Hur går det för alla ungar nu?
E blev storebror för 1,5 vecka sen, bebis tog tid på sig så pga olika omständigheter har han nu varit hemma från förskolan i 2,5 månad. Inte alls optimalt,kan jag känna.. Känns som att vi ägnat hela sommaren åt konflikter och vi kan i princip inte be om/säga till om något utan att han gör tvärtom, skriker, slåss eller springer iväg. Sen lillasyster kom är han dessutom inte torr längre utan kissar i byxorna i princip varje gång... (Efter vad jag läst är det en normal reaktion på att få syskon, men inte desto mindre slitigt och frustrerande
)
För tre veckor sen trillade E dessutom ner från ett träd och föll så illa att han bröt några revben. Han har återhämtat sig väldigt bra, men det resulterade också i en orosanmälan. Även om det inte blev någon följd och jag vet åt sjukvården har skyldighet att anmäla kändes det riktigt jobbigt... Lär nog se tillbaka på den här sommaren som en av de jobbigaste perioderna i livet, helt ärligt. Tur mitt i allt att lillasyster är en nöjd bebis på det stora hela.
På uppsidan är han mellan konflikterna en påhittig kille som gillar att måla naglarna, ha fina halsband, kan spika nästan lika bra som jag, är väldigt kär i sin syster och pratar oavbrutet med ett ordförråd utan dess like
Nu har vi en vecka kvar innan sambon börjar jobba och E får gå lite på förskolan igen, tror och hoppas livet blir lättare med lite rutiner igen.