K
Kabelsko
Jag har gått in i vecka 12 idag (tror jag) och jag funderar...
Jag har mått illa, inte så att jag kräkts massor utan mer så att jag inte klarat av att äta. Allt har varit äckligt, luktat illa, smakat illa, varit för fett, för magert... Mådde skräp en vecka kanske och mådde sedan bra 4-5 dagar då jag kunde äta normalt och njuta av det.
De första dagarna, när jag mådde riktigt illa (v. 10 kanske?) gick jag ner drygt ett kilo men gick jag upp det igen när jag åter kunde äta och mådde lite bättre en period.
Nu har jag dock mått illa igen i knappt en vecka. Det går ganska bra att äta mitt på dagen, lunch och sådär. På morgonen är det värre, känner jag att det sitter i halsen på mig när jag vaknar så har jag ätit en knäckemacka för att slippa spy galla. Om jag då har kräkts har jag sedan kunnat äta frukost "på riktigt". På kvällarna är det helt omöjligt att äta just någonting men idag har jag fått i mig lite kladdkakesmet och en bit ljummen kladdkaka.
Det här har iallafall resulterat i att jag nu gått ner kanske 1½-2 kilo, från den vikt jag hade när jag blev gravid.
Jag var ju inte smal innan graviditeten, men inte heller tjock, ur den avsikten "gör" det kanske inget att jag gått ner, men det känns ju ändå inte så hälsosamt med tanke på att jag ska föda upp någon annan oxå...
Vad har ni för erfarenheter av viktförändringar i början på grav?
Ska till bm på inskrivning på måndag så då har jag tänkt vara lite orolig. Jag blir hypernervös att fostret återbildats eller att jag råkat ut för ett MA och går och väntar på MF... Man läser åt skogen för mycket om andras graviditeter tror jag...
Nåja, jag fick skriva av mig lite nu iaf... Någon därute i sajberspejs kanske har något att säga som kan lugna mina nerver lite till på måndag då jag hoppas på att få höra hjärtljud...
Jag har mått illa, inte så att jag kräkts massor utan mer så att jag inte klarat av att äta. Allt har varit äckligt, luktat illa, smakat illa, varit för fett, för magert... Mådde skräp en vecka kanske och mådde sedan bra 4-5 dagar då jag kunde äta normalt och njuta av det.
De första dagarna, när jag mådde riktigt illa (v. 10 kanske?) gick jag ner drygt ett kilo men gick jag upp det igen när jag åter kunde äta och mådde lite bättre en period.
Nu har jag dock mått illa igen i knappt en vecka. Det går ganska bra att äta mitt på dagen, lunch och sådär. På morgonen är det värre, känner jag att det sitter i halsen på mig när jag vaknar så har jag ätit en knäckemacka för att slippa spy galla. Om jag då har kräkts har jag sedan kunnat äta frukost "på riktigt". På kvällarna är det helt omöjligt att äta just någonting men idag har jag fått i mig lite kladdkakesmet och en bit ljummen kladdkaka.
Det här har iallafall resulterat i att jag nu gått ner kanske 1½-2 kilo, från den vikt jag hade när jag blev gravid.
Jag var ju inte smal innan graviditeten, men inte heller tjock, ur den avsikten "gör" det kanske inget att jag gått ner, men det känns ju ändå inte så hälsosamt med tanke på att jag ska föda upp någon annan oxå...
Vad har ni för erfarenheter av viktförändringar i början på grav?
Ska till bm på inskrivning på måndag så då har jag tänkt vara lite orolig. Jag blir hypernervös att fostret återbildats eller att jag råkat ut för ett MA och går och väntar på MF... Man läser åt skogen för mycket om andras graviditeter tror jag...
Nåja, jag fick skriva av mig lite nu iaf... Någon därute i sajberspejs kanske har något att säga som kan lugna mina nerver lite till på måndag då jag hoppas på att få höra hjärtljud...
Senast ändrad av en moderator: