Nu behöver jag dressyrbukes kunskaper igen.
Dels undrar jag lite allmänt, men även lite mer specifikt. Hur sitter ni? Har ni benen mer rakt ner/tom lite inåtvridna med tår rakt fram, eller vinklar ni ut knäna/tårna lite?
Jag har ridit för ridlärare/tränare som tycker bägge delar men har aldrig riktigt förstått vad skillnaden blir av de olika varianterna?
Jag har problem med mina skänklar som flaxar runt, vilket jag började med när jag red ett par hästar som rörde sig på ett sätt jag inte riktigt klarade av, den energin fick helt enkelt ta vägen genom flaxande fötter och underskänklar, och det har jag svårt för att bli av med nu. Jag kan om jag slipper tänka på något annat, eller de få gånger jag lyckas få hästen riktigt ordentligt på hjälperna.
Min tränare i Sverige tyckte att jag skulle vrida ut knäna från sadeln, så att hela skänkeln följde med till det läget, för att jag där skulle kunna hitta ett stabilare läge. Skitsvårt tyckte jag! Och jag förstod aldrig heller varför det skulle innebära en stabilare skänkel- och glömde alltid fråga!
Min tränare här i USA, liksom de flesta amerikaner jag sett härikring, har knappt lämnat knäslut bakom sig. Min tränare säger aldrig åt mig att knipa åt med knäna, eftersom jag sagt att vi inte rider med knäslut längre i Sverige, haha.
Men hon vill ändå ha en mer "inåtvriden" skänkel. Jag vill nog helst ha det nånstans mittemellan. För även om tränaren och hennes andra elever har stilla underskänklar så kan det se riktigt stelt ut...
Men kan någon förklara för mig skillnaderna som uppstår när man har skänkeln på olika vis?
Och jag vet att jag frågat detta förut här på buke, men rätt längesen: vad är det som är dåligt med knäslut? För det har jag heller aldrig riktigt greppat...
Lite rörigt inlägg kanske men jag känner att jag behöver lite mer kött på benen så jag inte hamnar i knäslutsridande igen allteftersom jag tränar mer o mer här och sen får ett helsike att träna bort det när jag kommer hem. Min tränare rider inte traditionellt amerikanskt och hyser väldigt stor respekt för européerna och i vintras pratade vi lite om det här och hon ville gärna höra teorierna bakom, villig att ändra sig hon med!
Dels undrar jag lite allmänt, men även lite mer specifikt. Hur sitter ni? Har ni benen mer rakt ner/tom lite inåtvridna med tår rakt fram, eller vinklar ni ut knäna/tårna lite?
Jag har ridit för ridlärare/tränare som tycker bägge delar men har aldrig riktigt förstått vad skillnaden blir av de olika varianterna?
Jag har problem med mina skänklar som flaxar runt, vilket jag började med när jag red ett par hästar som rörde sig på ett sätt jag inte riktigt klarade av, den energin fick helt enkelt ta vägen genom flaxande fötter och underskänklar, och det har jag svårt för att bli av med nu. Jag kan om jag slipper tänka på något annat, eller de få gånger jag lyckas få hästen riktigt ordentligt på hjälperna.
Min tränare i Sverige tyckte att jag skulle vrida ut knäna från sadeln, så att hela skänkeln följde med till det läget, för att jag där skulle kunna hitta ett stabilare läge. Skitsvårt tyckte jag! Och jag förstod aldrig heller varför det skulle innebära en stabilare skänkel- och glömde alltid fråga!
Min tränare här i USA, liksom de flesta amerikaner jag sett härikring, har knappt lämnat knäslut bakom sig. Min tränare säger aldrig åt mig att knipa åt med knäna, eftersom jag sagt att vi inte rider med knäslut längre i Sverige, haha.
Men hon vill ändå ha en mer "inåtvriden" skänkel. Jag vill nog helst ha det nånstans mittemellan. För även om tränaren och hennes andra elever har stilla underskänklar så kan det se riktigt stelt ut... Men kan någon förklara för mig skillnaderna som uppstår när man har skänkeln på olika vis?
Och jag vet att jag frågat detta förut här på buke, men rätt längesen: vad är det som är dåligt med knäslut? För det har jag heller aldrig riktigt greppat...
Lite rörigt inlägg kanske men jag känner att jag behöver lite mer kött på benen så jag inte hamnar i knäslutsridande igen allteftersom jag tränar mer o mer här och sen får ett helsike att träna bort det när jag kommer hem. Min tränare rider inte traditionellt amerikanskt och hyser väldigt stor respekt för européerna och i vintras pratade vi lite om det här och hon ville gärna höra teorierna bakom, villig att ändra sig hon med!
