Adoptivhund vägrar gå ut

[Vaz]

I fredags kom min adoptivhund från ett shelter i Rumänien. Han är runt 5–6 månader gammal, och som ni kan tänka er har det varit en stor omställning för honom.

Han är väldigt rädd för att gå ut. Varje gång vi försöker ta ut honom fryser han till och vägrar gå. Jag har fått bära honom ut, men så fort vi är ute gnäller han och försöker springa hem igen. Även om vi lyckas vara ute en minut räcker det med minsta lilla ljud för att han ska få panik och vilja hem.

Hittills har jag testat:
• Att uppmuntra honom med godis.
• Att ta väldigt små steg och låta honom röra sig i sin egen takt.
• Att bara stå still ute för att hjälpa honom vänja sig vid miljön.
• Att undvika tider på dagen då det är mycket ljud.

Tyvärr har inget av detta fungerat. När vi väl kommer hem kissar och bajsar han på sina pads istället för att göra sina behov ute. Jag bor i ett ganska ljudligt område, vilket jag förstår bidrar till hans rädsla, men jag vet inte hur jag ska hjälpa honom att känna sig trygg och våga mer.

Har någon erfarenhet av en väldigt rädd rescuehund? Jag skulle verkligen uppskatta tips eller specifika metoder som kan hjälpa honom att bygga upp sitt självförtroende.

 

[Sel]

I fredags kom min adoptivhund från ett shelter i Rumänien. Han är runt 5–6 månader gammal, och som ni kan tänka er har det varit en stor omställning för honom.

Han är väldigt rädd för att gå ut. Varje gång vi försöker ta ut honom fryser han till och vägrar gå. Jag har fått bära honom ut, men så fort vi är ute gnäller han och försöker springa hem igen. Även om vi lyckas vara ute en minut räcker det med minsta lilla ljud för att han ska få panik och vilja hem.

Hittills har jag testat:
• Att uppmuntra honom med godis.
• Att ta väldigt små steg och låta honom röra sig i sin egen takt.
• Att bara stå still ute för att hjälpa honom vänja sig vid miljön.
• Att undvika tider på dagen då det är mycket ljud.

Tyvärr har inget av detta fungerat. När vi väl kommer hem kissar och bajsar han på sina pads istället för att göra sina behov ute. Jag bor i ett ganska ljudligt område, vilket jag förstår bidrar till hans rädsla, men jag vet inte hur jag ska hjälpa honom att känna sig trygg och våga mer.

Har någon erfarenhet av en väldigt rädd rescuehund? Jag skulle verkligen uppskatta tips eller specifika metoder som kan hjälpa honom att bygga upp sitt självförtroende.

Jag har ingen direkt erferenhet, men efter allt hunden gått igenom med transport och olika handlers och diverse under sitt korta liv skulle jag nog låta honom landa och bli trygg med er först. Det har inte ens gått en vecka. Gör han sina behov på pad är det ju ingen katastrof om han inte gör det ute ännu.

Han vet inte vilka ni är, vart han är eller vad ni vill. Har förmodligen aldrig gått i koppel eller haft sele på? Kanske aldrig varit utanför kenneln/burarna/området? Gissar att han är född på shelter eller togs dit som valp?
Sedan skynda långsamt, det är inte säkert att han någonsin blir som en helt vanlig "svenssonhund" men räkna med att ni oavsett får tänka månader istället för veckor.

 

[Myrten]

En livrädd hund i ett ljudligt område är en stor utmaning. Vad har organisationen för tips när det gäller dina frågor? Där ska det finnas erfarenhet.

Gå till en lugn plats inom kort avstånd. Ta med padsen och bara var med hunden där. Om han kissar eller bajsar på padsen utomhus, beröm och gå in. Kommer det när ni kommit in igen skulle jag ignorera och vara helt neutral.

Träna att gå i koppel inomhus.

Ge honom tid! Du har en hund med bagage och måste vara inställd på att hantera det.

 

[Kajsalisa]

I fredags kom min adoptivhund från ett shelter i Rumänien. Han är runt 5–6 månader gammal, och som ni kan tänka er har det varit en stor omställning för honom.

Han är väldigt rädd för att gå ut. Varje gång vi försöker ta ut honom fryser han till och vägrar gå. Jag har fått bära honom ut, men så fort vi är ute gnäller han och försöker springa hem igen. Även om vi lyckas vara ute en minut räcker det med minsta lilla ljud för att han ska få panik och vilja hem.

Hittills har jag testat:
• Att uppmuntra honom med godis.
• Att ta väldigt små steg och låta honom röra sig i sin egen takt.
• Att bara stå still ute för att hjälpa honom vänja sig vid miljön.
• Att undvika tider på dagen då det är mycket ljud.

Tyvärr har inget av detta fungerat. När vi väl kommer hem kissar och bajsar han på sina pads istället för att göra sina behov ute. Jag bor i ett ganska ljudligt område, vilket jag förstår bidrar till hans rädsla, men jag vet inte hur jag ska hjälpa honom att känna sig trygg och våga mer.

Har någon erfarenhet av en väldigt rädd rescuehund? Jag skulle verkligen uppskatta tips eller specifika metoder som kan hjälpa honom att bygga upp sitt självförtroende.

Bara ren nyfikenhet varför vill man ha en sån här hund när det finns mängder sociala trygga glada valpar och hundar i Sverige?

Du kommer behöva ge hunden väldigt mycket med tid att landa och det positiva är att hunden förmodligen är född i hägnet och inte har förvildade beteenden åtminstone utan bara är allmänt osocialiserad

Börja med att låta hunden bo in sig med och hos er och när hunden är tryggare kan man gå vidare med socialisering för ett liv i svensk vardag

 

[lilstar]

Usch vilken jobbig hundägarsituation. Utöver de andra tipsen skulle jag dokumentera alla små framsteg och skriva dagbok för att hjälpa motivationen när det tar månader och åter månader av tragglande. Eller för den delen kunna gå tillbaka och konstatera att det inte blivit några egentliga framsteg om det blir så oturligt.

 

[Malibu_Stacy]

I fredags kom min adoptivhund från ett shelter i Rumänien. Han är runt 5–6 månader gammal, och som ni kan tänka er har det varit en stor omställning för honom.

Han är väldigt rädd för att gå ut. Varje gång vi försöker ta ut honom fryser han till och vägrar gå. Jag har fått bära honom ut, men så fort vi är ute gnäller han och försöker springa hem igen. Även om vi lyckas vara ute en minut räcker det med minsta lilla ljud för att han ska få panik och vilja hem.

Hittills har jag testat:
• Att uppmuntra honom med godis.
• Att ta väldigt små steg och låta honom röra sig i sin egen takt.
• Att bara stå still ute för att hjälpa honom vänja sig vid miljön.
• Att undvika tider på dagen då det är mycket ljud.

Tyvärr har inget av detta fungerat. När vi väl kommer hem kissar och bajsar han på sina pads istället för att göra sina behov ute. Jag bor i ett ganska ljudligt område, vilket jag förstår bidrar till hans rädsla, men jag vet inte hur jag ska hjälpa honom att känna sig trygg och våga mer.

Har någon erfarenhet av en väldigt rädd rescuehund? Jag skulle verkligen uppskatta tips eller specifika metoder som kan hjälpa honom att bygga upp sitt självförtroende.

Gå inte ut med hunden just nu. Låt den landa och bygg en trygg relation er emellan, först. Och det gör du inte genom att hela tiden ta ut hunden där den är skräckslagen. Öva på koppel och halsband inne. När det funkar gå ut till samma lugna plats varje gång med blöjpadsen och låt honom kissa på dom.

Har du inte fått någon hjälp och information om dessa problem från organisationen? Du kan inte vara den enda liksom och de måste ju ha störst erfarenhet.

 

[Vaz]

Jag har ingen direkt erferenhet, men efter allt hunden gått igenom med transport och olika handlers och diverse under sitt korta liv skulle jag nog låta honom landa och bli trygg med er först. Det har inte ens gått en vecka. Gör han sina behov på pad är det ju ingen katastrof om han inte gör det ute ännu.

Han vet inte vilka ni är, vart han är eller vad ni vill. Har förmodligen aldrig gått i koppel eller haft sele på? Kanske aldrig varit utanför kenneln/burarna/området? Gissar att han är född på shelter eller togs dit som valp?
Sedan skynda långsamt, det är inte säkert att han någonsin blir som en helt vanlig "svenssonhund" men räkna med att ni oavsett får tänka månader istället för veckor.

 

[Masse]

Funderar lite på om du har tänkt över riktigt vad det innebär att ta en omplaceringshund. Även om det inte varit en från ett annat land som inte fått socialträning utan en helsvensk familjeband så är en vecka ingen tid alls.
Det är helt nytt allt för hunden oçh det tar tid.

 

[Luff]

Har sett exakt samma hända en bekants rumänska rescue. Det gick inte bra. Dom hade alldeles för bråttom. Så låt den landa, inte möta nya människor och ta det luuuungt. Hunden är troligen uppfödd i hundgård och utan socialisering eller koppelträning. Inte räddad från gatan. En gatuhund finner sig oftast fort i olika miljöer. Det är fullskaligt lurendrejeri enligt min mening.

 

[tanten]

I fredags kom min adoptivhund från ett shelter i Rumänien. Han är runt 5–6 månader gammal, och som ni kan tänka er har det varit en stor omställning för honom.

Han är väldigt rädd för att gå ut. Varje gång vi försöker ta ut honom fryser han till och vägrar gå. Jag har fått bära honom ut, men så fort vi är ute gnäller han och försöker springa hem igen. Även om vi lyckas vara ute en minut räcker det med minsta lilla ljud för att han ska få panik och vilja hem.

Hittills har jag testat:
• Att uppmuntra honom med godis.
• Att ta väldigt små steg och låta honom röra sig i sin egen takt.
• Att bara stå still ute för att hjälpa honom vänja sig vid miljön.
• Att undvika tider på dagen då det är mycket ljud.

Tyvärr har inget av detta fungerat. När vi väl kommer hem kissar och bajsar han på sina pads istället för att göra sina behov ute. Jag bor i ett ganska ljudligt område, vilket jag förstår bidrar till hans rädsla, men jag vet inte hur jag ska hjälpa honom att känna sig trygg och våga mer.

Har någon erfarenhet av en väldigt rädd rescuehund? Jag skulle verkligen uppskatta tips eller specifika metoder som kan hjälpa honom att bygga upp sitt självförtroende.

Först - vilka funderingar hade du inför importen? Vad hade du väntat dig att få hem? Hur hade du planerat första månaderna?

Ni har inte skaffat en "vanlig hund". Det är en individ från helt andra förhållanden och förutsättningar än en svensk hund.
Hur har den tillbringar tiden innan den kom till Sverige?
Är den uppfödd i bur? Har den någonsin varit utomhus tidigare? Vet du något om detta?

Hundar är väldigt olika individer -precis som människor,
Du behöver helt enkelt totalt anpassa dig efter hundens förutsättningar och behov.

 

[tanten]

Tillägg
Lite av min käpphäst. Du har inte adopterat en hund. Man kan inte adoptera djur.

Du har köpt en okänd hund från ett annat land.

 

[Kajsalisa]

Har sett exakt samma hända en bekants rumänska rescue. Det gick inte bra. Dom hade alldeles för bråttom. Så låt den landa, inte möta nya människor och ta det luuuungt. Hunden är troligen uppfödd i hundgård och utan socialisering eller koppelträning. Inte räddad från gatan. En gatuhund finner sig oftast fort i olika miljöer. Det är fullskaligt lurendrejeri enligt min mening.

Håller verkligen med dig om att det är lurendrejeri. Hade man verkligen velat göra skillnad hade pengarna kunnat läggas på omfattande kastrering och hjälpa hundarna på plats.

 

[tanten]

Ytterligare ett tillägg

Här på buke finns massor av hjälp att få. Vi reagerade nog med ryggmärgen många av oss. Här finns stor erfarenhet av alla aspekter avv hunderi.

Samtidigt så vill väl de flesta av oss att ägare och hundar ska må bra.

Fråga på! och ge oss mer detaljer om nuvarande och tidigare liv för den, så kanske alla kunniga här kan hjälpa till

 

[nullo-modo]

I fredags kom min adoptivhund från ett shelter i Rumänien. Han är runt 5–6 månader gammal, och som ni kan tänka er har det varit en stor omställning för honom.

Han är väldigt rädd för att gå ut. Varje gång vi försöker ta ut honom fryser han till och vägrar gå. Jag har fått bära honom ut, men så fort vi är ute gnäller han och försöker springa hem igen. Även om vi lyckas vara ute en minut räcker det med minsta lilla ljud för att han ska få panik och vilja hem.

Hittills har jag testat:
• Att uppmuntra honom med godis.
• Att ta väldigt små steg och låta honom röra sig i sin egen takt.
• Att bara stå still ute för att hjälpa honom vänja sig vid miljön.
• Att undvika tider på dagen då det är mycket ljud.

Tyvärr har inget av detta fungerat. När vi väl kommer hem kissar och bajsar han på sina pads istället för att göra sina behov ute. Jag bor i ett ganska ljudligt område, vilket jag förstår bidrar till hans rädsla, men jag vet inte hur jag ska hjälpa honom att känna sig trygg och våga mer.

Har någon erfarenhet av en väldigt rädd rescuehund? Jag skulle verkligen uppskatta tips eller specifika metoder som kan hjälpa honom att bygga upp sitt självförtroende.

Det kan ta månader om någonsin för hunden att bli trygg.

Rekommenderar en bra tränare och låt hunden vara inne under tiden.

 

[Vaz]

Lite gemensamt svar: Givetvis förstår jag att detta inte är någonting som går på en dag och jag arbetar på distans och har all tid i världen för honom. Detta är inget 24 timmars beslut att hämta hem honom. Jag förstår mycket väl att det krävs tid och tålamod jag vände mig till er för tips och råd då oavsett hur mycket man läser på så är det alltid en annan sak att få råd från andra. Så förväntar mig absolut inte att det här ska gå på en dag.

Jag har pratat med organisationen nu, han blev lämnad som valp utanför sheltret när han var 2-3 månader gammal. Nu är han 5-6 månader, jag fick reda på att han inte har bott tillsammans med resterande hundar ute utan har bott hos ”ägaren” av organsationen i hennes hem.

Fick också veta att han troligen där gjorde alla sina behov inomhus och att han levt ganska skyddat hemma hos henne utan besök etc.

 

[Sel]

Lite gemensamt svar: Givetvis förstår jag att detta inte är någonting som går på en dag och jag arbetar på distans och har all tid i världen för honom. Detta är inget 24 timmars beslut att hämta hem honom. Jag förstår mycket väl att det krävs tid och tålamod jag vände mig till er för tips och råd då oavsett hur mycket man läser på så är det alltid en annan sak att få råd från andra. Så förväntar mig absolut inte att det här ska gå på en dag.

Jag har pratat med organisationen nu, han blev lämnad som valp utanför sheltret när han var 2-3 månader gammal. Nu är han 5-6 månader, jag fick reda på att han inte har bott tillsammans med resterande hundar ute utan har bott hos ”ägaren” av organsationen i hennes hem.

Fick också veta att han troligen där gjorde alla sina behov inomhus och att han levt ganska skyddat hemma hos henne utan besök etc.

Det var ju himla synd att fostraren inte valde att ta tillfället i akt att socialisera honom när han var yngre och han ändå var hemma hos hen.. men gjort är gjort och nu har han det bagaget. Efter den infomrationen tror jag ännu mer på att ni ska vara hemma tillsammans en tid innan ni närmar er den bullriga och främmande utomhusmiljön.
Transporten lär ha varit ett rätt stort trauma - vi vet ju inte heller vilka rädslor han har i genbanken.

Passa på att träna på koppelgående, vänj vid sele och befäst positiva associationer. Lär känna varandra helt enkelt. Ha på TV och öppna fönstren för att släppa in vardagsljud.

Vad säger organisationen annars? Kan de hjälpa er med tränare och kontakter?

 

[Mia_R]

Med tanke på hans härkomst skulle jag trots rädslorna ändå ta honom till veterinär för att kolla upp så rabiesskyddet verkligen är ok, att han fått alla sprutor han ska ha. Tyvärr går det ju inte att lita på organisationerna när det gäller detta.

 

[dobbis]

Lite gemensamt svar: Givetvis förstår jag att detta inte är någonting som går på en dag och jag arbetar på distans och har all tid i världen för honom. Detta är inget 24 timmars beslut att hämta hem honom. Jag förstår mycket väl att det krävs tid och tålamod jag vände mig till er för tips och råd då oavsett hur mycket man läser på så är det alltid en annan sak att få råd från andra. Så förväntar mig absolut inte att det här ska gå på en dag.

Jag har pratat med organisationen nu, han blev lämnad som valp utanför sheltret när han var 2-3 månader gammal. Nu är han 5-6 månader, jag fick reda på att han inte har bott tillsammans med resterande hundar ute utan har bott hos ”ägaren” av organsationen i hennes hem.

Fick också veta att han troligen där gjorde alla sina behov inomhus och att han levt ganska skyddat hemma hos henne utan besök etc.

Och jag tror dom ljuger!

 

[Sel]

Och jag tror dom ljuger!

Eventuellt, men i det stora hela kvittar det ju. Hunden är hos TS och har de problem den har.

 

[linnsan]

Jag hade heller inte gått ut med hunden den första tiden.
Sen vet jag inte riktigt vad ni har för förväntan med hundägandet, men ni får nog vara beredda på att det kanske inte går att rasta/promenera normalt på flera månader eller tom år. Vissa kommer aldrig över det. En släkting till mig köpte hund från ett rumänskt rescue och den hunden var sån hela livet, tyvärr. Den lärde sig att rasta sig på tomten men ville sen direkt fly in igen.

Håller såklart tummarna att det släpper för er, men jag hoppas att rescuet har varit ärliga med vad ni eventuellt kan förvänta er för jobb/liv tillsammans med hunden.

Försök att leka och mysa inne i hundens takt för att bygga relation så den har någon att luta sig mot när ni börjar gå ut igen

Lycka till!