Vilken islandshäst sitter längst in i hjärtat?

[NiAl]

Ja, rannsaka er själva nu och plocka ut EN häst (levande eller död) som ligger er allra varmast om hjärtat. Sätt gärna in en bild på hästen och beskriv varför just den har hamnat på hedersplatsen.

Min allra mest älskade älskling var en superstressad och rädd liten femgångsvalack som inte litade på någon. Jag köpte honom för jag tyckte synd om honom där han stod på ett stort verksamhetsstall inne i ett hörn av boxen och tittade på mig under sin burriga lugg med hjälpsökande blick. Oj, så många timmar som gick åt för att få hans förtroende... Han var och förblev en enmanshäst hela sitt liv. Han töltade som en liten klocka i full fart och hittade och sorterade så småningom ut alla gångarter som var något över medel. Han åkte med mig på semester till sommarstället varje år för ingen annan kunde hantera honom. Vi var på kurs men ingen instruktör fick sitta upp, kom de för nära svimmade han nästan av skräck eller så drog han iväg. Några få fick klappa honom på halsen men bara om jag satt på hans rygg. Vi fick 13 år tillsammans och nu ligger han begravd i ett hörn av sin hage här hemma. Älskad saknad och oförglömlig!

Har ingen bättre bild uppladdad på min ängel, Leiri (Hvitingur) frá Sigriðarstöðum. Men den illustrerar honom bra, han tuffade oförtrutet på i alla väder bara jag bad honom om det.

 

[Michis]

Sv: Vilken islandshäst sitter längst in i hjärtat?

Hästen som ligger närmast mitt hjärta är Gyllir från Sollentuna.
G och jag lärde känna varandra 31 augusti 2004 och han har sen dess ägt mitt hjärta.
Vet inte riktigt hur jag ska motivera hans plats i mitt liv, han är den han är och han är det bästa som finns. Inte sagt att jag inte älskar mina egna hästar men Gyllir är min första kärlek och som många vet så är första kärlekn oftast den största.
Gyllir var där när min dåvarande favorithäst fick benet avsparkad och togs bort 2004, han fanns där när vännerna svek och bråken hemma blev för stora. Han var (är) min bästa vän !
Finns inte en dag då jag inte önskar att det var han och jag som kamperar på tävlingsbanan, som tränar på ridbanan eller myser på en uteritt.

Han är min dröm, den lilla röda ponnyn på 132 cm är den största kärleken jag vet.
http://michis.webs.com/gyllir.htm

 

[Photographic]

Sv: Vilken islandshäst sitter längst in i hjärtat?

Hästen som ligger närmast mitt hjärta är Spenna Från Mörtö. Min första egna häst!

Jag lärde känna henne Våren 2006, igentligen skulle vi inte alls köpa häst, men var ute och letade lite smått iallafall. Det var min ridlärare som tipsade oss om en viss rödblack prinsessa som stod på våran ridskola.

Jag ångrar inte en sekund att vi köpte henne. Många roliga ridturer har det blivit och förhoppningsvis blir det många fler. Spenna, även kallad Bananen är min första kärlek och den enda som verkligen fångat mitt hjärta, och precis som Michis säger: Som många vet så är första kärleken oftast den största!

Spenna är en fantastisk häst, med mycket egen vilja och kommer alltid finnas i mitt hjärta. Jag vet inte hur många gånger som Jag slitit mitt hår efter någon ridtur och undrat ifall det kan bli värre?!

Hon kanske inte är någon världsmästare eller så, men för mig kommer hon alltid vara den perfekta hästen och den underbara vän som alltid kommer att finnas hos mig ...

Lilla Raggsockan, alltid positiv, med glimten i ögat & blicken full av bus

[Inte världens bästa bild, men den är på oss två:

 

[Svalan]

Sv: Vilken islandshäst sitter längst in i hjärtat?

Den som kommer alltid finnas längst inne i hjärtat är min egen Svalur frá Vogum. Han är precis den häst jag önskat mig som jag kan rida och som gör nästan allt man ber om.
Vi har gjort mycket tillsammans alltifrån kurser till tävlingar. Jag gav aldrig upp hoppet om honom när han hade kotleds och hasledsinflammation förra året och han är verkligen den bästa islandshäst man kan önska sig.
http://www.freewebs.com/luddesvalan/svalur.htm

 

[Seidie]

Sv: Vilken islandshäst sitter längst in i hjärtat?

Alla mina hästar sitter djupt i hjärtat men Askja har DET!!!

 

[Sputnick]

Sv: Vilken islandshäst sitter längst in i hjärtat?

Min egen Spurning ligger närmast mitt hjärta!

Jag älskar henne mer än något annat, och den relationen jag har till henne, har jag inte haft med någon annan häst.

Min älskade häst :

 

[elfi]

Sv: Vilken islandshäst sitter längst in i hjärtat?

Den islandshäst som sitter längst in i mitt hjärta är min egna Filipus frá Skídbakka.

Vi har gått igenom så himla mycket och varje gång jag ser han blir jag alldeles överlycklig. Från att ha varit ett hemskt ekipage ihop så har vi utvecklats och vi blir bara bättre o bättre.

Den hästen sitter längst in i mitt hjärta och jag kommer aldrig släppa taget om honom.

 

[Is]

Sv: Vilken islandshäst sitter längst in i hjärtat?

Oj ja nu förtiden är det så klart Snorri och han leder med hästlängder över alla dom isisar som jag har träffat, över alla utom EN. Längst in i mitt hjärta kommer nog alltid min Mósa finnas. Mósa frá Austvadshólti,rang född 81 och död 2001.
Den långa versionen av min och Mósas relation skulle nog kunna bli en bok kanske att jag någon gång kommer att skriva ner hela historien så att ni får läsa (på grund utav mina läs och skrivsvårigheter är det inte så lätt) men den korta versionen av det hela är att när jag 1994 (6 år gammal)började rida på islandshästridskola så var Mósa den första hästen jag lade märke till och sedan den dagen var det bara hon jag såg. I fem år kämpade jag oavbrutet för henne. När jag 1999 ledde upp henne på min gård var det hon som i 2 års tid ständigt lyckades hålla mig vid liv. Till julen 2001 tog jag det tunga beslutet om att låta avliva henne då hon hade hovledsinfamation i båda frambenen, kraftiga eksem (så allvarliga att dom låtit amputerat bort svansen), utläkt spatt och till följd av detta hade hon slutat röra sig i något annat en passgång så ena sidan var i princip helt omusklad.

Jag kommer aldrig att glömma Mósa och allt det vi var med om tillsammans.
Mósa 1996

 

[Ängslig]

Sv: Vilken islandshäst sitter längst in i hjärtat?

Jag har varken bild eller någon direkt info om "min" älskade Örk!

Hon tog hand om mig efter en av mina hästar dött när jag var 12.
Hon lärde mig tölt, pass och tog ut mig i skogen och på vackra stränder på öland!

Om hon lever idag vet jag inte, och jag har inget nummer till ägaren.

Hon var svartvit skäck och fick ett föl såsmåningom!

Saknar henne!

 

[Is]

Sv: Vilken islandshäst sitter längst in i hjärtat?

Jag har varken bild eller någon direkt info om "min" älskade Örk!

Hon tog hand om mig efter en av mina hästar dött när jag var 12.
Hon lärde mig tölt, pass och tog ut mig i skogen och på vackra stränder på öland!

Om hon lever idag vet jag inte, och jag har inget nummer till ägaren.

Hon var svartvit skäck och fick ett föl såsmåningom!

Saknar henne!

Kunde inte låta bli att kolla upp henne nu vet jag juh inte vem du är och hur mycket du vet, men ett av hennes föl är iaf till salu dom som säljer fölet kanske vet vart Örk finns (tror att kanske det är dom som äger henne nu för det står att att syskon och föräldrar finns på gården på öland). Om det är rätt Örk då vill säga.

deras hemsida http://www.alvargardensislandshastar.se

 

[Ajda]

Sv: Vilken islandshäst sitter längst in i hjärtat?

Hästen som ligger mig varmast om hjärtat är Perla från Knapetorp.
Hon är one of a kind.
Vi köpte henne när hon precis blev 1 år och jag har ridit in henne själv. Nu är hon 10 år.

 

[Ást]

Sv: Vilken islandshäst sitter längst in i hjärtat?

Jag har ridit många hästar i min dag, men precis som många av er andra beskriver, så är trots allt min första kontakt med islandshästen också den häst som ligger mig varmast om hjärtat.

Snót frá Skammbeinstöðum "Snottan" är ett sto född 1986 e. Sorti frá Skollagróf (ee. Hrafn frá Holtsmúla). Första gången jag red henne var 1996 och då hade jag endast blivit ledd på ponnyridning tidigare.
Det var kärlek vid första ögonkastet. Denna hästen visade mig vägen till en livslång kärlek och ingen häst har någonsin gett mig så mycket som Snottan. Det är hon som har lärt mig alla grunder. Vi har både tävlat och gått kurser tillsammans. Snottans starkaste gångart är passen . Hon är en riktig passråtta och vi har faktiskt tävlat stilpass ett antal gånger
Hon har hunnit få 6 avkommor, alla med hennes underbara genomsnälla lynne.
Precis ALLA kan rida denna häst. Känner hon att ryttaren är i obalans saktar hon genast ner eller stannar helt. Å andra sidan kan hon verkligen gasa på om hon känner att ryttaren är med på noterna.
Jag hoppas att denna fantastiska häst, som tyvärr haft problem med hålväggar i hovarna, kommer att få flera år till hos oss. Vet inte vad jag skulle ta mig till om hon lämnade oss...

Bilden är tagen 1998. En av de vackraste bilderna jag har på henne.
Man ser hur stolt hon är över sin bebis; Náttstjarna

 

[Ängslig]

Sv: Vilken islandshäst sitter längst in i hjärtat?

Kunde inte låta bli att kolla upp henne nu vet jag juh inte vem du är och hur mycket du vet, men ett av hennes föl är iaf till salu dom som säljer fölet kanske vet vart Örk finns (tror att kanske det är dom som äger henne nu för det står att att syskon och föräldrar finns på gården på öland). Om det är rätt Örk då vill säga.

deras hemsida http://www.alvargardensislandshastar.se

TACK!

Det verkar vara rätt Örk det!

 

[Is]

Sv: Vilken islandshäst sitter längst in i hjärtat?

TACK!

Det verkar vara rätt Örk det!

så lite så, bara kul om man kan göra någon glad

 

[em76]

Sv: Vilken islandshäst sitter längst in i hjärtat?

Jag hade svårt att välja, men det måste bli Finette från Börsebo!

Jag red henne första gången 1990 och köpte henne 1999. Hon var bara 130 cm hög, oskolad och hade inte mycket till gångarter.
I början fick jag henne knappt från stallet men med tiden blev vårt samspel allt bättre. Hon var säker på foten och vi hade kul när vi rejsade runt i skogen. Dressyr var inte vår grej men lydig var hon när det behövdes.

På god andra plats i mitt hjärta sitter mammas häst Svala från Rudet som lärt mig så mycket!

 

[Brandybus]

Sv: Vilken islandshäst sitter längst in i hjärtat?

Jag var faktiskt tvungen att fundera en hel del för att komma fram till bara en, jag älskar ju alla mina (och även dem som inte är mina men som jag hjälper till med) så oerhört mycket. Men, tro det eller ej, jag kom faktiskt fram till bara en som nog ligger mig varmast om hjärtat, även om dem andra ligger bra nära.

Namnet på det lilla livet är Brandy från Fors, alla här vet nog redan vem han är, men jag skriver lite om honom iaf

Jag började hantera honom när jag var 11 år, han var då en drygt fyraårig unghingst, och när jag tänker tillbaka på det nu så var ju han en riktig klippa som uppförde sig så bra som han gjorde, även om jag på den tiden tyckta att han var olydig ibland.

Första ridturen minns jag väl, då han hann både sticka, bocka och spränga staketet till ovalbanan där vi höll till. Likaså vår första uteritt, det var många och stora bocksprång, tur var det att han hade så mycket man.

Ett halvår senare blev han min och valack, därefter ägde jag honom i fyra underbara år, och så mycket som han lärde mig har ingen annan gjort. Vi gjorde allt tillsammans, hoppade, tränade, tävlade, och efter tre år tillsammans bestämde jag mig (med mycket peppning och hjälp från min horsemanshiptränare) för att ta våran ridning och kommunikation steget längre. Det var så vi började träna utan sadel och träns, så deltog vi också i Globen 2007.

I våras "såldes" Brandy till mamma, men i sommras var jag bara tvungen att pröva om allt satt kvar... Hoppade upp utan sadel och träns på en åker/äng som han aldrig har varit på förut, och visst minndes han. Öppnorna gick inget vidare, men fram- och bakdelsvändningar, skänkelvikningar, rygggningar och alla gångarter satt precis där dem satt ett halvår tidigare.

Jag har hur många bilder som helst på honom, här finns ett helt album.

 

[Echa]

Sv: Vilken islandshäst sitter längst in i hjärtat?

Måste säga min Saffen! Safír frá vatnsleysu född -96.
Denna underbara häst komm till mig när han var 9 mån. Efter många års skötande och fixande med andras hästar fick jag slutligen Safír. "Hela" 8000:- kostade han safir har alltid varit gudasnäll. (Reds in barbacka i grimma, föll endast av en gång då han gick under en gren och jag fastnade kvar i den!) Han är min "lille" plutt. (Närmare 145-150)

Det finns några fler extremt speciella men vad skulle jag göra utan Safír!?!

 

[NiAl]

Sv: Vilken islandshäst sitter längst in i hjärtat?

Jag var faktiskt tvungen att fundera en hel del för att komma fram till bara en, jag älskar ju alla mina (och även dem som inte är mina men som jag hjälper till med) så oerhört mycket. Men, tro det eller ej, jag kom faktiskt fram till bara en som nog ligger mig varmast om hjärtat, även om dem andra ligger bra nära.

Namnet på det lilla livet är Brandy från Fors, alla här vet nog redan vem han är, men jag skriver lite om honom iaf

Det var precis det som var mitt syfte med tråden - att vi ska rannsaka oss själva och hitta EN som varit mer speciell än de andra! Vi som hunnit med MÅNGA har ju lätt att stuva undan den där allra mesta favoriten till slut och jag vill iaf inte glömma min älskling Leiri Han gav så mycket eftersom han valde mig till sin människa...

Kul att du valde ut just Brandy, hans halvsyrra Leira går just nu här hemma och väntar på ny ägare. Hon är fräschare och töltvilligare än någonsin bara för att göra det extra svårt för mig när jag nu slutligen bestämt att sälja henne

 

[Brandybus]

Sv: Vilken islandshäst sitter längst in i hjärtat?

Ja, men lätt var det då inte! Leiri var också jättefin, och så söt!

Såg en annaons på henne på din hemsida, har du hittat en köpare? Väldigt OT, vill du inte förstöra tråden kan du PM:a!

 

[black_darling]

Sv: Vilken islandshäst sitter längst in i hjärtat?

Kl

Den häst som ligger mej varmast om hjärtat kommer nog alltid att vara Gusta. Jag utvecklades fruktansvärt mycket tillsammans med denna häst. När jag började rida henne va hon så felriden så de ända hon klarade av va grisepass (inte ens skritta rent kunde hon). Det va en lång resa, och när hon efter något år tog sina första töltsteg började tårarna rinna!
Hon va så speciell för mej. För någon annan hade hon säkert varit "en i mängden", men hon va så gudomligt snäll, hittade sällan på bus, gjorde allt man bad henne om. Jag är absolut inte van vid sånna hästar, så det va en ny upplevelse! Allt jag hittade på med henne ställde hon villigt upp på med spetsade öron. Hon var godheten själv denna lilla söta märr!

När jag pga olika omständigheter inte kunnde sköta om henne längre (inte min häst) slutade jag helt med islandshästar och har inte hållit på med dom sedan dess. Jag kan sakna utmaningen med denna speciella ras... Men kankse i framtiden står det en lurvig liten islänning i mitt stall

Här är en bild på oss, tagen i mars 2003 som var sista gången jag hälsade på henne. Det svider till lite i hjärtat varje gång jag tittar på denna bild. Hon va verkligen speciell!

http://static.apberget.se/images/p/g/e31/e3125a42cc9082082dc3a62f4189469e_600_406.jpg