Läste idag en intressant debattartikel och självklart poppade det upp några frågetecken om vad som egentligen är våld. Så nu frågar jag er, vad är våld för er i samband med träning/hantering av hästar och vad anser ni vara okej att göra?
Källa: http://www.hippson.se/artikelarkivet/kronikor/debatt-finns-det-acceptabelt-vald-vid.htm
Jag har blivit arg på hästar som försökt hota med att hugga ett par gånger och hade det inte varit för att det var andras hade jag nog smällt till dem ordentligt, men om jag rannsakar mig själv så handlar det nog om att jag egentligen blev rädd. Andra mer erfarna hästmänniskor jag sett hantera liknande situationer har inte brytt sig.Läste idag en intressant debattartikel och självklart poppade det upp några frågetecken om vad som egentligen är våld. Så nu frågar jag er, vad är våld för er i samband med träning/hantering av hästar och vad anser ni vara okej att göra?
Källa: http://www.hippson.se/artikelarkivet/kronikor/debatt-finns-det-acceptabelt-vald-vid.htm
Bra artikel tycker jag. Och det är positivt att sånt här diskuteras mer öppet i hästvärlden.Läste idag en intressant debattartikel och självklart poppade det upp några frågetecken om vad som egentligen är våld. Så nu frågar jag er, vad är våld för er i samband med träning/hantering av hästar och vad anser ni vara okej att göra?
Källa: http://www.hippson.se/artikelarkivet/kronikor/debatt-finns-det-acceptabelt-vald-vid.htm
Om man bara utgår från den här meningen, skulle det anses vara "våld" att styra hästen mot ett hinder som det vägrat hoppa, gång på gång igen tills den hoppar utan att ge extra skänklar eller piskrapp (typ man lägger en volt och bara rider an på nytt)?
Det beror helt på hur hästen påverkas av det - hur det görs och hur hästen är som individ.
Det jag syftar på är ingen skillnad från "vanlig" ridning, det med att lägga volt och rida an igen, men om det nu skulle klassas som "våld" då är förvisso all ridning våld. För jag tror inte det finns så många unghästar som inte har bockat för att bli av med sadeln på ryggen. Jag tror det blir en hårfin balansgång över vad som är våld och inte.
Ja absolut. Den kan välja att inte hoppa. Helt ok.
Jag vet jag har hört talas om folk där hästen bitit dom och dom varit så kalla att de bitit tillbaka.
Själv har jag varit med om hästar som sparkas eller försökt, då har jag "sparkat" tillbaka och sagt "hallå, det där är inte okej". Hästar gör så i hagen också, om den ena sparkar och den andre inte gillar det så sparkar den tillbaka, men det kanske anses vara våld när en människa gör så och inte en häst?
Fast med risk att vara en jobbig jäkel - om det har blivit ett mönster och vana att hästen inte respekterar ens utrymme eller försöker gå över en, då kanske man behöver titta på hur man själv kan bli en del av lösningen istället för en del av problemet.
...det kan ju inte vara så kul att ha en häst som biter efter en. Det blir kanske litet OT, men i ett sådant fall kan jag absolut tycka att det kan vara befogat med lindrigt våld som korrigering. En örfil t ex. Men grejen är ju att det behöver vara en konsekvent korrigering. Att göra det "nån gång" är klart sämre än att göra det tio gånger i följd, till och med kontraproduktivt eftersom det talar om för hästen att man inte är konsekvent, pålitlig eller en självklar ledare. Hästen kan inte förväntas förstå varför den inte får bitas ibland, medan det är helt ok andra gånger. Negativ spiral. Somliga fighter tror jag att man är tvungen att ta oavsett om man har lust/ork eller inte, annars blir umgänget ohållbart till slut.
Haha, alltså... du dömmer efter ett enda inlägg där jag BARA säger våra problem. Hästen är hemskt närgången, han vill vara med dig, på dig och följer mig vart jag än går. När vi promenerar så har jag alltid ett glappande grimskaft, tillräckligt långt så ha kan gå 1,5m från mig men samtidigt inte kliva på det när han går med mulen i marken. Det fungerar oftast bra. Men när han blir rädd eller stressad söker han sig emot mig och vill gå bakom mig, eller helst på mig eftersom han är stressad och inte vet vart han har sig själv medans han fokuserar på det läskiga. Jag korregerar han alltid då och visar att "nej, här kan du gå men inte här" så många gånger det krävs. Dock smäller han till mig ibland just pga att han har noll kontroll på sin egen kropp och inte kan bestämma mig vilken sida av mig han vill gå på.Fast med risk att vara en jobbig jäkel - om det har blivit ett mönster och vana att hästen inte respekterar ens utrymme eller försöker gå över en, då kanske man behöver titta på hur man själv kan bli en del av lösningen istället för en del av problemet.
Med det sagt så tycker jag att en hel del av vad som skulle kunna definieras som våld kan vara både rimligt och befogat i umgänget med en häst, i lärande och korrigerande syfte. Våld och framför allt hot om våld är ju det primära sättet som hästar själva sätter gränser i umgänget med varandra, som Billy pekar på. Men...
...det kan ju inte vara så kul att ha en häst som biter efter en. Det blir kanske litet OT, men i ett sådant fall kan jag absolut tycka att det kan vara befogat med lindrigt våld som korrigering. En örfil t ex. Men grejen är ju att det behöver vara en konsekvent korrigering. Att göra det "nån gång" är klart sämre än att göra det tio gånger i följd, till och med kontraproduktivt eftersom det talar om för hästen att man inte är konsekvent, pålitlig eller en självklar ledare. Hästen kan inte förväntas förstå varför den inte får bitas ibland, medan det är helt ok andra gånger. Negativ spiral. Somliga fighter tror jag att man är tvungen att ta oavsett om man har lust/ork eller inte, annars blir umgänget ohållbart till slut.
Du beskrev att hästen ofta smäller till dig med huvudet, inte respekterar ditt utrymme, tenderar att gå över dig, och bits. Det jag menade, även om jag kanske formulerade det dumt, var att ingen häst beter sig så om man inte (medvetet eller omedvetet) ger den lov att göra det. Precis så tråkigt som det låter, menar jag att det i de allra flesta fall är - hur underbar hästen än är i alla andra situationer. Det var inte min mening att döma, utan en uppriktig reflektion utifrån det du beskrev.
Jovisst, är man van vid mycket hanterade äldre hästar som inte är buffliga från grunden samt helt oerfaren med vad landet bortom stallplanen är så är det väl en "självklarthet att en häst ska bete sig automatiskt". Sen att folk brukar ha en tendens att gå lös på hästen totalt bara för att den är lite närgången när den blir osäker är en av de anledningar till varför jag inte står i ett större stall (dock respekterar han utrymme i vardagen, bits inte osv. så andra kan hantera honom utan minsta problem. Jag nämnde bara en av våra värsta dagar eftersom jag inte ofta alls blir sur eller arg på honom).Du beskrev att hästen ofta smäller till dig med huvudet, inte respekterar ditt utrymme, tenderar att gå över dig, och bits. Det jag menade, även om jag kanske formulerade det dumt, var att ingen häst beter sig så om man inte (medvetet eller omedvetet) ger den lov att göra det. Precis så tråkigt som det låter, menar jag att det i de allra flesta fall är - hur underbar hästen än är i alla andra situationer. Det var inte min mening att döma, utan en uppriktig reflektion utifrån det du beskrev.
Om det är så att ni jobbar på att ändra situationen så är det ju jättebra!
