Men samtidigt, är man på sjukhus och i hyggligt skick när man kommer dit känns det ju som att man kan låta läkarna försöka hitta fel först. Hittar de inga fel eller om barnet i fråga faktiskt är riktigt, riktigt dåligt känns det ju mer aktuellt att försöka kolla runt lite själv och ställa frågor.Och sen är vi ett antal personer som är vid liv endast för att vi inte lät sjukvården ha ihjäl oss. Mitt förtroende för sjukvården är extremt lågt.
Det dog en 16 årig tjej i Visby pga odiagnostiserad kortisolsvikt för typ 1,5-2 år sedan, trots att hon hade ALLA typiska symptom för det. Folk med sjukdomen som har diagnos på papper får fortfarande kämpa för att få kortisondropp när de kommer in med kris, för att läkarna inte fattar bättre. Folk dör av detta med jämna mellanrum, för att läkarna vägrar ge dem behandling, och det tillomed trots diagnos som sagt.
Nej, läkare kan inte allt. De är människor, och dessutom har de en enorm arbetsbelastning. De missar saker.
Jag personligen med mina egna bekymmer har ju låtit läkare göra sitt jobb i den mån de kan. Hade de inte hittat något fel hade jag ju tänkt om naturligtvis och försökt få hjälp i min felsökning eller vad man ska säga. Det känns ju ganska vettigt tänker jag. Förmodligen sitter de ju på ganska mycket kunskap trots allt. Iom felen du har i din kropp förstår jag att du tänker annorlunda men läkarna har ju generellt sett en bredare kunskap än oss och borde gå ut och göra sina kontroller som en start.