Vinterföräldrar 17/18 del 7

[soom]

Idag har vi varit på bio, för allra första gången! Så stolt över min stora kille, och det är verkligen fantastiskt mysigt att göra något bara han och jag. Först gick vi till burger king, sen bio med popcorn och dricka. Var lite rädd att han skulle tycka det var för hög volym för E är ganska ljudkänslig, men det gick bra. Känns helt klart som något vi måste göra fler gånger!

Låter supermysigt! Vad såg ni?

 

[FeatherCloud]

Låter supermysigt! Vad såg ni?

Bamse och vulkanön
Lagom läskigt för E, och till och med underhållning för mamman

 

[soom]

Usch vilken hemsk lämning vi fick idag. Ls bästis är född 2017 och föris har en femårsgrupp som hon då kommer byta till efter sommaren. L får vänta ett år till. Dom har tydligen börjat inskolning på den avdelningen. När vi kom idag var bästisen precis påväg över, L sprang efter och ville följa med, men blev stoppad av personalen. Hon kom rusande storgråtande, helt otröstlig Jag har fasat för detta, jag inser ju att den fantastiska vänskap de har just nu kommer påverkas av att de tillhör olika årskullar.

 

[Cattaflajna]

Bamse och vulkanön
Lagom läskigt för E, och till och med underhållning för mamman

Vi såg den på bio premiären under mellandagarna också

 

[FeatherCloud]

Usch vilken hemsk lämning vi fick idag. Ls bästis är född 2017 och föris har en femårsgrupp som hon då kommer byta till efter sommaren. L får vänta ett år till. Dom har tydligen börjat inskolning på den avdelningen. När vi kom idag var bästisen precis påväg över, L sprang efter och ville följa med, men blev stoppad av personalen. Hon kom rusande storgråtande, helt otröstlig Jag har fasat för detta, jag inser ju att den fantastiska vänskap de har just nu kommer påverkas av att de tillhör olika årskullar.

Usch, stackars L Precis lika var det ju för E i somras, hans bästis är ju också född 17, liksom hela gruppen han hörde till då. Verkligen hemskt att bli lämnad utanför, som det ju måste kännas. Hoppas det finns tillfällen när dom kan leka ändå

E fick andra vänner sen under hösten, men det är ändå verkligen en helt annan grej nu när han fått flytta upp till storbarnsavdelningen.

 

[soom]

Usch, stackars L Precis lika var det ju för E i somras, hans bästis är ju också född 17, liksom hela gruppen han hörde till då. Verkligen hemskt att bli lämnad utanför, som det ju måste kännas. Hoppas det finns tillfällen när dom kan leka ändå

E fick andra vänner sen under hösten, men det är ändå verkligen en helt annan grej nu när han fått flytta upp till storbarnsavdelningen.

Det gör verkligen så ont i hjärtat. Har Es nya vänner också fått flytta till storbarn, eller leker han mest med 17-barnen igen?

Dom har ganska mycket gemensam tid tror jag, men L får ju snart bara vara där 15 tim/v, och jag misstänker att de timmarna inte infaller under gemensam tid. Tror att de flesta hon leker med är födda 17 tyvärr. På andra 3-4-årsavdelningen tror jag det finns en del potentiella kompisar från samma årskull, men det är samma där, gemensam tid infaller nog inte de tider hon är där.
Det är ju oundvikligt att de separeras, händer det inte nu så händer det ju vid skolstart - ja om L inte får börja ett år tidigare då. Den tanken har jag tänkt mer än en gång, men det är kanske lite överilat, det får ju konsekvenser hela hennes skolgång.

 

[FeatherCloud]

Det gör verkligen så ont i hjärtat. Har Es nya vänner också fått flytta till storbarn, eller leker han mest med 17-barnen igen?

Dom har ganska mycket gemensam tid tror jag, men L får ju snart bara vara där 15 tim/v, och jag misstänker att de timmarna inte infaller under gemensam tid. Tror att de flesta hon leker med är födda 17 tyvärr. På andra 3-4-årsavdelningen tror jag det finns en del potentiella kompisar från samma årskull, men det är samma där, gemensam tid infaller nog inte de tider hon är där.
Det är ju oundvikligt att de separeras, händer det inte nu så händer det ju vid skolstart - ja om L inte får börja ett år tidigare då. Den tanken har jag tänkt mer än en gång, men det är kanske lite överilat, det får ju konsekvenser hela hennes skolgång.

Nej, dom nya kompisarna är kvar på gamla avd, de kommer antagligen över i sommar. E är ett par månader äldre än de andra 18barnem så det blir ganska stor skillnad på dom... Han hade heller knappt någon tid med dom större när han gick 20h/vecka, är ofta på eftermiddagen de leker på samma gård..

Jag tror att många barn är ganska anpassningsbara, och jag försökte tänka att det är bra att lära känna sin egen årskull inför skolstarten, men visst gör det ont i hjärtat

 

[astilbe]

här har vi haft lite omvänt när det kommer till kompisar. G leker bäst med de som är ganska nära i ålder men placerades för ett år sedan i gruppen med mest 2017-barn. From hösten ändras grupperna igen och då kommer han mest vara med 2018-barnen vilket jag hoppas kommer funka bra. Men nu när vi väl kommer få som vi först ville så oroar jag mig ändå lite för hur det ska bli Känner att han ibland har lite svårt med det sociala (vill styra leken, svårt att anpassa sig) och då vet man ju inte hur förändringarna blir.

 

[soom]

Nej, dom nya kompisarna är kvar på gamla avd, de kommer antagligen över i sommar. E är ett par månader äldre än de andra 18barnem så det blir ganska stor skillnad på dom... Han hade heller knappt någon tid med dom större när han gick 20h/vecka, är ofta på eftermiddagen de leker på samma gård..

Jag tror att många barn är ganska anpassningsbara, och jag försökte tänka att det är bra att lära känna sin egen årskull inför skolstarten, men visst gör det ont i hjärtat

Ja det är klart bra att lära känna sin egen årskull. Hade bara önskat att hon klickat lika bra med nån där. Men vi kan inte förändra det så får ju försöka göra det bästa av situationen.

här har vi haft lite omvänt när det kommer till kompisar. G leker bäst med de som är ganska nära i ålder men placerades för ett år sedan i gruppen med mest 2017-barn. From hösten ändras grupperna igen och då kommer han mest vara med 2018-barnen vilket jag hoppas kommer funka bra. Men nu när vi väl kommer få som vi först ville så oroar jag mig ändå lite för hur det ska bli Känner att han ibland har lite svårt med det sociala (vill styra leken, svårt att anpassa sig) och då vet man ju inte hur förändringarna blir.

Man vet vad man har osv. Blir säkert bra med 18-barnen, inte minst i ett längre perspektiv

 

[FeatherCloud]

Idag har E varit på fyraårskontroll. Han var ganska nervös innan, men skötte själva besöket bra. Ganska tyst i början, väldigt ärlig på fyraåringars vis på slutet (i stil med: åh, nu tycker jag att det här börjar bli tråkigt! Nä, jag har inte tid med din bok, jag måste pärla klart! Osv )

Jag tror att det roligaste var när bvcsköterskan bad honom leka på en bild som matchade "pojken har ingen mössa" bland fyra olika. E pekade direkt på bilden med pojken med mössa. När sköterskan frågade om han var säker på att pojken inte hade mössa sa han "nä, det är faktiskt en keps!"
Och när han skulle upprepa nonsensord gjorde han det lydigt, men la till ett "bajs" i slutet av varje ord. Fick eventuellt vända mig om och kväva ett skratt där.

Han blev lite för entusiastisk med hörseltestet (flytta kulor när man hör ett pip) så det ska vi göra om, liksom syntest på ena ögat där han inte såg rätt på "normalraden", oklart om det var svårt att se eller om han var less på att det kändes svårt dock.

Summa summarum känns det ganska otroligt och häftigt att han blivit så himla stor

 

[astilbe]

Idag har E varit på fyraårskontroll. Han var ganska nervös innan, men skötte själva besöket bra. Ganska tyst i början, väldigt ärlig på fyraåringars vis på slutet (i stil med: åh, nu tycker jag att det här börjar bli tråkigt! Nä, jag har inte tid med din bok, jag måste pärla klart! Osv )

Jag tror att det roligaste var när bvcsköterskan bad honom leka på en bild som matchade "pojken har ingen mössa" bland fyra olika. E pekade direkt på bilden med pojken med mössa. När sköterskan frågade om han var säker på att pojken inte hade mössa sa han "nä, det är faktiskt en keps!"
Och när han skulle upprepa nonsensord gjorde han det lydigt, men la till ett "bajs" i slutet av varje ord. Fick eventuellt vända mig om och kväva ett skratt där.

Han blev lite för entusiastisk med hörseltestet (flytta kulor när man hör ett pip) så det ska vi göra om, liksom syntest på ena ögat där han inte såg rätt på "normalraden", oklart om det var svårt att se eller om han var less på att det kändes svårt dock.

Summa summarum känns det ganska otroligt och häftigt att han blivit så himla stor

G svarade samma sak på frågan om pojken och mössan som ju faktiskt var en keps Kanske det var en kuggfråga? Han körde lite sitt eget race på vissa av uppgifterna, när han skulle sortera djur och kläder till stallet eller pojken så tyckte han tex att hunden och kossan skulle få bo inne i huset med pojken istället för ute i stallet. Han förstod uppgiften men tyckte väl helt enkelt att den var för tråkig. Kändes typiskt G att ibland helt strunta i instruktioner och göra något eget, i hans tycke roligare

 

[FeatherCloud]

G svarade samma sak på frågan om pojken och mössan som ju faktiskt var en keps Kanske det var en kuggfråga? Han körde lite sitt eget race på vissa av uppgifterna, när han skulle sortera djur och kläder till stallet eller pojken så tyckte han tex att hunden och kossan skulle få bo inne i huset med pojken istället för ute i stallet. Han förstod uppgiften men tyckte väl helt enkelt att den var för tråkig. Kändes typiskt G att ibland helt strunta i instruktioner och göra något eget, i hans tycke roligare

E gjorde också en egen variant på den med djur och kläder han satte kepsbilden mycket noga vid pojkens huvud, sen la han alla andra kort i ladan. Jag såg dock på honom att han busade så jag frågade om han kom ihåg uppgiften... Då flinade han och sa övertydligt "ja okej, tröjan, jackan och strumporna är ju kläder..." och la dom rätt

 

[Heulwen]

Vi har också haft fyraårskontroll och hörseln lite sämre. Gick till husläkaren som upptäckte rejäla vaxproppar som täpper för båda trumhinnorna så nu väntar vi på tid för spolning.

Annars känns det mesta motigt här. Min inbjudan till klinikfesten uteblev då jag inte kollar jobbmejl och mina kollegor som ska vara nära vänner glömde bort att bjuda in mig. Ibland känner jag mig så ensam som hemmavarande mamma. Känner ni igen er?

 

[FeatherCloud]

Vi har också haft fyraårskontroll och hörseln lite sämre. Gick till husläkaren som upptäckte rejäla vaxproppar som täpper för båda trumhinnorna så nu väntar vi på tid för spolning.

Annars känns det mesta motigt här. Min inbjudan till klinikfesten uteblev då jag inte kollar jobbmejl och mina kollegor som ska vara nära vänner glömde bort att bjuda in mig. Ibland känner jag mig så ensam som hemmavarande mamma. Känner ni igen er?

Så tråkigt att du blev bortglömd
Jag kan känna mig ensam och lite bortkopplad från världen men det är bättre nu när jag jobbar några dagar i veckan. Har bra kollegor som jag håller kontakten med, men förstår helt klart känslan. Med första var vi ju en föräldragrupp som umgicks ganska flitigt, jag åkte till öppna förskolan osv, och nu gör jag inget sånt. Vi umgås iofs en del med en familj från föräldragruppen så det väger ju upp lite, men ensamheten är helt klart en bidragande faktor till att jag gick tillbaka tidigt till jobbet.

Hur har det gått med dina doulauppdrag och för pappan att ha barnen om du är borta?

 

[FeatherCloud]

Det är verkligen både slitigt och fantastiskt med fyraåringar. Bäst tycker jag om att åka och göra saker bara E och jag, eftersom han får stå tillbaka en del nu med lillasyster. I helgen åkte vi på utflykt med fika och lekplats (och en butik som jag ville gå till ) och det var så himla mysigt.

Fantasin är på topp här, det är mycket omvandling av sånt han ser i sina favoritprogram på paddan och så har han blivit väldigt medveten om att det finns pojkar och flickor, vem i familjen som är vad, etc.

Övergången till storbarnsavdelningen har inte varit helt smärtfri utan det är några barn (alltid samma i "täten") som konsekvent inte låter E vara med, har slagit honom etc. Och vissa dagar säger han att han inte ville gå dit. Gör hemskt ont i mammahjärtat, nu senast gjorde jag klart att personalen behöver se till att det inte händer istället för att bara prata om hur de gör NÄR något hänt, och hur de generellt jobbar med den typen av frågor, och nu hoppas jag de tar det på mer allvar. Bästisen och han hänger iallafall ihop bra fortfarande, det är fint att se

Roligt var också när jag innan helgens utflykt frågade E om han behövde kissa innan vi åkte, och han svarade: "nä, jag kan hålla mig. Jag är faktiskt väldigt hållbar!"

 

[soom]

Vi har också haft fyraårskontroll och hörseln lite sämre. Gick till husläkaren som upptäckte rejäla vaxproppar som täpper för båda trumhinnorna så nu väntar vi på tid för spolning.

Annars känns det mesta motigt här. Min inbjudan till klinikfesten uteblev då jag inte kollar jobbmejl och mina kollegor som ska vara nära vänner glömde bort att bjuda in mig. Ibland känner jag mig så ensam som hemmavarande mamma. Känner ni igen er?

Vad tråkigt att du blev bortglömd men kanske inte kollegornas fel? Som kollega hade jag förväntat mig att arrangören eller chefen såg till att även personer ur tjänst blev inbjudna.

Jag kommer mycket väl ihåg ensamheten, och jag kan tänka mig att det är ännu värre när allt än inställt pga pandemi. Min nya föräldraledighet kommer jag jobba en dag/v ganska omgående pga den, jag tror jag kommer må bra av det.
Om allt känns motigt, har du nåt stöd? Kan du kanske få nån samhällskontakt via bvc?

 

[Cattaflajna]

Vi har också haft fyraårskontroll och hörseln lite sämre. Gick till husläkaren som upptäckte rejäla vaxproppar som täpper för båda trumhinnorna så nu väntar vi på tid för spolning.

Annars känns det mesta motigt här. Min inbjudan till klinikfesten uteblev då jag inte kollar jobbmejl och mina kollegor som ska vara nära vänner glömde bort att bjuda in mig. Ibland känner jag mig så ensam som hemmavarande mamma. Känner ni igen er?

Kan verkligen känna igen det.. med lillasyster så flyttade vi ju norrut när minsta var 3 månader.. allt var stängt pga pandemin och jag känner ju bara familj/släkt från sambons sida häruppe. Så när allt var stängt och på vardagar när alla jobbade var det tufft vissa dagar. Vi bodde även trångt pga bostadsbristen… Fick heller ingen förskoleplats pga pandemin, så det var ju jag och barnen varje dag.

Försökte träffa andra - men kände rätt fort att det bara var jobbigare.. alla här har redan sin umgängeskrets liksom och verkar inte vilja utöka den. När öppna förskolan öppnade igen i höstas var vi där varje vecka, det var helt okej. Inte alls som min upplevelse med första barnet, men då hade jag även två vänner att gå med. Det var ändå skönt att komma hemifrån åtminstone en dag i veckan.

Nu har jag börjat jobba igen och går upp till heltid i maj. Det är kul men samtidigt kan jag sakna tiden hemma också, men just nu mår jag bättre av att jobba igen. Sambon är hemma till hösten nu med lillasyster.

 

[soom]

L fick en lillebror för snart 7 veckor sen. Hon älskar sin bebis, men är ganska arg på mig. Hon har blivit väldigt mycket mer självständig på de här veckorna än hon var innan, vilket är skönt samtidigt som jag har dåligt samvete för att jag är så mycket mer otillgänglig än förut.
Tidigare pysslade hon mycket, men det vill hon inte alls längre, nu är det bara fysiska aktiviteter som gäller, allra helst klättring. Hon pratar konstant, vilket är roligt men utmattande.

 

[FeatherCloud]

L fick en lillebror för snart 7 veckor sen. Hon älskar sin bebis, men är ganska arg på mig. Hon har blivit väldigt mycket mer självständig på de här veckorna än hon var innan, vilket är skönt samtidigt som jag har dåligt samvete för att jag är så mycket mer otillgänglig än förut.
Tidigare pysslade hon mycket, men det vill hon inte alls längre, nu är det bara fysiska aktiviteter som gäller, allra helst klättring. Hon pratar konstant, vilket är roligt men utmattande.

Grattis till lillebror! Det är verkligen en omställning med ett syskon, för oss tog det nog nästan ett halvår att landa allihop nuförtiden går det mesta väldigt naturligt, en stor del i det är ju såklart att lillasyster blir större och lite mer förutsägbar men känslan av otillräcklighet/otillgänglighet försvinner nog aldrig

 

[FeatherCloud]

I helgen har E lärt sig cykla Han har haft springcykel i över ett år och cyklat lite sporadiskt på den, senaste månaden har det verkligen lossnat med både fart och balans. Så nu i helgen när vi hälsade på vänner med lite äldre barn fick E låna en cykel med trampor. Testade lite på gatan i lördags och igår gick vi en promenad på nästan 5 km och han cyklade hela vägen. Med lite stöd i början men ganska fort helt själv. Stoltheten vet inga gränser, både hos mig och honom själv