Viktnedgång och ätstörda tankar

[Lipperta]

Ja...Jag vet. Det är väl det som gör mig så kluven. Jag VILL få hjälp, men samtidigt på ett skamligt sätt VILL jag "få bli sjuk ifred", och ja, jag hör själv hur stört det låter Skulle aldrig säga så om depression, bihåleinflammation eller vad som helst annat, men just ätstörning är något jag är så kluven till.

Jag har haft problem, till och från, sen jag var 13 så jag har ju en del erfarenhet. Dock som sagt tidigare när jag varit normalviktig/på gränsen till undervikt.
Att jag nu blivit överviktig skyller jag på tillfrisknande, trots att jag även vet att det är orimligt. Jag liksom lurar mig själv att tro att det är för att jag inte längre brytt mig om att räkna kalorier, men jag vet ju att det inte handlar om det utan om att jag inte äter enligt ett friskt matschema utan istället småätit för mycket och ätit för lite riktig mat.

(Himmel vad lättare det är att se sig själv utifrån och vara mer klarsynt när man skriver än när man "bara" tänker!)

Bara att du tänker såhär är liksom bevis nog att du faktiskt är ätstörd.

Jag har börjat komma in i en ''frisk'' period nu som inte alls är frisk. Den består av äta hela tiden för så gör man när man är frisk(inte). Och skyller vikten jag gått upp på att man får ju inte bry sig om kalorier som frisk, men det gör många iallfall unga men på ett friskt sätt. De får inte ångestattacker av att överäta 100kcal på en dag.

Jag gick upp 20 kilo på 5-6månader sen blir jag jättedålig och går ner, sen ska jag gå på gym och bli fit men istället blir jag fet om och om igen.

Jag vet precis hur jobbigt det är att hata varje centimeter av sig själv för att man är tjock medans man äter en chokladtårta.

Äs i dig vill inget hellre än att sitta hemma och vara ifred men personen i dig tror jag vill ha ett långt lyckligt liv utanför hemmet.

I mitt län, värmland, står det att man måste få remiss till vuxen ätstörningsenheten från psykiatrisk öppenvårdsmottagning.
Här finns en lång lista med olika telefonnummer http://www.atstorningar.n.nu/

 

[MiniLi]

Okej, när jag läser på ätstörningsenheten i min region verkar det som att de "bara" tar hand om patienter med anorexi och bulimi. Annars ska man vända sig till vårdcentralen, så det är väl det som gäller för mig då?

Jag kanske har missuppfattat, varför skulle du inte kunna få en anorexi eller bulimidiagnos?

Det är ju ätstörningsenheten som bedömer om du får komma dit, så sök och låt dem göra bedömningen

 

[tuaphua]

Jag är frustrerad, ledsen och arg på mig själv. Har inte riktigt någon att be om råd, så jag vänder mig hit.

Jag SKA gå ner i vikt. Mitt BMI är inom övervikt, en viktnedgång är alltså välbehövd. Problemet är att min hjärna inte riktigt samarbetar här. Jag fastnar i ett allt eller inget-tänk, och fastar helt några dagar tills jag faller igenom och hetsäter fett och kolhydrater. Sen fastar jag igen och så håller det på.
Inte minskar min frustration av att jag vet att jag har ätstörda ideal. Jag tycker att jag är duktig de dagar jag inte ätit något, och de dagar jag äter för mycket äcklas jag av mig själv. Jag skulle helst vilja vara så smal att mitt BMI är strax under 18 - dvs för lågt, och det vet jag om att det är ohälsosamt. Ändå är det så smal jag skulle vilja vara...

Går det att gå ner i vikt utan att det ätstörda tar över? Jag har inte tålamod att vänta, jag vill att det ska bli skillnad NU och vet att fastar jag helt kan jag gå ner 2 kg i veckan.
Hur fan ska jag bete mig och var kan jag vända mig för att få hjälp? Jag har liksom drag av både bulimi och anorexi, men är ju uppenbart för tjock för endera diagnos.

Jag tycker det är solklart att du är ätstörd och behöver hjälp av psykolog.

Jag har själv haft anorexi för en herrans massa år sen. Jag tackade nej till behandling på ätstörningsklinik och gick istället hos en psykolog. För mig kändes det som ett mer passande alternativ för just mig. Och det fungerade.
Idag är jag jätteglad åt att jag faktiskt lever och upplever livet istället för att lägga alla mina vakna h åt tankar kring mat och min kropp. Du är också värd att få uppleva annat. Livet är så mycket mer.

Hoppas du vågar söka hjälp och kan bli kvitt de tankar du lever med.

 

[Problematisk]

Jag kanske har missuppfattat, varför skulle du inte kunna få en anorexi eller bulimidiagnos?

Det är ju ätstörningsenheten som bedömer om du får komma dit, så sök och låt dem göra bedömningen

Jag har nån idé om att ätstörda personer är smala/undernärda. Inte överviktiga som mig. Känner att jag inte skulle bli tagen på allvar så länge jag ser ut såhär. "Hon kan inte ha några problem med tanke på hur tjock hon är" typ.

 

[Problematisk]

Jag tycker det är solklart att du är ätstörd och behöver hjälp av psykolog.

Jag har själv haft anorexi för en herrans massa år sen. Jag tackade nej till behandling på ätstörningsklinik och gick istället hos en psykolog. För mig kändes det som ett mer passande alternativ för just mig. Och det fungerade.
Idag är jag jätteglad åt att jag faktiskt lever och upplever livet istället för att lägga alla mina vakna h åt tankar kring mat och min kropp. Du är också värd att få uppleva annat. Livet är så mycket mer.

Hoppas du vågar söka hjälp och kan bli kvitt de tankar du lever med.

Ibland känner jag också så, att jag nog är ätstörd. Men ofta känner jag att jag bara är tjock och "önskar" att jag var ätstörd och smal. Hur sjukt det än låter. Inte så att jag VILL vara sjuk, men var jag det skulle jag åtminstone vara smal.

Men att alla vakna timmar går till mat och kroppen håller jag med om. Det är inte ens kul att vara i stallet eller ute och gå, allt handlar om kalorier som förbränns.

 

[Lipperta]

Har du ringt någonstans och frågat om du kan få tid/hjälp?
Finns någon i närheten som kan stötta med att följa med/ringa åt dig?

Självklart vet de som jobbar med detta att ätstörningar kommer i alla former.

 

[tuaphua]

Ibland känner jag också så, att jag nog är ätstörd. Men ofta känner jag att jag bara är tjock och "önskar" att jag var ätstörd och smal. Hur sjukt det än låter. Inte så att jag VILL vara sjuk, men var jag det skulle jag åtminstone vara smal.

Men att alla vakna timmar går till mat och kroppen håller jag med om. Det är inte ens kul att vara i stallet eller ute och gå, allt handlar om kalorier som förbränns.

Du kan vara ätstörd och överviktig. För mig låter det inte som du har lite normal ångest över att du ätit lite för mycket för att det ska vara sunt. Det låter som att du har en problematisk inställning till mat, vikt och din kropp.

Jag kan ibland tänka att jag åt för mycket iom att jag vet att jag mår dåligt fysiskt om jag blir för tung.
Men det får inte konsumera tid i samma utsträckning som förr. Ett kort och krasst konstaterande utan att lägga värdering i det i form av att jag på något vis skulle vara en dålig person får räcka.

Du kanske också skulle behöva lite hjälp?

 

[MiniLi]

Jag har nån idé om att ätstörda personer är smala/undernärda. Inte överviktiga som mig. Känner att jag inte skulle bli tagen på allvar så länge jag ser ut såhär. "Hon kan inte ha några problem med tanke på hur tjock hon är" typ.

Det är en vanlig uppfattning bland de som är sjuka, men stämmer ju inte överens med verkligheten. Personer med ätstörning kommer i alla former, en del är lågviktiga men den stora majoriteten är det inte.

Anorexia Nervosa har låg vikt som ett diagnoskriterie, men inte övriga ätstörningsdiagnoser. Bulimi och tex atypisk anorexia nervosa har inga kriterier som handlar om vikt.

Hoppas du vågar söka hjälp!

 

[Problematisk]

Det är en vanlig uppfattning bland de som är sjuka, men stämmer ju inte överens med verkligheten. Personer med ätstörning kommer i alla former, en del är lågviktiga men den stora majoriteten är det inte.

Anorexia Nervosa har låg vikt som ett diagnoskriterie, men inte övriga ätstörningsdiagnoser. Bulimi och tex atypisk anorexia nervosa har inga kriterier som handlar om vikt.

Hoppas du vågar söka hjälp!

Kan man få hjälp och samtidigt gå ner i vikt?

 

[MiniLi]

Kan man få hjälp och samtidigt gå ner i vikt?

Det beror nog på.. Om viktippgång beror på tex hetsätning och/eller försämrad ämnesomsättning till följd av oregelbundet ätande eller för litet näringsintag så kommer troligen behandlingen leda till viktnedgång av sig självt. Äta mer och regelbundet = vikten stabiliseras.

Men handlat det om att du vill väga mindre än din kropp mår bra av så blir det ju svårare.

Det bästa är att du tar dessa frågor med ätstörningsenheten!

 

[Lager]

Kan man få hjälp och samtidigt gå ner i vikt?

Låt det handla om hur du ser på dig själv och din kropp. Inte om huruvida du bör gå ned eller upp i vikt.

Jag räknar kalorier, det ger mig en viss överblick. Det funkar inte för alla dock.

Håller med övriga om att det säkert vore bra för dig att prata med någon som är utbildad och van att hantera såna här frågor.