Sv: Är hästmänniskor trångsynta?
Jag upplever nog att svenskar öht är konflikträdda. Man säger sällan ifrån om det riskerar bli obekvämt.
KL
Ang taktkänslan hos män/kvinnor så ete fasen om jag tänkt på skillnad där.
Men generellt finns faktiskt en del olikheter i hur män och kvinnor rider. Och då inte bara baserat på att män har mer muskelstyrka och annat bäcken.
Utan pga hur många män vuxit upp med dels att som pojkar härja, ramla och "slåss" med varann. Det gör dem generellt lite mindre skraja för att ta konflikter med hästen.
Det är heller inte helt sällan som män hållit på med sporter innan de börjat rida. Och såna som kräver tacklingar och hårt slit. Så de har en viss kroppskännedom, är vana att slita fysiskt/träna/bli svettiga/ta i etc etc.
Man ser också faktiskt en skillnad generellt i hur kvinnor reagerar i skarpt läge avsuttet och hur män gör.
Många kvinnor hukar/skyddar kroppen med armarna och viker undan huvudet. Men de står still med fötterna.
Fler män springer undan, är snabba i fötterna.
Det här är något jag diskuterat med många tränarkollegor och själv observerat i jobbet.
Givetvis är det en generalisering och inget som stämmer på alla.
Det finns tjejer som spelat hockey, slagits och klättrat i träd och vice versa.
Jag har med flit bett min ena tränare att behandla mig som unga pojkar behandlar varann, dvs putta till mig ibland, drämma till mig, slåss och brottas med mig. Just för att jag ska bli tuff nog att inte panika vid smärta, fasthållning etc. För som problemlösare kan jag få en smäll, rejält. Jag måste då vara van vid det. Så jag kan hålla mig kall och tänka. Visst vill jag inte skada mig och är riskmedveten/aktar mig.
Men där måste jag tänka som jag gör för att vara effektiv. Jag har faktiskt träffat betydligt färre kvinnor som tänker så än män. Jag vet inte om jag träffat nog många kvinnor att räkna på ena handen som tänker så. Men en hel del män.
Jag upplever nog att svenskar öht är konflikträdda. Man säger sällan ifrån om det riskerar bli obekvämt.
KL
Ang taktkänslan hos män/kvinnor så ete fasen om jag tänkt på skillnad där.
Men generellt finns faktiskt en del olikheter i hur män och kvinnor rider. Och då inte bara baserat på att män har mer muskelstyrka och annat bäcken.
Utan pga hur många män vuxit upp med dels att som pojkar härja, ramla och "slåss" med varann. Det gör dem generellt lite mindre skraja för att ta konflikter med hästen.
Det är heller inte helt sällan som män hållit på med sporter innan de börjat rida. Och såna som kräver tacklingar och hårt slit. Så de har en viss kroppskännedom, är vana att slita fysiskt/träna/bli svettiga/ta i etc etc.
Man ser också faktiskt en skillnad generellt i hur kvinnor reagerar i skarpt läge avsuttet och hur män gör.
Många kvinnor hukar/skyddar kroppen med armarna och viker undan huvudet. Men de står still med fötterna.
Fler män springer undan, är snabba i fötterna.
Det här är något jag diskuterat med många tränarkollegor och själv observerat i jobbet.
Givetvis är det en generalisering och inget som stämmer på alla.
Det finns tjejer som spelat hockey, slagits och klättrat i träd och vice versa.
Jag har med flit bett min ena tränare att behandla mig som unga pojkar behandlar varann, dvs putta till mig ibland, drämma till mig, slåss och brottas med mig. Just för att jag ska bli tuff nog att inte panika vid smärta, fasthållning etc. För som problemlösare kan jag få en smäll, rejält. Jag måste då vara van vid det. Så jag kan hålla mig kall och tänka. Visst vill jag inte skada mig och är riskmedveten/aktar mig.
Men där måste jag tänka som jag gör för att vara effektiv. Jag har faktiskt träffat betydligt färre kvinnor som tänker så än män. Jag vet inte om jag träffat nog många kvinnor att räkna på ena handen som tänker så. Men en hel del män.
