Sv: Vilka problem har du och din häst löst med AR?
Jag gillar såna här trådar
.
Först och främst - iom att jag kom i kontakt med en tränare som var inspirerad av AR, så fick jag också upp ögonen för en hel del annat. Detta är nog den största grejen som hänt skulle jag gissa, för just AR i sej skulle inte tjänat nåt till utan "de andra delarna".
Hade jag inte träffat den tränaren vet jag aldrig vad som hänt, men skulle väl gissa att jag precis som mina bekanta som fortsatte i samma spår - skulle ha gett upp hästeriet helt.
Skulle jag skriva ner alla problem jag löst med olika hästar genom AR skulle det bli lite mastigt, men jag kan väl se på mina nuvarande hästar bara.
Den röda har redan från början en go arbetsvilja, hon har hjärta och hjärna "på rätt ställe". Men när hon kom till mej fick jag en känsla av att hon trodde att det enda hon kunde göra var att trava fort. Det tog ett tag, men med rätt metodisk, lugnt arbete vid hand och uppsuttet så började tjejen förstå och kanske också känna i sin kropp - att det här nya jobbet var rätt trevligt.
Känner igen det sista du skriver, detta om att lämna plats - stå i fältsits. Denna damen har lätt för att gunga iväg i en visserligen stunsig skritt, men korta av bakbenssteget och försöka skjuta iväg ryttaren från ryggen. Vi har jobbat en hel del med att få en bra sökning i överlinjen, att skapa en lugnare -mer gynnsam för hennes del, takt i kroppen. Detta dels med hjälp av en liknande variant som du använder - noga med att inte "landa på gumpen" utan ta emot mej med låren och sakta, mjukt sjunka ner i ryggsidan för att sedan "upp" igen och lämna plats. Man får ögonblicklig respons, damen frustar, pustar - sträcker ut sin överlinje fint och lugnar ner sin takt och börjar nå fram i sina bakben.
Har även jobbat på liknande sätt i traven.
Men nu ska den röda få vara barnledig ett par år, ska (förhoppningsvis) koncentrera mej på den mörka... Varför rida den som är lätt att träna när man kan lära sej en massa matnyttigt på den svåra...? Hm...
Med min mörka märr har jag träffat på en del olika tränare som alla har nån sorts knytning/koppling/förankring i begreppet "AR" - men på olika sätt och med olika kunskap, bakgrund och så vidare.
Hennes bakgrund, och problem, skapade för mej en anledning att lära mej mer om markarbetet. Inte visste jag, före jag träffade denna märren, att det kunde vara så förbaskat svårt bara att gå till och från hagen... Eller in och ut ur boxen.
Med mycken hjälp av tränare har jag kunnat gå tillbaka och arbetat med hennes grundförtroende för människor, att få vardagen att fungera smärtfritt och även påbörjat ridutbildningen.
Första tiden avskydde hon att vara i människors närhet och ännu värre var det om människorna försökte BE eller KRÄVA något av henne. Därtill hade hon ett förbaskat välutvecklat försvarssystem.
Detta har ju dock till stor del försvunnit, vi har fått en kommunikation som fungerar, även fast jag tycker att vi har lång väg att gå. Hon är i grund och botten en väldigt vänlig, känslig själ - men något av en dubbelnatur, och har inte haft de bästa förutsättningarna i livet.
AR har hjälpt mej med denna hästen att starta från minus och försöka bygga bit för bit, med tanke på att hon ska förstå och finna nån sorts glädje i arbetet. De olika tränarna har fått mej att se den röda tråden, även fast jag misströstade en hel del i början (och än idag, även fast jag numer har den röda tråden rätt klar för mej).
Visst har dte hänt otroligt mycket under våra år, när jag tänker tillbaka (eller läser gamla träningsdagböcker), men jag tvivlar fortfarande. Målet är fortfarande en vettigt ridbar häst, men jag är ännu inte helt hundra på om det är ett realistiskt mål... Med mina mått mätt ska det nog en del bitar till.
Hon är verkligen dr jekyll och mr hide på sitt sätt, har väldigt lätt för sej och har lätt för att stanna inom ramen - men samtidigt så är hon förbaskat besvärlig att ha mellan hjälperna. Låter som en omöjlighet men vad vet jag, sitter man på henne är det fasligt vad man slås av detta faktum.
AR har hjälpt mej mycket med att få henne att förstå hjälperna, men det där sista - att hon ska VILJA lyda dem, tja, det är inte alltid där.
Jag är "begåvad" med en följsam sits, men kanske har jag tidigare alltid varit lite väl beroende av att hästen balanserar upp mej och gör mej stabil. Detta existerar inte på den här hästen, tvärtom kräver hon av ryttaren att den har balans, fokus, andning, energi. I detta har mina tränare varit guld värd och hjälpt mej, men i slutänden är det ändå hästen som har visat mej. När jag får ordning på min kropp, så faller alla poletter ner hos denna tjej.
Sammanfaller våra goda dagar är hon en dröm att rida, så följsam, mjuk, känslig, begåvad. Men det händer ju inte extremt ofta.
Nå, nog babblat för tillfället, ska återgå till jobbet!
Det låter nämligen ibland i dina inlägg att du enbart skrittar och har gjort det i 100 år men då var det ju inte så.
