Det kan det, och det hände oss i förra huset. Vi lärde oss en läxa, och har nu 200 meter till närmsta granne....det kan ju även hända om du flyttar till hus. Även om chansen är större i lägenhet iom mer folk på mindre yta.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Det kan det, och det hände oss i förra huset. Vi lärde oss en läxa, och har nu 200 meter till närmsta granne....det kan ju även hända om du flyttar till hus. Även om chansen är större i lägenhet iom mer folk på mindre yta.
Jag tycker att du är lite gnällig faktiskt. Drömbostäder växer inte på träd, och nu är läget som det är med den lägenheten som försvann. Det var helt enkelt inte meningen att du skulle bo där.
Det är sällan så att man börjar med sin drömlägenhet och bor där för evigt, de flesta människorna skaffar en bostad som funkar och sen går man vidare därifrån. Man flyttar ibland för att få något som passar bättre för stunden. För det är ju faktiskt så att det som är helt rätt idag kan vara helt fel om ett år. Och det som verkar jättedåligt idag kanske är skitbra om ett par månader.
Jag hade inte varit rädd för att ta en lägenhet som är en kompromiss. Bostäder är inte skrivna i sten. Man måste inte bo kvar där för alltid.
+ @bettysmatte
Kruxet är väl att tar man en lägenhet som är "ok" förlorar man alla sina köpoäng (brukar vara så iaf), och det går ju oftast inte särskilt fort att hamna i toppen igen. Man vill ju inte slösa bort poängen på en lägenhet man bara tänker som mellanboende innan drömlägenheten kommer (om man tänkt flytta inom samma stad/hyresvärd). Så resonerar jag iaf.
Precis. Jag är helt med på hur du menar.Exakt. För att få en skitlägenhet i område man verkligen inte vill bo i är det 3-4 års kötid här dessutom.
Lägenheterna i stan i området jag vill bo i så plats 10 i kön brukar ha iaf 7-8 års köpoäng (svårt veta hur många till det är upp till ettan). Det händer i princip aldrig att plats 10 i kön får lägenheten.
Så den lägenhet jag väljer kan jag räkna med att bo i tills jag flyttar till huset i princip.
Och jag har medvetet samlat köpoäng för att den dag jag vill flytta in till stan så ska jag kunna välja precis vilken jag vill och inte behöva kompromissa. Det är också därför jag fortsatt pendla över ett år, för jag har väntat på att hitta en lägenhet som i allt är tillräckligt bra. (Perfekt är lite en utopi). Jag har ratat flera tidigare för saker som inte känts hundra. Det har känts bra men inte "här vill jag bo!" Det gjorde det när jag tittade på den som nu försvann. Dvs allt tålmodigt väntande lönade sig och det kändes värt att bli av med alla köpoängen. Och som någonstans jag utan stress kan bo tills jag flyttar till huset, när det än blir.
Men att ta något "som väl är okej.." innebär att DET kan bli mitt boende i sådär 10 år iaf innan jag ens har en chans att hitta något likvärdigt. Och det känns lite sådär.
Hade det varit kris och jag inte haft takt över huvudet etc hade det givetvis varit en annan sak.
Fast det där stämmer ju inte. Är man redan inne i systemet hos en hyresvärd brukar lediga lägenheter visas internt innan de går ut på öppna marknaden, så oftast behöver man inte ens byta lägenhet utan man flyttar bara inom bolaget. Sen går det ju att byta till sig en lägenhet med den man redan har. Man vet aldrig vad livet har för planer och det som verkar fullt rimligt nu är helt orimligt om ett år. Man kanske träffar en partner, man kanske blir sjuk, man kanske får ett annat jobb, etc. Livet blir inte alltid som man har tänkt det, även om det kan bli väldigt bra ändå, så det är liksom ingen idé att planera 20 år framåt i tiden.Exakt. För att få en skitlägenhet i område man verkligen inte vill bo i är det 3-4 års kötid här dessutom.
Lägenheterna i stan i området jag vill bo i så plats 10 i kön brukar ha iaf 7 års köpoäng (svårt veta hur många till det är upp till ettan). Det händer i princip aldrig att plats 10 i kön får lägenheten.
Så den lägenhet jag väljer kan jag räkna med att bo i tills jag flyttar till huset i princip.
Och jag har medvetet samlat köpoäng för att den dag jag vill flytta in till stan så ska jag kunna välja precis vilken jag vill och inte behöva kompromissa. Det är också därför jag fortsatt pendla över ett år, för jag har väntat på att hitta en lägenhet som i allt är tillräckligt bra. (Perfekt är lite en utopi). Jag har ratat flera tidigare för saker som inte känts hundra. Det har känts bra men inte "här vill jag bo!" Det gjorde det när jag tittade på den som nu försvann. Dvs allt tålmodigt väntande lönade sig och det kändes värt att bli av med alla köpoängen. Och som någonstans jag utan stress kan bo tills jag flyttar till huset, när det än blir.
Men att ta något "som väl är okej.." innebär att DET kan bli mitt boende i sådär 10 år iaf innan jag ens har en chans att hitta något likvärdigt. Och det känns lite sådär.
Hade det varit kris och jag inte haft takt över huvudet etc hade det givetvis varit en annan sak.
Jag har aldrig bott hos en hyresvärd som haft det så. Man har fått ringa och säga att man vill byta, och då måste man ha bott x antal år och ha något vettigt skäl för det (inte typ "vill bo 2 km närmare jobbet" utan att man behöver större pga utökad familj etc).Är man redan inne i systemet hos en hyresvärd brukar lediga lägenheter visas internt innan de går ut på öppna marknaden, så oftast behöver man inte ens byta lägenhet utan man flyttar bara inom bolaget.
Fast det där stämmer ju inte. Är man redan inne i systemet hos en hyresvärd brukar lediga lägenheter visas internt innan de går ut på öppna marknaden, så oftast behöver man inte ens byta lägenhet utan man flyttar bara inom bolaget.
Hela resonemanget är fel. Man kan inte planera livet 20 år framåt och vara besviken på att det inte går ihop. Det är inte så livet fungerar. Livet är inte statiskt, utan saker och ting förändras.Men vadå "stämmer inte"?
Fast det där stämmer ju inte. Är man redan inne i systemet hos en hyresvärd brukar lediga lägenheter visas internt innan de går ut på öppna marknaden, så oftast behöver man inte ens byta lägenhet utan man flyttar bara inom bolaget. Sen går det ju att byta till sig en lägenhet med den man redan har. Man vet aldrig vad livet har för planer och det som verkar fullt rimligt nu är helt orimligt om ett år. Man kanske träffar en partner, man kanske blir sjuk, man kanske får ett annat jobb, etc. Livet blir inte alltid som man har tänkt det, även om det kan bli väldigt bra ändå, så det är liksom ingen idé att planera 20 år framåt i tiden.
Man tar den lägenheten som är bäst just nu. Sen byter man till sig andra lägenheter.
Hela resonemanget är fel. Man kan inte planera livet 20 år framåt och vara besviken på att det inte går ihop. Det är inte så livet fungerar. Livet är inte statiskt, utan saker och ting förändras.
Jag som jobbat med fastigheter har aldrig varit med om att bolag som inte kan tänka sig ett byte. De flesta bolag har även interna byten. Och detta bolaget verkar ju inte helt omöjliga eftersom de redan tummat på vad de har för policy.
Hela resonemanget är fel. Man kan inte planera livet 20 år framåt och vara besviken på att det inte går ihop. Det är inte så livet fungerar. Livet är inte statiskt, utan saker och ting förändras.
Jag som jobbat med fastigheter har aldrig varit med om att bolag som inte kan tänka sig ett byte. De flesta bolag har även interna byten. Och detta bolaget verkar ju inte helt omöjliga eftersom de redan tummat på vad de har för policy.
Hela resonemanget är fel. Man kan inte planera livet 20 år framåt och vara besviken på att det inte går ihop. Det är inte så livet fungerar. Livet är inte statiskt, utan saker och ting förändras.
Jag som jobbat med fastigheter har aldrig varit med om att bolag som inte kan tänka sig ett byte. De flesta bolag har även interna byten. Och detta bolaget verkar ju inte helt omöjliga eftersom de redan tummat på vad de har för policy.
Fast nu är läget som läget är. Du fick inte lägenheten pga deras dumma regler, men vad ska du göra åt det? Livet är inte rättvist och ibland får man bara gilla läget och tänka att läget är som läget är och man får göra det bästa av situationen.Har du LÄST ens? Jag är besviken för att de UTAN att ha informerat om det innan drog fram en regel som var omöjlig att förutse. Och att det i sista stund innebar att jag INTE fick den lägenhet jag "skulle" ha haft.
Har du LÄST ens? Jag är besviken för att de UTAN att ha informerat om det innan drog fram en regel som var omöjlig att förutse.
Fast någonstans i deras regler/stadgar måste väl ändå den här regeln finnas nedtecknad?
Fast nu är läget som läget är. Du fick inte lägenheten pga deras dumma regler, men vad ska du göra åt det? Livet är inte rättvist och ibland får man bara gilla läget och tänka att läget är som läget är och man får göra det bästa av situationen.
Men nu är du här igen. Du har ingen aning om hur lång tid det kommer att ta innan du hittar något motsvarande. Sluta vara så negativ och dramatisk!känns surt och tungt att kanske behöva vänta lång tid innan jag hittar något motsvarande.
Även om det inte är något att göra åt nu, så kan man väl få gnälla lite och tycka att det är skit ett tag?Fast nu är läget som läget är. Du fick inte lägenheten pga deras dumma regler, men vad ska du göra åt det? Livet är inte rättvist och ibland får man bara gilla läget och tänka att läget är som läget är och man får göra det bästa av situationen.