Sv: Akademisk dressyr
Risken är ju att du får lika många olika svar till genom att fråga här...
Mycket beror ju på 1) vilka tränare man mött 2) vilka övriga källor man studerat och 3) vad man tagit till sig från 1) & 2).
Detta i sin tur tror jag dels beror på 4) vad man har för tidigare kunskap och attityd och 5) vad man rider på för slags häst. Då talar jag inte om ras, utan om hästens känslighet, kapacitet för samling, arbetsvilja etc.
För mig är det så att min häst har lett mig till denna ridning genom sina behov, och min ingång till AR var genom BB, men sedan har jag läst allt jag kommer över och gjort vissa modifikationer, även om jag i stort sett anser att BB har beskrivit utbildningsgången på ett ganska fullständigt sätt.
Mål, medel och tillvägagångssätt var det ja!
Målet är en självbärig häst, som villigt och lösgjort följer mig. Hjälperna är endast signaler, aldrig mekaniska redskap.
Medlet är att via arbetet med den egna kroppskontrollen få hästen att lyssna allt noggrannare på vad min kropp signalerar, och att 'aldrig' försätta hästen ur balans genom att kräva så avancerade rörelser i förhållande till dess dåvarande förmåga att jag måste 'bära av' hästen mellan hjälperna.
Tillvägagångssättet är att genom de beprövade gymnastiska övningarna (böjning, framåt-nedåt, öppna, sluta etc) i en så lämplig stegring i utförandegrad att jag aldrig håller kvar hästen med hjälperna, utan endast visar vägen, jobba hästen genom utbildningstrappan i självbärighet på varje nivå.
Detta innebär att om hästen tappar balansen i trav på fyrkanten, så travar jag inte vidare där och balanserar upp hästen med inner skänkel mot ytter tygel, (vilket är väldigt vanligt att man får instruktion om av tävlingsdressyrtränare enligt min erfarenhet) utan man tränar då vidare på tex skolorna i skritt och travigångsättningar och så småningom allt längre travsekvenser från lyckade skolor / böjningar på rakt eller böjt spår.
Detta är min tolkning av AR och min häst håller med! Detta gäller ju skolningen av hästen, men sedan kompletterar nog de allra flesta med mera motionsinriktad ridning i skog och mark, där man följer samma principer så gott man kan, men ibland kanske hamnar lite i framvikt när man låter hästen röra sig mer 'rakt ut' och i högre tempo, och längre sträckor. Ibland kan det också vara svårt att följa Racinets utmärkta råd 'använd aldrig hjälperna för att hålla fast/kvar hästen' när man sitter på ett spralligt fullblod med mycket spring i benen...