Vi som springer!

[Aliche]

Jag har en allmän fråga, jag märker jätteskillnad på när jag springer på tom mage på morgonen och när jag springer på EM/kväll efter jag har ätit (ett par timmar tidigare dock) så får jag mycket sämre kondition, orkar mindre och känner mig tung när jag springer. MEN istället när jag springer på tom mage så känns det som jag orkar mer, känner mig lättare men jag får väldans huvudvärk efter! Pest eller kolera... hur äter ni innan ni spinger? Hur långt innan och vad? undviker ni nåt som ni vet gör det jobbigare?

 

[Philosophia]

Jag har en allmän fråga, jag märker jätteskillnad på när jag springer på tom mage på morgonen och när jag springer på EM/kväll efter jag har ätit (ett par timmar tidigare dock) så får jag mycket sämre kondition, orkar mindre och känner mig tung när jag springer. MEN istället när jag springer på tom mage så känns det som jag orkar mer, känner mig lättare men jag får väldans huvudvärk efter! Pest eller kolera... hur äter ni innan ni spinger? Hur långt innan och vad? undviker ni nåt som ni vet gör det jobbigare?

Jag är helt klart segare efter en lång arbetsdag än vad jag är om jag springer mitt på dagen eller på förmiddagen. Man springer ju inte bara med kroppen, utan även med huvudet och är huvudet trött så är benen trötta. För långpass eller hårdare pass så behöver jag dock lite mat i magen före om jag springer på morgonen. Men ofta räcker det med en liten tallrik yoghurt eller en smörgås.

Att du upplever "sämre kondition" när du springer efter en middag kan nog även delvis bero på att du springer för nära in på maten.

 

[snow]

Hej! Fyller snart senior så jag tänker att jag också får vara med här. Springer typ 4-6 mil per vecka. Har inte riktigt haft några konkreta mål tidigare men blev övertalad att springa göteborgsvarvet i år och det gick på 1.58. Nu är jag taggad på att bli snabbare!!! Och kanske faktiskt springa stockholm marathon också.

Har liksom @Freddie lite höftproblem eftersom att jag är svag i min rumpmuskulatur. Måste träna upp gluteusmusklerna så att de kan stabilisera bäckenet mer . Men det är inte asjobbigt utan snarare en ngt obekväm pyttekänsla som kommer efter 10-12 km, och jag är rätt övertygad om att den skulle kunna avhjälpas med lite styrka i träningsschemat.

Sen är jag hemskt begåvad vad gäller att trycka snabba kolhydrater många gånger om dagen också, och det har resulterat i att jag väger lite för mycket för att vara riktigt snabb. tror att jag har ett BMI på typ 23. Skulle vilja tighta till mig till BMI cirkus 20 men det är inte våldsamt prioriterat! tänker dock att jag skulle bli rätt nöjd med mig själv om jag för en vecka eller så undvek kakor

Nu vet jag inte vad du menar med snabb men jag har högre BMI än du och springer milen på 43 min och halvmarathon på 1:38. Minst så fort borde du mao kunna springa utan problem om du tränar smart.

Skit i vikten - att försöka bli snabbare och banta samtidigt är en kombo som bäddar för skador. Ät, spring och var glad

 

[Philosophia]

Nu vet jag inte vad du menar med snabb men jag har högre BMI än du och springer milen på 43 min och halvmarathon på 1:38. Minst så fort borde du mao kunna springa utan problem om du tränar smart.

Skit i vikten - att försöka bli snabbare och banta samtidigt är en kombo som bäddar för skador. Ät, spring och var glad

Mycket bra inlägg! För lågt energiintag och mycket träning är som gjort för stressfrakturer. (Unga, alltså inte menopaus) Tränande kvinnor är överrepresenterade när det kommer till stressfrakturer, vilket förmodligen inte har att göra med att vi i grund och botten skulle vara bräckligare utan för att de tränar hårt på energiunderskott.

@Hallonsoda Vill du gå ned i vikt för att bli lite snabbare så ta det väldigt långsamt och mycket varligt. Jag har några extrakilon som jag vill bli av med och jag har haft en takt på ca. 0,25-0,5 kg per månad. Energiunderskottet måste noga planeras in så att det inte kommer ivägen för välbehövlig återhämtning och uppbyggnad.

 

[Freddie]

Angående mat före löpning: Jag kan springa nästan direkt efter frukost (eller före), men när jag ätit lunch måste jag vänta minst två timmar, annars känns det som om jag springer omkring med ett skvalpande akvarium i magen. Tycker oftast det är skönast att springa på morgonen, men snabbast springer jag efter middagen.

 

[Freddie]

@snow Härligt att läsa om någon som springer på så bra tider utan att ha ett BMI under 20! Ibland får man uppfattningen att det krävs att man är smal som en sticka för att vara en bra löpare, vilket inte är speciellt uppmuntrande för en f.d. anorektiker som haft ett BMI på allt mellan 13 och 24 och ibland fortfarande kan få för sig att det förstnämnda vore att föredra. Idag, med ett BMI kring 22, har jag insett (rent logiskt åtminstone) att min kropp faktiskt mår bäst som den är nu, trots att jag säkert skulle bli snabbare om jag gick ner tio kilo. I valet mellan att springa ett par minuter långsammare på milen och att bli riktigt svårt sjuk igen väljer jag hälsan före snabbheten, men dina tider visar ju dessutom att det går att vara snabb utan att vara spinkig.

 

[snow]

@Freddie jag har också haft ätstörningar och sprang i början av den perioden svinsnabbt, mest på kicken man får av att gå ner i vikt. Sedan kom skadorna och jag var skadad mer eller mindre konstant i flera år trots att jag gick upp i vikt (eller ja, jag gick upp tillräckligt för att räknas som normalviktig, men jag var fortfarande tunn och bräcklig).

Jag har varit lättare och snabbare än vad jag är nu, men jag har aldrig varit starkare eller hållbarare. Tränade även inför samt genomförde ett stentufft fjällmarathon i år också utan minsta skavank (förutom skavsår då man i princip sprang hela loppet med blöta fötter p.g.a. vad genom fjälljokkar - smärtan när vi gick de 13 kilometrarna tillbaka till civilisationen dagen efter loppet var inte att leka med!). Jag har också trott att jag är för tung för att bli snabbare, men har i år överbevisats av mig själv. Vill man bli elitlöpare är det såklart en annan femma, men de flesta av oss tror jag ändå springer för att det är roligt och vill försöka utvecklas så mycket vi kan med de förutsättningar vi har. Att börja laborera med vikten för att bli snabbare tror jag i många fall är det sämsta man kan göra.

Bifogar en bild från nämnda fjällmarathon, jag iklädd rosa ligger först i ledet

 

[Hallonsoda]

Nu vet jag inte vad du menar med snabb men jag har högre BMI än du och springer milen på 43 min och halvmarathon på 1:38. Minst så fort borde du mao kunna springa utan problem om du tränar smart.

Skit i vikten - att försöka bli snabbare och banta samtidigt är en kombo som bäddar för skador. Ät, spring och var glad

Åh det där är definitivt vad jag menar med snabb! Och vad ballt med fjällmara!! Var är ni någonstans? Någonstans i lapplandsfjällen? Jag slutade snusa i februari i år och ersatte det beroendet med att äta kopiösa mängder snabba kolhydratsröror, varpå 6 kg fluff skapades, och är till dags dato hemskt duktig på att äta skit och leva lite osunt i allmänhet. Får jag inte min löparkick kör jag gärna på kakmiddag istället med efterföljande illamåendekänsla, som i sin tur gör att jag tjurar, likt en femåring som ligger på mage och vrålar i en leksaksaffär för att denne inte fått nån sparkcykel vid namn razor powerwing. Jobbig känsla. Jag är ju inte fem. Och är heller inte längre utlämnad till demoniska föräldrar som förvägrar mig all livsglädje.

Så min "bantning" består i att jag inte äter godis varje dag. Gud jag är verkligen otroligt dålig på att gå ned i vikt så förhoppningsvis kommer även stressfrakturerna lysa med sin frånvaro!!!

@Freddie hur går det med din höft? Var slet du av höftböjaren? Vid bäckenet eller ned mot knät? Har du varit hos sjukgymnasten?

@Aliche Blodvolymen omfördelas till magen när det finns mat i den så jag tror absolut din observation kan stämma. Jag är lite tvärt om, är ganska svårmotiverad och en motivator är mat. Har jag käkat blir jag pepp och ger mig ut! Har jag inte käkat är jag oftast för slö för att springa. Tyvärr har jag löparmage också så jag håller med om att mat och löpning är kinkigt, tar tid innan man hittar vad som funkar för en.

 

[Freddie]

@snow Det ser härligt ut med fjällöpning, även om jag kan tänka mig att skavsåren var av det mindre härliga slaget! Jag minns att när jag började springa på allvar för några år sedan så hade jag ett BMI kring 19 och visst fick jag hel del fart gratis av att vara lätt, men det fick jag betala bland annat med nästan fyra års amenorré (och då var jag ändå aldrig anorektisk den omgången). Någon elitlöpare har jag inga planer på att bli, så jag tror bestämt att den här vikten är alldeles lagom. Om inte annat slipper jag frysa så nedrigt under vintern!

@Hallonsoda Jag slet av den vid bäckenet, det var många herrans år sedan nu (jag var nog 12 år då tror jag). Jag gick hos sjukgymnast efter det och har gjort det några gånger de senaste åren också, men problemet är nog mindre att jag inte vet vad jag borde göra utan mer att jag inte gör det .

Idag är det vilodag, om än en motvillig sådan. Men har man bestämt sig för att aldrig springa tre dagar i rad så har man, jag får njuta av att höften inte gjorde ont i går och att den känns helt bra idag också.

 

[Raderad medlem 19815]

Idag blev det en lugn runda på 45 minuter, 7,2 km. Jag siktar på att springa en timme på söndag.

 

[karini]

Idag klarade jag mitt första millopp! Kom in precis under timmen på 59.22 vilket jag är jättenöjd med med tanke på min lilla träningsmängd! Loppet gick över nya E4 bron i Sundsvall som ska öppna för trafik om nån månad. Var jobbigt med asfalt för mig som nästan bara orienterar annars men hittade lite grus i vägrenen ibland Värst var mina höfter som värkte rätt ordentligt första tre kilometrarna, var väldigt seg allmänt i början och undrade om jag skulle komma runt. Sen efter första nedförsbacken började jag springa på riktigt, höfterna kändes bra och jag började även springa om folk så sista delen kändes jättebra! Förutom sista km då när krafterna var helt slut..

Nu blir det nya mål, ska satsa på att springa mer regelbundet än jag gjort och vara i bra kondition till vintern så kanske det kan bli några skidlopp!

 

[Freddie]

Härligt karini!

Själv hamnade jag mitt i en ösregn under dagens runda. Var helt dränkt efter halva rundan, men jag kämpade mig runt den planerade milen. Ganska lugn fart, siktade på 57 minuter och kom runt på 55, men så var jag ju inte allt för sugen på att stanna ute i regnet längre än nödvändigt .

 

[Stefffie]

He hej!

Jag får kanske börja frekventa denna tråd då jag i fredags fick reda på att jag vunnit en plats i London Maraton 2015!

Jag är inte en seriös löpare i nuläget, men anmälde mig till utlottningen av platser i maj eftersom man blir så förtrollad av atmosfären efter maratonet, och, viktigare, så förväntade jag mig inte att få en plats, då oddsen är ca 1:13

Men nu har jag alltså en plats, och lite drygt 6 månader på mig att förbereda mig!
Maratonets hemsida har en 17 veckors träningskalender som jag funderar på att använda mig av. Då jag har 26 veckor på miig, ger det mig lite utrymme för ev skadeuppehåll eller liknanade.
Först på dagordningen står dock att köpa ett par nya skor, som kan ta mig genom träningen och förhoppningsvis ända fram till mållinjen framför Buckingham palace!

I nuläget springer jag smårundr på 5-6 km utan problem, men tränar inte målmedvetet. Jobbar i stall på lördagar, men har i övrigt ett stillasittande kontorsjobb.

Någon som har gått från samma nivå av otränad till ett maraton och har värdefulla tips eller erfarenheter att dela med sig av?

 

[Philosophia]

He hej!

Jag får kanske börja frekventa denna tråd då jag i fredags fick reda på att jag vunnit en plats i London Maraton 2015!

Jag är inte en seriös löpare i nuläget, men anmälde mig till utlottningen av platser i maj eftersom man blir så förtrollad av atmosfären efter maratonet, och, viktigare, så förväntade jag mig inte att få en plats, då oddsen är ca 1:13

Men nu har jag alltså en plats, och lite drygt 6 månader på mig att förbereda mig!
Maratonets hemsida har en 17 veckors träningskalender som jag funderar på att använda mig av. Då jag har 26 veckor på miig, ger det mig lite utrymme för ev skadeuppehåll eller liknanade.
Först på dagordningen står dock att köpa ett par nya skor, som kan ta mig genom träningen och förhoppningsvis ända fram till mållinjen framför Buckingham palace!

I nuläget springer jag smårundr på 5-6 km utan problem, men tränar inte målmedvetet. Jobbar i stall på lördagar, men har i övrigt ett stillasittande kontorsjobb.

Någon som har gått från samma nivå av otränad till ett maraton och har värdefulla tips eller erfarenheter att dela med sig av?

Vad kul med London maraton! Mitt bästa tips är nog att först och främst jobba med grunden: Börja öka distansen på ett pass i veckan med ett par kilometer i taget. Stressa inte fram långpassen (eller farten för den delen), för det är då skadorna kommer. Lägg mycket(!) fokus på bål- och höftstyrka.

Det förrädiska med löparskador är att det ofta känns fantastiskt bra och sedan - pang, bom- så kommer de. Ofta tror man att man att man vid exempelvis benhinneinflammation får någon förvarning och att det bara är att backa bandet om man får ont. Sällan är det så, när smärtan väl är ett faktum så har man ofta flera månader av rehab framför sig.

 

[Philosophia]

Jag sprang Hässelbyloppet idag efter att dygnet runt ha suttit på min rumpa i två veckor (avhandlingsspurt). Det var skönt att få ta ut sig ordentligt, men jag hade inget krut alls i benen. Lite frustrerande att känna att pulsen bara ligger på omkring 80% av max men att benen inte svarar. Jag blev dock inte så modstulen av det eftersom jag vet att förklaringen ligger i att jag inte är riktigt återhämtad sedan Berlin, plus att jag bara har sovit ett par timmar per natt den sista tiden. Jag sprang in precis under 45 minuter och det betraktar jag som godkänt under omständigheterna.

 

[Hallonsoda]

@Philosophia jag kikade på youtubevideon du la in, tack!!! Ska försöka börja gymma/göra hemmaövningar ett par gånger i veckan och då kommer de rörelser som illustreras komma väl till pass .

Jag har sammanlagt kutat 48 km fördelade på fyra pass den här veckan, i kuperade elljusspår för de mesta. Utsida höft känns (peppar peppar), bra, och backarna gör att träningen blir effektiv. jag känner att flåset blivit påtagligt bättre efter min sommar som gick åt till ordentligt med vin och mat, inte så mycket annat. När jag springer på som vanligt och det är plant så är ett bekvämt tempo typ 5:20 min/km. Gud vad kul det låter med London @Stefffie! Är så så så så avis!

 

[Freddie]

Veckans sista pass sprunget, 11 km på en knapp timme i fantastiskt fint väder. Nedrans många daggmaskar på vägen dock och jag hyser ganska stor aversion gentemot dessa äckliga kryp.
Med några kilometer kvar av passet fick jag rygg på en man som blev väldigt nervös av att vara förföljd (jag höll cirka 10 meters avstånd) och som därför ökade tempot, vilket omöjliggjorde för mig att springa om, om jag inte ville upp i intervalltempo. Så där sprang vi, den nervöse mannen och jag. Han helt uppenbart alldeles för snabbt för sin egen bekvämlighets skull (att bli omsprungen av en kvinna är tydligen någonting hemskt för vissa män har jag förstått) och jag i lagom tempo, men samtidigt så pass fort att jag inte ville ge mig på en omspringning. Efter två kilometer viker mannen plötsligt av och jag springer vidare själv, men efter en stund dyker han upp framför mig igen (han har helt enkelt tagit en genväg) och snart råder samma läge. Den nervöse mannen närmast hyperventilerar och vevar orytmiskt med armarna medan jag flåsar på 10 meter bakom honom. Till slut stannar mannen för att "stretcha" (läs: hämta andan) och jag kan springa förbi. Jag tyckte faktiskt rejält synd om honom.

43 kilometer den här veckan, uppdelat på fyra pass. Ingen smärta alls i höften de tre senaste! Har hittat en riktigt bra övning för den stackars höftböjaren och utför den pliktskyldigt några gånger varje dag tillsammans med grundlig stretch. Drömmen om härliga långpass med ljudbok i öronen och stopp efter halva sträckan för en liten fika på OK/Q8-macken (gammal god tradition) vaknar till liv igen!

 

[Philosophia]

Veckans sista pass sprunget, 11 km på en knapp timme i fantastiskt fint väder. Nedrans många daggmaskar på vägen dock och jag hyser ganska stor aversion gentemot dessa äckliga kryp.
Med några kilometer kvar av passet fick jag rygg på en man som blev väldigt nervös av att vara förföljd (jag höll cirka 10 meters avstånd) och som därför ökade tempot, vilket omöjliggjorde för mig att springa om, om jag inte ville upp i intervalltempo. Så där sprang vi, den nervöse mannen och jag. Han helt uppenbart alldeles för snabbt för sin egen bekvämlighets skull (att bli omsprungen av en kvinna är tydligen någonting hemskt för vissa män har jag förstått) och jag i lagom tempo, men samtidigt så pass fort att jag inte ville ge mig på en omspringning. Efter två kilometer viker mannen plötsligt av och jag springer vidare själv, men efter en stund dyker han upp framför mig igen (han har helt enkelt tagit en genväg) och snart råder samma läge. Den nervöse mannen närmast hyperventilerar och vevar orytmiskt med armarna medan jag flåsar på 10 meter bakom honom. Till slut stannar mannen för att "stretcha" (läs: hämta andan) och jag kan springa förbi. Jag tyckte faktiskt rejält synd om honom.

43 kilometer den här veckan, uppdelat på fyra pass. Ingen smärta alls i höften de tre senaste! Har hittat en riktigt bra övning för den stackars höftböjaren och utför den pliktskyldigt några gånger varje dag tillsammans med grundlig stretch. Drömmen om härliga långpass med ljudbok i öronen och stopp efter halva sträckan för en liten fika på OK/Q8-macken (gammal god tradition) vaknar till liv igen!

Skönt att höften fortsatt känns bra!

Så komiskt med mannen! Jag kan se scenariot framför mig.

 

[Philosophia]

Nu bokade jag precis ett rum på ett lägenhetshotell i Berlin till nästa år! Man kan inte anmäla sig till lotteriet förrän från 18 oktober, men de billiga centrala hotellen började ta slut, så jag vågade inte vänta. Håll tummarna att jag får en plats även nästa år.

 

[GoLightly]

Veckans sista pass sprunget, 11 km på en knapp timme i fantastiskt fint väder. Nedrans många daggmaskar på vägen dock och jag hyser ganska stor aversion gentemot dessa äckliga kryp.
Med några kilometer kvar av passet fick jag rygg på en man som blev väldigt nervös av att vara förföljd (jag höll cirka 10 meters avstånd) och som därför ökade tempot, vilket omöjliggjorde för mig att springa om, om jag inte ville upp i intervalltempo. Så där sprang vi, den nervöse mannen och jag. Han helt uppenbart alldeles för snabbt för sin egen bekvämlighets skull (att bli omsprungen av en kvinna är tydligen någonting hemskt för vissa män har jag förstått) och jag i lagom tempo, men samtidigt så pass fort att jag inte ville ge mig på en omspringning. Efter två kilometer viker mannen plötsligt av och jag springer vidare själv, men efter en stund dyker han upp framför mig igen (han har helt enkelt tagit en genväg) och snart råder samma läge. Den nervöse mannen närmast hyperventilerar och vevar orytmiskt med armarna medan jag flåsar på 10 meter bakom honom. Till slut stannar mannen för att "stretcha" (läs: hämta andan) och jag kan springa förbi. Jag tyckte faktiskt rejält synd om honom.

43 kilometer den här veckan, uppdelat på fyra pass. Ingen smärta alls i höften de tre senaste! Har hittat en riktigt bra övning för den stackars höftböjaren och utför den pliktskyldigt några gånger varje dag tillsammans med grundlig stretch. Drömmen om härliga långpass med ljudbok i öronen och stopp efter halva sträckan för en liten fika på OK/Q8-macken (gammal god tradition) vaknar till liv igen!

Haha, gud vad jag kan se det framför mig Vad är det för höftböjarövning du har hittat?

Jag har varit skadad länge och inte kunnat springa, men har varit ute ett par gånger de senaste veckorna, korta och lugna pass, och har inte känt av någonting så nu hoppas jag på att kunna köra igång på riktigt igen. Tyvärr bor jag inte nära några bra vägar att springa på vilket dödar motivationen något.