Sv: 15,5 år gammal
Haha, ja... Hon har varit nära döden många ggr.
Redan som 8 månaders valp bröt hon ena frambenet, oförsäkrad och precis innan jul... Min julklapp det året blev att hon fick överleva. Vi fick även rabbat på kliniken eftersom de tyckte att vi var så fina människor som la ut så mkt pengar på en sån liten byracka! Det var ju 15 år sedan, och 16 000 då var väl rätt mkt pengar, men de halverade den summan om jag inte minns fel
Juvertumörer... 4 ggr, varav sista gången tog vi bara bort hela ena sidan så det inte skulle kunna komma tillbaks.
Sedan som 13 åring åkte hon på livmoderinflamation, och kastrerades hastigt och lustigt. Ingen visste om hon skulle avlivas på operationsbordet eller återhämta sig efter OP. Veterinären fick strikta order om att om knölar hittade så skulle hon avlivas direkt istället för att väckas. Men allt såg bra ut!
Sedan förra året fick hon en inflammation i en nerv. Jag har aldrig i mitt liv hört en hund skrika av smärta så. Jag var nära att vrida nacken av henne själv.
Veterinären på en annan klinik ville promt lägga in henne för observation. Vilket jag vägrade iomed mitt löfte att hon aldrig mer skulle behöva bo på klinik. Efter en timmes bråkande med veterinären där denne tillslut förstod att jag verkligen menade allvar när jag sa att om hon inte tänkte ge hunden STARKA smärtstillande och sedan skicka hem henne så fick hon avliva henne istället så fick jag tillslut min vilja fram.
Blodprov togs och allt såg bra ut, väldigt bra för hennes ålder, veterinären höjde tillomed på ögonbrynen när hon läste
Den här hunden har varit mitt stöd när jag har avlivat 2 hästar, en annan hund, kaniner till förbannelse (
) och när hon blir lite seg och jag börjar fundera på avlivning och säger det till min mor så vaknar hon på nytt, så jag är helt övertygad om att hon vet precis vad det ordet betyder
Som min mor brukar säga "Den där hundfan kommer överleva oss alla"
