Äga sitt boende?

gul_zebra

Trådstartare
Funderar på det här med bostadsrätt - vad innebär det egentligen? Vad ska man ha koll på, vilka utgifter ska man ha koll på, vad krävs för att förvalta en bostadsrätt på ett bra sätt?

Jag sitter för tillfället på en del besparingar men bara blöder pengar till hyra då jag pga dessa besparingar blivit av med mitt bostadstillägg. I den här takten är jag pank inom några år och får söka bostadstillägg vars maxtak inte når upp till hyran med alla årliga hyreshöjningar och får leva asknapert resten av livet i stort sett. Rent ekonomiskt vore det klart bättre att äga mitt boende och går inget åt helvete är det förstås en bra investering till äldre dar.

Det som gör mig tveksam är just om jag kan hantera det - hur sjutton finansierar jag en trasig kyl och reparationer tex, och ja... Vad behöver jag egentligen ha koll på i en bostadsrätt, vad måste jag vara beredd på att fixa? Funderingen är väl kort och gott om jag klarar av ansvaret det innebär. Får man en bostadsrätt att gå runt på en garantipension och dåligt ekonomiskt sinne?

Ett annat orosmoment är förstås politik. Jag har sjukersättning, och tänk om högern tar makten igen och inför utförsäkringar igen liksom - vad händer då? Jag har noll sgi, finns inte en chans att jag kan jobba, socialbidrag nekas såklart om det finns en lägenhet som kan säljas men hyreslägenheter finns ju knappt så då står jag på bar backe eller utan mat i kylen. Så... Ja.

Hur tänker ni här?
 
Ett nytt badrum är ju rätt dyrt. Har föreningen inte en förutseende seriös stryrelse kan det komma massiva höjningar om man inte budgeterat för stambyte, tak, dränering etc.

Nu har en del bostadsrättsföreningar gått i konkurs, vilket inneburit att alla pengar är borta och inte har man något boende heller. Det är ju den yttersta risken. Skulder (om man tagit lån), inget boende och allt borta.

Sedan äger man ju inte en bostadsrätt, rent juridiskt.
 
Ett nytt badrum är ju rätt dyrt. Har föreningen inte en förutseende seriös stryrelse kan det komma massiva höjningar om man inte budgeterat för stambyte, tak, dränering etc.

Nu har en del bostadsrättsföreningar gått i konkurs, vilket inneburit att alla pengar är borta och inte har man något boende heller. Det är ju den yttersta risken. Skulder (om man tagit lån), inget boende och allt borta.

Sedan äger man ju inte en bostadsrätt, rent juridiskt.

Jovars. Bostadsrätten äger man men inte den fysiska lägenheten.
 
Funderar på det här med bostadsrätt - vad innebär det egentligen? Vad ska man ha koll på, vilka utgifter ska man ha koll på, vad krävs för att förvalta en bostadsrätt på ett bra sätt?

Jag sitter för tillfället på en del besparingar men bara blöder pengar till hyra då jag pga dessa besparingar blivit av med mitt bostadstillägg. I den här takten är jag pank inom några år och får söka bostadstillägg vars maxtak inte når upp till hyran med alla årliga hyreshöjningar och får leva asknapert resten av livet i stort sett. Rent ekonomiskt vore det klart bättre att äga mitt boende och går inget åt helvete är det förstås en bra investering till äldre dar.

Det som gör mig tveksam är just om jag kan hantera det - hur sjutton finansierar jag en trasig kyl och reparationer tex, och ja... Vad behöver jag egentligen ha koll på i en bostadsrätt, vad måste jag vara beredd på att fixa? Funderingen är väl kort och gott om jag klarar av ansvaret det innebär. Får man en bostadsrätt att gå runt på en garantipension och dåligt ekonomiskt sinne?

Ett annat orosmoment är förstås politik. Jag har sjukersättning, och tänk om högern tar makten igen och inför utförsäkringar igen liksom - vad händer då? Jag har noll sgi, finns inte en chans att jag kan jobba, socialbidrag nekas såklart om det finns en lägenhet som kan säljas men hyreslägenheter finns ju knappt så då står jag på bar backe eller utan mat i kylen. Så... Ja.

Hur tänker ni här?


För min del har det varit väldigt förmånligt att bo i br. Sålde nu i våras och har tjänat 10' i månaden under de 6 år jag bott. Bättre pensionssparande kunde jag inte haft.

Det jag tycker man ska tänka på är att det inte är som att bo i Hr. Går duschslangen sönder får du ringa en hantverkare själv. Går spisen sönder får du köpa en ny.

Dessutom måste ju "ngn" driva föreningen. Flyttar du till en liten förening med ca 10 lgh är sannolikheten för att du behöver engagera dej i styrelsen större än om du flyttar till en förening med 100 lgh.

Olika föreningar kräver olika mkt av sina medlemmar när det gäller trädgårdsskötsel och annat. Värt att kolla upp.

Jag skulle också kolla på föreningens belåning per kvadrat och på årsredovisningen.
 
Funderar på det här med bostadsrätt - vad innebär det egentligen? Vad ska man ha koll på, vilka utgifter ska man ha koll på, vad krävs för att förvalta en bostadsrätt på ett bra sätt?

Jag sitter för tillfället på en del besparingar men bara blöder pengar till hyra då jag pga dessa besparingar blivit av med mitt bostadstillägg. I den här takten är jag pank inom några år och får söka bostadstillägg vars maxtak inte når upp till hyran med alla årliga hyreshöjningar och får leva asknapert resten av livet i stort sett. Rent ekonomiskt vore det klart bättre att äga mitt boende och går inget åt helvete är det förstås en bra investering till äldre dar.

Det som gör mig tveksam är just om jag kan hantera det - hur sjutton finansierar jag en trasig kyl och reparationer tex, och ja... Vad behöver jag egentligen ha koll på i en bostadsrätt, vad måste jag vara beredd på att fixa? Funderingen är väl kort och gott om jag klarar av ansvaret det innebär. Får man en bostadsrätt att gå runt på en garantipension och dåligt ekonomiskt sinne?

Ett annat orosmoment är förstås politik. Jag har sjukersättning, och tänk om högern tar makten igen och inför utförsäkringar igen liksom - vad händer då? Jag har noll sgi, finns inte en chans att jag kan jobba, socialbidrag nekas såklart om det finns en lägenhet som kan säljas men hyreslägenheter finns ju knappt så då står jag på bar backe eller utan mat i kylen. Så... Ja.

Hur tänker ni här?

Det är viktigt att förstå att man som tidigare sagts inte äger den fysiska lådan man bor i, man äger hela huset eller husen tillsammans med alla andra medlemmar i föreningen och äger rätten att bo i lådan. Det här att vara medlem i en förening och tillsammans förvalta något kan fungera både bra och dåligt, beroende på föreningens medlemmar. Har man bra koll själv på hus, ekonomi, styrelsearbete, avtal m.m. så kan man ju själv se till att skaffa sig inflytande i föreningen, har man noll koll själv så blir man väldigt utelämnad till övriga medlemmar i föreningen och får hoppas på att de både kan och är villiga att sköta de gemensamma ägorna. Och tänker de likadant att någon annan förhoppningsvis har koll på huset (inte så ovanligt att få vill sitta i styrelsen och sköta föreningen), så säger det sig ju självt att det inte kommer att bli bra i längden. Eller att det blir konflikt mellan dem som vill investera í nödvändiga åtgärder eller mer kosmetiska saker, och dem som prioriterar låg avgift över allt annat (inte heller så ovanligt).

Kort sagt innebär ett delat ägande tillsammans med andra alltid en viss risk, och det är viktigt att vara medveten om så att man kan bedöma risken efter sina egna förutsättningar och vilja. Själv skulle jag aldrig bosätta mig i en liten förening t ex, och jag undviker generellt sett nya föreningar. En bostadsrätt innebär många fördelar också, men tyvärr har nackdelarna kommit i skymundan i den prishöjningshysteri som varit tillsammans med den tidigare politiska ivern att så många som möjligt ska äga sitt boende. Bostadrätter är en jättebra boendeform för dem som det passar för, men det passar inte alla.

Med både låg inkomst och dålig koll skulle jag vara tveksam om jag vore i din sits att köpa en bostadsrätt, om du måste låna till den. Bankerna kräver också ganska stora marginaler för att bevilja lån. Om du har så mycket pengar att du kan köpa kontant är det en annan sak, då är det värsta som kan hända att bostadsrätten sjunker i värde men du riskerar åtminstone inte kvar med lån för något du inte längre har. Ett alternativ, om du kan tänka dig att sätta dig in i vad det innebär, är ju att lägga pengarna du har på något du kan hyra ut till någon annan och på så sätt skaffa dig en extra månadsinkomst istället för att pengarna ligger på banken. Och om du behöver pengarna så kan du sälja (fast inte på stört såklart) lägenheten utan att du själv behöver flytta ifrån ditt boende. Jag skulle själv vara tveksam till att bo så att jag också måste flytta om jag förlorar min inkomst. På sikt, absolut, men inte så att jag måste flytta på en gång i en redan knepig sits. Att sälja en bostadsrätt är ju också betydligt meckigare än att flytta från en hyresrätt.
 
Hittills ingen skillnad utöver att vi nu kan bygga om och göra mer. Känner viss oro för vattenläckor...
Beroende på summa kan man ju göra olika saker. Kan du genom pengarna få en inkomst är ju det det bästa, annars vet jag inte.
 
Det är viktigt att förstå att man som tidigare sagts inte äger den fysiska lådan man bor i, man äger hela huset eller husen tillsammans med alla andra medlemmar i föreningen och äger rätten att bo i lådan. Det här att vara medlem i en förening och tillsammans förvalta något kan fungera både bra och dåligt, beroende på föreningens medlemmar. Har man bra koll själv på hus, ekonomi, styrelsearbete, avtal m.m. så kan man ju själv se till att skaffa sig inflytande i föreningen, har man noll koll själv så blir man väldigt utelämnad till övriga medlemmar i föreningen och får hoppas på att de både kan och är villiga att sköta de gemensamma ägorna. Och tänker de likadant att någon annan förhoppningsvis har koll på huset (inte så ovanligt att få vill sitta i styrelsen och sköta föreningen), så säger det sig ju självt att det inte kommer att bli bra i längden. Eller att det blir konflikt mellan dem som vill investera í nödvändiga åtgärder eller mer kosmetiska saker, och dem som prioriterar låg avgift över allt annat (inte heller så ovanligt).

Kort sagt innebär ett delat ägande tillsammans med andra alltid en viss risk, och det är viktigt att vara medveten om så att man kan bedöma risken efter sina egna förutsättningar och vilja. Själv skulle jag aldrig bosätta mig i en liten förening t ex, och jag undviker generellt sett nya föreningar. En bostadsrätt innebär många fördelar också, men tyvärr har nackdelarna kommit i skymundan i den prishöjningshysteri som varit tillsammans med den tidigare politiska ivern att så många som möjligt ska äga sitt boende. Bostadrätter är en jättebra boendeform för dem som det passar för, men det passar inte alla.

Med både låg inkomst och dålig koll skulle jag vara tveksam om jag vore i din sits att köpa en bostadsrätt, om du måste låna till den. Bankerna kräver också ganska stora marginaler för att bevilja lån. Om du har så mycket pengar att du kan köpa kontant är det en annan sak, då är det värsta som kan hända att bostadsrätten sjunker i värde men du riskerar åtminstone inte kvar med lån för något du inte längre har. Ett alternativ, om du kan tänka dig att sätta dig in i vad det innebär, är ju att lägga pengarna du har på något du kan hyra ut till någon annan och på så sätt skaffa dig en extra månadsinkomst istället för att pengarna ligger på banken. Och om du behöver pengarna så kan du sälja (fast inte på stört såklart) lägenheten utan att du själv behöver flytta ifrån ditt boende. Jag skulle själv vara tveksam till att bo så att jag också måste flytta om jag förlorar min inkomst. På sikt, absolut, men inte så att jag måste flytta på en gång i en redan knepig sits. Att sälja en bostadsrätt är ju också betydligt meckigare än att flytta från en hyresrätt.

Kanske ska förtydliga att om du ska investera pengarna i något som du kan hyra ut så är det inte bostadsrätt du ska köpa, då ska du satsa på något du äger. Det finns också varianter där man kan köpa andelar och/eller få hjälp med uthyrningen för fritidshus.
 
Tack för svar!
Har greppat att jag inte bokstavligt äger lägenheten, det var klumpigt uttryckt av mig. Är däremot osäker på allt vad det innebär att "äga" så att säga.

Med både låg inkomst och dålig koll skulle jag vara tveksam om jag vore i din sits att köpa en bostadsrätt, om du måste låna till den. Bankerna kräver också ganska stora marginaler för att bevilja lån. Om du har så mycket pengar att du kan köpa kontant är det en annan sak, då är det värsta som kan hända att bostadsrätten sjunker i värde men du riskerar åtminstone inte kvar med lån för något du inte längre har. Ett alternativ, om du kan tänka dig att sätta dig in i vad det innebär, är ju att lägga pengarna du har på något du kan hyra ut till någon annan och på så sätt skaffa dig en extra månadsinkomst istället för att pengarna ligger på banken. Och om du behöver pengarna så kan du sälja (fast inte på stört såklart) lägenheten utan att du själv behöver flytta ifrån ditt boende. Jag skulle själv vara tveksam till att bo så att jag också måste flytta om jag förlorar min inkomst. På sikt, absolut, men inte så att jag måste flytta på en gång i en redan knepig sits. Att sälja en bostadsrätt är ju också betydligt meckigare än att flytta från en hyresrätt.

Mja, lån kan det möjligtvis krävas, om än inte mycket utan jag har så jag kan betala större delen kontant. Beroende på vad jag kan tänkas hitta kan jag tänka mig att det kan behövas lån på 100.000-300.000 kr, mycket beroende på hur snart det kan tänkas ske ett köp också. Alternativet är att pengarna tar slut helt inom några år om jag inte lägger de på en bostadsrätt, just nu går jag minus 66.000 kr/år enbart till hyran liksom så det är inte en fråga om om utan om när sparkontot är helt tömt.

Att köpa och hyra ut är tyvärr inte aktuellt, det vore ett för stort ansvar. Skulle dessutom svida lite väl mycket att ha en lägenhet på annat håll och ändå bo kvar bland de grannar jag har i nuläget. Bajs i förrådet blev lite droppen som rann över bägaren :cautious::turd:
 
Tack för svar!
Har greppat att jag inte bokstavligt äger lägenheten, det var klumpigt uttryckt av mig. Är däremot osäker på allt vad det innebär att "äga" så att säga.



Mja, lån kan det möjligtvis krävas, om än inte mycket utan jag har så jag kan betala större delen kontant. Beroende på vad jag kan tänkas hitta kan jag tänka mig att det kan behövas lån på 100.000-300.000 kr, mycket beroende på hur snart det kan tänkas ske ett köp också. Alternativet är att pengarna tar slut helt inom några år om jag inte lägger de på en bostadsrätt, just nu går jag minus 66.000 kr/år enbart till hyran liksom så det är inte en fråga om om utan om när sparkontot är helt tömt.

Att köpa och hyra ut är tyvärr inte aktuellt, det vore ett för stort ansvar. Skulle dessutom svida lite väl mycket att ha en lägenhet på annat håll och ändå bo kvar bland de grannar jag har i nuläget. Bajs i förrådet blev lite droppen som rann över bägaren :cautious::turd:

Ok, är det så "lite" i sammanhanget (är ju i sig jättemycket pengar, men för en lägenhet så är det inte så mycket lån jämförelsevis). Dock behöver man ju en buffert också på ett annat sätt än när man bor i hyresrätt, och har man svårt att få lån är det ännu viktigare.

En snabb överslagsräkning säger att banken kräver ca 2000 kr utöver kostnaderna för bostaden (brf-avgift, försäkring m.m.) och sedan en viss summa över för levnadskostnaderna. Man kan testa på bankernas hemsidor. Nu är det iofs inte så stor andel av bostadens värde du lånar för, men om du inte klarar deras krav för hur mycket pengar du ska ha kvar så är det inte säkert att du får låna ändå. De räknar ju på att du ska kunna betala räntan även när den är 7%. Men det kostar inget att fråga :up: (dock inte för många åt gången brukar man säga).

Om det kommer funka eller inte måste du räkna på din egen ekonomi samt fråga din egen magkänsla om du är en person som oroar dig för oväntade kostnader och att tvingas att flytta, eller inte.
 
Ok, är det så "lite" i sammanhanget (är ju i sig jättemycket pengar, men för en lägenhet så är det inte så mycket lån jämförelsevis). Dock behöver man ju en buffert också på ett annat sätt än när man bor i hyresrätt, och har man svårt att få lån är det ännu viktigare.

En snabb överslagsräkning säger att banken kräver ca 2000 kr utöver kostnaderna för bostaden (brf-avgift, försäkring m.m.) och sedan en viss summa över för levnadskostnaderna. Man kan testa på bankernas hemsidor. Nu är det iofs inte så stor andel av bostadens värde du lånar för, men om du inte klarar deras krav för hur mycket pengar du ska ha kvar så är det inte säkert att du får låna ändå. De räknar ju på att du ska kunna betala räntan även när den är 7%. Men det kostar inget att fråga :up: (dock inte för många åt gången brukar man säga).

Om det kommer funka eller inte måste du räkna på din egen ekonomi samt fråga din egen magkänsla om du är en person som oroar dig för oväntade kostnader och att tvingas att flytta, eller inte.
Ja det är ju lite pengar för att slippa bli av med de pengar jag har på ingenting iaf :p
Ja buffert är räknad med redan. Konstaterade att man får ha max 120.000 kr utan att ett bostadstillägg påverkas och räknade således bort det helt enkelt, lite grovt då. Men ja, lån är väl det som blir svårt :(
 
Har suttit och kikat lite och ptja, lån ter sig helt tvärt omöjligt. Rent realistiskt lär det bli skitjobbigt att amortera med min inkomst också.

Finns det nånting annat jag kan göra för att inte bli av med pengarna, är det någon som har koll på det? Kikar lite på ettor men, alltså... Det är fan ångest vid blotta tanken på att bo så trångt igen. Som läget är just nu verkar det nästan vara bäst att passa på att sätta sprätt på pengarna, resa och konsumera tills jag är nere på 120.000 kr, men det känns så jävla sjukt att jag ska behöva göra det för att få ut nånting av de. Det här är pengar jag fått ut på en försäkring för att jag aldrig någonsin kommer kunna ha en vettig inkomst, för att jag kommer vara fattig som en jävla kyrkråtta tills jag dör, och så ska de gå till ingenting, alltså... Jag fattar varför systemet ser ut som det gör men det känns så jävla fel.

Värst är väl egentligen att det är mitt eget jävla fel som inte köpte en bostadsrätt direkt utan prompt skulle ha pengarna inför framtida skinnreduktion om jag lyckas gå ner i vikt - en del kanske minns den där paniken jag hade över skinn i vikttråden. Hur jävla dum i huvudet får man bli liksom?! Gaah, kan jag fixa det här på nåt jävla sätt?! :(
 
Har suttit och kikat lite och ptja, lån ter sig helt tvärt omöjligt. Rent realistiskt lär det bli skitjobbigt att amortera med min inkomst också.

Finns det nånting annat jag kan göra för att inte bli av med pengarna, är det någon som har koll på det? Kikar lite på ettor men, alltså... Det är fan ångest vid blotta tanken på att bo så trångt igen. Som läget är just nu verkar det nästan vara bäst att passa på att sätta sprätt på pengarna, resa och konsumera tills jag är nere på 120.000 kr, men det känns så jävla sjukt att jag ska behöva göra det för att få ut nånting av de. Det här är pengar jag fått ut på en försäkring för att jag aldrig någonsin kommer kunna ha en vettig inkomst, för att jag kommer vara fattig som en jävla kyrkråtta tills jag dör, och så ska de gå till ingenting, alltså... Jag fattar varför systemet ser ut som det gör men det känns så jävla fel.

Värst är väl egentligen att det är mitt eget jävla fel som inte köpte en bostadsrätt direkt utan prompt skulle ha pengarna inför framtida skinnreduktion om jag lyckas gå ner i vikt - en del kanske minns den där paniken jag hade över skinn i vikttråden. Hur jävla dum i huvudet får man bli liksom?! Gaah, kan jag fixa det här på nåt jävla sätt?! :(

Kolla igenom Hemnet vad du kan få för pengarna. Och gå från det?
 
Det är väl svinsmart att köpa ngt om du har råd att göra det kontant?
Vet inte vilken stad vi pratar om men ofta kan avgiften vara mkt låg även i attraktiva områden. Kan du köpa lägenheten kontant så har du mkt låg månadskostnad för boendet! Låter som ens smart investering!

Jag har en kompis som bor i en lägenhet i sthlm innerstad för 600 kr i månaden. Samma lägenhet skulle kosta 20 000 i månaden om det hamnade på andrahands-marknaden.
Min lilla tvåa skulle lätt kunna hyras ut för iaf 15 000 kr i månaden (attraktivt område i stlm innerstad).

Tilläggas ska dock att alla föreningar godkänner inte andra-hands uthyrningar under längre tid osv.
 
Värst är väl egentligen att det är mitt eget jävla fel som inte köpte en bostadsrätt direkt utan prompt skulle ha pengarna inför framtida skinnreduktion om jag lyckas gå ner i vikt - en del kanske minns den där paniken jag hade över skinn i vikttråden. Hur jävla dum i huvudet får man bli liksom?! Gaah, kan jag fixa det här på nåt jävla sätt?! :(

Andas :)
Alla människor gör saker de ångrar.
Skinnreduktion kan man väl få betald av landstinget? Finns det någon lägenhet du kan köpa utan att ta lån alls? Kan du tänka dig att flytta till annan stad, annat område? Du har ju ännu större möjligheter om du kan tänka dig att flytta på dig. :)
 
Jovars. Bostadsrätten äger man men inte den fysiska lägenheten.

Du äger inte lägenheten vad du har är ett delägarskap i en förening. Vilket betyder att om föreningen gör KK blir du av med bostadrätten men sitter kvar med dina lån....
Man äger andelen i föreningen (som kan kallas bostadsrätten), men TS frågar efter att äga sitt boende och det gör man inte i en bostadsrätt. Möjligen var jag otydlig.

helt rätt, det är allt för många som inte inser detta
 
Har suttit och kikat lite och ptja, lån ter sig helt tvärt omöjligt. Rent realistiskt lär det bli skitjobbigt att amortera med min inkomst också.

Finns det nånting annat jag kan göra för att inte bli av med pengarna, är det någon som har koll på det? Kikar lite på ettor men, alltså... Det är fan ångest vid blotta tanken på att bo så trångt igen. Som läget är just nu verkar det nästan vara bäst att passa på att sätta sprätt på pengarna, resa och konsumera tills jag är nere på 120.000 kr, men det känns så jävla sjukt att jag ska behöva göra det för att få ut nånting av de. Det här är pengar jag fått ut på en försäkring för att jag aldrig någonsin kommer kunna ha en vettig inkomst, för att jag kommer vara fattig som en jävla kyrkråtta tills jag dör, och så ska de gå till ingenting, alltså... Jag fattar varför systemet ser ut som det gör men det känns så jävla fel.

Värst är väl egentligen att det är mitt eget jävla fel som inte köpte en bostadsrätt direkt utan prompt skulle ha pengarna inför framtida skinnreduktion om jag lyckas gå ner i vikt - en del kanske minns den där paniken jag hade över skinn i vikttråden. Hur jävla dum i huvudet får man bli liksom?! Gaah, kan jag fixa det här på nåt jävla sätt?! :(
Hyr en lägenhet, placera dina pengar i säkra värdepapper och se framtiden an. Du behöver ha en peng över när du går i pension..
 
I backspegeln borde man investerat tex i en lägenhet i sthlm innerstad för låt säga 15 år sedan. Min kompis köpte en etta i Birkastan för 15 år sedan för 1 mille. Detta kändes mycket då. Nu har hon sålt samma lägenhet för drygt 4.2 miljoner.
Smartast nu är att försöka hitta ett område där man tror kommer peaka om låt säga 10 år. Hade jag varit smart hade jag köpt en lägenhet i tex Tel Aviv för 10 år sedan. Jag hade varit stenrik idag då Tel Aviv seglat upp som trend-staden nr 1 nu... Nu är priserna där som i Paris eller NY typ. Det gäller att ligga steget före hela tiden om man vill tjäna cash eller göra bostadskarriär!
Nu tror jag på att investera i öst, eller typ forna Jugoslavien. Det kommer peaka inom ett par år
 
Kolla igenom Hemnet vad du kan få för pengarna. Och gå från det?
Det är det jag gjort. Ettor, trängsel, renoveringsobjekt, stugor eller lägenheter så långt utanför att jag blir beroende av bil.

Det är väl svinsmart att köpa ngt om du har råd att göra det kontant?
Vet inte vilken stad vi pratar om men ofta kan avgiften vara mkt låg även i attraktiva områden. Kan du köpa lägenheten kontant så har du mkt låg månadskostnad för boendet! Låter som ens smart investering!

Jag har en kompis som bor i en lägenhet i sthlm innerstad för 600 kr i månaden. Samma lägenhet skulle kosta 20 000 i månaden om det hamnade på andrahands-marknaden.
Min lilla tvåa skulle lätt kunna hyras ut för iaf 15 000 kr i månaden (attraktivt område i stlm innerstad).

Tilläggas ska dock att alla föreningar godkänner inte andra-hands uthyrningar under längre tid osv.
Staden ifråga är Borlänge.
Ja gud ja! I mitt fall innebär det att jag får rätt till bostadstillägg igen - månadskostnaden går på ett ut så sett (nåja, jag sparar förstås på att inte ha en avgift högre än maximalt bostadstillägg, vilket min hyra är nu), men jag slipper sitta och blöda pengar liksom. Pengarna finns kvar i en lägenhet som jag kan sälja om jag vill resa när jag är 70, typ. Däremot är det inte aktuellt att hyra ut, jag har ingen möjlighet att ta på mig ansvaret som det skulle innebära.

Andas :)
Alla människor gör saker de ångrar.
Skinnreduktion kan man väl få betald av landstinget? Finns det någon lägenhet du kan köpa utan att ta lån alls? Kan du tänka dig att flytta till annan stad, annat område? Du har ju ännu större möjligheter om du kan tänka dig att flytta på dig. :)
Ja absolut, men majoriteten har möjlighet att rätta till det också...
Jo det går, men det är skitkinkigt här så då tog min panik över skinn över :(
Det finns ja, men är då en fjuttig etta vilket mest känns som... Ja. Ångest, typ. Kan tyvärr inte byta stad.

Hyr en lägenhet, placera dina pengar i säkra värdepapper och se framtiden an. Du behöver ha en peng över när du går i pension..
Pengarna är placerade i fonder. Det ses som tillgångar vilket innebär att jag är utan bostadstillägg (nåja, in all fairness får jag 16 kr/månad...) och måste sälja av fonder till hyran varje månad och således sitter på mindre och mindre pengar hela tiden tills jag har så pass lite kvar att jag kan få bostadstillägg igen. Därav att jag vill lägga de på tex en bostadsrätt, för att få behålla pengarna så de faktiskt kan göra något bra i mitt liv och inte bara rinna iväg.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp