4,5 åring som inte lyssnar ett dugg! *hjälp*

[aenglah]

Jag har en 4,5 åring som inte har någon respekt för något.

Hon bodde hos sin pappa tills hon var 2 år och har sedan dess bott hos mig på heltid. Jag hade bara henne på helgerna innan. Det var stora problem vad det gäller regler redan då. Men eftersom jag bara hade henne 2-3 dagar i veckan så ville jag inte bråka alltför mycket med henne.

Nu har hon inte träffat sin riktiga pappa på snart 3 år. Första månaderna hade vi riktigt stora problem då jag gärna vill ha regelbundna tider och hon ville inte alls som jag vad det gällde något.
Hon kunde vakna hemma och kom inte ens in och väckte mig utan hittade hellre på en massa dumheter då jag sov. Jag började ställa väckar klockan extremt tidigt för att vara vaken då hon vaknade.

Nu funkar det här med sovtiderna och hon väcker mig nästan alltid. Tror det hänt en gång det senaste året att hon inte gjort det.

Nu har hon blivit 4,5 år. Hon kämpar fortfarande extremt mot allt som inte hon vill. Det är extremt kämpigt och jag vet inte vad jag skall ta mig till.

Problem 1
Jag har två hundar. Jätte snälla, extremt snälla. Som aldrig har morrat eller något mot henne. Hon hittar på allt dumt hon kan mot dem. Häromdagen hade hon fått tag i en sax och klippt den ena överallt, som tur är hade hon iaf inte klippt henne i skinnet.

Jag pratade med min dotter och det här och hon visste att hon hade gjort fel. Hon kan däremot inte säga varför hon gör det.

Jag tjatar säkert 1000 ggr om dagen på att hon ska inte hålla på med hundarna. Men hon lyssnar inte.

Problem 2
Jag tycker att hon borde börja städa sitt rum själv. Eftersom hon gärna kastar ut allt på golvet. Jag damsuger och skurar och dammar gärna. Men sina saker vill jag att hon ska plocka upp själv.
Hon totalvägrar.

Jag har gett henne utegångsförbud nu tills hon har städat. Så nu är vi inne på 3 dagen och hon har inte ens plockat upp en enda grej.

Hot funkar inte. Hon skiter i vad man säger. "ta du min cykel"
När jag sedan gör det så gråter hon men det går ju snabbt över.

Jag har även försökt med att om vi städar ditt rum tillsammans, det går hon med på men då hjälper hon iaf inte till.

Jag har även otaliga ggr försökt med att om du städar rummet så att kan vi åka och rida eller åka och köpa kläder eller gå ut och leka.
Men det blir inget städat iaf.

Jag tycker att det är skitjobbigt att höra att hon gråter. Vad sjutton ska jag göra?

 

[Girasol]

Sv: 4,5 åring som inte lyssnar ett dugg! *hjälp*

Hu...


Om du plockar bort de mesta leksakerna då? Så hon inte har så mycket att sprida ut? Sköter hon sig och plockar undan tillsammans med dig så kan ju belöningen bli att hon får tillbaka en av de undanplockade.


I annat fall kan jag trösta dig med att min snart 5 årige son inte heller vill städa. Jo nere i köket -dammsuga och skura golv är jättekul. Men plocka undan efter sig?



Gira

 

[Adrenochrome]

Sv: 4,5 åring som inte lyssnar ett dugg! *hjälp*

Varför förhandlar du hela tiden ? Dessutom kan jag inte utläsa att du nån endaste gång visar henne att det blir konsekvenser av hennes handlingar när hon är dum. Får hon något straff överhuvudtaget ??

 

[Blixtra]

Sv: 4,5 åring som inte lyssnar ett dugg! *hjälp*

Vad som slår mig först, då du skriver att hon inte respekterar dina gränser är, respekterar ni hennes gränser? I en familj måste ju alla få ha sina gränser för sin person, överskrider någon dessa blir man kränkt vilket gäller både vuxna och barn. Då slutar man tillslut att fungera på ett bra sätt och gör istället ngn. form av revolt.

 

[Silverkedjan]

Sv: 4,5 åring som inte lyssnar ett dugg! *hjälp*

Du verkar ha orimliga krav på din dotter. Du låter nästan som ett missnöjt barn själv så kanske är hon bara en spegling av dig?

Hon måste LÄRA sig allting av att du är god och tålmodig förebild som på ett smart sätt sätter upp gränser hon är tillräckligt stor att förstå.

Att tjata hål i huvudet på någon hjälper inte oavsett ålder.

Man kan inte bara kräva saker av barn.

Precis som att man inte bara kan börja rida på unghästar och sedan säga att de är dumma för att de inte springer när man sparkar på dem eller stannar när man drar i tyglarna.

För varje ålder måste man ju vara ett steg före barnet och veta vad man kan kräva just då och hur man ska lägga upp taktiken för att barnet ska kunna lära sig just det.

Att tjata om vad man INTE får göra har bara motsatt effekt.

I viss en utvecklingsfas förstår tex barnen inte "inte" Man måste liksom lära dem att "cykla rakt fram" istället för "cykla INTE ner i gropen vid sidan"

Barn är inte "dumma" eller "onda". De är som deras förebilder lärt dem vara

Det måste varit ett oerhört trauma för din dotter att först närmast kidnappas av och sedan helt förlora sin pappa. Har ni fått proffshjälp med att bearbeta det? Motsättningar mellan föräldrar och svek sätter stora trotsiga sår i själen på små barn

 

[Silverkedjan]

Sv: 4,5 åring som inte lyssnar ett dugg! *hjälp*

Jag tycker att hon borde börja städa sitt rum själv. Eftersom hon gärna kastar ut allt på golvet.

Kasta ut är lätt.

Städa är svårt.

Man måste faktiskt få LÄRA sig det ordentligt. Är det möjligen du som gjort upp systemet för var olika saker ska vara ?

Jag är 44 och kan FORTFARANDE inte städa om inte jag själv byggt upp systemet med vart grejerna ska. Jag minns också paniken vid "nu ska vi städa"-ordern när jag var liten och det bara blev kortslutning i huvudet för jag visste verkligen inte hur man gjorde

Och hon är 4 år. Man måste göra städandet till en rolig lek uppdelat i mikroskopiskt små delmoment att öva på (med efterföljande beröm) och tillsammans med henne göra upp en plan för hur hennes saker bäst ska vara ordnade.

Min tvååring går på uppmaning och slänger saker i soppåsen och tex bollar i bollkorgen vilket applåderas. Men jag kan inte be honom städa blandade leksaker på golvet, det blir för komplext för honom.

 

[Mitzi]

Sv: 4,5 åring som inte lyssnar ett dugg! *hjälp*

Hon bodde hos sin pappa tills hon var 2 år och har sedan dess bott hos mig på heltid. Jag hade bara henne på helgerna innan.
Nu har hon inte träffat sin riktiga pappa på snart 3 år.

Min första reaktion över detta är att din dotters beteende verkar vara en spegling av hennes traumatiska start i livet. Undrar såsom Silverkedjan om ni fått någon proffesionell hjälp? Säkerligen har dottern mycket obearbetat inom sig som måste rättas till. Att först uppfostras av sin far i två år och sedan ta ifrån henne sin trygga punkt i livet för att aldrig träffa honom mer, är en väldigt traumatisk upplevelse för ett så litet barn.

Jag tycker att det är skitjobbigt att höra att hon gråter. Vad sjutton ska jag göra?

Att ge efter för gråt är tämligen ineffektivt. Då lär hon sig genast att gråt är ett effektivt sätt att komma undan.
Var bestämd, sätt gränser och se till att vara konsekvent. Men framförallt kanske dottern behöver en kärleksfull mor som hon kan lita på. Kan det måhända vara så att hon inte riktigt vågar släppa dig nära eftersom hon är orolig att också du ska försvinna en dag? Har du och dottern trevliga stunder tillsammans också, eller är det bara bråk jämt?
Nu spånar jag bara men det kan ju vara så att hon har byggt upp murar runt sig för att skydda sig mot framtida "förluster". Eller kanske hennes beteende är en spegling av vad hon lärt sig hos pappan.

 

[scarlettlady]

Sv: 4,5 åring som inte lyssnar ett dugg! *hjälp*

Sök proffessionell hjälp. Det är omöjligt för oss att kunna bedömma hur just ditt bar reagerar på olika saker. Man måste se barnet, och läsa kroppsspråket för att kunna ge råd om hur man ska lägga upp en bra fostran. Det enda jag kan säga är att alla barn behöver mer beröm än skäll och gnäll, och med det menar jag inte att man ska undvika att skälla, utan att man ska bli duktigare på att ge beröm än vad föräldrar vanligtvis är. Hur har du fostrat dina hundar? Genom att skälla eller berömma? Samma gäller för barn hur dumt det än kan låta.

 

[Willebillebus]

Sv: 4,5 åring som inte lyssnar ett dugg! *hjälp*

Nu vet inte jag vilka "problem" ni haft tidigare, men jag kan säja att med min 4 1/2 åring är dom minsta bekymren städning...

Han kan SKA ha speciella kläder, alla saker SKA vara som han bestämt, Vi SKA göra det han vill på direkten osv.

Detta är något vi jobbar med varje dag och jag ser det som en period som han förhoppningsvis växer ur.
Det är mycket gråt och skrik och det enda vi kan göra är att inte ge efter samt att stötta honom när han verkar ha det jobbigt.

Det här är en grabb med två föräldar som älskat honom sen födseln och utan familje-bekymmer. Så alla barn kan bli jobbiga.....

 

[Blixtra]

Sv: 4,5 åring som inte lyssnar ett dugg! *hjälp*

Varför förhandlar du hela tiden ? Dessutom kan jag inte utläsa att du nån endaste gång visar henne att det blir konsekvenser av hennes handlingar när hon är dum. Får hon något straff överhuvudtaget ??

Hoppas vid gud att du inga barn har !!!!

 

[aenglah]

Sv: 4,5 åring som inte lyssnar ett dugg! *hjälp*

Självklart har vi mysiga stunder.

Hennes pappa har valt att inte hälsa på. Vi ringer till honom ibland, han svarar tyvärr endast då han har druckit.

Jag förstår att detta är- (har varit)- traumatiskt för henne. Det har bland annat märkts på att hon haft svårt med magen stundtals.
Vi bearbetar det ofta genom att vi sitter och kollar på bilder på pappa och henne. Hennes pappas kompisar som hon träffat ofta förut kommer ca 1 gång i månaden och hälsar på.

Att jag låter som ett gnälligt barn beror nog på att jag skrev inlägget i ren frustration.
Att skriva är väl mitt sätt avreagera mig.

Jag kräver inte att hon ska städa så att allt ligger på rätt plats. Men jag vill inte att allt ska ligga huller om buller. Utan hon får stoppa upp allt på sina hyllor eller i sina lådor. Organisera och så kan jag göra någon gång då och då.

 

[mimmipigg]

Sv: 4,5 åring som inte lyssnar ett dugg! *hjälp*

Som flera andra skrivit så tycker jag att du ska skaffa hjälp från sjukvården så att dottern får prata om allt hon varit med om trots sin låga ålder.
Just detta att hon är tämligen likgiltig för den förlust det innebär att bli av med saker får mig att reagera.

 

[TinyWiny]

Sv: 4,5 åring som inte lyssnar ett dugg! *hjälp*

Jag tycker det låter hemskt alltihop

Varför bodde hon hos sin pappa sina första år?

Varför träffar hon inte honom nu?

Det måste varit/är oerhört traumatiskt för henne.

Kan hon överhuvudtaget knyta an till någon?

Av det du berättar om hennes beteende så utläser jag en rädd liten flicka som vill synas, hon vet att om hon går på hundarna så ser du henne.

Vad gäller städningen så gör det till en rolig lek tex staffetten, mina barn älskade det

Man gör så att en sitter på en stol (eller golvet) den andre hämtar en sak, lägger den i lådan och "klappar" den andre, nu är det den andres tur att hämta en grej, det tar tid men är kul

Sök sedan proffs hjälp, hon behöver hjälp

 

[ameo]

Sv: 4,5 åring som inte lyssnar ett dugg! *hjälp*

Oj, jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja, men...

Först, barn i den åldern klarar verkligen inte av att förstå vad man menar när man uppmanar dem att "städa!".
Jag tycker du ska börja med att städa bort det ordet ur ordlistan ett tag och ersätta det med att "plocka undan saker". Och sätt dig tillsammans med henne och plocka ner saker i en låda eller lägga upp saker på en hylla.
Och när ni är färdiga med det så får ni er belöning, en sagostund eller gosestund. "Nu när vi har plockat undan färdigt så har vi lite trevligt en stund, tillsammans!"
jag tror att du ska låta bli att tala om vad som ska ske efter att ni plockat undan färdigt, det är ett alldeles för avlägset mål för en 4-åring. Ta det när ni nästan är klara i stället, så att det blir mer konkret för henne. Och se också till att göra det du lovat!
DU måste visa vad du menar! DU måste vara övertydlig med vad du vill att hon ska göra och du måste uppmuntra henne att göra det! Ge konkreta uppgifter som är lätta att genomföra! "Lägg dessa tre bollarna i den vita lådan". "Ställ boken i bokhyllan." DU måste själv backa i dina krav på ditt barn, hon är bara 4½ år!!!

Ditt barn har fått en start i livet som man helst vill att alla barn ska slippa vara med om. I mina öron låter det inte som att ni har hittat varandra och tryggheten i er roll som mamma/dotter. Min magkänsla säjer mig att det är DÄR du måste börja, det är dit ni måste hitta innan du tar tag i det du ser som problem - som jag mest ser som symptom...

Jag tror att du ska prioritera om! STRUNTA I om det är stökigt på hennes rum, det är oviktigt just nu.
Det din dotter behöver är en mamma som SER henne, uppskattar den hon är och älskar henne oavsett vad hon gör! Bry dig inte om ifall hon tömmer ut alla leksaker på golvet! Sätt dig ner och plocka upp dem tillsammans med henne! Gör DET till en mysig stund! Lär henne att uppskatta er tid tillsammans!
Uppmuntra henne i ALLT hon gör, så att er samvaro blir positiv!
Kan hon inte låta bli hundarna, se då till att de ALDRIG ALDRIG ALDRIG lämnas ensamma tillsammans, så att det helt enkelt aldrig blir en chans för henne att göra dem illa. Prioritera ner hundarna så att hon faktiskt märker tydligt att hon är viktigare för dig än de är!

Visst kan du ställa vissa krav på henne, men SÄNK kraven! Det är mitt råd!

 

[havreflinga]

Sv: 4,5 åring som inte lyssnar ett dugg! *hjälp*

Jag håller med ameo om att ni kanske borde "börja om". Bara mysa och umgås, som man gör med sitt nyfödda barn när man kommer hem från BB. Strunta i städning och sånt. Låta allt gå långsamt och ta tid.

Jag antar att du jobbar och att hon går på dagis, så ni har ju inte så många timmar över. För att kunna fokusera på varandra den tiden du inte jobbar tycker jag att du ska lämna bort hundarna.

Många har tipsat om att söka hjälp inom vården. Det tror jag oxå vore väldigt bra. Din flicka har ju fått en väldigt tuff start i livet. Det är bättre att hon får bearbeta det nu, så hon kan lägga det bakom sig, än att hon ska dras med det ända upp i vuxen ålder.

 

[Atoxa]

Sv: 4,5 åring som inte lyssnar ett dugg! *hjälp*

Har haft samma grej här hemma med min plast dotter. Hon kom in mitt liv när hon var 3 år och var väldigt traumatiserad efter föräldrars skillsmässa. Hon hade varit "gömd/ förbjuden att träffa sin far en period också vilket tog väldigt hårt på båda parter. Famrätten inkopplad.. En hel historia bara där...

Prioritet ett här hemma var att skapa en stabilitet och trygghet i hela familjebilden. Att hon kände att hon var visst välkommen och önskad av sin pappa.

Det var hemskt här hemma med revolter och testprogram från hennes sida. Vi har varit brenhårda med konsikvens, HOTAR ALDRIG.

Kan man inte sköta sig så åker man in på rummet. Man är välkommen ut igen när man kan sköta sig. Och sen prata om det, om det är aktuellt så får hon be om ursäkt.. När man har pratat om det är det hemska borta och ingen är arg längre.

Är vi och hälsar på någon så och det ballar ur, åker hon in i bilen. samma visa. Berättar varför hon inte får delta bland oss andra och en möjlighet att ta sig ur situvationen: Du kan komma ut igen när du känner att du förstått och kan sköta dig, Du borde be den och den om ursäkt för att du gjorde si eller så.

Ungar förstår. men man måste prata med dem. Vara tydlig och trygg.
Sen måste man behandla dem med värdighet och respekt. Inte prata om vad hon har gjort fel och hur jobbig hon är inför andra människor. Gå undan, prata enskillt.. (säger inte att du gör det, men jag ser det över allt bland föräldrar.)

Inga tomma hot.. ÄRLIGHET!!

Vi hade facktist en grej gällande städning när hon var en 4-5 år. Jag hade övat henne på att plocka undan sina leksaker när jag var med under en tid, och jag ansåg att hon borde klara av att plocka undan allt på golvet själv. Och hon totalvägra. Jag varnade henne att det som ligger på golvet tar jag bort själv om hon inte plockar undan dem så jag kommer fram med damsugaren. Gav henne en stund att fundera. Sen tog jag fram sopsäcken plockade undan allt ihop, ställde in säcken i vårt sovrum. Samma kväll kom en självmant ursäkt och komentaren, Jag förstår att du måste damsuga och att det inte är du som leker med mina saker. Jag vill hjälpa till nästa gång... Hon fick givetvis massor av uppmuntran och sina grejjor tillbaka som hon själv plockade i ordning.

Inte några problem med det sens dess.

När det gäller husdjuren har som hon gärna gav sig på så har vi gjort samma sak. Sköt dig! Altså inte sparka på katten eller nypa hunden. Annars åker du upp på ditt rum... Problemet försvann efter ett par sådana vänder också. Man skall kunna ha husdjur i familjen och barn mår bra av att lära sig att respektera dem.

Jag anser att du borde ta hjälp för bearbetning av all splitting och slopad kontakt i familjen.

Och jag tycker att det är viktigt!

 

[Mitzi]

Sv: 4,5 åring som inte lyssnar ett dugg! *hjälp*

Knapplån


En allmän reflektion angående städning:
Många föräldrar klagar över att deras barn inte kan städa eller att de helt enkelt inte kan få barnet att göra det.
Men alla barn som går på dagis vet precis hur man städar!
På dagis plockar inte de vuxna upp sakerna efter barnen, utan det får de göra själva. Och hittils har jag inte mött på något barn som inte städat efter sig på dagis (jobbat som pedagog).
Från ca 2-3 års ålder vet ett dagisbarn vad städa innebär och vid 4 års ålder kan de på ett mycket noggrant och organiserat sätt plocka upp efter sig. Faktum är att många barn i den åldern t o m gillar att sortera saker och ting för att bringa ordning.

 

[aenglah]

Sv: 4,5 åring som inte lyssnar ett dugg! *hjälp*

Vi har också varit inblandad i familjerätten då jag var rädd att hennes pappa skulle klampa in och bara ta henne. Men han har ju inte ens dykt upp eller ringt på 2,5 år. Han mailade på hennes födelsedag då hon fyllde 4 år.

Revolter har hon haft extrema både här och på dagis. Dessa har gått över. Det blev bättre och bättre hela tiden och försvann helt 8-10 månader efter att hon flyttat hit.

De första 10 månaderna som hon flyttade hit var jag hemma med henne. Hade helst inte varit hemma så länge då ekonmin blev ansträngd. Men då hennes pappa vägrade skriva på papper mm. Dröjde det innan hon blev skriven i min kommun och således dröjde det innan jag kunde sätta henne i dagiskö.

Hennes pappa ringde förrästen igår. Jag lät henne då prata med honom. Eftråt så sa hon att hon hade velat säga att hon flyttat från honom, ungefär som att hon varit rädd att han sprungit och letat efter henne. Vi pratar ofta om hennes pappa så hon kommer ihåg honom.

HUr osm helswt har hon städat nu och min lillebror läste en saga för henne innan hon skulle sova.

Så här organiserat kan en 4,5 åring städa. Om hon vill.

Jag har skurat och damsugit men sorterat och ställt upp allt det har hon gjort.

 

[Bangsi]

Sv: 4,5 åring som inte lyssnar ett dugg! *hjälp*

Jag är 33 år och värdelös på att städa

Min son är 7 år och hans rum ser ut som ett bombnedslag. Men själv älskar han sitt rum och sin röra

I bland gör vi ett ryck tillsammans och då är han så nöjd sedan. Kanske är jag för slapp. Men det struntar jag i. Han är så duktig när det gäller mycket annat.

/Åsa

 

[Bubbla]

Sv: 4,5 åring som inte lyssnar ett dugg! *hjälp*

Orkar inte skriva något långt svar men helt ärligt (och det vet alla som har barn!!) 4,5 åringar (eller runt där) har liksom inga mellanlägen. Det är jättetoppen eller jättebotten.

De testar gränser, både sina egna och andras. De kollar vad som händer om de gör si eller så, både rent tekniskt och vad de får för reaktion. Det "går över", det man kan göra är bara att "stå ut" och hjälpa dem igenom det på bästa sätt.