What to do...? (Långt)

[PathOfClovers]

Jag hade först tanken om fodervärd också, men jag tror dessvärre inte att det skulle funka... Precis som Apollo säger så tror jag det finns en risk att det skulle användas våld mot honom och eftersom han är så känslig så är han inte svår att knäcka för livet.
Isf skulle någon jag känner väl kunnat ta honom, men jag känner dessvärre ingen som är villig att ha en sådan häst.

Har också upplevt det där om att folk inte förstår vad det är man pratar om. Bara för att min häst inte kör rodeo varenda gång jag hoppar upp (även om han gör det ibland), så betyder det inte att han inte är en "problemhäst".
De säger till mig att "Det är väl inte så himla svårt att lösa?". "Bara visa vem som bestämmer." "Börja träna NH." "Vänta ut honom bara." osv...
Som om jag inte testat allt det redan..
Det är ju inte så att man gärna VILL att hästen ska ha problem och ta bort honom är ju verkligen det absolut minsta jag vill.
Har t.o.m fått kommentaren om att jag låtsas att min häst är så himla speciell och att jag (både med min förra och nuvarande häst) hittar på att de är skadade för att få uppmärksamhet. Varför skulle man ens vilja det?

Har tidigare haft honom uppstallad hos en tjej som har eget företag inom NH och problemlösningar osv. T.o.m hon berättade för mig att hon var nära att ge upp och ringa till mig för att be mig ta in honom själv. (hon skötte alla in/utsläpp.)
Det säger väl ändå en hel del när det kommer från ett sk. proffs...

Nästa steg för min del nu blir att prata olika alternativ med "min" veterinär och se vad hon tycker. Hon har lovat att remittera mig till den bästa veterinären hon vet, men redan nu kanske hon kan diskutera med fb?
Tycker det är helt sjukt att det inte ska gå att döma ut en häst pga lynnesfel när det är så uppenbart att det kan bli farligt.

Det jag tänkte var om han, mot förmodan, bara har detta beteende mot dig. Men då har han alltså varit så även med andra och då håller jag med dig. Risken är ju att du skaffar ny och sen måste du helt plötsligt ta hem den andra igen...

 

[mackan]

OK men det är ju troligen för att det är svårt att fastställa vad som är lynnesfel eller inte.

Nej det är snarare så att ett regelrätt lynnesfel i ordets rätta bemärkelse, är otroligt sällsynt på häst, argumentet är att det mesta är grundat i hanteringsfel från människan osv, dvs hästen är en produkt av de människor som hanterat den osv.
Jag tycker det är positivt att F bolagen strypt till runt möjligheterna att kunna döma ut för lynnesfel. För 20 år sen gjorde folk det till höger och vänster såfort minsta motstånd infann sig och hästen tex heller inte var säljbar....

 

[Masse]

Nej det är snarare så att ett regelrätt lynnesfel i ordets rätta bemärkelse, är otroligt sällsynt på häst, argumentet är att det mesta är grundat i hanteringsfel från människan osv, dvs hästen är en produkt av de människor som hanterat den osv.
Jag tycker det är positivt att F bolagen strypt till runt möjligheterna att kunna döma ut för lynnesfel. För 20 år sen gjorde folk det till höger och vänster såfort minsta motstånd infann sig och hästen tex heller inte var säljbar....

Fast det var ju det jag menade att det är så otroligt svårt att fastställa lynnesfel och dessutom är det ovanligt. I de allra flesta fall handlar det som med min häst om hantering. Ska tillägga att jag som alltid gillat det andra kallar för knäppa hästar, köpte den efter den var utdömd. Så det var inte jag som fick den klassad som tokig, jag tyckte den hade "DET" och köpte loss den innan avlivning.
Det visade sig ju senare att den inte var farlig utan att den hade blivit väldigt felhanterad där den var innan. Så den hade helt tappat tilliten till människor och använde anfall som rent försvar.

 

[DressageNerd]

Tyvärr vore det säkert bäst om han visade sig ha en hjärntumör. Det skulle inte vara första gången en tumör hade orsakat symptom som liknar schizofreni (förutom att huvudvärk är annu ett symptom när det gäller hjärntumörer, men det kan ju inte hästen tala om) samt att det är något fysiologiskt som en veterinär kan "ta på". Är dessutom rätt säker på att försäkringsbolaget inte har några reservationer för den typen av tillstånd.

Lycka till med utredningen, jag hoppas att ni hittar någonting och att allt löser sig.

 

[mackan]

@Masse: Vi pratar nog om samma sak med untantaget för att du ansåg att det funkar att döma ut hästar pga lynnesfel osv år 2014. Det är nästintill omöjligt som sagt....

@Wine-tee Ja precis: nej FB har inga problem med ngt sånt, det är ju en annan sak helt

 

[Coolfrees]

Jag kan inte komma på någon speciell lukt iaf... Han är van vid de få och väldigt diskreta parfymer jag kan ha på mig ibland. Men det är bara om jag varit på jobbet ex innan.Tar aldrig på mig parfym om jag bara ska till stallet. Kan inte minnas att han reagerat annorlunda med eller utan, men ska tänka extra noga på det i framtiden.

Jag hade kunnat lämna honom på lösdrift hos uppfödaren, men hon är inte villig att ha honom på foder och stå för några som helst kostnader så då blir det ändå samma sak.. Men ska ändå testa att låta någon annan ta hand om honom åtminstone en vecka och se hur han beter sig.

Jag tror nämligen att det står något i mina försäkringsvillkor att de inte ger ut ersättning p.g.a lynnesfel, men det kan ju ha att göra med hur veterinären formulerar sig och hur pass allvarligt det är.

Om ni vill veta så kom pålle fram idag. Var väldigt tveksam först, men gick att övertala genom en liten äppelbit.
Så idag har jag lyckats borsta lite på honom utan att han fick för sig något. = En av hans bra dagar idag!

 

[Coolfrees]

Ja det skönaste för mig hade varit att få veta att han har något fel.
Sen kan man ju bara gissa vilka typer av röntgenundersökningar fb går med på att bekosta och hur ruinerad jag kommer bli.
Tack!

 

[Miss Sixty]

Hade ett 9 årigt sto som var väldigt lynnig att ha och göra med. Hon kunde gå till attack och när man hoppade upp på henne fick man vara på sin vakt för att kunna kasta sig av då hon reste sig och gick över.

Andra dagar kunde hon vara helt underbar vilket hon var i mina ögon. Allt sluta med att bara jag kunde hantera henne. Hon gick till attack mot veterinären och massör.

Vi kämpa i 15 månader innan vi gav upp hon hade tumör i hjärnan konstaterades vid obduktionen

 

[Coolfrees]

Idag gick jag in i hagen och det absolut närmsta han kom var 20 meter ifrån mig. Om jag i det läget vred på mig eller byte blickriktning så stack han.
Ska försöka ta mig i kragen och ringa veterinären imorgon. Just nu gråter jag bara varje gång jag försöker prata om honom.
Håller på att bearbeta det faktum att han inte kommer finnas hos mig länge till. När jag accepterat det då är jag redo för en utredning. Just nu kan jag inte hålla ihop...

 

[PathOfClovers]

Idag gick jag in i hagen och det absolut närmsta han kom var 20 meter ifrån mig. Om jag i det läget vred på mig eller byte blickriktning så stack han.
Ska försöka ta mig i kragen och ringa veterinären imorgon. Just nu gråter jag bara varje gång jag försöker prata om honom.
Håller på att bearbeta det faktum att han inte kommer finnas hos mig länge till. När jag accepterat det då är jag redo för en utredning. Just nu kan jag inte hålla ihop...

Fy, vad jobbigt. Värsta är ju också att vara så maktlös...

 

[Catrool]

Fy vad jobbigt det måste vara. All styrka till dig..

 

[Liten]

Min spontana tanke är också att det kan finnas en hjärntumör i bilden. Det skulle jag kolla, som nästa steg, iom att du verkar ha kollat det mesta. Det är ju något som inte syns utåt, rent fysiskt, men kan orsaka starka beteenden hos hästen.

Oavsett om ni hittar något fysiskt på honom, så instämmer jag i dina tankebanor. En sådan häst hade jag inte velat sälja eller låna ut på foder, för hästens skull. Det sistnämnda möjligen om jag kände någon som jag visste fungerade med hästen utan problem - då hade det varit ett alternativ att överväga. Du har kämpat med problemet i flera år, på olika sätt, utan att det blir bättre. Jag föreställer mig att problemet också orsakar ett mått av stress hos hästen.

Maktlösheten i att inte kunna göra något, och att inte veta vad det beror på, är den värsta känslan i världen. All styrka till dig. Lycka till!

 

[Coolfrees]

Tack för att ni är så fina och stöttar!

Pratade med veterinären idag och det bekräftade väl bara mina tankar...
Hon vet ju exakt vilka problem jag haft med honom och bad min kontakta försäkringsbolaget.
Hon tyckte att vi skulle höra vilka undersökningar som krävs för att få honom utdömd. Om hon inte hittar något vid undersökningen i veckan så tycker hon själv att det bara kommer bli dyrt att fortsätta utreda och att jag troligtvis inte kommer få ett tydligt svar ändå..
Sedan tycker säkert försäkringsbolaget annorlunda och då får vi fortsätta i vilket fall.

Jag kan verkligen inte fatta att det händer på riktigt den här gången. Mitt älskade hjärta kommer troligen inte finnas mer efter denna sommaren!

Hur gör man? Klarar man av att vara med vid själva avlivningen eller ska man be någon annan? Är det inte min skyldighet att stå vid hans sida hela vägen?
Hur gör jag med kroppen sedan? Jag klarar inte av att han bara ska åka iväg och masskremeras utan vill behålla honom på något sätt. Hur gör man för att frakta kroppen till krematoriet om jag vill spara hans aska? Jag vet att det är dyrt, men känner att jag behöver ha honom kvar.
Jag känner verkligen att jag inte heller klarar av att bulta honom. Är det hemskt att avliva med spruta?
Har aldrig behövt planera sånt här tidigare....
Allt känns bara totalt overkligt!

 

[Fideli]

Hur gör man? Klarar man av att vara med vid själva avlivningen eller ska man be någon annan? Är det inte min skyldighet att stå vid hans sida hela vägen?
Hur gör jag med kroppen sedan? Jag klarar inte av att han bara ska åka iväg och masskremeras utan vill behålla honom på något sätt. Hur gör man för att frakta kroppen till krematoriet om jag vill spara hans aska? Jag vet att det är dyrt, men känner att jag behöver ha honom kvar.
Jag känner verkligen att jag inte heller klarar av att bulta honom. Är det hemskt att avliva med spruta?
Har aldrig behövt planera sånt här tidigare....
Allt känns bara totalt overkligt!

Jag tycker inte att det är en skyldighet att stå vid hästens sida in i det sista! Man är skyldig att se till att hästen får ett så lugnt och odramatiskt avslut som möjligt och om man vet att man själv kommer bli hysteriskt ledsen så är det bättre att be någon annan. Jag bad en granne, som hästen kände och var trygg med.

Att avliva med spruta kan gå jättebra, men det kan också gå illa... En kompis valde att avliva sin häst med spruta, hästen fick någon snedtändning och blev helt hysterisk, de fick brotta ner henne (liten islänning som tur var) och försöka hålla fast henne så vet kunde sätta ytterligare en spruta. Det var kompisens man, som är jordbrukare och van vid att tvingas nödslakta djur och en grävmaskinist (hästen skulle begravas på gården), som inte heller är särskilt blödig. Mannen pratade om avlivningen i flera veckor efteråt och sa att det var det absolut värsta han någonsin varit med om och grävmaskinisten var sjukskriven i två dagar efter och ville inte prata med folk överhuvudtaget... Och jag vet om ytterligare en bekants bekant som varit med om ung samma sak. Dessa två är de enda jag känner som avlivat häst med spruta, själv ha jag avlivat katt med spruta och det tog jättelång tid innan hjärtat slutade slå så det var också jobbigt, även om katten var sövd och låg lugnt och stilla (vet fick till slut ge en spruta till, direkt i hjärtat). Det är ytterst sällan det går fel med bult, så jag skulle alla gånger välja bult framför spruta.

 

[Liten]

Jag kommer också att välja bult om det är större djur som ska avlivas än en hund, just pga det som @Fideli nämner. Jag har avlivat smådjur med spruta, vilket gått problemfritt även om lugnande imo är ett måste först (tamråttor får sprutan i buken), men med stora djur litar jag helt enkelt inte fullt ut på att det blir rätt mängd så att det blir som det ska.
Å andra sidan: oavsett avlivningsmetod är det självklart viktigt att den som ska avliva kan och vet att göra det på rätt sätt.

Jag kommer att vara med min häst tills det är slut, men gå när det är dags för avblodning (ett måste vid bultning) - det vill jag inte ha på näthinnan. Inte heller vill jag se när hästen hissas upp på bilen. Jag behöver helt enkelt vara med och se, för att förstå och acceptera fullt ut. Men det är upp till var och en hur man vill göra. Att välja att inte själv vara med är vad jag märkt runt mig inte ovanligt, och det är ingen skam eller liknande i det. Vill du vara med, så var det. Om du känner att du inte vill eller klarar av det, så be någon annan som hästen är trygg med att hålla i grimskaftet istället. Det finns inget rätt eller fel, det viktiga är att det får gå lugnt och fint till.

 

[mollyphlox]

@Coolfrees

Det är verkligen ingen lätt situation du befinner dig i.. Jag förstår att det måste kännas jättejobbigt!

Min första tanke är nog att hästen kan ha någon form av tumör, som andra redan har sagt. Det påminner mig om en ponny som en kompis till mig ägde tidigare, den var oftast jättesnäll men ibland kunde han få riktiga anfall och bete sig aggressivt mot människor. Det blev värre med åren och han började till och med anfalla folk i hagen. Ponnyn blev avlivad och det konstaterades sen att han hade en tumör som tryckte på hjärnan. Min kompis sade att hon blev väldigt lättad av att få veta att det faktiskt var en tumör som var orsaken, det var inte de som hade hanterat honom fel eller något liknande!

En stor styrkekram till dig. Det hade varit så mycket lättare om hästarna kunnat berätta vad som är fel!

 

[old]

Måste sticka in med min historia utan att skriva ett långt inlägg om alla problem jag hade.
Har ett kallblod här hemma som också har varit så som du beskriver din häst. Allt var till och från hela tiden, och kunde ändras på en sekund. Bara en sådan sak som att leda kunde förvandlas från en mysig stund till en kamp på totalt liv och död på en mikrosekund! Jag var nära på att totalt ge upp och avliva och allt kändes hopplöst. Tills jag skickade iväg honom till en NH-tränare. Detta var sista anhalten för honom och jag hade bestämt mig för att hjälper det inte, så vandrar han vidare.
Jag kan säga att hästen står fortfarande i mitt stall. Underbaraste varelse på denna jord. Den myshäst jag alltid har velat ha.
Vad ville jag säga med detta då? Att kanske det skulle fungera med din häst också?
Ibland händer det saker i djurs liv som vi inte ser som ett problem på något sätt, men som de ändå uppfattar som ett stort problem och får trauman av i framtiden, utan att vi förstår vad det är som orsakat det eller varför. Vi ser inte/känner inte saker på samma sätt som våra djur. Så vi ska vara försiktiga med att säga "ingenting har hänt i bakgrunden som skulle kunna orsaka detta beteende"... för det kan vi inte veta med total säkerhet. Vi är inte våra djur.

 

[Rialavargen]

Jag tänker såhär:
Under anfallen som du skrev om inledningsvis så utsätts hästen för en enorm påfrestning, mentalt. Skakar av rädsla tyckte jag du skrev.
Få gånger skakar jag av rädsla och när det väl har hänt så är det mycket obehagligt och egentligen är man ju rädd för sitt liv i en sådan situation.... Mycket påfrestande.
Jag utan att veta mer än det som står i tråden, tycker nog att det är dags att få ett slut på detta elände.
Hästens liv är föga värt om du blir skadad i ett sådant anfall.

 

[Coolfrees]

@old Vi har stått i samma stall som flera NH-tränare och tränat för dem och tycker nästan att han var värre då tyvärr...

Nu har han gått som pensionär i en hage sen jag skrev här sist och jag har skaffat en ny häst.
Han är jätteavundsjuk på henne och har sen jag slutade rida blivit hur gosig som helst. = Han har haft ont när jag ridit.
Han är fortfarande spänd i kroppen, men det blir bättre hela tiden. spänningarna han haft i bogen är nästan helt borta.
Som det ser ut nu vill hans uppfödare gärna ha honom som sällskap till sin häst, så troligen kommer han att få vara där ett tag framöver. Om det nu mot förmodan inte skulle bli så, så kommer han att tas bort. Det blir för mycket meck att ha en häst som ständigt skadar sig samtidigt som man ska hålla igång den andra fullt ut.
Även om det skulle svida i hjärtat så tror jag att det blir bäst för både mig och honom. Visst han är jättetrevlig nu när han bara går, men jag kommer ju aldrig kunna rida igen.
"Min" veterinär trodde att det skulle vara extremt svårt att hitta något fel på honom eftersom så många har utrett honom... Så ja, just nu får han gå som sällskap så länge han är nöjd med det.
Skulle han bli konstig även där så får han resa vidare..