID samt B-vitamin. Tempen sjönk inom 20 min till 38.3, men pulsen ville inte gå ner. Var ner till 52 men stannade sen på 55. Dock lite intresserad av att äta småtuggor hö efter beh.
Så DV tyckte avvakta och kolla pulsen, om inte gått ner till lunch ring klinik. Pulsen la sig på 60 igen, gick inte ner. Ringde klinik som tyckte att om han ändå är såpass pigg och vill äta, fortsätta tussa och ge det till em. Blev lite bättre på em, pulsen sjönk succesivt ner till 50 iaf och han blev feberfri. Åt sina minitussar, men var klart 'sänkt'. Ingen avföring men jäkla bubbel i magen.
Sen vände det åt fel håll sen eftermiddag, pulsen steg till 70, tempen gick upp till 38.7 igen och han ville inte ha sina tussar. Bleka slemhinnor men bra kapilläråterfyllnad. Ringde klinik som inte ville ta emot pga 'ej akut' och ingen ledig isoleringsbox. Tyckte det lät som infektion och rek DV.
Ringde DV som innan jag hunnit prata klart tycker 'klinik, nu, ring ultuna'. Och som inte blev glad över vad de sagt. Men hon ringde upp den vet som beh imorse, och sen Ultuna, och sa uppenbarligen något. För sen ringer Ultuna upp och tycker 'välkommen in, vi tömmer ett stall så vi kan ta emot'.
Kommer in med 70 i puls, 39.8 i temp och vita slemhinnor. Magen bubblar på bra, inget stopp vid rektalisering. Vet tror på infektion iom den höga febern, med akut erlichios som huvudmisstanke. Konstaterar att de ska sätta honom på dropp, ge febernedsättande och gastrogard, och sen skicka mer prover imorgon bla för erlichios. Tas blodprov pga de bleka slemhinnorna och för att kolla vita. Sen blir det fart.
Blodvärdet är så lågt att de trodde det blivit fel på analysen, men lika illa när de körde om. De körde då från ett rör till. Samma sak. Han har en akut, rejäl anemi, och ligger under gränsen för när det är indikation på att ge blodtransfusion, så de förbereder för att kunna tappa en donatorhäst. Han kopplas även upp på dropp med något tillägg som ska ersätta den förlorade volymen i blodet från de röda blodkropparna. De stryker snabbt det febernedsättande och sätter in även andapsin mot magen, och sätter honom på intensivvårdsövervakning.
Här är JAG vit som ett lakan...
Enligt veterinären - som är djupt fascinerad att hästen är så pigg som han är (jag SÄGER ju det, han är en förklädd islänning, han visar INTE direkt tydligt när han mår dåligt, allraminst för främmande), så är de troligaste anledningarna: inre blödning, långsam eller massiv. Massiv mindre trolig iom att han är 'så pigg som han är'. Blödande magsår. Erlichios. Allergisk reaktion på penicillinet eller någon sjukdom som bryter ner de röda blodkropparna.
Han blir lite piggare av droppet, och börjar äta. Ringde nyss dock för att tala om en sak jag glömt, och läget är oförändrat, han är som jag lämnade honom, och de höll på att tappa donartorhästen för att ge honom en blodtransfusion nu inatt.
Vet tyckte att han var ledsen han skrämde mig, och att det var allvarligt men det inte behövde vara katastrof. Planen för natten r än så länge dropp, det där andra medlet, dubbelbehandla mot magsår, ge en blodtransfusion och övervaka. Och med varm hand överlämna honom i medicinarnas vård imorgon för att ta reda på vad det är som pågår.
Och jag är livrädd verkligen, snacka om chock. Men jag är GLAD att jag litade på magkänslan.
Men någon som har erfarenhet av akut anemi, vad berodde det på och hur gick det sas?
