Vilka positiva förändringar tar ni med er från pandemin?

[Kiwifrukt]

Vilka positiva förändringar har ni gjort i ert liv på grund av pandemin och som ni kommer fortsätta med? Obs! Bara för att något är positivt för mig behöver det så klart inte vara positivt för andra, så vi behöver väl inte anmärka på varandras grejer om någon skriver något man absolut inte håller med om själv. Jag efterfrågar bara positiva effekter.

Jag kan börja. Jag kommer fortsätta jobba hemifrån på femtio procent. Det bidrar till minskad stress över vardagspusslet eftersom jag har en och en halv timmes resväg till jobbet per dag, en ökad fritid och minskade bensinkostnaden, slitage på bilen och utsläpp av avgaser.

Jag som introvert har dessutom landat mycket mer i att det ska vara okej att tacka nej till sociala grejer man egentligen inte vill göra. Jag övar mig på att stå upp för det och inte känna att jag är fel. Om det sen är att inte äta lunch med kollegor, inte delta på en aw eller tacka nej till något rent privat är sak samma. Jag ska stå upp mer för mig själv.

Jag kommer heller inte gå till jobbet eller på en annan sammankomst sjuk igen.

(Det mesta på min lista är arbetsrelaterat, men det är den biten av just mitt liv som blivit påverkat av pandemin. Känn er fria att komma med andra grejer, det måste inte handla om arbetslivet!)

 

[sthu]

Jag har blivit otroligt mycket tuffare, bara senaste året faktiskt. Jag bryr mig mindre om vad andra tycker om mig och säger det jag tycker behöver sägas. Om det beror på pandemin låter jag vara osagt, men jag tror omständigheterna har påverkat.

 

[parellikusken]

Tvättar händerna direkt när jag kommer hem och använder handsprit mycket mer. Tror och hoppas på att det kan göra mig mindre sjuk.

 

[Happimess]

Jag har förstått vilka i släkt och vänskapskrets som är foliehattar. Vilket såklart är något både negativt och positivt, men positivt i bemärkelsen att jag inte behöver bemöda mig med fler meningslösa diskussioner med dem.

 

[sjoberga]

Vilka positiva förändringar har ni gjort i ert liv på grund av pandemin och som ni kommer fortsätta med? Obs! Bara för att något är positivt för mig behöver det så klart inte vara positivt för andra, så vi behöver väl inte anmärka på varandras grejer om någon skriver något man absolut inte håller med om själv. Jag efterfrågar bara positiva effekter.

Jag kan börja. Jag kommer fortsätta jobba hemifrån på femtio procent. Det bidrar till minskad stress över vardagspusslet eftersom jag har en och en halv timmes resväg till jobbet per dag, en ökad fritid och minskade bensinkostnaden, slitage på bilen och utsläpp av avgaser.

Jag som introvert har dessutom landat mycket mer i att det ska vara okej att tacka nej till sociala grejer man egentligen inte vill göra. Jag övar mig på att stå upp för det och inte känna att jag är fel. Om det sen är att inte äta lunch med kollegor, inte delta på en aw eller tacka nej till något rent privat är sak samma. Jag ska stå upp mer för mig själv.

Jag kommer heller inte gå till jobbet eller på en annan sammankomst sjuk igen.

(Det mesta på min lista är arbetsrelaterat, men det är den biten av just mitt liv som blivit påverkat av pandemin. Känn er fria att komma med andra grejer, det måste inte handla om arbetslivet!)

Att samhället klarar att hålla ned smittspridning med rätt åtgärder på plats.

Att möjligheterna att arbeta på distans effektivt har tagit sjumilakliv.

 

[Happimess]

Sen tycker jag det är jävligt skönt att folk i allmänhet kanske fått LITE bättre förståelse för allmänhygien.

 

[Kiwifrukt]

Sen tycker jag det är jävligt skönt att folk i allmänhet kanske fått LITE bättre förståelse för allmänhygien.

Eh ja! Jag som har bacillskräck har på riktigt insett att 1) om folk hade tvättat sig hälften så mycket som jag hade vi kanske sluppit en del smittor redan innan och 2) hur sjukt dåliga folk i allmänhet är på att tvätta sig om händerna?! Fick en fullständig chock när jag insåg att det för alla inte var självklart att tvätta händerna efter toalettbesök på offentliga toaletter, typ som på jobbet…!

 

[Lingon]

Jag kommer få jobba hemifrån några dagar/vecka efter pandemin. Innan var det fem dagar/vecka på kontoret vilket jag tyckte var slitigt.

 

[Kiwifrukt]

Tillägg på mitt första inlägg. Jag har också fått mycket bättre matrutiner under de här två åren. Dels för att jag kunnat äta saker (främst till lunch då) som är svåra att ta med sig till kontoret av utrymmes- och/eller logistikskäl. Dels att jag har kunnat sprida ut mina måltider jämnare under dagen och mer efterlikna även lediga dagar (främst då en senare frukost).

Jag har också fått en mycket bättre rutin för motion som jag hoppas att jag inte tappar vid återgång till kontoret/pendling igen.

 

[Septicemia]

Jag som introvert har dessutom landat mycket mer i att det ska vara okej att tacka nej till sociala grejer man egentligen inte vill göra. Jag övar mig på att stå upp för det och inte känna att jag är fel. Om det sen är att inte äta lunch med kollegor, inte delta på en aw eller tacka nej till något rent privat är sak samma. Jag ska stå upp mer för mig själv.

Det här! Jag har inte lidit det minsta av restriktionerna rent socialt utan har snarare känt mig lugnare och med mer energi än någonsin, det är helt klart tack vare mindre socialt umgänge. Jag känner inte längre att jag behöver en "riktig" ursäkt för att inte delta och säger bara "jag kan inte". Att mitt mående påverkas oerhört starkt (mer än jag fattade innan pandemin) ÄR en tillräcklig anledning för att jag inte tänker ha dåligt samvete när jag tackar nej till diverse sociala events och häng utan att ha något annat inbokat.

Sedan hoppas jag att det fortsätter vara mer accepterat att inte kramas med folk i tid och otid.

 

[Kiwifrukt]

Det här! Jag har inte lidit det minsta av restriktionerna rent socialt utan har snarare känt mig lugnare och med mer energi än någonsin, det är helt klart tack vare mindre socialt umgänge. Jag känner inte längre att jag behöver en "riktig" ursäkt för att inte delta och säger bara "jag kan inte". Att mitt mående påverkas oerhört starkt (mer än jag fattade innan pandemin) ÄR en tillräcklig anledning för att jag inte tänker ha dåligt samvete när jag tackar nej till diverse sociala events och häng utan att ha något annat inbokat.

Sedan hoppas jag att det fortsätter vara mer accepterat att inte kramas med folk i tid och otid.

Samma här. Jag har också haft betydligt mer ork att träffa släktingar, gamla vänner eller kollegor som man har något utbyte av att träffa/prata med (så klart på ett smittsäkert sätt nu under pandemin!) när jag sluppit de sociala sammanhang som inte ger mig någonting utan bara dränerar mig på energi.

 

[Enya]

Det här! Jag har inte lidit det minsta av restriktionerna rent socialt utan har snarare känt mig lugnare och med mer energi än någonsin, det är helt klart tack vare mindre socialt umgänge. Jag känner inte längre att jag behöver en "riktig" ursäkt för att inte delta och säger bara "jag kan inte". Att mitt mående påverkas oerhört starkt (mer än jag fattade innan pandemin) ÄR en tillräcklig anledning för att jag inte tänker ha dåligt samvete när jag tackar nej till diverse sociala events och häng utan att ha något annat inbokat.

Sedan hoppas jag att det fortsätter vara mer accepterat att inte kramas med folk i tid och otid.

Och att slippa ta i hand vill jag gärna lägga till ditt utmärkta inlägg, om jag får?

Man är inte oartig för att man bara säger "Hej" och inte tar i hand

 

[Septicemia]

Och att slippa ta i hand vill jag gärna lägga till ditt utmärkta inlägg, om jag får?

Man är inte oartig för att man bara säger "Hej" och inte tar i hand

Jag tycker också det känns lika trevligt att säga hej. Det ju dessutom fint att lägga handen mot hjärtat när en presenterar sig om situationen känns lite märklig i möten med nya människor.

 

[Kiwifrukt]

En annan mycket positiv effekt på just min arbetsplats, som är positiv oavsett om man jobbar hemma eller från kontoret, är att min arbetsplats var väldigt konservativ och bakåtsträvande före pandemin. Allt, allt, allt måste finnas fysiskt på utskrivna papper, med allt slöseri det medförde. De var hopplöst kvar i förra millenniet, det bidrog inte precis till att underlätta för distansarbete heller.

På grund av pandemin var de tvungna att tänka om och numera är all hantering digital. Minskade utskrifter och enklare hantering för alla inblandade.

Ytterligare grejer jag hoppas kommer bestå är möjligheterna till att fortsätta i alla fall vissa möten digitalt, att man inte skeppar runt folk över halva landet för att delta fysiskt i ett möte som lika gärna går att avhandla på Skype/teams eller var man nu använder för plattform.

 

[em76]

Jag hoppas fortsätta slippa ta i hand. Och att folk fortsätter att stanna hemma när de är förkylda.

 

[Septicemia]

Samma här. Jag har också haft betydligt mer ork att träffa släktingar, gamla vänner eller kollegor som man har något utbyte av att träffa/prata med (så klart på ett smittsäkert sätt nu under pandemin!) när jag sluppit de sociala sammanhang som inte ger mig någonting utan bara dränerar mig på energi.

Håller med. Framför allt så har jag dragits med dåligt samvete när jag tackat nej utan anledning förr, det kommer jag inte tillåta mig att ha fortsättningsvis.

 

[Silver Girl]

Jag började yoga pga att linedancen som jag höll på med innan gjorde uppehåll. Yogan passar mig bättre, så det kommer jag fortsätta med.

Och jobbmässigt hoppas jag att de internationella konferenserna fortsätter erbjuda digitalt alternativ. Man kan lyssna på och ställa frågor i alla föreläsningarna, kan oftast titta i efterhand (ibland kostar det extra) och slipper resa. De nationella/regionala mötena hoppas jag däremot återkommer som vanligt. Där ger det så mycket mer att träffa kollegor informellt mellan föreläsningarna.

 

[Kiwifrukt]

Ytterligare ett positivt tecken som märktes både inför sommaren 2021 och nu i julas var att det inte heller var samma bråk och tjafs om semestern som det varit tidigare. När folk får jobba hemifrån var det fler som var benägna att samarbeta och anpassa sig. Det hoppas jag är en förändring som blir bestående - det gör mycket för klimatet i gruppen. I vårt fall handlar det mycket om att man egentligen mest måste vara tillgänglig på telefon. Betydligt trevligare att vara det hemifrån än att sitta på kontoret och inte ha någonting att göra för att all verksamhet ligger nere i perioder där typ ”alla andra” har semester.

 

[Lillgrådis]

Jag har redan clearat fortsatt distansarbete cirka två dagar i veckan när jag återgår till min ordinarie tjänst i december, så himla skönt!

Förutom att frigöra restiden och kunna sticka ut och fodra hästar eller vattna i växthuset på lunchen, så är det en jättebra grej för mig som är/har varit lite för snäll när kollegor sticker in huvudet för att diskutera sina problem, ibland både privata och jobbmässiga. Fint att man är en uppskattad lyssnare eller ses som en bra "rådgivare" men det blir en kännbar tidstjuv i mitt eget arbete, och det är märkbart annorlunda när man sitter på en annan plats och får fokusera ostörd på sitt eget.

Tvångskramar och handskakande avstår jag gärna också från, pandemi eller ej.

 

[Habina]

Eh ja! Jag som har bacillskräck har på riktigt insett att 1) om folk hade tvättat sig hälften så mycket som jag hade vi kanske sluppit en del smittor redan innan och 2) hur sjukt dåliga folk i allmänhet är på att tvätta sig om händerna?! Fick en fullständig chock när jag insåg att det för alla inte var självklart att tvätta händerna efter toalettbesök på offentliga toaletter, typ som på jobbet…!

Mitt rum på jobbet är mittemot toaletten och eftersom jag har extremt bra hörsel hör jag ifall folk tvättar händerna (eller ja, spolar vatten i handfatet åtminstone) och det är vansinnigt hur få bland mina kollegor som gör det.