Jag laddar lite med att kolla startlistan inför dressyren i helgen. En fråga av avelskaraktär genererades av startlistan.
Av de 18 startande hästarna är 6 st från tyska avelsförbund, 6 st från KWPN, 5 st från danska avelsförbundet och 1 st från det svensk SWB.
För drygt 30 år sedan var dansk dressyravel obetydlig, man använde sig av svenska hingstar ( om man vill vara lite elak: av B-karaktär).
Marzogs (efter svensk hingst och tyskt sto) framgångar på dressyrbanorna under 80-talet, infanns sig en vilja i danmark att få igång en "riktig" avel, avelsförbundet DWB bildades och ett målinriktat arbete startades.
I dag producerar danskarna tävlinghästar och avelshingstar i världsklass.
Danskarna startade i stort sett från noll och har på drygt 30 år, om inte hunnit i kapp tyskar och holländare, så har man dem åtminstone inom synhåll.
Vad har vi gjort? Vi var på den tiden klart starkare än danskarna, det var vi som exporterade världsklasshingstar och tävlingshästar till europa. På den tiden var det vi som hade tyskarna inom synhåll.
Jag är inte alls pessimistisk för svensk dressyravels framtid. Vi har våra fina stostammar och vi använder de bästa gångartshingstar som går att uppbringa.
Vi kommer att vara ifatt de andra i ett 15-års perspektiv.
Min fråga är: Vad tusan är det som hänt? Varför stog vi kvar på perongen, när de andra for iväg, trots våra fina förutsättningar.
Vi har sett många tåg fara förbi innan vi till sist klev på. Danskarna gick ombord för 30 år sedan och åker nu expresståg in i framtiden.
Är det någon som har några tankar om varför det blev så?
Av de 18 startande hästarna är 6 st från tyska avelsförbund, 6 st från KWPN, 5 st från danska avelsförbundet och 1 st från det svensk SWB.
För drygt 30 år sedan var dansk dressyravel obetydlig, man använde sig av svenska hingstar ( om man vill vara lite elak: av B-karaktär).
Marzogs (efter svensk hingst och tyskt sto) framgångar på dressyrbanorna under 80-talet, infanns sig en vilja i danmark att få igång en "riktig" avel, avelsförbundet DWB bildades och ett målinriktat arbete startades.
I dag producerar danskarna tävlinghästar och avelshingstar i världsklass.
Danskarna startade i stort sett från noll och har på drygt 30 år, om inte hunnit i kapp tyskar och holländare, så har man dem åtminstone inom synhåll.
Vad har vi gjort? Vi var på den tiden klart starkare än danskarna, det var vi som exporterade världsklasshingstar och tävlingshästar till europa. På den tiden var det vi som hade tyskarna inom synhåll.
Jag är inte alls pessimistisk för svensk dressyravels framtid. Vi har våra fina stostammar och vi använder de bästa gångartshingstar som går att uppbringa.
Vi kommer att vara ifatt de andra i ett 15-års perspektiv.
Min fråga är: Vad tusan är det som hänt? Varför stog vi kvar på perongen, när de andra for iväg, trots våra fina förutsättningar.
Vi har sett många tåg fara förbi innan vi till sist klev på. Danskarna gick ombord för 30 år sedan och åker nu expresståg in i framtiden.
Är det någon som har några tankar om varför det blev så?
