lynxlady
Trådstartare
Nu är det dags igen. Min Jerry har börjat i trean och vi ska ha utvecklingssamtal. Allt kan självklart inte vara bra, men fröken klagar missnöjt på småsaker som hon sen erkänner inte är viktiga men hon får barnet att bli ännu mer off mot skolan..
Barnet i fråga tycker inte om skolan, har inte gjort sen han började ettan.
Barnet är inte speciellt högljudd, han är ganska lugn och sansad precis som sin far (jordens salt ) och ställer sig inte upp framför klassen om han inte måste. Vilket självklart retar henne då han måste börja ta för sig!! Måste VILJA!
Han har gott om vänner och leker på rasterna("men jerry jag ser ju aldrig att du bara leker med ett och samma barn i flera dagar, vill du inte ha en speciell kompis??" Är det fel att ha många vänner undrar jag då..), aldrig i bråk, han har kommit så långt som han ska i sina ämnen, men han är ofta trött och ofokuserad.
Strax innan skolstarten nu så hamnade jag på sjukhus och hmm, utgången var lite osäker där ett tag. Jag var borta en månad. Självklart påverkades han även av detta.
Sen är pappa lite dålig på att hålla läggtiderna, normalt sett har vi varannan vecka men det är först nu jag kunnat ha honom igen.
Till saken i mitt vimsiga inlägg; Om barnet hunnit så långt han ska i sina ämnen, är snäll mot barn och fröknar, gör det han blir tillsagd, hur kan man då hota med att "annars kanske du måste gå om ett år Jerry!" bara för att i nästa sekund ändra sig och säga att han kommit så långt han ska? Dåligt ledarskap i mitt tycke, hon borde hellre berömma kan man tycka?
"Du är duktig på det här och det här, och det här behöver vi jobba mer på" tex. Positiv förstärkning?
Sen kan hon prata en stund och börja om igen med "om det blir sämre kanske du måste gå OM ett år Jerry!"
Fler än jag som har lite problem med utvecklingssamtalen?
Barnet i fråga tycker inte om skolan, har inte gjort sen han började ettan.
Barnet är inte speciellt högljudd, han är ganska lugn och sansad precis som sin far (jordens salt ) och ställer sig inte upp framför klassen om han inte måste. Vilket självklart retar henne då han måste börja ta för sig!! Måste VILJA!
Han har gott om vänner och leker på rasterna("men jerry jag ser ju aldrig att du bara leker med ett och samma barn i flera dagar, vill du inte ha en speciell kompis??" Är det fel att ha många vänner undrar jag då..), aldrig i bråk, han har kommit så långt som han ska i sina ämnen, men han är ofta trött och ofokuserad.
Strax innan skolstarten nu så hamnade jag på sjukhus och hmm, utgången var lite osäker där ett tag. Jag var borta en månad. Självklart påverkades han även av detta.
Sen är pappa lite dålig på att hålla läggtiderna, normalt sett har vi varannan vecka men det är först nu jag kunnat ha honom igen.
Till saken i mitt vimsiga inlägg; Om barnet hunnit så långt han ska i sina ämnen, är snäll mot barn och fröknar, gör det han blir tillsagd, hur kan man då hota med att "annars kanske du måste gå om ett år Jerry!" bara för att i nästa sekund ändra sig och säga att han kommit så långt han ska? Dåligt ledarskap i mitt tycke, hon borde hellre berömma kan man tycka?
"Du är duktig på det här och det här, och det här behöver vi jobba mer på" tex. Positiv förstärkning?
Sen kan hon prata en stund och börja om igen med "om det blir sämre kanske du måste gå OM ett år Jerry!"
Fler än jag som har lite problem med utvecklingssamtalen?