Jag och Empa har också varit i väg. Denna gången höll vi oss till banhoppning i stället för krumelurridning.
Börjar kännas riktigt säkert nu verkligen. Hemma är hon verkligen helt fantastisk och jag rider mycket bättre hemma. Men nu börjar jag inte känna mig livrädd på tävling längre, börjar komma mer och mer till ridning och Empa behöver inte sköta allt själv längre. Har fortfarande ett relativt högt grundtempo, Empa behöver det väl egentligen inte för att ta sig över denna höjd, men jag behöver det. Och vi har alltid ett lite högre temp i första klassen, för då ska vi ju mest ha roligt! Nu red jag bara en klass när jag var i väg sist så då var fullt fokus på att ha roligt.
Jag är även väldigt nöjd med att vi numera alltid räcker fram på distanserna, för något år sedan hade jag problem att verkligen komma till ridning och våga rida framåt och då blev det gärna att vi la in ett språng extra lite för ofta, nu är det ett minne blott (bara det att det kanske blivit lite väl mycket, nu plockade vi ett efter kombinationen i stället). Nu ska jag lära mig att väääänta bara så blir det nog bra. Hon är så med också, typ mot 4an i denna start, då stannar hon upp och tittar två galoppsprång innan (något var farligt) och jag ger lite extra skänkel och säger bara "fram" och så löser hon det ändå. (inga sporrar och inget spö)
Min fina fina häst som tar så väl hand om mig