Det är klart att du ska ha Corgi, säger jag.
Men det är stor skillnad på raserna. Pembroke är ju lite mer spets-orienterad och kan därför ha självständigare och lite vassare drag. Cardigan är vallhunds-orienterad och är i regel mer förarbunden. Båda raserna är väldigt lättlärda och kvicka i huvudet, vilket gör att de snabbt lär sig både bra och dåliga beteenden.
Jag har själv Cardigan, och tycker mig ha hittat min hundras i den. Det är otroligt glada och trevliga hundar som glatt hänger med på precis allt. Jag skulle säga att de passar de som vill ha en hund helt enkelt, och är sugna på att prova på allt möjligt. De flesta Cardigan med aktiva ägare tävlar i rallylydnad, några i agility, och någon enstaka i lydnad.
När det gäller det fysiska, så gäller det såklart att ha sunt förnuft. Det är en stor hund med korta ben. Och det är inte alltid en Corgi besitter någon självbevarelsedrift. Jag själv bor på tredje våningen utan hiss, och det är inga problem. Att hoppa upp i bilen är inga problem, om den inte är jättehög. Däremot kan det vara bra att ha någon form utav skydd då det händer att de tar i med klorna på stötfångaren och häver sig upp ganska ofta. Äldre hundar får ofta lite problem med bakkärran, precis som stora hundar. När det gäller ryggproblem så har jag fått höra, av uppfödare, att det är vanligare på Pembroke än Cardigan. Däremot finns det uppfödare som gärna blundar för eventuella problem, så att hitta en bra uppfödare är A och O.
När det gäller rädslor så har jag aldrig haft problem med det. Jag tror att det har mycket att göra med vad hunden får göra som unghund och hurdan ägare den har. Jag har alltid miljötränat mycket och uppmuntrat hunden att lösa problem själv, för att jobba upp självförtroendet.
Men, jag skulle säga att en Cardigan är väldigt påverkbar, vilket kan ses nedan:
Här är ett spindeldiagram från BPH på min hane:
Och här är hans kullbror, uppvuxen hos ett pensionärspar på landet, beskriven vid samma tillfälle: