alfagamma
Trådstartare
Jag behöver lite tips och råd, jag önskar att ni läser noga min bakgrund mm. så ni har bilden klar för er. :-)
BAKGRUND
Det är min man som går upp till vår 1,5 åring på nätterna när hen vaknar. Det beror på att jag är sjuk och för att allt ska fungera så behöver jag sova.
När vi slutade med ersättning blev det så att barnet istället fick välling på natten.
Eftersom han kört ensam- nattpassen har han kört på med vällingen eftersom det varit det snabbaste och enklaste sättet att få barnet att somna om.
Barnet har ingen napp.
NUVARANDE SITUATION
Barnet sover ca 19.00-07.00, samt en till en och en halv timme på dagen.
Maken går upp minst 1 gång per natt och ger välling minst 1 gång per natt. Det är inga mängder det är prat om, oftast dricker han inte ens upp hälften av det som är i flaskan.
Maken är givetvis trött av att hela tiden behöva stiga upp varje natt, så vi skulle vilja få detta att upphöra.
VAD VI TESTAT
Att inte ge välling helt enkelt. Maken tar bara upp och vyschar tröstar. Resultatet är att barnet vaknar till ändå mer när vällingen inte kommer, och får ett vansinnesutbrott som väcker hela huset (vi har ett litet hus).
Att jag går upp och inte ger välling. (Ja, vi har testat) - resultatet blir att barnet somnar om i min famn efter en stund men vaknar direkt när jag lägger ned hen. (Till saken hör också att min koncentrationsförmåga och förmåga att tänka är kraftigt nedsatt när jag går upp på natten. Alla är förvirrade på natten, alla kan "vakna upp" tillräckligt om det behövs, min sjukdom gör att jag inte kan det.)
Stoppa ned barnet i vår säng. Resultat, barnet säger: "Tjohoooooo Hela familjen!" och blir klarvaken och busar järnet, och väcker sitt syskon om hen kommit över till oss på natten.
NÅGRA TANKAR
Jag tror inte att barnet "begär" vällingen eller är hungrig egentligen. Det har blivit som någon slags bökig napp, om ni förstår.
Maken och jag diskuterar det här och kommer väl fram till att "man ska väl ändå upp och så vad spelar det för roll?" samtidigt gillar jag det inte. Jag tänker dels på barnets tänder, man ska inte äta på natten, det är faktiskt ganska bökigt........ också känslan av: "det ska inte var så här".
---------------------------------------------------------------------------
Snälla tips och idéer, erfarenheter tas emot tacksamt.
BAKGRUND
Det är min man som går upp till vår 1,5 åring på nätterna när hen vaknar. Det beror på att jag är sjuk och för att allt ska fungera så behöver jag sova.
När vi slutade med ersättning blev det så att barnet istället fick välling på natten.
Eftersom han kört ensam- nattpassen har han kört på med vällingen eftersom det varit det snabbaste och enklaste sättet att få barnet att somna om.
Barnet har ingen napp.
NUVARANDE SITUATION
Barnet sover ca 19.00-07.00, samt en till en och en halv timme på dagen.
Maken går upp minst 1 gång per natt och ger välling minst 1 gång per natt. Det är inga mängder det är prat om, oftast dricker han inte ens upp hälften av det som är i flaskan.
Maken är givetvis trött av att hela tiden behöva stiga upp varje natt, så vi skulle vilja få detta att upphöra.
VAD VI TESTAT
Att inte ge välling helt enkelt. Maken tar bara upp och vyschar tröstar. Resultatet är att barnet vaknar till ändå mer när vällingen inte kommer, och får ett vansinnesutbrott som väcker hela huset (vi har ett litet hus).
Att jag går upp och inte ger välling. (Ja, vi har testat) - resultatet blir att barnet somnar om i min famn efter en stund men vaknar direkt när jag lägger ned hen. (Till saken hör också att min koncentrationsförmåga och förmåga att tänka är kraftigt nedsatt när jag går upp på natten. Alla är förvirrade på natten, alla kan "vakna upp" tillräckligt om det behövs, min sjukdom gör att jag inte kan det.)
Stoppa ned barnet i vår säng. Resultat, barnet säger: "Tjohoooooo Hela familjen!" och blir klarvaken och busar järnet, och väcker sitt syskon om hen kommit över till oss på natten.
NÅGRA TANKAR
Jag tror inte att barnet "begär" vällingen eller är hungrig egentligen. Det har blivit som någon slags bökig napp, om ni förstår.
Maken och jag diskuterar det här och kommer väl fram till att "man ska väl ändå upp och så vad spelar det för roll?" samtidigt gillar jag det inte. Jag tänker dels på barnets tänder, man ska inte äta på natten, det är faktiskt ganska bökigt........ också känslan av: "det ska inte var så här".
---------------------------------------------------------------------------
Snälla tips och idéer, erfarenheter tas emot tacksamt.