Vinterföräldrar 22/23

[Nordthor]

Jag börjar fundera på om jag inte har blivit deprimerad. Det mesta känns motigt och tungt just nu. Största problemet är nog brist på återhämtning med nytt heltidsjobb, pendling och en 2 åring hemma som jag konstant har dåligt samvete för att jag inte orkar vara en bättre mamma åt. Jag är konstant trött trotts att jag lägger mig med sonen senast klockan 8 varje kväll men sömnen är dålig med värkande höfter och en otymplig mage. Jag ska till MVC på måndag så jag ska ta upp det då och höra vad de säger. Det hade varit så skönt att jobba kortare dagar men jag vet inte hur det är med att bli deltidssjukskriven som gravid? Sen blir jag nojig huruvida de kommer att ta mig på allvar eller inte. Mår jag verkligen så dåligt att en sjukskrivning är motiverad eller är det bara att bita ihop och köra på sista veckorna?

Det låter ju onekligen som att du har mycket just nu. Tror att du är på rätt spår när du tänker att det är återhämtning du behöver. Tycker själv att MVC varit otroligt lyhörda när det gäller ens psykiska mående. Som exempel så blev jag nästan omgående renitterad till samtalsstöd eftersom min graviditet var plötslig och oplanerad vilket skapade en del oro. Har även fått hjälp att hantera avstängningen från jobbet via samtalsstödet. Hoppas att även din MVC är på tårna ❤

 

[Nordthor]

Vad tänkte ni packa i bb-väskan? Vi tänkte börja med det i helgen, men jag tycker det är svårt att veta vad man ska ha med.


Här är det fysiskt bra, men psykiskt mindre bra just nu. Jag har förberett för en lugn och fin vattenfödsel (något som varit mitt sätt att hantera förlossningsrädsla på), men på senaste besöket fick jag reda på att bebis ligger i säte. Nästa vecka blir det vändningsförsök, men jag är rätt säker på att bebis inte kommer gå att rubba.

Jag är så ledsen och besviken över detta. Mina största rädslor kring förlossningen handlar om kontrollförlust, skador och ett allt för medikaliserat förlopp. Både snitt och en sätesfödsel (som här måste ske i gynställning) är med andra ord min absoluta mardröm. Jag vet att många förlossningsrädda föredrar ett snitt, men för mig är det den ultimata kontrollförlusten att en läkare ska skära i min friska kropp och sen bara plocka ut barnet.

Jag kämpar på med spinning babies för att få bebis att vända sig, men jag tror egentligen inte att det kommer funka. Men är man desperat så är man.

Håller tummarna för att bebisen går att vända! Kan verkligen hålla med om det du skriver gällande snitt. (Är mer rädd för det än förlossningen i sig.)

 

[Ingela_S]

Jag har packat 3 uppsättningar babykläder storlek 50-56 (body, byxor, strumpor, mössa). En varm overall för hemgången. Ett paket blöjor storlek 1.
Till mig har jag packat ett ombyte med mjuka lätta kläder. Ett par tofflor/tjocka sockar med antihalk. Bindor och nättrosor finns på förlossningen/BB så det har jag skippat. Laddare till telefonen.

Förhoppningsvis kan vi åka hem snabbt även denna gång. Åkte hem inom 24 h med första barnet så går allt väl tänker jag göra samma igen.

Jag har tänkt packa ner liknande. Plus filt till bebis och så mobilladdare och ett par batteridrivna blockljus för stämningens skull. Vet inte alls hur lång tid vi kommer vilja stanna kvar efteråt, men stannar hellre en dag extra än åker hem för tidigt.

Vad gäller förlossningsrädsla så är min största rädsla skador, så om det behövs så tar jag hellre ett snitt.

 

[Ingela_S]

Blev inskickad på förlossningen för kontroll pga högt blodtryck idag. Allt såg dock fint ut, så ingen havandeskapsförgiftning ännu (peppar, peppar). Blev instruerad att kolla blodtrycket själv 2 ggr per dag och fick även hem ett antal teststickor för att kolla efter äggvita i urinen.

 

[nejlica]

Vad kul att det börjar närma sig för så många!

Här känns det verkligen som en evighet kvar (vilket är lite jobbigt då det börjar kännas väldigt tungt redan nu ). Har myskväll med dottern medan maken är ute på julbord och jag hade fixat massor av gott åt oss att äta. Åt två mackor och nu är jag så mätt att jag känner mig spyfärdig och tar mig knappt upp ur soffan. Halleluja

 

[GardenAngel]

Jag börjar känna mig stressad över att jag inte får rätt på hela grejen med föräldrapenning och ledighet. Jag och sambon skulle vilja dela lika även tidigt i Ärtans liv, dvs att vi jobbar 50% var, ungefär, från det att ärtan är några månader. Men att ta tag i att reda ut hur sånt skulle gå till i praktiken känns så motigt! Jag förstår knappt hur föräldrapenning fungerar öht och att då börja gräva i hur det skulle fungera att dela på oss när jag är lärare med ferietjänst och sambon jobbar skift gör att min hjärna slår knut på sig..

Annars mår vi bra! Jag mår fortsatt bättre nu än jag gjort under hela graviditeten, trots en del krämpor. Sist hos BM hade jag 100 i hb, så en ökning till dubbel dos sideral har gjort att välmåendet ökat. Jag är färdig med boandet och nästan allt är färdigt för Ärtan. Det är nog bara bb-väskan och montering av babyskydd i bilen kvar. Just nu är det främst halsbrännan som spökar, så jag måste sova sittande, vilket i sin tur gör att nerv- och bäckensmärtorna ökar.

Ärtan fortsätter briljera på undersökningarna och skryter med att sparka på läkaren vid varje ultraljud. Hon är välbyggd och vikten ligger lite över genomsnittet, vilket läkaren motiverade med att ”ja, ni är ju inte små någon av er, så varför skulle erat barn vara det”, riktat mot mig och min sambo.. (kanske mest mot mig som är 180cm, har en normalvikt runt 90kg, och är bred över både höfter och axlar. En rejäl kvinna, så att säga)

Troligtvis kommer de inte låta oss gå över tiden i någon större utsträckning, lite oklart varför - kanske pga våra omständigheter, ärtans storlek, eller jul och nyår - men nästa gång vi ska till SMVC ska vi prata om hur vi gör vid ev igångsättande. Jag har inga speciella känslor kring igångsättning utan känner nog att det hade varit skönt att få ett ”slutdatum”, även om det inte skulle användas (läkaren verkar vara inne på att ärtan kommer tidigare än bf).
Jag känner mig nog rätt lugn överlag när det kommer till förlossningen. Det enda jag är rädd för är att något ska gå galet med Ärtan, även om allt tyder på att hon är helt frisk.

 

[nejlica]

Jag börjar känna mig stressad över att jag inte får rätt på hela grejen med föräldrapenning och ledighet. Jag och sambon skulle vilja dela lika även tidigt i Ärtans liv, dvs att vi jobbar 50% var, ungefär, från det att ärtan är några månader. Men att ta tag i att reda ut hur sånt skulle gå till i praktiken känns så motigt! Jag förstår knappt hur föräldrapenning fungerar öht och att då börja gräva i hur det skulle fungera att dela på oss när jag är lärare med ferietjänst och sambon jobbar skift gör att min hjärna slår knut på sig..

Annars mår vi bra! Jag mår fortsatt bättre nu än jag gjort under hela graviditeten, trots en del krämpor. Sist hos BM hade jag 100 i hb, så en ökning till dubbel dos sideral har gjort att välmåendet ökat. Jag är färdig med boandet och nästan allt är färdigt för Ärtan. Det är nog bara bb-väskan och montering av babyskydd i bilen kvar. Just nu är det främst halsbrännan som spökar, så jag måste sova sittande, vilket i sin tur gör att nerv- och bäckensmärtorna ökar.

Ärtan fortsätter briljera på undersökningarna och skryter med att sparka på läkaren vid varje ultraljud. Hon är välbyggd och vikten ligger lite över genomsnittet, vilket läkaren motiverade med att ”ja, ni är ju inte små någon av er, så varför skulle erat barn vara det”, riktat mot mig och min sambo.. (kanske mest mot mig som är 180cm, har en normalvikt runt 90kg, och är bred över både höfter och axlar. En rejäl kvinna, så att säga)

Troligtvis kommer de inte låta oss gå över tiden i någon större utsträckning, lite oklart varför - kanske pga våra omständigheter, ärtans storlek, eller jul och nyår - men nästa gång vi ska till SMVC ska vi prata om hur vi gör vid ev igångsättande. Jag har inga speciella känslor kring igångsättning utan känner nog att det hade varit skönt att få ett ”slutdatum”, även om det inte skulle användas (läkaren verkar vara inne på att ärtan kommer tidigare än bf).
Jag känner mig nog rätt lugn överlag när det kommer till förlossningen. Det enda jag är rädd för är att något ska gå galet med Ärtan, även om allt tyder på att hon är helt frisk.

Vad som är himla skönt är att första året påverkar inte föräldraledighet SGIn överhuvudtaget, för någon av föräldrarna, så sålänge allt är klart med ledighet från jobbet så kan man plocka ut föräldrapenning lite som man vill och även retroaktivt någon månad (?) tillbaka om man inser att det blir knapert. Då kan man ju liksom prova sig fram lite.

 

[Waco]

Var hos BM idag och allt såg bra ut som vanligt. Inte fixerad än men huvudet på rätt håll. Känns ändå lovande att han inte är fixerad än med tanke på alla förvärkar och att jag gärna vill gå in i januari innan FL.
Nästa gång, om 2 veckor, blir det att skriva sammanfattning till förlossningen. Känns som en evighet innan det är dags men jag är så sliten att jag mest sover bort tiden....

 

[Ingela_S]

Var hos BM idag och allt såg bra ut som vanligt. Inte fixerad än men huvudet på rätt håll. Känns ändå lovande att han inte är fixerad än med tanke på alla förvärkar och att jag gärna vill gå in i januari innan FL.
Nästa gång, om 2 veckor, blir det att skriva sammanfattning till förlossningen. Känns som en evighet innan det är dags men jag är så sliten att jag mest sover bort tiden....

Kollade i listan och du är ju jättenära mig. Jag vill inte gå in i januari, men det hade kanske varit mer fördelaktigt för bebis att födas då istället för i december. Jag går mest och nojar mig över högt blodtryck nu, så jag hade faktiskt varit glad om det kunde starta lite tidigare istället...

 

[Waco]

Kollade i listan och du är ju jättenära mig. Jag vill inte gå in i januari, men det hade kanske varit mer fördelaktigt för bebis att födas då istället för i december. Jag går mest och nojar mig över högt blodtryck nu, så jag hade faktiskt varit glad om det kunde starta lite tidigare istället...

För min egen del får ungen gärna komma nu men januari känns mer fördelaktigt som födelsedatum ja .
Så jobbigt när kroppen inte är i fas, hoppas trycket går ner eller bebis kommer snart för dig.

 

[tomte]

Två veckor kvar här nu, och både jag och busungen mår bra så har ingen stress alls. Räknar kallt med att gå över tiden trots att ungen är fixerad och klar, så när folk snackar om planer för julhelgen och frågar mig så blir det stående svaret "ja, jag lär väl spendera julen på sjukhuset" för det är verkligen den känslan jag har i kroppen just nu. Får väl se om ungen kommer på eget bevåg eller om det blir vräkning helt enkelt. Ändå sjukt att veta att vi bör ha den lille krabaten hos oss inom en månad

 

[GardenAngel]

Två veckor kvar här nu, och både jag och busungen mår bra så har ingen stress alls. Räknar kallt med att gå över tiden trots att ungen är fixerad och klar, så när folk snackar om planer för julhelgen och frågar mig så blir det stående svaret "ja, jag lär väl spendera julen på sjukhuset" för det är verkligen den känslan jag har i kroppen just nu. Får väl se om ungen kommer på eget bevåg eller om det blir vräkning helt enkelt. Ändå sjukt att veta att vi bör ha den lille krabaten hos oss inom en månad

Det fetade är något jag tänker på mer och mer. Här är det 3 veckor kvar och sen börjar ett helt nytt liv!
Självklart kommer man kunna fortsätta med eventuella intressen och vara en egen person, men samtidigt kommer det alltid finnas någon annan i förgrunden. Jösses, vad jag längtar!


(Men också; hilfe! Hur ska detta gå?!)

 

[Ingela_S]

Det fetade är något jag tänker på mer och mer. Här är det 3 veckor kvar och sen börjar ett helt nytt liv!
Självklart kommer man kunna fortsätta med eventuella intressen och vara en egen person, men samtidigt kommer det alltid finnas någon annan i förgrunden. Jösses, vad jag längtar!


(Men också; hilfe! Hur ska detta gå?!)

Känner samma som er två - 24 dagar kvar känns jättelångt och samtidigt som ingenting. Hur ska detta gå egentligen?

Jag har fått en remiss till kontroll på julafton, så oavsett om förlossningen är igång eller inte så lär jag spendera den dagen på sjukhuset.

 

[Våfflan]

Känner samma som er två - 24 dagar kvar känns jättelångt och samtidigt som ingenting. Hur ska detta gå egentligen?

Jag har fått en remiss till kontroll på julafton, så oavsett om förlossningen är igång eller inte så lär jag spendera den dagen på sjukhuset.

Jag håller med! Den första gången jag kände så var när jag för en månad sedan beställde ett nytt pass som skulle bli klart efter ca 11 veckor. Det kändes otroligt märkligt att ha ett ärende att göra när pyret ska vara på utsidan.

I övrigt känner jag mig lite less nu. Jag har haft en otroligt lätt graviditet. Anledningen till att jag slutade cykla till jobbet var inte kroppen utan 30 cm nysnö, men jag känner mig så fullproppad nu. Utsidan är för liten för vad som ska rymmas på insidan. Vill inte äta eftersom allt jag äter ger mig vidrig halsbränna och om jag inte äter blir jag inte hungrig (vilket hade varit trevligt) utan jätteledsen och orolig för allting. Jag vill bara ha min aptit tillbaka!

 

[GardenAngel]

Hur har ni andra det med sömnen? 37+2 här nu och sömnen har havererat fullständigt! Inatt jag har jag sovit 00.30-04.30, med två uppvak då jag varit klarvaken pga reagerat på något ljud. Inatt var det extremt men har sovit 6-7h med uppvak varje/varannan timme i någon vecka nu. Är detta en sån grej som folk glömt berätta om som händer alla höggravida? Att jag sover dåligt pga halsbränna, onda höfter och nacke hade jag liksom räknat med. Men det konstanta blixtuppvaknandet, som känns som en förberedelse till att vakna pga bebis, hade jag missat..

 

[Waco]

Hur har ni andra det med sömnen? 37+2 här nu och sömnen har havererat fullständigt! Inatt jag har jag sovit 00.30-04.30, med två uppvak då jag varit klarvaken pga reagerat på något ljud. Inatt var det extremt men har sovit 6-7h med uppvak varje/varannan timme i någon vecka nu. Är detta en sån grej som folk glömt berätta om som händer alla höggravida? Att jag sover dåligt pga halsbränna, onda höfter och nacke hade jag liksom räknat med. Men det konstanta blixtuppvaknandet, som känns som en förberedelse till att vakna pga bebis, hade jag missat..

Jag har sovit dåligt sedan typ v.22-25.... Vaknar varje gång jag måste vända mig, ca 4 ggr/natt, vaknar när jag måste kissa, ca 2-3 ggr/natt, vaknar av värkar, ca 1-2 ggr/natt och sedan väcker 3åringen mig ca 2 ggr/natt....

Lägger mig runt 21 och vaknar 05-06 varje dag. Sen är det ju då halsbrännan och bäckensmärta på det.. Ligger oftast inte vaken mer än 15-20 minuter som längst åtminstone. Jag känner mig ganska väl förberedd på den sömnbrist som komma skall om vi säger så.

 

[Nordthor]

Jag skulle ändå vilja påstå att jag än så länge (v 33) sover relativt bra. Eller rättare sagt, vaknar gör jag både när jag ska vända mig (pga att det då känns som att bli huggen med kniv i blygdbenet) och när jag ska på toa. Har dock svart bälte i att somna om snabbt och hoppas på att få behålla det under detta äventyret .

Däremot så känns det som att jag blivit misshandlad på morgonen när jag ska stiga upp. Blygdbenet (som ovan), ont i axlarna ffa där min skada sitter, stel i kroppen och stenhård mage. Krävs att jag stapplar omkring en stund för att det ska värma ur...

 

[hitorine]

Jag har tänkt packa ner liknande. Plus filt till bebis och så mobilladdare och ett par batteridrivna blockljus för stämningens skull. Vet inte alls hur lång tid vi kommer vilja stanna kvar efteråt, men stannar hellre en dag extra än åker hem för tidigt.

Vad gäller förlossningsrädsla så är min största rädsla skador, så om det behövs så tar jag hellre ett snitt.

Det är det jag tröstar mig med när jag tänker på planerat snitt. Jag slipper iaf allvarliga förlossningsskador (även om jag får en stor bukoperation istället...)

 

[hitorine]

Bebis gick inte att vända. Rumpan var tydligen omöjlig att få upp från bäckenet, och då funkar aldrig vändningsförsöken. Det var ungefär vad jag hade räknat med, men är såklart ändå besviken. Får höra mängder av historier om andra kvinnor vars barn vänt sig rätt av sig själva, men det gör mig bara bitter för tydligen gäller det inte mig. Dessutom uppskattas bebis huvud att vara precis under gränsen till för stort för en sätesfödsel, så det vet jag inte ens om det är ett alternativ längre. Jag ska röntga bäckenet på måndag och sen diskutera alternativ med en läkare.
Jag försöker tänka på allt positivt med ett kejsarsnitt, men jag kan inte komma på så mycket. Bebis kommer iaf vara här till jul och det vore ju mysigt (om vi inte är kvar på BB på julafton. Mindre mysigt).


Vad gäller sömnen så är den påverkad hos mig också nu. Jag har inte haft några större problem med foglossning under graviditeten, men de senaste nätterna har jag vaknat och nästan skrikit rakt ut pga bäckensmärta. Superbra träning inför förlossningen tänker jag. Synd bara att det nog inte blir någon förlossning för min del.

 

[Ingela_S]

Blev inskickad på förlossningen för kontroll pga högt blodtryck idag. Allt såg dock fint ut, så ingen havandeskapsförgiftning ännu (peppar, peppar). Blev instruerad att kolla blodtrycket själv 2 ggr per dag och fick även hem ett antal teststickor för att kolla efter äggvita i urinen.

Var på kontroll igår igen. Blodtrycket samma (140/90) men allt såg fortsatt fint ut med bebis. Däremot hittade de nitrit i mitt urinprov, vilket tyder på UVI. Bortsett från att det även brukar finnas nåt annat i urinen (kommer inte ihåg vad...) och det hade jag inte. De satte en odling i alla fall och så ska jag tillbaka på måndag igen. Börjar kännas lite drygt, jag hinner ju inte jobba som jag tänkt.

Är det nån som haft UVI som gravid? Jag fick antibiotika utskrivet som jag kunde ta "så länge" tills odlingen är gjord och man vet om där är bakterier eller inte. Känns lite sådär att trycka i sig medicin som ingen vet om den behövs förrän på måndag...