Sv: 07'ornas tråd del 12
*kl
Ni som inte orkar med gnäll och självömkan slutar läsa nu...
Idag vill jag bara dra ner rullgardinen, på de flesta sätt... Har gråtit mig röd i ansiktet i bilen när jag åkte från stallet.
Idag när jag tog in min häst såg jag att hon börjat krubbita
Hon har ALDRIG haft tendenser till något sådant beteende innan. Visserligen har jag för någon vecka sedan sett att hon varit förtjust i att bita på plastkrubban i en av boxarna, men aldrig i någon annan krubba och aldrig att hon tagit stöd och dragit luft. Men idag gjorde hon det fullt ut.
Jag är SÅ ledsen. Jag vet inte vad jag ska göra, hela livet sitter fast i en rävsax och ska nu hästen vara TOTALT osäljbar vet jag inte vad jag gör. Senaste dagarna har jag bara velat kräkas vid tanken på att min häst inte blir såld, hon funkar i ridningen men vi passar verkligen inte ihop och jag vill inte åka till stallet öht längre. Jag är så trött på hela situationen, och idag var det droppen. Jag orkar inte mer...
Jag kan inte ta hem henne eller byta stall, för jag är beroende av att beridaren har henne några dagar/vecka efterom jag faktiskt inte orkar med henne själv. Och är det så att hon inte trivs i stallet är det ju inget bra alternativ att stå kvar där heller. Vafan gör man? Ger bort hästen gratis? Till vem?
Jag känner mig så jävla misslyckad. Jag har skött denna häst pedantiskt sedan jag köpte den, alltid varit noga med utevistelse, kompisar, skötsel, tuggbehov, stimulans etc etc etc etc etc till förbannelse. Oavsett hur tungt det gått mellan mig och hästen har jag alltid varit noga med skötseln och välmåendet och att hon ska få vara häst. Och när den dagen ändå kommer att man känner att man behöver hjälp och lämnar iväg hästen och inte längre har kontroll över precis allt i dens vardag, så ska DETTA var belöningen!? Det känns så jävla orättvist.
Jag brukar inte sjunka så här lågt speciellt ofta men just nu känner jag bara för att hoppa från en bro. Jag är så less på alla motgångar. Jag vantrivs på mitt jobb, jag går dit enbart för att ha råd att ha häst, och hästen jag har orkar jag inte med, och inte verkar den gå att sälja heller. För 6 mån sedan tackade jag nej till ett jobb jag suktat efter i flera år, för då hade jag precis träffat ny kille och det var så skönt att ha hästen här och jobbet innebar flytt till andra delen av landet. Motvilligt tackade jag nej och jag har ångrat mig mer och mer för vajre vecka som gått. Och nu sitter man här... jobbet hatar jag, hästen är en evig huvudvärk och visserligen har jag pojkvännen kvar men inte är det en dans på rosor precis.
Varför känns det som att allting bara går fel hela tiden? Jag har jobbat hårt för att ha det jag har idag vad gäller jobb och inkomst för att kunna ha häst såsom jag vill ha det. Och varför blir allt bara fel? Hatar mitt jobb, och betalar för en häst jag inte orkar med själv. Det känns tröstlöst.