pinky
Trådstartare
Jag har nu börjat att introducera Elvira i konsten att följa tygeltagen, men det funkar inte så bra och jag börjar bli lätt förtvivlad.
Hon har från första stund accepterat bettet och bär det helt utan krusiduller. Hon är även styrbar i sidepull och grimma.
Men när jag tar i tygeln fäst i bettet så kör hon bara ner huvudet och gapar, det är liksom tvärstopp. Tar jag i tygeln mot mig så kan hon följa den ibland, men bara för att hon tycker det är lite mysigt sådär. Hon följer alltså inte tygeltaget egentligen, utan hon kommer självmant, sas.
Bort från mig är det helt omöjligt, då försöker hon antingen vrida huvudet mot mig eller så kör hon ner det i marken. Och gapar och stretar emot.
Det har hänt att hon gapat så att bettringen åkt in i munnen (och då är inte ringarna speciellt små alls!), så jag har testat med en remontgrimma som åtminstone hindrade henne från att gapa så stort, men hon var lika "stum" i munnen för det. Har nu bettskivor på istället för nosgrimman, och det känns som en bättre lösning även om hon fortfarande kan streta emot såklart.
Har provat att vibrera mjukt i bettet för att få henne att ta upp huvudet och följa med igen, men det händer ingenting. Hon förstår helt enkelt inte vad jag vill, utan tycker bara att jag är besvärlig.
Hon verkar inte ha problem av tänderna heller, vargtänderna är borta och inga fällningar påbörjade. Hon äter normalt och verkar inte ha problem rent allmänt. Jag tycker inte heller att de små hjälper jag ändå försöker ge borde orsaka så stort obehag.
Mina funderingar:
*Hur mycket motstånd kan jag svara med när hon stretar mot bettet? Vill inte ta för hårt/stumt i henne...
*Ska jag vänta med styrandet tills jag köpt en kapson att "samköra" med bettet, dvs ta i både kapson och bett samtidigt?
*Hur har era unghästar reagerat när ni börjat ta i bettet? Hur har de blivit i munnen senare. Är livrädd för att hon kommer att ha en mun a´la cementvägg även senare...
Tips och råd, tack, så att vi kommer på rätt köl innan vi blir alltför osams...
Hon har från första stund accepterat bettet och bär det helt utan krusiduller. Hon är även styrbar i sidepull och grimma.
Men när jag tar i tygeln fäst i bettet så kör hon bara ner huvudet och gapar, det är liksom tvärstopp. Tar jag i tygeln mot mig så kan hon följa den ibland, men bara för att hon tycker det är lite mysigt sådär. Hon följer alltså inte tygeltaget egentligen, utan hon kommer självmant, sas.
Bort från mig är det helt omöjligt, då försöker hon antingen vrida huvudet mot mig eller så kör hon ner det i marken. Och gapar och stretar emot.
Det har hänt att hon gapat så att bettringen åkt in i munnen (och då är inte ringarna speciellt små alls!), så jag har testat med en remontgrimma som åtminstone hindrade henne från att gapa så stort, men hon var lika "stum" i munnen för det. Har nu bettskivor på istället för nosgrimman, och det känns som en bättre lösning även om hon fortfarande kan streta emot såklart.
Har provat att vibrera mjukt i bettet för att få henne att ta upp huvudet och följa med igen, men det händer ingenting. Hon förstår helt enkelt inte vad jag vill, utan tycker bara att jag är besvärlig.
Hon verkar inte ha problem av tänderna heller, vargtänderna är borta och inga fällningar påbörjade. Hon äter normalt och verkar inte ha problem rent allmänt. Jag tycker inte heller att de små hjälper jag ändå försöker ge borde orsaka så stort obehag.
Mina funderingar:
*Hur mycket motstånd kan jag svara med när hon stretar mot bettet? Vill inte ta för hårt/stumt i henne...
*Ska jag vänta med styrandet tills jag köpt en kapson att "samköra" med bettet, dvs ta i både kapson och bett samtidigt?
*Hur har era unghästar reagerat när ni börjat ta i bettet? Hur har de blivit i munnen senare. Är livrädd för att hon kommer att ha en mun a´la cementvägg även senare...
Tips och råd, tack, så att vi kommer på rätt köl innan vi blir alltför osams...
