Sv: 4,5 åring som inte lyssnar ett dugg! *hjälp*
Men vart har du gjort av svansen då???
Annars var det ju ett smart sätt, dock skulle inte mina töser ha kvar den speciellt länge
Ja säger som någon annan. En 4,5 åring som går på dagis kan fenomenet att plocka upp sina leksaker.
Mina barn är snart 4 och 5,5 år och får själva plocka upp leksaker på sitt rum, tidigare var det ofta problem och de vägrade osv men nu när jag har det här klistermärkessystemet så går det lättare. Klistermärken samlas och när de har ett visst antal, anpassat för åldern, så får de en sak. Jag har sedan jag var liten sparat mina planscher på hästar och bilar, jag har sparat lite sånna där hästkort och andra småprylar och ibland får de något sånt efter samlandet men ibland köper jag en sådan där 10 kr sak i automat. Nu samlar de till en bok var för 30 kr.
Jag har fått göra uppehåll i samlandet då de inte varit intresserade men nu är de igång igen. Senast i morse tjatade Isaac, snart 4, om klistermärken och då sa jag att om han städar sitt rum får han ju ett till. Och han gick raka vägen in och städade- och fick sitt klistermärke!
De får klistermärke om de äter fint ( inte kladdar med maten, inte äter med händerna) och tack vare det så har de skärpt till sig vid matbordet. De får också klistermärken om de städar sina rum, och även det funkar bra. Ibland vägrar de och då får de inget klistermärke. De kan även få något extra om de hjälper mig med något, tex ta upp hundleksaker så jag kan dammsuga osv. Men allt är på deras vilkor, de bestämer själv om de vill städa eller inte, för det mesta dock, och städar de inte får de ju inget klistermärke vilket innebär att det tar längre tid att få saken de så gärna vill ha.....
Båda mina barn börjar få en tuffare attityd mot mig nu, men varje gång de är oförskämda, alltså inte bara " dumma mamma" utan " jag hatar dig, håll käften osv" så skickar jag in dem på sina rum en stund, med orden att jag inte vill höra sånna otrevliga saker. Efter en stund kallar jag på dem och frågar om de menar det de sa och om det är ok att jag säger sånna saker till dem. Det här med förlåt kör inte jag med, vill itne att de ska lära sig säga förlåt som andra säger choklad.... det ska ligga något bakom en ursäkt tycker jag...
Jag använder mig att att sitta på en stol i köket också, men det är mest till riktigt allvarliga saker, som när de slåss, eller när den äldsta knuffade ner den yngsta för trappan... Då är det 5 minuter som gäller och bråkar de om det eller går därfirån så förlänger jag det en minut, dock max 10. Eric har suttit i 10 minuter en gång i en annan gång funkade inte det utan han fortsatte och då drog jag in tv tittandet på kvällen. Jag använder inte denna metoden som " sitt där och SKÄMS" utan som "sitt där och ha tråkigt" när de slåss eller härjar lite mer allvarligt, eller när jag sagt ifrån mååånga gånger redan.
Trots fungerande metoder så funkar det inte alltid, de bråkar, tjatar, skriker och gapar, knuffas och bråkar om saker, gnäller och klagar. Tror bestämt att det tillhör åldern
I alla fall talar min ena kompis om det för mig när jag över msn gråtande nästan berättar vad mina barn NU har gjort
Hon säger något om att 6 års trotsen, f´låt utvecklingsperioden vid 6 år, är riktigt riktigt skitjobbig och att 4 år åldern är arga åldern.... Så rätt hon har, Isaac 4 år har ett monster inneboende hos sig... Trodde itne det om honom så varje gång han visar prov på sin ilska, som komemr plötsligt likt ett skyfall så funderar jag på om monstret ätit upp den där lilla snälla Isaac som alltid skrattade och var samarbetsvillig och var glad och... ja ni vet. Och Eric, 5,5 år, alltså det finns ju likheter mellan honom och mig när jag har mens
Det går nog över, hoppas jag!!
