Welsh Corgi, stallhund, familjehund och lättare träningskompis?

Rialavargen

Trådstartare
Hejsan
Vad har ni för erfarenheter av Welsh Corgi?
I mitt fall så erbjuder jag daglig vistelse på min arbetsplats, stallkvällar, fotbollsträningar, lite cross-träningar, mycket familjeliv, lite agilityträning. Jag gillar även att cykla med hund. Barnens kompisar är ofta hos oss.
Räcker detta? Jag har erfarenhet av vallhund, då vår tidigare hund var en lapsk vallhund.
Berätta gärna vad ni vet om denna ras:-)
 
Kan säkert passa. :) Med reservation för agilityn och eventuellt cykling - pga deras fysik. Vet att många satsar på agility med sina corgis men personligen hade jag nog valt en annan ras om det är något man vill pyssla med i någon större omfattning. Har hört allt för många tråkiga historier om trasiga ryggar och leder hos corgis som tränats och tävlats aktivt. På lättare hobbynivå så visst, men röntga genom hunden innan och var noga med friskvård. :) När jag skaffade min corgi hade jag förhoppningar på att träna agility. Så blev det inte.

En mycket trevlig ras/raser, sociala och glada hundar! Det gäller bara att hitta en sund individ och sålla hårt när man letar bland uppfödarna. Lycka till! :)
 
Tack för ditt svar.
Jag hittade just en tidigare tråd om welsh corgi. Där tror jag att du nämnde samma sak om agility och corgins rygg. Jag tror min dotter gärna vill jobba lite med agility på hobbynivå, men inte mer än så.
Om jag hoppar cyklingen, buhuuu, passar rasen i övrigt?!
 
Tack för ditt svar.
Jag hittade just en tidigare tråd om welsh corgi. Där tror jag att du nämnde samma sak om agility och corgins rygg. Jag tror min dotter gärna vill jobba lite med agility på hobbynivå, men inte mer än så.
Om jag hoppar cyklingen, buhuuu, passar rasen i övrigt?!
Jag har fått intrycket av att corgis är ganska mycket hund och inga barnhundar trots sin storlek. Kikat på västgötaspets som alternativ?
 
Jag har fått intrycket av att corgis är ganska mycket hund och inga barnhundar trots sin storlek. Kikat på västgötaspets som alternativ?
"barnen" är 11 och 13 år och vana med lapsk vallhund, alltså inga små barn, men ändå inte vuxna. Vi kikar även på en västgöta, men är mest inne på corgin.
 
Hejsan
Vad har ni för erfarenheter av Welsh Corgi?
I mitt fall så erbjuder jag daglig vistelse på min arbetsplats, stallkvällar, fotbollsträningar, lite cross-träningar, mycket familjeliv, lite agilityträning. Jag gillar även att cykla med hund. Barnens kompisar är ofta hos oss.
Räcker detta? Jag har erfarenhet av vallhund, då vår tidigare hund var en lapsk vallhund.
Berätta gärna vad ni vet om denna ras:-)

Jag har en Cardigan och även träffat ett helt gäng. I mina ögon är det en skällig, lättstressad ras som kan vara ganska kul som aktiv sällskapshund. Inget för den som vill tävla dock, undantag agility på hobbynivå. Visst vallbeteende finns kvar och de kan nypa till en. Till skillnad från tidigare svar anser jag dock att Corgin är robust och tål betydligt mer fysisk aktivitet än man kan tro.

Min egen Corgi är ren sällskapshund, men hänger med på nästan allt Schäfrarna gör. De röjer lösa i skogen i en timme eller mer, vi cyklar 5-10 km i ca 10 km/h, kör drag (Corgin springer då lös bredvid) eller springer 3-5 km. Något av ovanstående gör vi varje dag och hon är verkligen ett muskelpaket. Tyvärr är de flesta Corgisar jag träffat i rätt dålig fysisk form och alldeles för tjocka. Inte konstigt de går sönder då. Jag har även pysslat lite med agility på skoj, bara för att hon ska få göra något, och det tycker hon är skitkul. Spår är hon däremot värdelös på och lydnad orkar hon i kanske 5 minuter.

Största nackdelen är väl att hon inte gillar att bli lämnad ensam, att hon kan stress-skälla i en evighet och att hon är skotträdd. Tyvärr vanligt med skotträdsla och ljudkänslighet överlag. Jag är oerhört fäst vid min lilla fluff och hon är nog nummer ett här hemma, men jag ska aldrig mer ha någon. Det finns för stora brister i mentaliteten för min del.

Men en stabil och skottfast Corgi till en aktiv familj, ja varför inte.
 
Tack för ditt svar.
Jag hittade just en tidigare tråd om welsh corgi. Där tror jag att du nämnde samma sak om agility och corgins rygg. Jag tror min dotter gärna vill jobba lite med agility på hobbynivå, men inte mer än så.
Om jag hoppar cyklingen, buhuuu, passar rasen i övrigt?!

Med en frisk, vältränad corgi går det säkert bra att köra agility också, men man ska vara medveten om att det finns risk att den långa ryggen tar stryk. Vet många corgis som fått avsluta sin agilitykarriär pga ryggproblem. En friröntgad och sund corgi hänger säkert gärna med på cykling också, har cyklat min kortare sträckor i tant-tempo och det har han gillat! Hänger även med på ridturer. Pga hans dåliga höfter kör vi mycket simträning just nu och klövjar för att stärka ryggmuskulaturen. Som Jadzia säger ser man allt för ofta tjocka och otränade corgis vilket är väldigt tråkigt.

Tror säkert en corgi skulle kunna trivas hos er. :) Tycker som sagt dom överlag är trevliga och glada skitar som helst vill hänga med överallt, charmar alla i sin omgivning! Dom kan också vara envisa som synden, så någon renodlad barnhund är det inte men å andra sidan är det ju alltid en vuxen som ska bära ansvaret, oavsett ras. Min älskar barn, dom är bäst. ;)

Annars håller jag mycket med Jadzia i det hon skriver, skälliga corgis är inte ovanliga och visst finns det brister i mentaliteten. Också min stress-skäller, är däremot inte ljudkänslig och har inga problem med att lämnas ensam. Dagens corgiavel är tyvärr mycket utställnings- och sällskapshundsinriktad. Önskar att fler skulle börja mentaltesta sina avelshundar. I Sverige finns det inte ens krav på röntgen i dagsläget, väldigt tråkigt med tanke på bl.a. höftledsstatistiken inom rasen. :( Av den anledningen kommer inte heller jag köpa nån mer corgi i dagsläget, får se i framtiden åt vilket håll aveln har gått!
 
Efter att ha levt med lapsk vallhund så är jag ganska van vid skall. Det är väldigt mycket skall när lapphundsklubben har utställningar:-) Jag arbetade ganska mycket med min lapska för att få bort stallet.
Stress-skall är jag van vid, lika så okynnesskallet. Min lapska behövde alltid efterskälla när en situation gjort honom upprörd. Ni vet som barn kan behöva efterfråga ett tag efter gråtattack.

Nu till en dum fråga: eftersom hunden kommer att följa med till jobbet varje dag, och åka bil mycket så slog mig tanken, klarar en corgi av att hoppa upp i bilen, i bak, påsen vanlig combi-bil? Som vuxen hund. Klarar de detta, efter lyfter man upp dem?
 
Det är klart att du ska ha Corgi, säger jag.

Men det är stor skillnad på raserna. Pembroke är ju lite mer spets-orienterad och kan därför ha självständigare och lite vassare drag. Cardigan är vallhunds-orienterad och är i regel mer förarbunden. Båda raserna är väldigt lättlärda och kvicka i huvudet, vilket gör att de snabbt lär sig både bra och dåliga beteenden.

Jag har själv Cardigan, och tycker mig ha hittat min hundras i den. Det är otroligt glada och trevliga hundar som glatt hänger med på precis allt. Jag skulle säga att de passar de som vill ha en hund helt enkelt, och är sugna på att prova på allt möjligt. De flesta Cardigan med aktiva ägare tävlar i rallylydnad, några i agility, och någon enstaka i lydnad.
När det gäller det fysiska, så gäller det såklart att ha sunt förnuft. Det är en stor hund med korta ben. Och det är inte alltid en Corgi besitter någon självbevarelsedrift. Jag själv bor på tredje våningen utan hiss, och det är inga problem. Att hoppa upp i bilen är inga problem, om den inte är jättehög. Däremot kan det vara bra att ha någon form utav skydd då det händer att de tar i med klorna på stötfångaren och häver sig upp ganska ofta. Äldre hundar får ofta lite problem med bakkärran, precis som stora hundar. När det gäller ryggproblem så har jag fått höra, av uppfödare, att det är vanligare på Pembroke än Cardigan. Däremot finns det uppfödare som gärna blundar för eventuella problem, så att hitta en bra uppfödare är A och O.

När det gäller rädslor så har jag aldrig haft problem med det. Jag tror att det har mycket att göra med vad hunden får göra som unghund och hurdan ägare den har. Jag har alltid miljötränat mycket och uppmuntrat hunden att lösa problem själv, för att jobba upp självförtroendet.
Men, jag skulle säga att en Cardigan är väldigt påverkbar, vilket kan ses nedan:

Här är ett spindeldiagram från BPH på min hane:
244a9eq.jpg


Och här är hans kullbror, uppvuxen hos ett pensionärspar på landet, beskriven vid samma tillfälle:
24orazl.jpg
 
Efter att ha levt med lapsk vallhund så är jag ganska van vid skall. Det är väldigt mycket skall när lapphundsklubben har utställningar:-) Jag arbetade ganska mycket med min lapska för att få bort stallet.
Stress-skall är jag van vid, lika så okynnesskallet. Min lapska behövde alltid efterskälla när en situation gjort honom upprörd. Ni vet som barn kan behöva efterfråga ett tag efter gråtattack.

Nu till en dum fråga: eftersom hunden kommer att följa med till jobbet varje dag, och åka bil mycket så slog mig tanken, klarar en corgi av att hoppa upp i bilen, i bak, påsen vanlig combi-bil? Som vuxen hund. Klarar de detta, efter lyfter man upp dem?

Vi brukar träna ihop med några lapphundar, där ligger min corgi i lä gällande skällandet faktiskt... :D Annars är skällandet liksom hans sätt att kommunicera och reagera på saker och ting. Även om det börjar bli lite mer dämpbart numera till allas glädje. ;) Min kan hoppa själv upp och ner ur bilen, men oftast lyfter jag honom för att spara på lederna och ryggen.

Angående skillnaderna mellan cardigan och pembroke så har jag fått uppfattningen att cardigan överlag är mer självständiga till sitt lynne, pembroke är lite kvickare och vassare. Pembroke är också väldigt social och älskar alla som kommer emot, medan cardigan kan vara något mer ointresserad av främlingar. Men det finns stora variationer inom båda raserna. Min uppfattning är inte heller att pembroke skulle ha mer ryggproblem än cardigan. När jag sökte valp upplevde jag tvärtemot att det var lättare att hitta kullar med bra resultat på avelsdjurens hälsoundersökningar inom pembroke än inom cardigan (där det inte är ovanligt med kombinationer där båda föräldrarna har D-höfter). Cardigan är ju också lite större, längre och tyngre än pembroken. Båda är väldigt trevliga raser, det hänger nog bara på vilken man föredrar. :)

(Slår också ett slag för heelern såhär inom parentes! Många likheter men färre hälsobekymmer. :) Har haft båda.)
 
Efter att ha levt med lapsk vallhund så är jag ganska van vid skall. Det är väldigt mycket skall när lapphundsklubben har utställningar:-) Jag arbetade ganska mycket med min lapska för att få bort stallet.
Stress-skall är jag van vid, lika så okynnesskallet. Min lapska behövde alltid efterskälla när en situation gjort honom upprörd. Ni vet som barn kan behöva efterfråga ett tag efter gråtattack.

Nu till en dum fråga: eftersom hunden kommer att följa med till jobbet varje dag, och åka bil mycket så slog mig tanken, klarar en corgi av att hoppa upp i bilen, i bak, påsen vanlig combi-bil? Som vuxen hund. Klarar de detta, efter lyfter man upp dem?

Min hoppar in själv. Enda gången jag lyft henne är när hon drämde in i en Schäfer och blev halt i några dagar. I övrigt tar hon sig fram för egen maskin.
 
Det är klart att du ska ha Corgi, säger jag.

Men det är stor skillnad på raserna. Pembroke är ju lite mer spets-orienterad och kan därför ha självständigare och lite vassare drag. Cardigan är vallhunds-orienterad och är i regel mer förarbunden. Båda raserna är väldigt lättlärda och kvicka i huvudet, vilket gör att de snabbt lär sig både bra och dåliga beteenden.

Jag har själv Cardigan, och tycker mig ha hittat min hundras i den. Det är otroligt glada och trevliga hundar som glatt hänger med på precis allt. Jag skulle säga att de passar de som vill ha en hund helt enkelt, och är sugna på att prova på allt möjligt. De flesta Cardigan med aktiva ägare tävlar i rallylydnad, några i agility, och någon enstaka i lydnad.
När det gäller det fysiska, så gäller det såklart att ha sunt förnuft. Det är en stor hund med korta ben. Och det är inte alltid en Corgi besitter någon självbevarelsedrift. Jag själv bor på tredje våningen utan hiss, och det är inga problem. Att hoppa upp i bilen är inga problem, om den inte är jättehög. Däremot kan det vara bra att ha någon form utav skydd då det händer att de tar i med klorna på stötfångaren och häver sig upp ganska ofta. Äldre hundar får ofta lite problem med bakkärran, precis som stora hundar. När det gäller ryggproblem så har jag fått höra, av uppfödare, att det är vanligare på Pembroke än Cardigan. Däremot finns det uppfödare som gärna blundar för eventuella problem, så att hitta en bra uppfödare är A och O.

När det gäller rädslor så har jag aldrig haft problem med det. Jag tror att det har mycket att göra med vad hunden får göra som unghund och hurdan ägare den har. Jag har alltid miljötränat mycket och uppmuntrat hunden att lösa problem själv, för att jobba upp självförtroendet.
Men, jag skulle säga att en Cardigan är väldigt påverkbar, vilket kan ses nedan:

Här är ett spindeldiagram från BPH på min hane:
244a9eq.jpg


Och här är hans kullbror, uppvuxen hos ett pensionärspar på landet, beskriven vid samma tillfälle:
24orazl.jpg

Det är i det här jag ser en stor skillnad i hur sällskapshundsägare och ägare till arbetande hundar upplever just rädslor. Jag miljötränar inte mina Schäfrar. De antas klara av världen vi lever i ändå och det gör de. Jag uppmuntrar dem inte att kolla av konstiga saker och sedan avreagera. De gör det ändå. Den störningsträning de får syftar till att hålla dem på mattan så de inte fnattar runt av ren upphetsning och är tävlingsinriktad. Äldsta Schäfern är uppvuxen i hundgård och yngsta en riktig lantis. Ändå kan man ta ut dem i vilken miljö som helst utan att något är läskigt.

Majoriteten av de corgis jag träffat är spattigare. De behöver ett helt annat förarstöd och av de få som gjort mh är det inte många som imponerar vad gäller mod och avreaktion. Glada och sociala håller jag med om, men nervkonstitutionen är sisådär.

Sedan upplever man kanske inte att det är ett problem att de är lite spattiga, men det är värt att hålla koll på i aveln. Även en hund uppväxt på landet ska klara av att lösa situationer och avreagera, helt utan träning.
 
Hejsan
Vad har ni för erfarenheter av Welsh Corgi?
I mitt fall så erbjuder jag daglig vistelse på min arbetsplats, stallkvällar, fotbollsträningar, lite cross-träningar, mycket familjeliv, lite agilityträning. Jag gillar även att cykla med hund. Barnens kompisar är ofta hos oss.
Räcker detta? Jag har erfarenhet av vallhund, då vår tidigare hund var en lapsk vallhund.
Berätta gärna vad ni vet om denna ras:-)
Tycker absolut att en cardigan kan passa. Har ett par stycken själv och har ganska bra koll på rasen. Har gjort mentaltest utan några som helst rädslor, och det är även min uppfattning överlag. Har inte träffat någon som inte avreagerar och släpper något farligt väldigt snabbt. Har varit bland uppfödare på nyår och hittills inte sett någon med skotträdsla. Jag tävlar lydnad med min och tränar även agility. Det finns flera viltspårschampion som tävlar med gott resultat. Vad det gäller sundhet så ligger de bland de billigaste att försäkra, och det finns inga specifika rassjukdomar. Vad det gäller skällighet är det individuellt, mina skäller bara om någon knackar på dörren, annars inte. Bor på gård med lösa höns katter får och hästar. Fungerar utmärkt. I helgen hade jag 15 hundar från fem olika familjer här. Inga problem att ha alla dessa hundar ihop trots att de inte umgås normalt
 
Tycker absolut att en cardigan kan passa. Har ett par stycken själv och har ganska bra koll på rasen. Har gjort mentaltest utan några som helst rädslor, och det är även min uppfattning överlag. Har inte träffat någon som inte avreagerar och släpper något farligt väldigt snabbt. Har varit bland uppfödare på nyår och hittills inte sett någon med skotträdsla. Jag tävlar lydnad med min och tränar även agility. Det finns flera viltspårschampion som tävlar med gott resultat. Vad det gäller sundhet så ligger de bland de billigaste att försäkra, och det finns inga specifika rassjukdomar. Vad det gäller skällighet är det individuellt, mina skäller bara om någon knackar på dörren, annars inte. Bor på gård med lösa höns katter får och hästar. Fungerar utmärkt. I helgen hade jag 15 hundar från fem olika familjer här. Inga problem att ha alla dessa hundar ihop trots att de inte umgås normalt
Tack för ditt svar.
Vi har nu bestämt oss för en corgi:-)
Jag är väldigt förväntansfull.
 
Tack för ditt svar.
Vi har nu bestämt oss för en corgi:-)
Jag är väldigt förväntansfull.

Vad roligt!
Jag har lite begränsad erfarenhet av corgin då jag har min allra första just nu, en 5 månader gammal hane. :) De är ju inte jättevanliga, men roliga hundar! Har inte fått uppfattningen att det skulle finnas problem med kvarvarande rädslor och skotträdsla, tvärtom. Det är ju inte jättemånga corgis som genomgått MH och/eller BHP men det sprider sig mer och mer och det är ju bara positivt! Har hittills sluppit uppleva de "skälliga", och tycker nog inte att de jag träffat skäller mer än andra raser, men jag kan ju haft tur. Däremot "pratar" de gärna med olika roliga ljud, även min egna, men skällig är han absolut inte. Modig kille som från 9 veckors ålder varit med mig på sommarjobbet som består av stora lastbilar och stora karlar i varselkläder, han har inte visat några rädslor utan tagit allt mer ro från dag ett och jagat gubbarnas skosnören. :D

Vet flera som kör lydnad, agility och spår med sina, även i de högre klasserna. En avkomma från min hanes mormor är dubbelchampion i agility och körde SM för 4:e året i rad i år och de sysslar även med lydnad på elitnivå.

Tror en corgi passar er bra! :) Lycka till!
 
Halloj.
Det blev till slut en liten corgi. En busig, pigg, alert kompis som älskar att vara i stallet. Åka häst och vagn gick bra direkt. Han till och med somnade en stund.
Han är inte särskilt komplicerad. Håller sig nära mig när han är lös, vilket jag uppskattar. Öronen är underbara:love:.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp