Vilka jobb känns helt omöjliga för dig?

[Kirre]

Alltså om det hängde på min försörjning så skulle jag ta vilket jobb som helst för att sedan försöka göra vad jag kan för att ta mig därifrån till något av de få enstaka jag kan tänka mig i ett längre perspektiv. Om det alls finns en valmöjlighet skulle jag välja bort det mesta utom de få då och ett av dom är det jag har nu.

 

[sthu]

Jag har jobbat med det mesta utom vård och omsorg känns det som.
Industri, säljare, brevbärare, städ, kundtjänst, skadedjursbekämpning, försöksdjur, grönyteskötsel, kabelanvisning, med mera.

Kan inte tänka mig att gå tillbaka till något av det tror jag. Kniper det och jag har att välja på att stå utan inkomst eller gå tillbaka till gammal bransch så visst, då gör jag det. Men senare vändan i städ till exempel ledde till en kraftig depression, så det står inte högt på min lista.
Jobba direkt med människor oavsett ålder vill jag inte. Jag kan vara trevlig och tillmötesgående men vårda vill jag inte.

Jag älskar jobbet jag har nu (miljöhandläggare) och jag tror jag sitter väldigt säkert där.

 

[Araminta]

Alla typer av arbeten som inte utmanar mig mentalt, i.e yrken med huvudsakligen fysiska och/eller repetitiva arbetsuppgifter. Jag mår kasst av för mycket tid till egna tankar.

 

[Milosari]

Jag tror nog inte att det finns ett jobb jag aldrig skulle kunna göra med betydelsen inte stå ut. Eller minkfarmare/någon form av djurproduktion där djurens liv är en enda plåga. Det går nog bort. Slakteri hade kanske kunnat funka om det var ett bra.

 

[geting]

Det enda jobb jag haft som jag verkligen inte klarade av var på demensboende. Nej, nej, nej. Aldrig igen.

 

[SpanskaLoppan]

Jobbar i vården nu, skulle absolut inte det men har älskat det
Tyvärr håller inte kroppen, eller själen, längre och jag måste byta.

Yrken jag räknat helt bort är allt som gäller försäljning - jag är alldeles för snäll och vill bara göra alla glada. Skulle troligtvis skänka bort varor till slut

 

[Snubbelfot]

Jag hade nog kunnat finna mig hyfsat tillrätta i de flesta jobb om jag verkligen var tvungen, så de områden som vid en snabb fundering känns helt uteslutna är få.

• Somliga säljjobb - som telefonsäljare överlag, eller jobb där man behöver sälja till okunniga kunder trots att man själv inte har koll på det man säljer (t ex butikssäljare i hemelektronikbranschen).
• Ordningsvakt/vakt på krog - been there, done that för 30 år sedan i ett helt annat krogklimat.
• Parkeringsvakt.
• Försvarsadvokat vid grova brott. Viktigt jobb och nån måste göra det men inte jag.

 

[pajaztar]

Ideologiskt så går rätt många bort. T ex polis, militär, vapenindustri, kriminalvård, miljöfarliga verksamheter.

Rent praktiskt så hade jag nog klarat ganska många jobb, men inte över längre tid. Några veckor kunde jag säkert stå ut med vad som helst. Men inte långsiktigt.

 

[Septicemia]

Om jag måste så står jag nog ut med det mesta men jag vill aldrig mer behöva jobba med människor som huvudsyssla igen. Typ allt från vård, barnomsorg och skola till ridskolor, kundtjänst och sälj. Folk tar fullständigt död på min livsvilja, hur trevliga de än må vara.

 

[pepp]

Telefoni, stillasittande jobb, slakteri, äldreboende.

 

[Lingon]

Jag skulle inte må bra att jobba med människor. Så skola, vård och omsorg och allt annat där man jobbar med människor går helt bort!

Skift, helgarbete eller kvällsarbete funkar inte heller.

 

[Migo]

Säljare, vapenindustri, prospektering för gruvnäring/olja och alla jobb som innebär tät kontakt med mycket folk typ lärare/omvårdnadsyrken.

Jag blir helt dränerad av att ha folk runt mig, och jag vill att mitt jobb leder till något bra. Att producera mat känns bra!

 

[Nepenthe]

Dagis eller med barn generellt. Bara gå förbi ett dagis alltså får jag panik av allt skrik.
Telefonsäljare
Klarar inte av blod så tyvärr ej sjuksköterska även om det är något jag velat

Finns nog fler

 

[Hoarfrost]

Jag skulle nog kunna jobba med allt möjligt om jag var tvungen-tvungen.

Men detta hade gjort mig miserabel:
- "Djurindustri" eller vad det kan kallas, typ minkfarm, burhöns. Däremot hade jag varit okej med att jobba med kor, får osv.
- Telefonförsäljare, telefonsupport osv. Pga telefonfobi.
- Barn.
- Snabbmatställen.
- Sitta i kassa i butik.
- Vård. Jag har jobbat inom äldreomsorg i ett år och även om det är typ 50-50 av fina och dåliga minnen, så vill jag aldrig tillbaka dit.

 

[Nepenthe]

Dagis eller med barn generellt. Bara gå förbi ett dagis alltså får jag panik av allt skrik.
Telefonsäljare
Klarar inte av blod så tyvärr ej sjuksköterska även om det är något jag velat

Finns nog fler

Förtydligar att jag tackar inte nej till jobb och sitter inte arbetslös för att. Så har haft de flesta jobb endel kanske inte kan tänka sig.
Äldrevården, städning, telefonsäljare, slakteri och städat på dagis

 

[Unafraid]

Förtydligar att jag tackar inte nej till jobb och sitter inte arbetslös för att. Så har haft de flesta jobb endel kanske inte kan tänka sig.
Äldrevården, städning, telefonsäljare, slakteri och städat på dagis

Samma här! Jag kan inte tänka mig jobba med barn, äldrevård, telefonförsäljning... Har gjort allt av det. Samt slakteri, krogen, ålderskontroller, telefonsupport, hästskötare osv. Sett alla alla jobb som utvecklande men inget jag vill göra igen.

 

[SiZo]

Jag hade nog kunnat finna mig hyfsat tillrätta i de flesta jobb om jag verkligen var tvungen, så de områden som vid en snabb fundering känns helt uteslutna är få.

• Somliga säljjobb - som telefonsäljare överlag, eller jobb där man behöver sälja till okunniga kunder trots att man själv inte har koll på det man säljer (t ex butikssäljare i hemelektronikbranschen).
• Ordningsvakt/vakt på krog - been there, done that för 30 år sedan i ett helt annat krogklimat.
• Parkeringsvakt.
• Försvarsadvokat vid grova brott. Viktigt jobb och nån måste göra det men inte jag.

Tänkte på det med försvarsadvokat. Det måste vara otroligt svårt när man VET att klienten är skyldig. Jag var på en rättegång där försvarsadvokaten ifrågasatte om djurskyddshandläggaren överhuvudtaget arbetade som djurskyddshandläggare egentligen, och om hon var behörig att arbeta som det. Även veterinären som gjorde obduktionen av djuren ifrågasattes, men där gav han åtminstone upp när det framkom att hon hade en PhD i ämnet. Nivån på argumenterandet var så fruktansvärt låg, och det gjordes inte bättre av att det var en äldre man som var försvarsadvokat och vittnena var kvinnor. Jag hade mest lust att nita honom efteråt

Jag är dock glad att jag såg detta under min utbildning - så om jag utsätts för detta som vittne någon gång så har jag liksom sett det innan och kan skratta bort det istället för att bli tvärarg eller själv börja ifrågasätta min egen kunskap.

 

[Hippocampus]

Det är ju en viss skillnad om det är "vill inte jobba med det" eller "omöjligt". Jag vill inte jobba med barn men jag skulle inte klassa det som omöjligt. Det omöjliga för mig är slakteri och försöksdjur.

 

[Hermelin]

Jag tror nog inte att det finns ett jobb jag aldrig skulle kunna göra med betydelsen inte stå ut. Eller minkfarmare/någon form av djurproduktion där djurens liv är en enda plåga. Det går nog bort. Slakteri hade kanske kunnat funka om det var ett bra.

Så här tänker jag också. Nu har jag haft tur och haft en massa roliga utmanande jobb genom åren. Men om jag måste jobba med något annat så kan jag göra det.

 

[tanten]

Inget med barn. Jag är räddd för barn och ungdomar. Jobbade på ett ställe som delade lokaler med ett gymnasium. Fann mig gå strykande längs väggarna.

Inget som innebär att fysiskt handskas med kroppar, t.ex bada, assistera toabesök etc.