Är det verkligen så underbart?

[fiaskurken]

Jag vill verkligen inte låta som en pessimist men det finns väl risk för att jag gör det ändå.Ta ändå den här tråden med lite humor. Kvinnor som säger att de skulle kunna vara gravida jämt. Att det är sååå underbart. Jag fattar ingenting.

De första månaderna spydde jag konstant och var helt nojjig över att få missfall,drömde mardrömmar och mådde allmänt dåligt. Redan i vecka 10 hade jag foglossning. Sedan fick jag snabbt en ganska rejäl mage ( visst, mysigt på sitt sätt)Tuttarna värkte satan så jag nästan tjöt varje kväll.

Nu är jag i vecka 21, har en satans foglossning ner mot vänster ljumske, kan knappt gå ut med hundarna,är trött jämt, har dåligt hb och magen värker och spänner och drar och är ivägen när jag vill rida eller klippa gräset eller vad det nu är. Fula bristningar på magen och åderbråck. Sova går ju inte heller.

Visst är det mysigt OCKSÅ när man känner det lilla pyret därinne ibland. Men jag kan verkligen inte fatta hur jag ska orka gå lika lång tid till *pust* Jag kommer ju inte bli mindre precis!

Nä, är det inte så, att en del är det mer mammamaterial i än andra? Kanske hade jag en rosenskimrande syn på det här med graviditet, och det var ju heller inget planerat. Kanske tycker jag det är extra jobbigt bara för det. Tro mig, jag vill gärna ha det här barnet. Men jag vill att den ska komma ut. NU!

Är det ingen som känner som jag,tycker alla att det är så mysmysigt att vara gravid?

 

[LitenIsa]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Jag tycker INTE om att vara gravid. Tjock och klumpig, svullna fötter och ben. Mådde som en överkörd bäver de första 3 månaderna och för att inte tala om alla moralpredikningar man får av alla och en var om att man inte får göra si och inte göra så och absolut inte äta ditt eller datt.

Nu i vecka 38 är det nästintill omöjligt att få sova på nätterna, ligger jag på rygg mår jag illa och alla dessa evinnerliga kisspauser som man måste upp på varje natt.

Nej, det här med att vara gravid är inget för mig

 

[Zaria]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Jag hade inga smärtor eller dyl när jag var gravid,inget illamående,plågsam foglossning,speciellt mycket vatten i kroppen eller något alls.

Men Fy tusan vad TRÅÅÅKIGT det var att vara gravid,sedan hade jag lite svårt att knyta an till bebis i magen när han låg där så jag vet inte om det handlar om det,men jag var aldrig speciellt förtjust i att vara gravid.

 

[fiaskurken]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Vad skönt att jag inte är ensam Jag blir dessutom lite trotsig, jag hatar att känna mig låst och inte kunna bestämma själv. Jag håller på att skaffa mig en unghäst på 2 år och dessutom ett 17årigt islandssto på foder. Och det är fast jag ska ha barn i höst och alla säger att jag inte kommer ha tid för nåt annat. Jag vill vara människa, inte bara mamma och gravid. Om jag lever för mina hästar och plötsligt inte får ha dessa för att jag ska ha barn, då känns det som om det får kvitta.

 

[Kickis]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Tycker verkligen INTE om att vara gravid. Illamående, trötthet eller så har man ont. Hade det funnits andra sätt att skaffa egna barn hade jag gärna gjort det!! Är nu gravid med mitt 2 barn.
Men jag har fått ett nästan starkare intresse för mina hästar nu när jag är mamma. Är glad för att jag har lösdrift i och med att de inte alltid är lätt att komma ifrån vid rätt tid. Men när man är mamma ledig så har man massa tid över för att läsa häst tidningar (ja, för inte orkar jag läsa de där tråkiga mamma tidingarna..bläää!) eller sitta här på Buke och lära sig en massa. Visst får man ibland kämpa lite mer för att få tiden att räcka till även till hästarna, men det är de helt klart värt!!!

 

[fettso]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Varför gjorde du inte abort??Du måste ju ändå vara beredd på vilket ansvar det är att bli mamma.
Du kan ju inte mena att du LEVER för hästarna , barnet måste ju komma i första hand??

 

[Bangsi]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Jag kände precis som du!

Trivdes inte ett enda dugg med att vara gravid.
9- månaders "plåga".
Älskar mitt barn och vill gärna ha fler men jag vill inte vara gravid.
Sonen är nu 7 år och jag har inte glömt hur hemskt det var.

/Åsa

 

[Bangsi]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Varför gjorde du inte abort??Du måste ju ändå vara beredd på vilket ansvar det är att bli mamma.
Du kan ju inte mena att du LEVER för hästarna , barnet måste ju komma i första hand??

Men hallå! Det där var väl ändå elakt sagt.

Ingenstans kan jag utläsa att hon inte skulle vara beredd på vilket ansvar det är att ha barn????

Tills man får sitt barn LEVER man för det man har, katt, hund, häst, sin livspartner osv. Men när man får barn ändrar man på många värderingar b la så går barnet naturligt i första hand.

Men det finns ju inget som hindrar att man har intressen vid sidan av familjen. Vi har hästar, hund, katt, höns och ett engagerat liv i sonen och hans skola och aktiviteter. Det ena utesluter inte det andra - absolut inte.

/Åsa

 

[Rina]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Jag avskyr att vara gravid åtta månader av konstant illamående och trötthet. Förlossningen är inget problem men jag vill inre ha fler barn för jag vågar inte, jag kommer inte orka en graviditet till om den blir som de andra båda och det gör nog inte min sambo heller. Jag är så trött på alla som har mage att stå och säga att ja det är ju självförvållat när man står och spyr i nionde månaden fy för dom som är så okänsliga. Men jag älskar mina barn och anser det definitivt vara värt alla dessa månader av . Barn är det bästa som finns. Visst är det frustrerande med alla uppoffringar och att inte kunna rida men det är ju en så kort tid av ens liv och det är underbart när lilltjejen tjatar om att få rida innan hon fyllt två. Skulle jag bli gravid igen så behåller jag definitivt barnet och det kanske blir bättre, men jag planerar inga fler barn. Men det är olika för alla människor, vissa mår bättre än någonsin. För mig har förlossningarna varit bra och förhållandevis lätta och de första dagarna efter förlossningen har varit en dröm, tänk att få dricka apelsinjuice med massor av isbitar utan att spy tänka att vakna och känna att man inte må illa.

 

[chrysler]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Jag vill verkligen inte låta som en pessimist men det finns väl risk för att jag gör det ändå.Ta ändå den här tråden med lite humor. Kvinnor som säger att de skulle kunna vara gravida jämt. Att det är sååå underbart. Jag fattar ingenting.

De första månaderna spydde jag konstant och var helt nojjig över att få missfall,drömde mardrömmar och mådde allmänt dåligt. Redan i vecka 10 hade jag foglossning. Sedan fick jag snabbt en ganska rejäl mage ( visst, mysigt på sitt sätt)Tuttarna värkte satan så jag nästan tjöt varje kväll.

Nu är jag i vecka 21, har en satans foglossning ner mot vänster ljumske, kan knappt gå ut med hundarna,är trött jämt, har dåligt hb och magen värker och spänner och drar och är ivägen när jag vill rida eller klippa gräset eller vad det nu är. Fula bristningar på magen och åderbråck. Sova går ju inte heller.

Visst är det mysigt OCKSÅ när man känner det lilla pyret därinne ibland. Men jag kan verkligen inte fatta hur jag ska orka gå lika lång tid till *pust* Jag kommer ju inte bli mindre precis!

Nä, är det inte så, att en del är det mer mammamaterial i än andra? Kanske hade jag en rosenskimrande syn på det här med graviditet, och det var ju heller inget planerat. Kanske tycker jag det är extra jobbigt bara för det. Tro mig, jag vill gärna ha det här barnet. Men jag vill att den ska komma ut. NU!

Är det ingen som känner som jag,tycker alla att det är så mysmysigt att vara gravid?

Första 5 månaderna var det ett helvete, mådde konstant illa & inget hjälpte förutom på slutet när jag fick nys om bikarbonat, en av världens bästa grejer enligt mej

Annars har jag inte ens haft foglossing, bara en nerv som klämt i ryggen när jag varit för stillasittande, blev inte så stor heller & mådde faktiskt fantastiskt när jag var gravid, alla tycker ajg borde vara gravid jämt för jag blir så lugn av det

 

[Flyttfogel]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Jag håller med. Jag tycker inte alls det är roligt att vara gravid. Mysigt med bäbis krumbukter men allt det andra skulle jag gärna vilja vara utan. Kommer säkert göra om det, vill ju ha fler barn, men nä, jag kan inte påstå att vara gravid är min grej.. :smirk:

Jag längtar oerhört efter bäbis o min uppfattning om graviditeten har inget att göra med min kärlek till krabaten i magen .
Det känns som om jag klagar mest hela tiden, jag har ont, mår fortfarande illa (v33), sover obekvämt, är varm, varm, varm och nu kan jag bara äta pytteportioner mat så näringen räcker till bäbis men det blir inte så mkt över till mej så jag är trött, trött...

Jag kan inte heller tänka mej att sätta hästeriet helt åt sidan. Det där beror helt på hur man är som person, vad man mår bra av. Om allt funkar bra med bäbis kommer jag antagligen ha 3 hästar över vintern; min gammeltant som ska motioneras måttligt och 2 unghästar som ska tränas lagom o börja ridas in. Jag mår bra av att vara i stallet och det kommer nog knappast att ändras bara för att jag får barn även om vissa saker kommer helt naturligt omprioriteras.

Nä, du är inte ensam om att tycka att graviditeten är överreklamerad...

 

[Kimz0r]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Varför gjorde du inte abort??Du måste ju ändå vara beredd på vilket ansvar det är att bli mamma.
Du kan ju inte mena att du LEVER för hästarna , barnet måste ju komma i första hand??

För den sakens skulle behöver man väl inte ge upp hela sitt liv och hela sin identitet? De flesta barn har ju faktiskt en pappa också!

 

[Timsetim]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Hade jag mått hälften så dåligt som du mår så hade nog jag också känt så!

Två saker tyckte jag var jobbigt med graviditeten:

1. Att för första gången i mitt liv känna mig begränsad av min kropp.

2. Att inte kunna sova ordentligt den sista månaden.

Annars var jag nog väldigt förskonad från de mesta krämpor. Lite tungt var det i slutet, lite ont i fogarna hade jag men om man bara ser till just graviditeten och förlossningen så hade jag kunnat vara gravid igen och igen. Men så kommer det ju ut en liten (eller två) parvel också......

/Timsetim

 

[Willebillebus]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Då får nog jag vara det första i tråden som älskar att vara gravid!

Visst var det jobbigt nån månad med illamående och trötthet, men vid förra grav hade jag inga problem alls och jag hoppas på det denna gång också, är nu ännu bara i vecka 20, men "so far so good"!

Jag älskar den lilla (snart stora) magen och sparkarna och "magmys" som vi har här hemma!

Jag kunde rida länge in i förra grav, och kommer fortsätta så länge det går med denna också.

Sen att man får mindre tid för sina intressen (kanske ganska mycket mindre första tiden), betyder inte att man måste ge upp hästar osv, det gäller bara att lägga upp sin tid på ett bra sätt, och som Kimzor skrev så finns det oftast en pappa!

Jag har 2 hundar och 1 häst och snart 2 barn, och det ska jag hinna med !

 

[escodobe]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Jag har aldrig varit gravid, men de 9 månaderna skrämmer mig mkt mer än alla skräckberättelser om förlossningar...
Skulle hellre beställa en färdig 5-6 åring om det gick *s*.

 

[squirlett]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Då får nog jag vara det första i tråden som älskar att vara gravid!

Här e en till!!!

skulle LÄTT kunnat vara gravid JÄMT!!
Mådde aldrig illa, inga foglossningar, inget ont överhuvudtaget.
Mådde toppen tills den dagen Jason föddes.
Precis innan vi åkte in till förlossningen så mockade jag två boxar med värkar och allt. Inga problem.

Min graviditet var inte det MINSTA planerad men jag älskade det ändå. Och även om förlossningen gjorde nått jävulusiskt ont så var den det häftigaste jag nånsin varit med om!

 

[mimmipigg]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Det är det mest jävliga tillstånd som finns!
Jag har inte spytt en enda gång men under 3x9 månader har jag befunnit mig i stadiet "sekunden-innan-man-spyr".
En av graviditeterna levde jag på snabbmakaroner och isbergssallad med senapsdressing, intogs liggande i soffan långt från doften av annan mat.
Men det finns ju andra modeller av graviditeter också, min kompis fick sitt nionde i våras 9st x 9 mån = 81 månader som gravid, hon har mått som en prinsessa under alla graviditeter.

 

[Acses]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Helt ärligt, att vara gravid är nog något jag kommer tänka igenom både en och två gånger innan jag gör om det.

Jag kräktes dagligen, flera gånger om dagen, fram till v. 18. Nu är jag i v. 23 och kräks fortfarande, dock något mer kontrollerat och inte riktigt varje dag. Jag har ONT i huvudet jämt, är trött, har lågt blodtryck, brösten.... jisses brösten.... Mina små fina äppelbröst har förvandlats till MONSTER, två stora LILA ballonger. De är tunga, jobbiga, ivägen... Bläh! Jag kan inte äta vad jag vill. Jag orkar inte äta. Matos får mig att vilja kräkas ännu mer.

Ja, det är jättemysigt när lillbus sparkar där inne... men h*n sparkar hela tiden och låter mig inte sova, vilket gör mig mer trött än jag redan är. Jag kan inte sätta mig i bilen utan att kräkas, ryggen värker och gör ont...


Hua...

Nej, det är klart det är mysigt att vara gravid... men underbart? Längtar till det lilla livet kommer ut så jag får höra den skrika och skrika och skrika så jag ändå inte får sova någonting.

 

[Rina]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Här e en till!!!

skulle LÄTT kunnat vara gravid JÄMT!!
Mådde aldrig illa, inga foglossningar, inget ont överhuvudtaget.
Mådde toppen tills den dagen Jason föddes.
Precis innan vi åkte in till förlossningen så mockade jag två boxar med värkar och allt. Inga problem.

Min graviditet var inte det MINSTA planerad men jag älskade det ändå. Och även om förlossningen gjorde nått jävulusiskt ont så var den det häftigaste jag nånsin varit med om!

.....

 

[Acses]

Sv: Är det verkligen så underbart?

Varför gjorde du inte abort??Du måste ju ändå vara beredd på vilket ansvar det är att bli mamma.
Du kan ju inte mena att du LEVER för hästarna , barnet måste ju komma i första hand??

Men ja! och bara för att man blir mamma ska man slänga alla sina intressen i sjön för att spendera resten av sitt liv åt att passa barnen.