Aha, jag fattar. Om du menade mitt "Jag hoppas dock att jag aldrig utsätts för så kraftigt våld att de där plattorna rör sig nämnvärt" så var det mest ett uttryck för min galghumor.
OjUndrar vad jag skulle få för diagnos om jag berättar om min förlossning? Den berättelsen har nämligen mamma ältat ett antal gånger, läkaren bröt båda mina nyckelben och en sköterska fick lägga sig över magen för att fysiskt trycka ut mig eftersom mamma var helt slut efter ett antal dygns förlossning.
Nja, enligt mina personliga erfarenheter.
jag tror överlag att många skulle må bra av att minska kolhydrater. Att du är rätt ute där. Vet många som säger samma sak.Självklart fungerar det inte för alla! Min sambo började för några år sen (är typ 177 och väger runt 70) och han ändrade sig ingenting i vikt, men blev av med en strulande mage och slutade vara nära att svimma om han inte ätit på ett tag. Det säger såklart inte att det inte skulle fungera för dig.
Det jag vill komma fram till är att LCHF inte nödvändigtvis behöver användas för viktminskning, det har andra fördelar också.
Alltså, jag fuskar en del, så jag äter inte "ren" LCHF, mer lchf-inspirerat. Men godis(alltså stor dos socker) kan jag tåla ibland, men äter jag sånt 4-5 dagar i rad protesterar min mage. Jag äter inte LCHF för att gå ner i vikt, utan för att jag mår bra på det. Jag tror verkligen att det är den stora mängden kolhydrater som jag inte tål.
Nej det var inte du som skrev om att flytta plattorna. Det var vad jag hade hört innan jag träffade på den här behandlaren att kraniosakralbehandling var. Men nej, det står inget om att påverka skarvarna i din länk. Det står att terapeuten känner in de kraniosakralarörelserna. Jag förstår att man kan tolka det som du gör men det en terapeut gör är alltså att känna in ryggmärgsvätskans rörelse runt skarvarna (bland annat) och påverka den. Inte skarvarna i sig.
Man kan ju dra ner på kolhydrater utan att äta LCHF. Och jag håller med om att vi nog är många som skulle må bra av det, inte minst i form av socker. Men att äta balanserat med avseende på alla näringskällor är ju inte LCHF.
Man kan ju säga att jag var tveksam till att föda barn.Det kommer att ta MÅNGA sessioner för att komma tillrätta med dina plattor
Edit: Fy fan, stackars din mamma!
Med första blev det mycket riktigt akutsnitt, andra visserligen vaginalt men det var lite hetsigt där ett tag.Påverka i skarvarna, skrev jag nog. Just för att markera att det är det som händer i skarvarna, inte skarvarna i sig.
Men är det inte jättemärkligt att det inte finns något som styrker att det här är 1) görligt samt 2) görligt med den metod de använder?
Hur de påverkar den fattar jag inte, det är en av de saker de lär sig på utbildningen att göra, men jag känner det vid behandling. Att ryggmärgsvätskan har ett flöde som är optimalt gör att människan kan läka själv och det är vad en kraniosakralbehandlare gör, hjälper kroppen att få ett optimalt flöde så att den kan läka sig själv.
Fast det gör ju det men studierna är små och därför inte statistiskt säkerställda. De läkare jag har pratat med detta om är mycket medvetna om sambandet mellan ryggmärgsvätskans rörelse och kroppens förmåga att läka men den är inte lika "enkel" att påverka som hjärtats rytm eller blodtrycket.
Fast nej, det där är deras förklaringsmodell. Den är inte baserad på någon som helst form av evidens.
Nej, det är sant, kan väl säga att jag är inspirerad av LCHF men inte äter så, om man ska vara petig. Jag äter olika grönsaker istället för ris/pasta/potatis och försöker undvika allt tillsatt socker, inga helfabrikat, naturliga råvaror osv. Problemet om jag "får" äta bröd, godis, läsk osv så går begäret efter socker igång och det finns ingen stopp. Äter jag ordentligt med bra fett så är jag mätt och nöjd och saknar suget efter socker, för det kan jag inte stå emot.
Mamma behövde bara prata med mig om skilsmässan så skulle det sluta. När jag var yngre hade jag problem med massiva kramper i vaderna på nätterna. Kramperna gjorde att vadmuskeln kröp ihop och det såg ut som att jag hade en tennisboll under huden. Gjorde galet ont, hände kanske en gång i veckan och sedan fick jag halta en hel vecka efter eftersom det gjorde extremt ont i minst fyra dagar efteråt. Läkaren(!) hade dock lösningen: Det är ju för att mina föräldrar var skilda!
Min farmor har demens. Jag beklagade mig lite för en kollega om hur jobbigt det kan vara som anhörig. Då kom kollegan med lösningen: Visa bilder på saker ni gjort tillsammans och be farmor förklara vad som hände den dagen, rätta varje gång hon har fel. Då kommer hon tillslut minnas rätt ju!
Jag var så arg att jag nästan började gråta när jag gång på gång förklarade att demens inte funkar så och att hålla på och rätta demenssjuka på det sättet inte är rätt sätt att tackla sjukdomen överhuvudtaget. Men kollegans mormor hade varit demenssjuk och det hade fungerat såååå braaa, till slut hade mormodern bara sagt "just det!" till allt. Kanske för att mormoderns självkänsla var kört i botten pga kollegans konstanta sågningar av dennes mormor... men vad vet jag.
Den var bra! Gällande min dyslexi fick jag tipset i högstadiet att om jag bara läser noggrannare så blir det bra. Nämen tack, dyslexi är alltså ”slarvig läsning”???
