Ätstörningar och gravid…

[Bebben]

Sv: Ätstörningar och gravid…

Självklart kommer det att gå bra!

Vad skönt att du var ärlig från början, det underlättar så mycket när man behöver (Om man behöver) be om hjälp senare.

Min mage har börjat att växa nu och för 3 dagar sen, för första gången, så blev jag faktiskt glad när jag tittade på den. Jag kände en "Åh, det här är min bebis"-känsla istället för det gamla vanliga "Hjälp vad jag är fet, ful och äcklig"..

Pappan är väl inte den smidigaste kanske med sina uttalanden ibland, men förhoppningsvis kan jag sluta att vara känslig helt och hållet så småningom. Jag har ju några månader till på mig att bli tjock liksom..

 

[Kalaspinglan]

Sv: Ätstörningar och gravid…

Å vad glad jag blir att läsa att du kände så!!! Du ger mig inspiration och hopp!
Jag tror också att man framöver (när tonårsperioden som min bm kallade den för är över) kommer att kunna vara mer fokuserad på att man ska bli mamma, att man bär ett barn, och att man kan vifta bort dumma och onödiga kommentarer. *hoppas hoppas*

 

[Bebben]

Sv: Ätstörningar och gravid…

Ja, och hur mycket man än skulle banta så går ju faktiskt inte bebismagen bort ändå, brukar jag försöka att tänka Så då kan jag lika gärna försöka att äta bra (Eller åtminstone äta, så att både bebis och jag får i oss lite) och låta bli att glo på magen dom dagar då det känns jobbigt. Exempelvis så har jag svårt för att äta när jag mår lite sämre (Är manodepressiv) just för att jag känner mig väldigt dålig då, helt enkelt. Hemsk människa som får lov att äta - typ. Men nu sätter jag på mig en collegetröja istället och äter i alla fall middag ihop med sambon, för det underlättar att äta "bara för att" ihop med honom.

Och imorse kom jag till och med på mig själv med att känna på den utstående magen och fundera på vad det är där inne, istället för att tänka på att byxorna sitter åt. Framsteg minsann!

 

[Kalaspinglan]

Sv: Ätstörningar och gravid…

Ja, och hur mycket man än skulle banta så går ju faktiskt inte bebismagen bort ändå, brukar jag försöka att tänka Så då kan jag lika gärna försöka att äta bra (Eller åtminstone äta, så att både bebis och jag får i oss lite) och låta bli att glo på magen dom dagar då det känns jobbigt. Exempelvis så har jag svårt för att äta när jag mår lite sämre (Är manodepressiv) just för att jag känner mig väldigt dålig då, helt enkelt. Hemsk människa som får lov att äta - typ. Men nu sätter jag på mig en collegetröja istället och äter i alla fall middag ihop med sambon, för det underlättar att äta "bara för att" ihop med honom.

Och imorse kom jag till och med på mig själv med att känna på den utstående magen och fundera på vad det är där inne, istället för att tänka på att byxorna sitter åt. Framsteg minsann!

Tjohooo! Hejja dej!

När jag pratade med BM idag så sa hon att det var viktigt att hon höll koll på mig även efteråt när bebisen pluppat ut och man ammar.. Då kom jag på mig själv (igen) med mina sjuka tankar.. för det är ju min tröst, att när bebisen är ute så kan jag ta timslånga promenader varje dag med barnvagn och hund och dååå ska det minsann bli ordning på vikten igen.

 

[Bebben]

Sv: Ätstörningar och gravid…

Ja, jag trodde också dom skulle släppa taget då ju Men icke sa nicke. Jag ska ha kontakt med en speciell grupp, så att jag ska få fortsatt extra stöd hela första året om jag vill det Men det är delvis pga min psykiska sjukdom också, inte bara ätstörningarna. Men jag kommer antagligen inte att börja amma ens, utan börja med mediciner igen. Jag försöker att få ro i kroppen med det beslutet, men är rädd för att pappan till barnet, omgivningen osv ska tycka att det är fel
Jag är paniskt rädd för att göra fel verkligen.
Samtidigt som jag vill göra allt för att jag ska bli mer stabil i svängningarna, så att bebis ska få en så bra mamma som möjligt, så känner jag mig superdålig som inte kan hantera det själv. Inte bli frisk liksom. Men sen vet jag ändå att amning inte är det viktigaste för ett barn, utan att föräldern (föräldrarna) mår bra och kan fungera på sitt allra bästa sätt. Men sen tänker jag ändå sånahär "Tänk om.." tankar..

Uj, nu fick du ta lite här Jag har haft en lång och tuff period nu som inte verkar vilja ge med sig, så jag behövde nog få ur mig en bråkdel nu..

 

[aqua]

Sv: Ätstörningar och gravid…

jag beundrar er tjejer!!! vad modiga och duktiga ni är!! klart ni klarar detta galant!!

 

[Björk]

Sv: Ätstörningar och gravid…

Ibland har man tur! Och det verkar du ha haft med din barnmorska! Det underlättade säkert i det läge du befinner dig i. Och vad toppenduktigt av dig att ställa dig på vågen, trots att du tycker det är så jobbigt. Jag tycker det låter som om du är SÅ på rätt väg - det här med graviditeten kanske är riktigt bra för dig med tanke på dina "matproblem" - nu blir du tvungen att ta tag i dem. Eller vad tänker du själv?