3-åring som vägrar kläder

[KattenKorven]

Nej det tror jag inte. Däremot förstår min 3åring rätt väl att vill han varken gå eller cykla så blir det svårt att ta sig hem även om man är trött. Man kan ligga och skrika på gatan men sen får man ändå resa sig upp och gå hem.

Jag önskar att livet var rosaskimrande och lätt jämt men det är inte så, att lära sig lösa problem och kämpa vidare kommer göra livet lättare i längden. För mig är mitt jobb som förälder att förbereda barnet på livet, inte att servera för att underlätta allt. För en dag är jag inte där och då blir uppvaknandet brutalt.

Jag minns barnen som hamnade utanför för att de inte kunde en massa saker när vi gick i skolan. De kunde inte cykla till övernattningen, de blev för trötta, de kunde inte äta korv, det var inte gott och de kunde inte sova borta. Tror du det barnet tyckte "attans vad skoj att missa allt och få stanna hemma"?

Ja men det är just det här jag verkligen inte kan relatera till: "För mig är mitt jobb som förälder att förbereda barnet på livet, inte att servera för att underlätta allt. För en dag är jag inte där och då blir uppvaknandet brutalt."

Du är alltså rädd att om du bär din trötta treåring i famnen, inte tvingar med hen på diverse familjeutflykter som orsakar ångest, låter hen bestämma din klädsel själv etc så kommer hen i 18-20-åring vara så söndercurlad så hen drabbas av någon sorts totalt handlingsförlamande sammanbrott när hen måste klara sig utan mamma och pappa?

Min treåring vet att om hon av någon anledning är så enormt trött att hon ligger och gråter på marken så kommer jag eller hennes pappa bära henne i famnen hem. Jag ser det som mitt jobb som förälder att inte låta trötta barn ligga och panikgråta för att "lära dem hur livet fungerar".

Och för att adressera dina exempel: Det är en viss skillnad på skolbarn som är såpass stora att de cyklar till en övernattning och en treåring. Att man bär sin trötta treåring i famnen hem från föris ibland innebär inte att hen inte kommer orka cykla med kompisarna när hen är elva.

Att ett barn inte äter korv för att det inte är gott är väl ett totalt ickeproblem?

Tror du att ett barn som är rädd för att sova borta hade haft lättare att klara det om föräldrarna bara hade tvingat hen lite mer?

 

[Pontevecchio]

Ja men det är just det här jag verkligen inte kan relatera till: "För mig är mitt jobb som förälder att förbereda barnet på livet, inte att servera för att underlätta allt. För en dag är jag inte där och då blir uppvaknandet brutalt."

Du är alltså rädd att om du bär din trötta treåring i famnen, inte tvingar med hen på diverse familjeutflykter som orsakar ångest, låter hen bestämma din klädsel själv etc så kommer hen i 18-20-åring vara så söndercurlad så hen drabbas av någon sorts totalt handlingsförlamande sammanbrott när hen måste klara sig utan mamma och pappa?

Min treåring vet att om hon av någon anledning är så enormt trött att hon ligger och gråter på marken så kommer jag eller hennes pappa bära henne i famnen hem. Jag ser det som mitt jobb som förälder att inte låta trötta barn ligga och panikgråta för att "lära dem hur livet fungerar".

Och för att adressera dina exempel: Det är en viss skillnad på skolbarn som är såpass stora att de cyklar till en övernattning och en treåring. Att man bär sin trötta treåring i famnen hem från föris ibland innebär inte att hen inte kommer orka cykla med kompisarna när hen är elva.

Att ett barn inte äter korv för att det inte är gott är väl ett totalt ickeproblem?

Tror du att ett barn som är rädd för att sova borta hade haft lättare att klara det om föräldrarna bara hade tvingat hen lite mer?

Anledningen till att jag inte bär 20 kg är att jag inte orkar så långt. Särskilt inte som höggravid.
Problemet är när alla dessa hinder faktiskt hindrar barnet i vardagen, det är inte ovanligt att se idag.
Jag tror inte man undviker problemet eller tar bort det genom att inte låtsas om det tidigare.

Man måste inte äta korv men när man är van vid att föräldern alltid serverar mat man vill ha kan det bli kris på ett läger där det som serveras serveras.

Jag tror att ett barn som fått hjälp att övervinna sin känsla av att inte våga eller kunna blir stärkt.

 

[KattenKorven]

Anledningen till att jag inte bär 20 kg är att jag inte orkar så långt. Särskilt inte som höggravid.
Problemet är när alla dessa hinder faktiskt hindrar barnet i vardagen, det är inte ovanligt att se idag.
Jag tror inte man undviker problemet eller tar bort det genom att inte låtsas om det tidigare.

Man måste inte äta korv men när man är van vid att föräldern alltid serverar mat man vill ha kan det bli kris på ett läger där det som serveras serveras.

Jag tror att ett barn som fått hjälp att övervinna sin känsla av att inte våga eller kunna blir stärkt.

Okej, så det första har alltså gått från "mitt barn vet att vill man inte gå så får man skrika tills man tröttnar och sen gå iallafall" till "jag skulle gärna bära hen hem men kan inte just nu pga graviditet". Det är ju rätt rejält olika scenarion.

Att ett barn krisar med maten på ett läger kan ju ha andra orsaker än att föräldern alltid utan rimlig anledning serverat önskemat hemma. Det känns dessutom som ett ganska ovanligt scenario att ett barn ställer till en scen och vägrar äta någonting alls av den anledningen (oftast finns det ju pasta/bröd/fil/whatever att ta till.) Jag jobbar i skola och äter i skolmatsal med eleverna varje dag och har aldrig stött på något av dessa söndercurlade matvägrarbarn.

Man kan ju absolut peppa sitt barn och försöka hjälpa hen att överkomma sina rädslor. Det tror jag alla normalfungerande föräldrar gör. Vissa barn kommer trots detta inte våga sova borta förrän i hög ålder. Hur tänker du att föräldrarna ska göra då? Vägra hämta barnet om hen vill hem?

 

[mandalaki]

@KattenKorven Det där begreppet curling är intressant. Jag tycker inte att det är tillämpligt på små barn. Självklart ska man väl göra allt för att underlätta för en treåring, det är ju oftast en dramatisk period i livet då hen är med om en massa men inte klarar att hantera sina känslor inför det, än mindre kommunicera dem nyanserat.

Curling tycker jag mer handlar om betydligt större barn, typ tonåringar, t ex när föräldrar gör skoluppgifterna åt dem som jag sett både IRL och på buke.

 

[Blyger]

@KattenKorven Det där begreppet curling är intressant. Jag tycker inte att det är tillämpligt på små barn. Självklart ska man väl göra allt för att underlätta för en treåring, det är ju oftast en dramatisk period i livet då hen är med om en massa men inte klarar att hantera sina känslor inför det, än mindre kommunicera dem nyanserat.

Curling tycker jag mer handlar om betydligt större barn, typ tonåringar, t ex när föräldrar gör skoluppgifterna åt dem som jag sett både IRL och på buke.

Jag har också svårt att se hur man kan curla småbarn. Hela livet som småbarnsförälder är en enda radda av curlande i så fall..

 

[mandalaki]

Jag har också svårt att se hur man kan curla småbarn. Hela livet som småbarnsförälder är en enda radda av curlande i så fall..

Sant. Och det tycker jag nog att det ska vara.

 

[Pontevecchio]

Okej, så det första har alltså gått från "mitt barn vet att vill man inte gå så får man skrika tills man tröttnar och sen gå iallafall" till "jag skulle gärna bära hen hem men kan inte just nu pga graviditet". Det är ju rätt rejält olika scenarion.

Att ett barn krisar med maten på ett läger kan ju ha andra orsaker än att föräldern alltid utan rimlig anledning serverat önskemat hemma. Det känns dessutom som ett ganska ovanligt scenario att ett barn ställer till en scen och vägrar äta någonting alls av den anledningen (oftast finns det ju pasta/bröd/fil/whatever att ta till.) Jag jobbar i skola och äter i skolmatsal med eleverna varje dag och har aldrig stött på något av dessa söndercurlade matvägrarbarn.

Man kan ju absolut peppa sitt barn och försöka hjälpa hen att överkomma sina rädslor. Det tror jag alla normalfungerande föräldrar gör. Vissa barn kommer trots detta inte våga sova borta förrän i hög ålder. Hur tänker du att föräldrarna ska göra då? Vägra hämta barnet om hen vill hem?

Min erfarenhet är att det funkar i skolans värld där barnen är rätt införstådda med vad som gäller och hur det funkar. Kommer man utanför det, tex ett idrottslags träningsläger så är det nåt annat. Jag har stött på en hel del ungar som sitter klistrade vid telefonen och ägnar vistelsen åt att be föräldrarna lösa diverse situationer.

Oavsett min anledning blir effekten detsamma, mitt barn får ta sig hem för egna ben. Nu hamnar vi på detaljnivå vilket jag tycker blir en märklig diskussion, det blir för många om och men. Jag tror du förstår vad jag syftar på utan det.

 

[Pontevecchio]

@KattenKorven Det där begreppet curling är intressant. Jag tycker inte att det är tillämpligt på små barn. Självklart ska man väl göra allt för att underlätta för en treåring, det är ju oftast en dramatisk period i livet då hen är med om en massa men inte klarar att hantera sina känslor inför det, än mindre kommunicera dem nyanserat.

Curling tycker jag mer handlar om betydligt större barn, typ tonåringar, t ex när föräldrar gör skoluppgifterna åt dem som jag sett både IRL och på buke.

Jag håller med om det och därför har jag inte använt ordet här. Man hjälper sin 3åring med massor men jag anser att man också ska lära barnet att det kan själv.

 

[monster1]

@KattenKorven Det där begreppet curling är intressant. Jag tycker inte att det är tillämpligt på små barn. Självklart ska man väl göra allt för att underlätta för en treåring, det är ju oftast en dramatisk period i livet då hen är med om en massa men inte klarar att hantera sina känslor inför det, än mindre kommunicera dem nyanserat.

Curling tycker jag mer handlar om betydligt större barn, typ tonåringar, t ex när föräldrar gör skoluppgifterna åt dem som jag sett både IRL och på buke.

Eller kör dom till skolan fast det bästa är för dom att gå eller cykla.

 

[mandalaki]

Jag håller med om det och därför har jag inte använt ordet här. Man hjälper sin 3åring med massor men jag anser att man också ska lära barnet att det kan själv.

Ja fast frågan är väl om t ex krissituationen med kläderna är rätt läge att lära barnet något.

 

[mandalaki]

Eller kör dom till skolan fast det bästa är för dom att gå eller cykla.

För tonåringar, ja, det kan jag väl hålla med om i en generell mening.

 

[KattenKorven]

@KattenKorven Det där begreppet curling är intressant. Jag tycker inte att det är tillämpligt på små barn. Självklart ska man väl göra allt för att underlätta för en treåring, det är ju oftast en dramatisk period i livet då hen är med om en massa men inte klarar att hantera sina känslor inför det, än mindre kommunicera dem nyanserat.

Curling tycker jag mer handlar om betydligt större barn, typ tonåringar, t ex när föräldrar gör skoluppgifterna åt dem som jag sett både IRL och på buke.

Jag brukar aldrig använda det begreppet seriöst oavsett ålder på barn. Gjorde det nu bara för att jag blev lite trött och sarkastisk.

 

[mandalaki]

Jag brukar aldrig använda det begreppet seriöst oavsett ålder på barn. Gjorde det nu bara för att jag blev lite trött och sarkastisk.

Nejdå, jag förstod nog att det var ett begrepp du inte skulle använda. Men jag hakade på ändå för det känns som att det ligger och hovrar över den här diskussionen där barn ska ”lära sig att man inte alltid får som man vill” osv.

 

[KattenKorven]

Oavsett min anledning blir effekten detsamma, mitt barn får ta sig hem för egna ben. Nu hamnar vi på detaljnivå vilket jag tycker blir en märklig diskussion, det blir för många om och men. Jag tror du förstår vad jag syftar på utan det.

Men det är ju en enorm skillnad på scenariot "Nej jag tänker inte bära dig." och "Jag hade jättegärna burit dig men jag kan inte pga..."

 

[KattenKorven]

Nejdå, jag förstod nog att det var ett begrepp du inte skulle använda. Men jag hakade på ändå för det känns som att det ligger och hovrar över den här diskussionen där barn ska ”lära sig att man inte alltid får som man vill” osv.

Ah, så bra. Roddar två barn och en sjuk man samtidigt som jag skriver, så jag var rädd att jag hade uttryckt mig otydligt.

 

[Pontevecchio]

Ja fast frågan är väl om t ex krissituationen med kläderna är rätt läge att lära barnet något.

Pågår det i månader är man inte konstant i krissituation.

 

[mandalaki]

Pågår det i månader är man inte konstant i krissituation.

Barnet är. Hänvisar till @lil-sis utmärkta och empatiska inlägg:

Tänk att vara liten och bara INTE STÅ UT med jacka/fel/byxor/whatever, inte riktigt kunna förmedla hur vidrigt det är samtidigt som man vill stå ut eftersom man vill vara med familjen/kompisarna men det bara inte går. Dessutom vet man att andra blir arga/besvikna.

Fy fan

 

[Angel]

Jag håller med om det och därför har jag inte använt ordet här. Man hjälper sin 3åring med massor men jag anser att man också ska lära barnet att det kan själv.

Det tror jag också är jätteviktigt och dessutom roligare för barnet att åtminstone tiden ges att försöka saker. I många fall är nog hjälpandet snarare för att spara tid än för att det behövs hjälp.
I alla fall jag älskade ”kan själv” när jag var liten och får ofta höra att jag tex envisades med att cykla på egen cykel till förskolan när jag var fyra. Det var över två kilometer och uppförsbacke hela vägen så det gick säkert inte fort men cyklade gjorde vi varje dag.

 

[Pontevecchio]

Barnet är. Hänvisar till @lil-sis utmärkta och empatiska inlägg:

Så din lösning är? Att barnet sitter hemma naket?
En treåring kan kommunicera, det är det man uppmuntrar. Att berätta vad som känns konstigt, att reflektera över varför det är så och finna en väg ur det. Inte att sitta fast i det genom att strunta i problemet.

 

[Kattennizze]

Tror kanske inte att det här gäller alla barn, men det var nog så här det blev bråk många gånger när jag var liten. Och godis är bara ett exempel.

Jag tänker att det här "säga nej och mena nej" i vissa fall kanske kan tolkas som att det ska vara förutsägbart för barnet. Brukar det få godis i affären och sen helt plötsligt får ett nej så kan ju det vara svårt att acceptera för barnet. Om den vuxna då säger nej upprepat antal gånger, men att barnet genom att bli ledsen/agera argt eller liknande ändå får godis till slut. Då har man på något sätt ändå lärt barnet att det agerandet var ettsätt att få sin vilja igenom. Gör man detta upprepat så riskerar ett nej att tappa sin betydelse.
Jag ser flera sätt att försöka undvika detta, och de handlar om att inte hamna i maktkonflikter. Tex att ändra sig med en gång, förbereda barnet innan på att idag blir det inget godis osv. Sen är ju detta alltid enklare i teorin...

Jag har så svårt för det där synsättet, få sin vilja igenom. Vad betyder ens det? om min unge tjatar om godis och jag säger nej nej nej och sen ja tror jag inte ungen blir odräglig för all framtid. För vissa föräldrar känns det ibland som kardinalfel nummer 1. Det är egentligen samma sak som ordet uppfostran, som jag också har så svårt för, jag ser alltid barnen von trapp framför mig uppställda för inspektion...Jag har nog mera synsättet att jag ich barnen umgås ihop och hoppas på att de växer upp till schysta människor ändå, ffa genom hur de ser och lär hur vi vuxna är och hur vi behandlar och möter andra människor både vuxna och barn .