Sv: Vilken underbar unge
Svarar er båda! :-)
Självklart är diagnoser bra!
Men diagnoser är ytterst subjektiva bedömningar och definitivt inte "huggna i sten",man kan vrida och vända på saker och enda syftet med en diagnos (som betyder "via kunskap") är ju att barnet får RÄTT hjälp till stöd och insatser!
Idag är många överens om att en person kan få en diagnos (tex. ADHD) alltför lättvindligt!
När då den rådgivande -och vårdgivande- instansen följer en given mall och arbetar utifrån en ganska snäv ram kan det hända att man inte ser individens behov!
Fördelen med att så många får diagnoser är att man synliggör problemen och att det idag inte är speciellt laddat att ha en diagnos!
Enya, min 10-åriga son är dövblind.
Men han har syn- och hörselrester. Tecknar inte utan har talat, välutvecklat, språk!
Dövblind är man om inte hörsel kan kompensera synbortfallet och vice versa!
Tex. en synskadad person maximerar och orienterar sig med hjälp av hörseln -om denna är intakt. En hörselskadad person tar stöd med hjälp av synen.
En dövblind person kan inte kompensera sinnena på det sättet! :-)
Dövblindskalan går alltifrån att vara helt döv och helt blind till att som min son, ha hörsel (med hjälp av benförankrad hörapparat) och ca 10% syn på ena ögat!
Han klarar sig alldeles utmärkt!
Men att lägga till en autismdiagnos skulle inte hjälpa honom ett dugg!
Åter till den fantastiska kille tråden handlar om!
Jag blir så jäkla glad över att se honom och undrar hurdan han hade varit om man inte hade gett honom chansen att utvecklas..?
