10-årings problem!

[Tallihoo]

Har en son på 10 år och jag blir tokig på han tror jag. Ska försöka skriva kortfattat vad de är.

Hans pappa och jag är gifta å bor ihop, redan när sonen föddes jobbade han mycke och när han väl kom hem va jag så totalt slut att jag inte orkade angagera mej i sonen å maken. Efter 3 år kom barn nr 2 och de blev ännu mer jobbigt.åren mellan dessa 2 jobbade jag 3 mån å sedan pluggade jag på komvux. När barn 2 är ca 3½år får maken spunk och å jag kämpar som en galning för å hålla ihop familjen.
I dag kan inte sonen klara sej några längre stunder utan sin far. ska han jobba över så grinar å skriker sonen, han ringer maken å grinar som en bäbis. Här för några helger sedan var maken över till grannen å tog några öl å pratade och sonen betedde sej så ohyffsat. Ringer å grinar å beordrar sin pappa å komma hem.Jag ruttnar totalt å drar ur jacket på telefonen.på sommrarna åker dom 3 på semester medans jag har jobbar och dom har ju fått en fantastisk relation vilket jag är jätte glad över men jag är inte alls delaktig i den liksom vilket då har medfört detta jobbiga jag kommer till nu. Sonen lyssnar NADA på mej, säger jag åt han att han kan städa upp sitt lego han spritt ut över huset fnyser han å så sätter gnällkanalen igång. jag tjatar med snäll röst ett bra tag tills stubinen är slut. Även pengar är en hel del som han tjatar å skriker om. när jag snällt å vänligt säger att vi har inga pengar till å handla glass/godis/leksaker så sätter pipan igång igen, de är grin å skrik å fula ord. Genast måste han ringa pappa å gnälla och självklart, efter ett tag ger pappa med sej å sonen får sin villja igenom.
Jag ruttnar på detta snart. Hur ska jag som hemma mamma göra för att han ska lyssna??? jag kan ju inte gärna binda fast han på vinden ( även om man skulle villja ibland).

Vi pratar ofta jag och maken om problem och jag har sagt allt detta till han, är de möjligen han som är boven i dramat????

 

[Skogstrollet]

Sv: 10-årings problem!

Det är väl SJÄLVKLART att det är maken som är "boven i dramat" om du först säger nej och han sedan efter tjat säger ja. Varför ska då sonen lyssna på dig överhuvudtaget?

Självklart är det upp till pappan att se till att sonen känner sig trygg med att pappa kommer hem igen.

Om det är någon som ska bindas fast på vinden så är din karl och att du ens tror eller beteer dig som att det är barnet det är fel på eller som bär skulden är ju rent ut sagt skamlig. *arg*

Ser du inte själv detta när du läser igenom det inlägg du skrivit? Vad hade ditt råd varit om det var någon annan som skrivit det och bett dig om hjälp?

Din son är med största sannolikhet fruktansvärt otrygg och det han behöver är tydliga gränser och regler samt att få känna att både hans mamma och pappa är engagerade och att ni inte ska "försvinna någonstans", dra iväg när ni blir arga och att han inte kan spela ut er mot varandra.

 

[Tallihoo]

Sv: 10-årings problem!

Det är väl SJÄLVKLART att det är maken som är "boven i dramat" om du först säger nej och han sedan efter tjat säger ja. Varför ska då sonen lyssna på dig överhuvudtaget?

Självklart är det upp till pappan att se till att sonen känner sig trygg med att pappa kommer hem igen.

Om det är någon som ska bindas fast på vinden så är din karl och att du ens tror eller beteer dig som att det är barnet det är fel på eller som bär skulden är ju rent ut sagt skamlig. *arg*

Ser du inte själv detta när du läser igenom det inlägg du skrivit? Vad hade ditt råd varit om det var någon annan som skrivit det och bett dig om hjälp?

Din son är med största sannolikhet fruktansvärt otrygg och det han behöver är tydliga gränser och regler samt att få känna att både hans mamma och pappa är engagerade och att ni inte ska "försvinna någonstans", dra iväg när ni blir arga och att han inte kan spela ut er mot varandra.

Tack för ditt svar. Jo visst vet jag att de är maken som är boven men jag ville nog mer höra från någon annan att de faktiskt är så och inte bara något jag inbillar mej.
Jag tycker dock att att sonen borde vara trygg då vi aldrig någonsin har farit iväg i ren ilska eller något sådant gentimot sonen men tja man vet ju inte riktigt hur barn tänker.
Han vet ju så väl hur å vad han ska göra för å få de han vill av pappa och att jag är "så dum så" då jag står fast vid mitt nej.
Jag ska ta ett snack till med maken om detta då de är jag som är hemma ( arbetslös) å får ta den största skiten med ord å sådant ifrån sonens sida. De är ju mej han ser mest liksom å jag tycker att de är mej han borde lyssna mer på men så fungerar ju inte barn!

Tack ännu en gång för dina ord.

 

[Skogstrollet]

Sv: 10-årings problem!

Barn är duktiga på att manipulera (omedvetet eller ej) och lyssnar där det ger mest utdelning. Du och din karl måste vara samkörda, när han går med på något som du redan sagt nej till så underminerar ju han dig inför sonen och visar att "mamma behöver man inte lyssna på". Givetvis blir resultatet att du får höra en hel del gnäll hemma från pojken.

Att vara otrygg behöver inte vara enbart pga att man fått stryk eller liknande. Otydliga regler och inkonsekvens kan ge otrygghet. Att man kan manipulera sina föräldrar till att göra som man vill kan ge otrygghet eftersom det i längden visar att det inte är mamma och pappa som är de "vuxna som bestämmer". Ett barn som tror att han själv bestämmer blir ofta i längden osäker eftersom det är ett ledarskap som han inte vill ha (fast han kanske tror det).

Prata ihop er och kom överens om vilka regler som gäller. Har mamma sagt nej - så säger pappa också nej och vice versa.

Du är hemma hela dagarna och har den uppfostrande rollen medans pappa kommer hem ibland, ger efter och är "snäll" samt åker på semester med barnen själv och får "rolig tid" utan dig. Det tycker jag är riktigt orättvist eftersom du då självklart får den tråkiga rollen inför barnen. Här borde din karl verkligen kliva upp stötta dig! Du måste ju också kunna ha roligt med barnen utan att vara "the bad guy" hela tiden? Går du ut och roar dig utan man och barn ibland och låter maken sköta ruljangsen hemma? Om inte, börja med det. Du behöver ett liv utanför familjen också, precis som din karl har.

 

[Tallihoo]

Sv: 10-årings problem!

Jag ska ta ett snack med maken min i kväll igen. jag påtalade detta problemet för han för ungefär 1 år sedan, att jag mer eller mindre känner mej hatad å utfryst utav sonen pga att maken ger med sej när jag sagt nej till något. Har sagt att jag känner mej mindre värd när de gäller å lyda än vad maken gör. Han har själv erkänt att han inte vill neka barnen något utan att dom ska få ha roligt å uppleva saker under sina år som barn. Han menar att han jobbar å kämpar under hela året och vill därför inte vara hemma under semestern, han "mår dåligt" då. Ööö hmm, ja jag vet inte men, jag tycker jag har lika stor rätt till å få komma hem till ett städat hem å lagad mat under sommaren när jag har jobb som han har rätt till de under resten av året. Man brukar säga att pojkar växer aldrig upp å de stämmer in på min man i detta läget.

Min son får aldrig någon sin stryk, så de får ni inte tro. Jag har ända sedan jag varit liten fått i tutat mej att man aldrig aldrig slår någon som är yngre än sej själv och absolut inte sina barn och de lever jag efter. På sin höjd kan jag ta tag i armen på han å prata " myndigt" till han. Men aldrig att jag skulle slå ett barn även om jag så gärna skulle villja göra de ibland. Inte ens min lilla syster har jag slagit. Man gör de liksom inte. Jag slår på bänkar å skåp istället när jag känner att måttet e rågat ( vilket händer ungefär 2 ggr per år)

Har även tänkt å införa regler åt sonen, så som ta hand om disken 1 dag i veckan och självklart se till så hans leksaker plockas undan för å få veckopengen. Som de är nu har han noll koll på värdet me å få veckopeng.

 

[Mrs LunaTanten]

Sv: 10-årings problem!

Det finns ett sätt att få din man att SE problemet.
Ta och boka en sistaminuten-resa gärna 2 veckor med en kompis och åk iväg!
Speciellt nu när barna har sommarlov =pappan måste ta hela ansvaret hemma, både det roliga OCH allvaret.
Sonen har då ingen att spela ut mot, och kommer garanterat att sakna dig!

Så fick jag min gubbe att förstå hur "huset" fungerar.
-Jag har fortsatt att göra så typ 1 ggr år och det har gjort honom mer o mer delaktig i "vardagen".

Lycka till!

 

[Tallihoo]

Sv: 10-årings problem!

Det finns ett sätt att få din man att SE problemet.
Ta och boka en sistaminuten-resa gärna 2 veckor med en kompis och åk iväg!
Speciellt nu när barna har sommarlov =pappan måste ta hela ansvaret hemma, både det roliga OCH allvaret.
Sonen har då ingen att spela ut mot, och kommer garanterat att sakna dig!

Så fick jag min gubbe att förstå hur "huset" fungerar.
-Jag har fortsatt att göra så typ 1 ggr år och det har gjort honom mer o mer delaktig i "vardagen".

Lycka till!

De där e inget problem. Han har varit ensam me barnen många gånger tex när jag jobbat natt, legat inne en vecka på sjukan efter en operation. 4 veckors semester ensam me barnen ( visserligen så e dom inte hemma då). Han ser de inte som något problem då han inte blir "hatad" så som jag blir som är hemma mest å tjatar på dom. För han blir de inte jobbigare än när han jobbar å kommer hem liksom.

 

[Mrs LunaTanten]

Sv: 10-årings problem!

Om du sticker iväg UTAN att fixa markservicen måste juh han ta itu med de saker som du måste tjata om eller????

Nånting säger mig att om du eller dom åkt iväg är det du som ordnat med att allt är packat , städat, inköpt osv.
Det är sånt du skall sluta med!

Sedan tycker jag som flera:'
Prata med honom om att ni skall ha samma regler och gränser.
Ställer han inte upp på det tycker jag iskallt att du skall be om att ni provseparerar, ingen människa skall behöva krypa för en annan!

Kramar!

 

[Tallihoo]

Sv: 10-årings problem!

Om du sticker iväg UTAN att fixa markservicen måste juh han ta itu med de saker som du måste tjata om eller????

Nånting säger mig att om du eller dom åkt iväg är det du som ordnat med att allt är packat , städat, inköpt osv.
Det är sånt du skall sluta med!

Sedan tycker jag som flera:'
Prata med honom om att ni skall ha samma regler och gränser.
Ställer han inte upp på det tycker jag iskallt att du skall be om att ni provseparerar, ingen människa skall behöva krypa för en annan!

Kramar!

nä där har du fel, alla inköp som görs gör han.Ska dom iväg på semester så packar han å inhandlar saker till husvagnen. Jag kan på min höjd se till så att ungarna åtminstonde får samma färg på strumporna med sej.
Han är mycke ansvarstagande far och sätter sina barn först. Han kan ta hand om hemmet å städa å tvätta å sådant, för lat är han inte. Då jag är utan jobb så är de jag som är hemma mest och sköter hemmet just nu men ska de iväg å jag just då har jobb så sköter han faktiskt allt praktiskt runt det.

Jag har funderat på separera med då jag är utan jobb å inkomst så lär jag få bo i en skokartong å de gillar jag inte.

 

[Mrs LunaTanten]

Sv: 10-årings problem!

nä där har du fel, alla inköp som görs gör han.Ska dom iväg på semester så packar han å inhandlar saker till husvagnen. Jag kan på min höjd se till så att ungarna åtminstonde får samma färg på strumporna med sej.
Han är mycke ansvarstagande far och sätter sina barn först. Han kan ta hand om hemmet å städa å tvätta å sådant, för lat är han inte. Då jag är utan jobb så är de jag som är hemma mest och sköter hemmet just nu men ska de iväg å jag just då har jobb så sköter han faktiskt allt praktiskt runt det.

Jag har funderat på separera med då jag är utan jobb å inkomst så lär jag få bo i en skokartong å de gillar jag inte.

Har du ingen som du kan låna stuga/lägenhet av nu en tid på sommarlovet då så att ni kan komma ifrån varandra och ta ställning om hur ni vill ha det?

 

[Tallihoo]

Sv: 10-årings problem!

Har du ingen som du kan låna stuga/lägenhet av nu en tid på sommarlovet då så att ni kan komma ifrån varandra och ta ställning om hur ni vill ha det?

Inget jag känner att jag har behov av då jag dom senaste 3 sommrarna varit ensam i 4 veckor under sommaren. Jag tar mej mina små stunder med hunden under vardagarna då jag smiter iväg å tränar.

 

[Skogstrollet]

Sv: 10-årings problem!

Får du honom inte att förstå på egen hand så boka in er hos en familjerådgivare. En oberoende person kanske kan hjälpa till att göra det tydligare vad som är fel i balansen i er familj. Stort lycka till!

 

[TinyWiny]

Sv: 10-årings problem!

Nej din make är ingen bov i något drama för du skapar det själv genom att tillåta sonen att ringa till pappan och att det då är pappans ord som gäller.
Självklart gör sonen så för han vill ju få som han vill.

Gör klart att när du är med honom så bestämmer du och när han är med pappan så bestämmer pappan, din son ska inte behöva fundera på vem han ska lyssna på eller lita på det ska vara solklart.

Alla barn försöker mer eller mindre spela ut sina föräldrar mot varandra det är helt normalt.
Det som har gått fel i det här fallet är att du har tillåtit pappan att bestämma saker han inte har att göra med.

Din son är otrygg och blir då gnällig för att han inte vet om han kan lita på dej, det handlar inte om att slå barn det handlar om att han ska kunna lita på att det du säger är sant, att det är vad som gäller.

Att han vill ringa till pappa är ju för att det pappan säger gäller och han vet inte när eller om ditt ord gäller.

Jag vet att det är jättejobbigt när det blir såhär, jag har egen erfarenhet och vet att det inte är lätt.
Men precis som vi vuxna vill att det chefen säger gäller alltid vill barn veta att det vi som föräldrar säger alltid gäller.

Att du och din man sedan behöver ha ett ordentligt snack om vad som faktiskt gäller är en jätteviktig bit på vägen mot harmoniska barn.
Man gör inte barnen en välgärning när de alltid i alla lägen får som de vill.
Man gör dem en stor otjänst för livet fungerar inte så att man kan skrika till sig saker och ting och det blir ett hårt uppvaknande när de kommer ut i verkliga livet.

Nästa gång han vill ha något eller frågar något så svara -jag ska fundera på det en stund, då har du tid på dej att fundera ut vad du verkligen vill svara och din son kommer få ett svar som du kan stå för och inte behöver vackla i och din son kommer veta att det du säger gäller. Gillar inte sonen ditt svar och är på väg att ringa pappa så säg att det spelar ingen roll vad pappa säger, han är inte här och då bestämmer jag (alltså du).
Det kommer att vara tufft till en början men ganska snart kommer sonen att inse vad skönt det är att du ger honom genomtänkta svar (motivera gärna varför du svarar som du gör och lär honom motivera för sin sak så glömmer han bort gnällandet och lär sig istället att stå upp för sig själv) och att han kan lita på att det du säger stämmer.

 

[Tallihoo]

Sv: 10-årings problem!

Tack för ditt utförliga svar TinyTwiny. Jag ska göra så nästa gång sonen frågar något. jo visst spelar barnen ut oss vuxna i mot varandra och de får man smaka på lite då då. Visst är de mitt or som gäller när pappa inte är hemma men den ska fasikens också gälla när han är hemma. De gjorde en aningens ont här för någon vecka sedan, maken var iväg hos grannen å pratade lite å joxade me någon pryl, sonen ringer å vill ha hem pappa å han säger " när jag inte är hemma är de mamma som bestämmer" de gjorde ont å höra det, bestämmer inte jag när han är hemma tänkte jag då lite snabbt.

Jag får ta å prova dina råd och vill sonen ringa sin far när han för en gångs skull är ute me kompisar så får jag dra telefonen ur handen på han.

 

[TinyWiny]

Sv: 10-årings problem!

Tack för ditt utförliga svar TinyTwiny. Jag ska göra så nästa gång sonen frågar något. jo visst spelar barnen ut oss vuxna i mot varandra och de får man smaka på lite då då. Visst är de mitt or som gäller när pappa inte är hemma men den ska fasikens också gälla när han är hemma. De gjorde en aningens ont här för någon vecka sedan, maken var iväg hos grannen å pratade lite å joxade me någon pryl, sonen ringer å vill ha hem pappa å han säger " när jag inte är hemma är de mamma som bestämmer" de gjorde ont å höra det, bestämmer inte jag när han är hemma tänkte jag då lite snabbt.

Jag får ta å prova dina råd och vill sonen ringa sin far när han för en gångs skull är ute me kompisar så får jag dra telefonen ur handen på han.

Det jag fetmarkerade är precis vad jag menar, ber om ursäkt att det inte framgick, naturligtvis ska ditt ord vara lika viktigt som din mans och det är viktigt att din man förstår det så att han inte säger ja när han har hört dej säga nej.

När jag slutade svara mina barn genast och istället bad om betänke tid så tog det inte många veckor innan de slutade tjata om allt och inget, deras kompisar kunde ropa JAAA när de och mina barn fick svaret, -jag måste fundera på det, och mina barn gav dem ganska förvånade ansiktsuttryck med orden, hon sa inte ja, hon sa inte ens kanske, hon sa att hon skulle fundera på det

Ibland kunde barnen komma och fråga om jag hade tänkt klart om de tyckte svaret dröjde (ibland behöver ju betänke tiden vara lite längre) men de accepterade alltid att jag inte gav något svar förren jag visste att jag kunde stå för det.

Det var så otroligt skönt, så mycket energi som blev över till roliga saker när jag insåg att man inte måste svara genast. Ibland hade jag dåligt samvete för att jag hade sagt nej till något i en stressig situation för att jag hade svarat för fort utan att tänka men sedan jag började med den här enkla metoden så behövde jag inte det längre.

Det här med att lära barnen att argumentera för sin sak har mina barn haft så otroligt mycket nytta av, inte bara för att få som de vill utan också att de ifrågasätter i skolan och i verkliga livet, de vågar fråga varför någon gör si eller så och lär sig på så vis massor som de aldrig hade fått veta annars.
De har haft nytta av det när de måste göra val i livet, när de har varit osäkra så har de kunnat skriva upp för och emot vilket också är ett sätt att argumentera.
Visst har jag fått höra att mina barn är kaxiga i skolan, men varje gång jag har frågat vad de syftar på har det visat sig att läraren inte har kunnat förklara varför de ska göra si eller så, varför de tvingas till saker som de varken vill eller mår bra av eller varför lärare inte har reagerat när ett annat barn har blivit mobbat.

Jag tror att världen behöver människor som vågar ifrågasätta, som inte gör allt de blir tillsagda bara för att..

Det är roligt att argumentera med barn, jag har fått höra så otroliga argument för i deras fantasi ryms så oändligt mycket.
Det bästa med att lära sina barn argumentera är att de förstår ens egna argument så man behöver inte tjata på att de ska städa sina rum för de vet varför man ska städa för den argumentionen behöver man inte dra så många gånger, det kan bli hemska sagor om bakterier och baciller

Jag hoppas att du får lika mycket nytta av den här metoden som jag har haft/har.

 

[Tallihoo]

Sv: 10-årings problem!

Det jag fetmarkerade är precis vad jag menar, ber om ursäkt att det inte framgick, naturligtvis ska ditt ord vara lika viktigt som din mans och det är viktigt att din man förstår det så att han inte säger ja när han har hört dej säga nej.

När jag slutade svara mina barn genast och istället bad om betänke tid så tog det inte många veckor innan de slutade tjata om allt och inget, deras kompisar kunde ropa JAAA när de och mina barn fick svaret, -jag måste fundera på det, och mina barn gav dem ganska förvånade ansiktsuttryck med orden, hon sa inte ja, hon sa inte ens kanske, hon sa att hon skulle fundera på det

Ibland kunde barnen komma och fråga om jag hade tänkt klart om de tyckte svaret dröjde (ibland behöver ju betänke tiden vara lite längre) men de accepterade alltid att jag inte gav något svar förren jag visste att jag kunde stå för det.

Det var så otroligt skönt, så mycket energi som blev över till roliga saker när jag insåg att man inte måste svara genast. Ibland hade jag dåligt samvete för att jag hade sagt nej till något i en stressig situation för att jag hade svarat för fort utan att tänka men sedan jag började med den här enkla metoden så behövde jag inte det längre.

Det här med att lära barnen att argumentera för sin sak har mina barn haft så otroligt mycket nytta av, inte bara för att få som de vill utan också att de ifrågasätter i skolan och i verkliga livet, de vågar fråga varför någon gör si eller så och lär sig på så vis massor som de aldrig hade fått veta annars.
De har haft nytta av det när de måste göra val i livet, när de har varit osäkra så har de kunnat skriva upp för och emot vilket också är ett sätt att argumentera.
Visst har jag fått höra att mina barn är kaxiga i skolan, men varje gång jag har frågat vad de syftar på har det visat sig att läraren inte har kunnat förklara varför de ska göra si eller så, varför de tvingas till saker som de varken vill eller mår bra av eller varför lärare inte har reagerat när ett annat barn har blivit mobbat.

Jag tror att världen behöver människor som vågar ifrågasätta, som inte gör allt de blir tillsagda bara för att..

Det är roligt att argumentera med barn, jag har fått höra så otroliga argument för i deras fantasi ryms så oändligt mycket.
Det bästa med att lära sina barn argumentera är att de förstår ens egna argument så man behöver inte tjata på att de ska städa sina rum för de vet varför man ska städa för den argumentionen behöver man inte dra så många gånger, det kan bli hemska sagor om bakterier och baciller

Jag hoppas att du får lika mycket nytta av den här metoden som jag har haft/har.

jag ska apsolut prova dina råd. Min son är en mycke nyfiken liten herre och i skolan är de han som frågar så fort de är något som är intressant eller när han inte förstår. Så där e jag inte orolig alls.
I dag börjar mitt försök till å bli "härskare".

tack snälla för era råd å synpunkter!