Jag får ångest bara av att läsa det!
Jag hatar matlagning och jag köper därmed ofta mat till just specifika rätter och är inget bestämt står jag där med kylskåpsdörren i näven och tänker och grunnar och svär och suckar och vet ta mig tusan inte vad vi ska äta. Ungarna är till 0 hjälp, de har efter många år tröttnat på makaroner och korv... , men vill å andra sidan inte ha det eller det eller det eller det.
Ibland saknar jag att bo ihop med en vuxen, att spåna nån middag och laga den ihop med liksom. VUXENMAT! Att spåna middag, laga middag och äta middag med en vuxen helt utan barn-mat-tjafs!
"Men mamma!!! Du VET att jag inte tycker om uppvärmd paprika!!"
"Spagetti nu igen?"
"INGET med tomat i till mig, tack! Skitäckligt!"
"Har du LÖK i köttfärssåsen, HERREGUD, jag som var hungrig! Det är skitäckligt!"
"Jag tycker inte om köttfärslimpa"
"Jag tycker inte om salladsblad. Eller tomat. Eller majs. Eller grön eller gul paprika."
"Kom igen va! MORÖTTER är hästmat!"
"AVSKYR all form av soppa, du VET det!"
"Jag VÄGRAR äta någon form av vegetarisk mat!"
osv osv
Jag har tre tonåringar med varierat smaksinne- från dag till dag ibland, svårt att hänga med i svängarna här.
Jo, det har jag också så det brukar sluta med att det finns minst 2 rätter eller variation på rätt att välja på. Behövs ändå lunch i matlåda dagen efter också.
Igår blev det ceasarsallad på det som låg på kanten av att kunna bli dåligt (räkor, sallad, sparris, tomater och vitt bröd) Men då togs kyckling och bacon ur frysen för att få till rätten. Parmesan, sardeller, lök och majonnäs är sånt som alltid finns.
Och variationerna baseras på ”parmesan är oätligt”, ”räkor vill jag inte ha”, ”krutonger är inte goda”, ”tomater är inte goda”.....
Senast ändrad: