Vilka positiva förändringar tar ni med er från pandemin?

[cambodia]

Jag har blivit otroligt mycket tuffare, bara senaste året faktiskt. Jag bryr mig mindre om vad andra tycker om mig och säger det jag tycker behöver sägas. Om det beror på pandemin låter jag vara osagt, men jag tror omständigheterna har påverkat.

Jag säger +1 på den! Jag har vuxit som människa både privat och arbetsmässigt. Mycket hände under de här åren så precis som du säger, det är väl inte bara pandemin som påverkat men ändå.

Heja oss

 

[Habina]

Positivt för mig är att jag kommer jobba 80 % hemifrån jämfört med tidigare 20-40 %. Det gör dels att jag får mer gjort och dels att jag får lägga upp min dag mycket friare. Den här vintern har jag varit pigg hela tiden, för att jag kunnat rida nästan varje dag i dagsljus. Är så tacksam över mitt jobb och framförallt min chef som litar på att jag gör det jag ska även om det kanske blir några timmar på kvällen istället för 13-16.

En annan sak som revolutionerat mitt liv är insikten om hur mycket energi som dräneras när jag träffar människor. Så numera är varannan helg ”tom” dvs jag får inte planera in annat än att jag ska till stallet eller göra saker hemma. Så skönt! När nån vill boka upp nåt kan jag kika i kalendern och direkt säga att jag tyvärr är uppbokad redan.

Sen älskar jag verkligen de virtuella hästtävlingar jag varit med på, både i dressyr och distansritt. De hoppas jag kommer fortsätta även i framtiden.

Slutligen kan det mycket väl vara så att covid-19 var en liten del i att jag till sist vågade steget och betäckte mitt sto. Har velat i flera år fram och tillbaka, men med inställda tävlingar blev det liksom lättare (även om hon inte tog sig 2020 utan det blev 2021 istället).

 

[Araminta]

Jag har en lång lista på saker som är "nya" från de senaste två åren (träning, böcker, radioteater) men hur många av dem som är direkt relaterade till pandemin är svårt att säga. Jag hade sannolikt kunnat göra en liknande lista för 2017-2019 men då de åren inte ramas in lika skarpt av yttre händelser så är minnets tidslinje suddigare.

Att arbeta som logoped med munskydd har inneburit helt egna utmaningar. Samtidigt var munskydden en direkt orsak till en av min karriärs största aha-upplevelser: insikten att det som är självklart för mig inte nödvändigtvis är självklart för personerna jag träffar. Munskyddet lämnade mig inte med något annat val än att låta anhöriga utföra träningen i rummet. Och det slog ner som en bomb i mig hur otillräckligt demonstrationer och instruktioner är när det kommer till handledning. När jag till slut fick se, och inte bara höra om, anhörigas försök till träning, så blev plötsligt vidden av kunskapsglappet mellan oss tydligt. Att jag som specialist inom kommunikationssvårigheter missar så stora bitar i mina kommunikation till anhöriga var lite av en kalldusch. En väldigt nyttig sådan. Nu försöker jag verkligen avsätta tid till att låta patienter och anhöriga visa vad de gjort hemma.

 

[Kiwifrukt]

Jag har redan clearat fortsatt distansarbete cirka två dagar i veckan när jag återgår till min ordinarie tjänst i december, så himla skönt!

Förutom att frigöra restiden och kunna sticka ut och fodra hästar eller vattna i växthuset på lunchen, så är det en jättebra grej för mig som är/har varit lite för snäll när kollegor sticker in huvudet för att diskutera sina problem, ibland både privata och jobbmässiga. Fint att man är en uppskattad lyssnare eller ses som en bra "rådgivare" men det blir en kännbar tidstjuv i mitt eget arbete, och det är märkbart annorlunda när man sitter på en annan plats och får fokusera ostörd på sitt eget.

Tvångskramar och handskakande avstår jag gärna också från, pandemi eller ej.

Det här skriver jag också under på. Pratade med en kollega igår om just detta och vi sa båda två att det är väldigt mycket tid som går åt från kontoret på att agera terapeut slash mamma till någon annan kollega som mest vill gnälla. Jag säger inte att man ska isolera sig och undvika folk som en folkskygg eremit, men det kommer vara väldigt skönt att sitta hemma och jobba undan ostört de dagar som även fortsättningsvis kommer vara på distans.

 

[Görel]

Jag har insett hur mycket jag tycker om att jobba hemifrån och har bestämt mig för att hoppa av det yrke jag haft i snart 25 år för att göra något annat. Vad har jag inte bestämt ännu men jag vill jobba hemifrån och på tider som jag kan styra över själv.

 

[svea]

Har aldrig varit så frisk som under pandemin, tänker fortsätta medicinera min pollenallergi lika rigoröst samt springa till jobbet ett par gånger i veckan. Det sista verkar även gjort underverk för min hösttröttma.

 

[Enya]

Jag trivs med kombinationen att jobba hemma och jobba på plats och det har visat sig vara väldigt bra för min hälsa. Tror att det har bidragit till så väldigt mycket mindre stress jag känt 2021 än tidigare, mer lugn och ro i knoppen även om det varit mer utmaningar på jobbet. Det är något jag tar med mig och håller ögonen och öronen öppnar för andra jobb, som kan erbjuda mig detta.

Tyvärr får vi från november inte arbeta hemma längre för chefen. Alls. Eller jo- om vi är sjuka. Bättre att jobba hemma vid sjukdom än att ha anställda som är helt frånvarande ju.... Jag har under lång tid tagit hem datorn varje dag för att ha den hemma ifall jag eller barnen blir sjuka och jag därmed inte kan vara på plats, då kan jag ju ändå bidra liksom. Men nej, jag tror jag slutar med det. Ge och tag, heter det så fint. Får vi inte jobba hemma i vanliga fall så vill jag inte göra det när jag är sjuk heller. Faktiskt. Jag har ju visat läkarintyg och förklarat hur bra jag mådde av hemarbetet... och fick inget som helst gehör för det. Jag tänker inte ge när jag inte får tillbaka.

 

[cherie]

Jag tar såklart också med mig flexibiliteten och möjligheten att jobba mer hemifrån! Nu gör jag det sällan ändå eftersom det är ganska svårt i mitt jobb, men ibland går det och arbetsgivaren har efter Corona blivit mycket mer tillåtande med hemarbete. Så det är trevligt!

Det jag tar med mig på personligt plan/fritiden är att upptäcka utomhusområden och utomhusutflykter i närområdet mer! Vi har hittat massa nya smultronställen under pandemin och det kommer vi verkligen fortsätta göra. Jättemysigt!

 

[Motacilla]

Jag tar med mig möjligheten att jobba hemifrån halva arbetstiden! Så skönt, i synnerhet de dagar då man behöver lugn och ro att försjunka i något.

En annan fördel är att olika digitala tjänster verkligen har tagit stora kliv framåt, så att en hel del saker som tidigare varit absolut nödvändigt att sköta genom bokade tider på kontor/mottagningar går att ta som ett videosamtal. T.ex diskussioner med banken osv. Sparar väldigt mycket tid när man kan klämma in ett sånt på lunchen istället för att ta ut flextimmar.

Jag håller med den som skrev att det är mindre tjafs om semesterdagar på sommaren, jul och andra högtider eftersom det är mer okej att jobba hemma än att åka in till kontoret. Så frustrationen har gått ner och förståelsen upp, tycker jag.

Jag har alltid tvättat händerna efter att jag kommit in genom en ytterdörr, före måltider, innan matlagning osv osv men tydligen är detta något nytt för en del av befolkningen. Hoppas dessa fått nya, beständiga vanor nu efter 2 år av träning i hygien.

Jag har insett att jag uppskattar att ha lediga kvällar utan en massa schemalagda aktiviteter så det kommer jag att fortsätta med. Bättre för knoppen att ha mer spontanitet och flexibilitet på fritiden.

Har rent generellt märkt att är mindre stressad nu, jämfört med tidigare. Tycker pandemin varit ganska skön (förlåt) eftersom det varit okej att ta det lugnt och inte ha 1000 planer, 500 evenemang att gå på och 4 utlandsresor i året. Pysslande hemmavid passar mig ganska bra.

 

[Luff]

Att kramligan äntligen fattat att det inte alltid är braaaaaa och fiiiiint och hälsofrämjande att kramas i 7 sekunder.

 

[Snurrfian]

Att jag kan ha undervisning på distans och skapa kontakter även på distans, att jag även kan ha undervisning med ett gäng i klassrummet och ett gäng hemma och ändå få till bra lektioner. Det är verkligen imponerande hur mycket bättre de tekniska lösningarna har blivit på den här tiden. Men även att jag egentligen trivs bäst med att kunna jobba hemifrån ibland och är enormt tacksam att ha en arbetsgivare som anser att det är helt okej så länge vi inte har lektioner som skulle kunna vara på plats.

 

[Islandshästryttare]

Får troligtvis fortsätta att jobba hemifrån på halvtid efter pandemin vilket känns otroligt skönt. Känns som stället jag jobbar på verkligen varit kvar på stenåldern vad gäller hemarbete innan pandemin. För mig som jobbade hemifrån på deltid redan i slutet av 90-talet har det varit fullständigt utmattande att jobba fem dagar i veckan på kontoret på det här jobbet.

Har börjat med morgonträning 2 dagar per vecka vilket delvis beror på hemarbete men också att vi flyttade för ett år sen och nu bor på fem minuters gångavstånd till gymmet. Brukar träna mellan klockan 6-7 och sen hem duscha och äta frukost. Fungerar bra tidsmässigt när jag jobbat hemifrån. Tränar i en tom sal med olika redskap och kondition i intervaller. Jätteskönt och gör att jag får till träningen regelbundet.

Bättre matvanor när jag jobbar hemifrån. Har mer tid att laga saker från grunden efter jobbet och lättare att äta saker till lunch som jag inte hade tagit med mig till kontoret. På kontoret har vi ett stort mikrorum där alla runt 700 personer som sitter i huset ska värma mat och äta. Det var fullständigt kaos och jag vantrivs med miljön.

 

[Ramona]

Någonting jag tar med mig är att jag lärt mig att jag inte kan lita på människor i min omgivning att vara rationella och vettiga människor. Det hamstras toalettpapper, det snurrar konspirationsteorier om att vaccinationen medvetet gör folk sterila och allt möjligt annat trams. Jag är glad att jag fått veta vilka de värsta foliehattarna är så jag kan undvika dessa människor och bespara mig onödig stress och frustration.

En annan positiv grej är att mycket går att göra via Zoom eller annat digitalt hjälpmedel. Jag har gått flera kurser under pandemin som varit helt eller delvis online och det har fungerat väldigt bra. Fast samtidigt saknar jag att träffa nya människor under kurserna. Det är ju lite halva grejen med att gå en kurs, att knyta bra kontakter.

Annars har jag tyckt att pandemin mest varit jobbig. Men jag kan inte jobba hemifrån i på mitt jobb.

 

[Kiwifrukt]

Jag tycker också att jag har fått bättre kläm på vilka personer som jag mår bra av och som jag verkligen vill ha i mitt liv, och vilka man lika gärna kan vara utan. Plus att som flera andra skrivit så har pandemin tagit fram det sämsta i en del människor, man har verkligen märkt vilka som är fullblodsegoister som bara bryr sig om sig själva. Jag har hört allt från ”nu har ju jag haft corona så nu kan ni andra återgå till kontoret med gott samvete” till ”jag skiter väl i alla gamla och sjuka, de ska ju ändå dö av nått”. Eller för all del riktigt gamla människor som själva stod på en i kön på Ica och tyckte ”jag är ju ändå så gammal och ska ändå dö snart så jag skiter i det här med corona”. Såna människor, av alla sorter, undviker jag gärna i framtiden.

 

[lillamy73]

Tycker inte att pandemin varit positiv överhuvudtaget.

Hem arbete gör att man inte mår bra. Glider isär som arbetsgrupp. Man vet inte vad den andre sitter med. Dem som arbetar hemma verkar ha mer att göra än när de sitter på sina kontor. Svåra att nå, missuppfattar det man skriver över Skype.

Det har blivit ett vi och ni samhälle.
Om någon tycker och tänker olika så är dem det nya moderna ordet folie hatt konspirations teoretiker eller medlem i en sekt. Folk är inte källkritiska och ensidiga i sitt tänk. Litar blint på folkhälsomyndigheten och politikerna. För dem kan väl inte ljuga och manipulera? Nej men oups det var nog lite konspirations tänk

 

[Angel]

Jag har tyckt nästan allt har varit positivt, fast ungefär det enda jag faktiskt har påverkats av är iof att det blivit bättre möjligheter för hemarbete och digital utbildning. Nästan allting annat har jag gjort innan ändå Även om största delen av mitt arbete sker på plats så har det många sätt ökat möjligheterna att vara delaktig och knyta kontakter med folk man annars inte hade träffat direkt utan bara haft kontakt med via ombud på något sätt. Hoppas de möjligheterna fortsätter öka och att jag i framtiden också kan fortsätta arbeta hemma åtminstone i samma utsträckning som nu. Det optimala vore även om grannarna behöver jobba mer på plats istället så jag får vara lite mer ifred
Har fått möjlighet att beställa mat med hemleverans då många utökat sina leveransområden. Jättebra!

Tror också att det är jättenyttigt att folk fått sig en liten tankeställare om hur snabbt samhället kan förändras inför kommande år även om jag är tveksam att folk faktiskt gör några förändringar.

 

[clusia]

För mig har det typ bara varit positivt. Inte lika mycket trafik på väg till/från jobbet, färre sjukor, slippa kramar och ta i hand, kunna beställa mat på nätet och få det utkört till bilen. Men bäst av allt är att jag insett hur bra jag mår av att inte behöva umgås med människor.

 

[Tuvstarr]

Så olika det kan vara. Jag kan inte komma på någon enda grej som har varit bra.

Däremot tycker jag att det har ökat på tudelningen i samhället. På ena sidan de som har jobb som kan skötas på distans och har sluppit arbetsresor, haft lättare att jobba på tidpunkter det passar dem, blivit effektivare ostörda och kunnat tvätta en maskin och gå ut med hunden på lunchrasten.

Och på andra sidan vi som inte på något vis kan arbeta hemifrån, inte pga chefens ovilja eller brist på tekniska lösningar, utan pga att arbetet är av fysisk art som helt enkelt måste utföras där tillexempel råvarorna och maskinerna finns. Jag kan inte ha en tolvmetersmaskin och 8 ton råvara hemma i köket.

På mitt jobb har vi varit tvungna att slita hårdare än vanligt pga ökade beställningar, komponentbrist, jäkligt tungt att vara tvungen att ha mask vid fysiskt hårt jobb, ögonimflammationer och hudproblem pga masktvång, samt arbetskraftsbrist då folk gått i väggen fysiskt elker psykiskt.

Dessutom har jag blivit totalt isolerad socialt. Jag hade ett gäng vänner som jag främst träffade på en öl efter jobbet på fredagar, eller på konserter och liknande evenemang. Trots ihärdiga försök att hålla kontakten på andra vis och träffas under andra förhållanden har allt runnit ut i sanden.
Då är jag ändå introvert som trivs för mig själv, men någon mänsklig kontakt behöver jag, och jag fick kämpa med att få till den och få känna mig inkluderad redan före pandemin.

Till råge på allt har jag nästan helt tappat kontakten med min ena förälder, som visade sig vara foliehatt, antivaxer, konspirationsteoretiker mm. och som det numera inte går att ha ett normalt samtal med om väder och vind utan att få en föreläsning och utskällning om något gällande virus.

Det ena barnet slutade med sin idrott, och dräller nu hemma och verkar lätt deprimerad och går inte att motivera till att börja med någon annan hobby.

Ja och jag bor så att det inte går att få hemkörning på något alls.

Det är ju barnsligt att känna sig orättvist behandlad då jag läser att folk har hittat en massa fördelar, men jag blir ändå lite ledsen då det hela inte fört med sig något positivt alls för mig.

 

[Luff]

Men hur gick det med att tråden skulle innehålla positiva saker?

 

[nullo-modo]

Halverat tiden för att ta mig hem när jag jobbat dag och ska hem kl 16.

Börjar fundera på nästa yrkesbana som kan skötas helt eller delvis hemifrån. Inte idag men inom en 6 års period.