Vi gör massor med val...

[havreflinga]

Sv: Vi gör massor med val...

Då vore det väl lika rätt eller fel att "göra" barnet till muslim eller buddhist. Det kan det ju också sluta med, om det vill.

Förstår du inte? Varför är det normen att man är kristen? Även om man inte är religiös själv på något sätt?

Men är det verkligen en norm? Är det inte för att det är enklast? Man känner oftast till Svenska Kyrkan lite, dess verksamhet är utbredd i Sverige och har dessutom bättre ekonomiska förutsättningar än andra smalare religioner (tror jag).

Jag skulle gärna skicka mitt barn till buddhistiska barntimmar, men den möjligheten finns inte i den by jag bor i. Men det hade varit jättecoolt!

Jag tror inte att det spelar nån roll vilken religion/ideologi man ger sitt barn - bara det blir någon, och att den inte till punkt och pricka följer allt som föräldrarna redan pratar om hemma. Det ska vara något nytt som barnet får ta del av utanför hemmet, tycker jag.

 

[havreflinga]

Sv: Vi gör massor med val...

Dels tyckte jag ju att mina föräldrar hycklade, som lät döpa mig in i en religion de inte själva följer. Att man på den tiden föddes in i kyrkan må vara hänt, men i.o.m. dopet tas man ju upp i religionen.

Dels är det begreppet arvssynd, som jag är starkt emot.

Fast är det inte så att du är besviken på det budskap kyrkan står för? Inte just det att dina föräldrar ville att du skulle ingå i en religiös gemenskap?

Mina föräldrar döpte mig och skickade mig till kyrkans aktiviteter, trots att den ena av dem hade en annan inriktning i sin egen religion, och den andra antagligen inte är särskilt troende alls. Men jag gillade budskapet jag fick ta del av. Och det stämde inte alls särskilt bra med mina föräldrars moral och ideologi. Men jag är alltså tacksam att jag fick ta del av något annat än bara mina föräldrars egna tankar om livet och sånt...:smirk:

Fast om de hade skickat mig till Nynazisternas barntimmar hade jag säkert (förhoppningsvis! ) varit bitter. Men det skulle ju i så fall inte vara deras rätt att göra val, utan deras bristande omdöme jag vände mig mot.

 

[lingonben]

Sv: Vi gör massor med val...

Tack för ditt svar!
Dina och CillaW:s inlägg har gett mig argument för att inte döpa ett eventuellt barn. Jag hade glömt bort arvssynden, som jag tycker känns enormt fel - vad kan vara oskyldigare än ett litet barn? Och lova att uppfostra ett barn enligt kyrkans anda när jag lämnat den kan jag ju inte göra.

 

[Kimz0r]

Sv: Vi gör massor med val...

Fast är det inte så att du är besviken på det budskap kyrkan står för? Inte just det att dina föräldrar ville att du skulle ingå i en religiös gemenskap?

Det också.

Och det stämde inte alls särskilt bra med mina föräldrars moral och ideologi. Men jag är alltså tacksam att jag fick ta del av något annat än bara mina föräldrars egna tankar om livet och sånt...:smirk:

Men att ta del av något annat än mina föräldrars moral och ideologi ordnade jag bra på egen hand, utan kyrkans hjälp, trots att jag även var inblandad i kyrkans barntimmar och kyrkans ungdom. Inte för att jag var kristen, utan för att det var väl vad man gjorde. Jag reflekterade inte då så mycket över att sammankomsterna handlade så mycket om religion, utan såg det mest som en möjlighet att umgås med vänner. När jag kom in i tonåren föll det sig sedan än mer naturligt att söka sig åt andra hållet, d.v.s. åt de alternativa livsåskådningarna.

Jag kommer inte att döpa mina barn. Det är ett val de får göra själva. Jag kommer istället att möta dem med öppet sinne, ta dem dit de vill gå, och stödja deras val. Jag vill inte ha viljelösa nickedockor som säger och tycker som jag för att de inte vågar annat/för att de blivit uppfostrade så.

 

[Kimz0r]

Sv: Vi gör massor med val...



Just "kristen uppfostran" vänder jag mig också mot. Jag är ju döpt, alltså lovade mina föräldrar att ge mig en kristen uppfostran. Trots att de inte är att betrakta som kristna själva. Och de gjorde de ju inte. Ytterligare hyckleri.

 

[Gnist]

Sv: Vi gör massor med val...

*lån*

Betänk följande också..

Den som tillhör Svenska kyrkan har rätt att begravas i Svenska kyrkans ordning, d.v.s. med en begravningsceremoni i Svenska kyrkan.

Det finns ingen rätt för den som inte tillhör Svenska kyrkan att få en begravningsgudstjänst i Svenska kyrkans ordning.
Kyrkoherden kan dock besluta om begravningsgudstjänst om det finns särskilda skäl och är förenligt med den avlidnes vilja.
Rekommendationen är att vid sådana tillfällen ta ut en avgift som motsvarar tre gånger den taxa som gäller för begravningsclearing. Skulle det då handla om präst, kyrkomusiker, lokalupplåtelse, utbärning och sänkning blir avgiften ca 15 510 kronor. Handlar det bara om präst, kyrkomusiker och lokal är avgiften ca 8 010 kronor.

När det gäller upplåtelse av kyrkorummet för en begravningsgudstjänst i en annan kyrkas ordning är det kyrkorådet som beslutar och kyrkoherden måste ges tillfälle att yttra sig. I många fall har kyrkorådet delegerat direkt till kyrkoherden att besluta. I många fall avslår kyrkorådet eller kyrkoherden en sådan begäran med hänvisning till att kyrkorummet ska användas för Svenska kyrkans gudstjänster. Om man upplåter kyrkorummet tar man ut någon forma av hyra som också inkluderar vaktmästare och städning.

/Gnist medlem i svenska kyrkan och gift med en kyrkoanställd...

 

[Björk]

Sv: Vi gör massor med val...

Jag (som har barn... ) tänker som dig. Mina barn är döpta och jag är döpt och konfirmerad. Jag kan inte riktigt förstå vad ett barndop kan göra för "skada" :smirk:

Jag är inte döpt och finner inga skäl att döpa mina eventuella framtida barn. Helt enkelt för att vi inte har den traditionen i min familj; ergo: det är ingen tradition för mig. Sambon är döpt, men har inget kyrkligt intresse alls så jag tror inte han opponerar sig (han verkar inte bry sig när vi talar om saken). För mig skulle det (förstås) kännas väldigt konstigt att döpa ett barn in i en kyrka där jag aldrig vistas och inte längre är medlem. (mina föräldrar är faktiskt inte heller döpta)

Däremot håller jag med er om att dopet i sig inte "skadar" barnet. Det får ju bara lite vatten på huvudet.

Men jag har svårt att förstå att man döper barn om man inte har ett uns av kristen tro i sig själv. Jag känner många som döper sina barn och önskar att de konfirmerar sig, men till vardags är de inte mer troende än jag är. Det är fullständigt obegripligt för mig..... De som däremot HAR en/någon slags kristen tro har jag full förståelse för!

Likadant resonerar jag gällande alternativa förskolor o liknande. Om någon har en övertygelse om att montessori, reggio emilia eller liknande är en vettig pedagogik så förstår jag självklart att man vill sätta sitt barn i en sån förskola. Om man däremot satte sitt barn i en verksamhet man själv inte får inspiration av eller har en slags "tro" på så förstår jag inte varför. Ungefär så skulle jag vilja likna vissa barndop. Man gör det bara, men man har ingen tanke bakom över vad det faktiskt har för innerbörd. Ibland kan jag till och med tycka det är lite respektlöst mot kyrkan och kyrkliga handlingar. Om man inte har den minsta tro på kristendomen så tycker jag inte man ska döpa sina barn i den trons namn. Däremot är det svårt att definiera exakt vad som kännetecknar en sån tro. Vi lever ju alla till stor del efter kristna värderingar (även jag) som ju blivit en slags "grund" i vårt samhälle. Men jag tycker nog att man själv bör beteckna sig som "jag tror på Gud" eller "jag är kristen" för att göra en kristen handling (som dopet faktiskt är).

 

[Björk]

Sv: Vi gör massor med val...

Men det som tråden handlade om var ju vilka val man som förälder skulle ta. Alla, tycker jag. Man kan väl inte fråga ett barn om allting! Man måste ju välja det som känns rätt och bra, bekvämt för en själv när det handlar om ens barn. När barnen blir äldre får de ju mer och mer att säga till om.

Tack för ett mycket bra inlägg!! Du säger ungefär det jag tycker. Är man kristen/troende/medlem i Sv Kyrkan (ska vi tillägga, för många kristna frikyrkor utövar faktiskt inte barndop utan vuxendop istället) så är det väl självklart att man bör/ska/vill döpa sitt barn. Men om man INTE är det så är det för mig väldigt konstigt... dock inget jag lägger en massa krut på eller ifrågasätter hos var och varannan som jag möter.

 

[little_treasure]

Sv: Vi gör massor med val...

Jag konfirmerade mig aldrig, och har nu även gått ur Svenska Kyrkan, men dopet kan ju aldrig bli ogjort.

När man väljer att konfirmera sig konfirmerar man sitt dop.
Man säger att ja jag vill vara döpt. Man konfirmerar det beslut föräldrarna tog när man var liten -- allstå har man själv sista ordet vad än föräldrarna tyckte när man var liten.

Lite förenklat kan man då säga att du när du inte konfirmerade dig har du gjort ditt dop ogjort.

/Little T som valde att konfirmera sitt dop

 

[Björk]

Sv: Vi gör massor med val...

Jag tror att det är viktigt att barnen får ta del av någon slags ideologi utanför hemmet, för att få en chans att ställa sig lite kritiska till det som mamma och pappa säger. Min man hade bara en gud när han var barn: Sin far! En far som tyvärr misshandlade honom.

Jag vill bara påpeka att vi är också rätt många som inte haft våra föräldrar som "gudar" trots att vi inte haft en "gud i kyrkan". Som barn bad jag ibland till Gud trots att mina föräldrar aldrig introducerat någon böneritual. Jag trodde (och tror) på någon slags makt, men den blir alltmer odefinierad genom åren. Genom att mina föräldrar (framförallt mamma) pratat om vad tex dopet innebär (ungarna i klassen som var döpta visste mindre om vad det innebär än jag som inte var döpt. "Då heter ju du inget!!" ), vad hon tror/inte tror så har jag ändå kunnat finna en egen "tro" eller "gud" om jag har velat. Vi fick också självklart möjligheten att själva välja om vi ville tillhöra kyrkan genom att konfirmera oss vid 14 (o då även döpa oss), inget hinder skulle funnits hemifrån avseende det.

Jag vill ha barn som vågar ifrågasätta mig. Då måste jag erbjuda dem input utifrån. Och det måste vara något mer att bita i än det som reklamen och media erbjuder.

Min mamma sa i julas något sånt här: Det finns två sätt att fostra barn: antingen genom att lära dem hålla käft och lyda eller genom att lära dem att tänka själva och göra egna val. Det senare alternativet är ganska jobbigt för då blir man också själv ifrågasatt. Men det ger modiga individer som vågar tänka själva.

 

[Kimz0r]

Sv: Vi gör massor med val...

Jag vill inte begravas enligt Svenska Kyrkans ordning. Rätt till begravning har jag eftersom jag fortfarande betalar begravningsavgift, men ceremonin får gärna hållas utomhus och handla om mig hellre om hur jag nu har återvänt till Gud.

 

[Björk]

Sv: Vi gör massor med val...

Vad jag vänder mig emot är att det anses vara normalt att vara kristen.

Jag håller med. Jag vänder mig också emot när någon säger till mig angående dop "men det är ju tradition!". Så sa min exsambo när vi diskuterade eventuella barn och dop. Och då förklarade jag att om jag vore muslim och sa att jag ville omskära vår pojke som liten med argumentet "men det är ju tradition!" - skulle han köpa det då?
När det inte är tradition för båda parter så är det inte en tradition helt enkelt. Då får man väl resonera sig fram till hur viktigt det är för den ena eller den andra parten med dop, omskärelse eller vad det må vara. (Hade sambon haft argumentet "men jag tror faktiskt på Gud och är kristen" så hade jag köpt det argumentet betydligt lättare faktiskt).

 

[Björk]

Sv: Vi gör massor med val...

Jag kommer inte att låta döpa vår son, min sambo håller med. Särskilt efter att ha varit med på min brorsons dop där hans föräldrar lovade att uppfostra sin son i en kristen anda. Det gör de inte, hon svär som en borstbinadre och ingen av dem är intresserade av religion. jag vill inte stå där och ljuga i kyrkan.

Been there, done it... Jag känner också så på några (inte alla) av de barndop jag varit på. Just det här med "kristen anda" och den prästen sa också att "vi hoppas få se ert barn på våra aktiviteter i kyrkan". Och det kändes... väldigt konstigt att föräldrarna står och nickar och håller med, när jag vet att ingen av dem kommer ha någon "kristenhet" i sin fostran av barnet och inte 17 kommer de åka med barnet till kyrkans barntimmar eller något som helst annat.

 

[Kimz0r]

Sv: Vi gör massor med val...

Lite förenklat kan man då säga att du när du inte konfirmerade dig har du gjort ditt dop ogjort.

Gravt förenklat. Dopet har ändå skett, mina föräldrar har ändå döpt mig in i ett samfund och lovat ge mig en kristen uppfostran.

 

[havreflinga]

Sv: Vi gör massor med val...

Jag vill bara påpeka att vi är också rätt många som inte haft våra föräldrar som "gudar" trots att vi inte haft en "gud i kyrkan".

Det tvivlar jag inte alls på. Jag påstår inte att man blir ett viljelöst offer för sina föräldrar per automatik om man inte går i kyrkan!

De som kan ha stor nytta av ett religiöst/ideologiskt budskap utanför hemmet är kanske främst de som har föräldrar som har bristande moral och/eller svagt intresse för sina barn. Istället för att bli hänvisade till tv:n, kompisgänget eller korvkiosken finns det ett filosofiskt och moraliskt budskap att sysselsätta hjärnan med.

Men jag har svårt att förstå att man döper barn om man inte har ett uns av kristen tro i sig själv.
---
Det är fullständigt obegripligt för mig..... De som däremot HAR en/någon slags kristen tro har jag full förståelse för!

Att du inte skulle göra det valet själv är ju en sak. Men jag har försökt förklara varför jag tror att det kan vara bra. Kan du inte förstå/begripa mitt resonemang?

Om någon har en övertygelse om att montessori, reggio emilia eller liknande är en vettig pedagogik så förstår jag självklart att man vill sätta sitt barn i en sån förskola. Om man däremot satte sitt barn i en verksamhet man själv inte får inspiration av eller har en slags "tro" på så förstår jag inte varför.

Jag tolkar detta som: Om man själv inte köper en pedagogik, filosofi, livsåskådning fullt ut - då kan den omöjligt vara bra. Är det så du tänker?

Jag tänker snarare så här: Visst, jag förstår inte alls som den här pedagogiken/filosofin bygger på, och jag har helt andra erfarenheter och egna idéer, men det är inte säkert att just jag alltid vet bäst. Jag litar på att de här människorna vet av de sysslar med. Men givetvis kommer jag fortsätta ha insyn, så att det inte är skadligt eller påverkar mitt barn negativt på annat sätt.

 

[Björk]

Sv: Vi gör massor med val...

Det tvivlar jag inte alls på. Jag påstår inte att man blir ett viljelöst offer för sina föräldrar per automatik om man inte går i kyrkan!

Nej, jag förstod nog det. Men ville ändå klargöra den saken för tydlighetens skull.

De som kan ha stor nytta av ett religiöst/ideologiskt budskap utanför hemmet är kanske främst de som har föräldrar som har bristande moral och/eller svagt intresse för sina barn. Istället för att bli hänvisade till tv:n, kompisgänget eller korvkiosken finns det ett filosofiskt och moraliskt budskap att sysselsätta hjärnan med.

Ja, det har du en poäng i. Men för min del så tycker jag nog att skolan/fritidsgårdar/sociala verksamheter generellt för ungdomar bör stå för en slags moral/värderingsdiskussion också! För det finns nog många ungdomar som inte vill ha eller har en tro på Gud som aldrig i livet skulle närma sig kyrkan och då är det viktigt att värderingar och moral finns på andra plan än enbart ett kyrkligt. Det är ju så att "god moral" kan även fås utan nödvändigtvis just kristet budskap. (Fast jag gissar du håller med mig i det?)

Att du inte skulle göra det valet själv är ju en sak. Men jag har försökt förklara varför jag tror att det kan vara bra. Kan du inte förstå/begripa mitt resonemang?

Ööö, gällande dop när man inte är kristen/troende? Jag förstår resonemanget, men köper det inte så att säga. För varför vill man döpa sitt barn att bli medlem i en organisation som förmedlar ett budskap man i grunden inte tror på själv eller försöker leva efter i sitt liv? Nej, det är fortfarande obegripligt och kommer så att fortsätta vara.

Jag tolkar detta som: Om man själv inte köper en pedagogik, filosofi, livsåskådning fullt ut - då kan den omöjligt vara bra. Är det så du tänker?

Jag tänker snarare så här: Visst, jag förstår inte alls som den här pedagogiken/filosofin bygger på, och jag har helt andra erfarenheter och egna idéer, men det är inte säkert att just jag alltid vet bäst. Jag litar på att de här människorna vet av de sysslar med. Men givetvis kommer jag fortsätta ha insyn, så att det inte är skadligt eller påverkar mitt barn negativt på annat sätt.

Hmm, en pedagogik, livsfilosofi som jag inte "köper" kommer jag inte välja till mitt barn. De får gärna välja det själv när de blir större och frågar efter det, men jag kommer inte välja det åt dem. Lika lite som jag skulle välja att sätta dem i en muslimsk, judisk eller asatro- församling. För om jag inte anser att det finns någon "vits" med det: varför skulle jag då åka dit/vara med där med mitt barn? Bara för att du eller andra här på Buke anser att kristna verksamheter gett er mycket? Jag har ju själv inte varit delaktig i såna och mår hur prima som helst och saknar ingen andlighet. Varför skulle inte mitt barn kunna hamna i samma läge som mig? Om barnet själv vill gå i kristna förskolan så blir ju situationen en annan.

Du köper uppenbarligen (?) mer av kristendomen än mig; eller av deras verksamhet. Annars skulle du väl inte just "lita på att de här människorna vet vad de sysslar med"? Någon tog upp exemplet med nynazisternas ungdomsverksamhet. Det är väl inget du skulle sätta dina barn i och tänka likadant som du beksriver ovan? Det vill säga: du köper större delen av det kristna budskapet i någon mån.

Jag köper delar av det, men mycket tycker jag INTE om, därför är det så självklart för mig att istället influera mitt eventuella barn med mina tankar själv eller genom andra icke-religiösa verksamheter.

 

[havreflinga]

Sv: Vi gör massor med val...

Det är ju så att "god moral" kan även fås utan nödvändigtvis just kristet budskap. (Fast jag gissar du håller med mig i det?)

Ja, man behöver inte ha någon religiös tro överhuvudtaget för att kunna ha god moral. Fast när jag tänker på religiös barnverksamhet tänker jag mig främst guden (eller gudarna) som en möjlighet för tröst, som en kompis typ.

Jag var med i Mulle och Ung-Lottorna (vilket jag aldrig skulle välja frivilligt idag ) och alla möjliga verksamheter när jag var liten. Dessa föreningar har ett tydligt budskap som de vill fostra barnen in i. Och visst, jag lärde mig att man inte ska slänga skräp i skogen, för det sa Mulle. Men jag kände liksom ingen trygghet i att det fanns en Mulle i skogen. Men jag kände trygghet i att det fanns en gud som såg mig när jag var ledsen.

För varför vill man döpa sitt barn att bli medlem i en organisation som förmedlar ett budskap man i grunden inte tror på själv eller försöker leva efter i sitt liv? Nej, det är fortfarande obegripligt och kommer så att fortsätta vara.

Tja, du har ju redan bestämt dig för att inte förstå, men jag ska svara ändå. Kanske främst för att förstå själv.

Jag tror inte på ett liv efter detta. Jag tror inte att det finns någon högre makt. Jag tror inte på helvetet och jag fattar inte på vilket sätt människorna skulle tjäna på att Jesus dog på korset. Jag tycker Abraham var trög som nästan eldade upp sin egen son bara för att gud befallde honom att göra det (för att testa honom!).

Men alla dessa konstiga mytiska berättelser är ändå roliga att känna till, och de var spännande när jag var liten, som sagor. Och bakom alltihop fanns gud och Jesus som älskade mig (och alla andra) vad som än hände. Kärleksbudskapet i kristendomen var det jag tog till mig allra starkast. Det jag inte förstod eller tyckte verkade rimligt sållade jag bort. Till slut sållade jag bort allt utom kärleksbudskapet, vilket jag anser att man kan praktisera utan att tro på någon gud.

Bara för att du eller andra här på Buke anser att kristna verksamheter gett er mycket? Jag har ju själv inte varit delaktig i såna och mår hur prima som helst och saknar ingen andlighet. Varför skulle inte mitt barn kunna hamna i samma läge som mig?

Antagligen kommer ditt barn att må prima med eller utan kyrka. Och förhoppningsvis mitt barn oxå. Men själv mådde jag periodvis skit under min barndom, och jag vet inte vem jag hade vänt mig till om inte min inbillade Jesus hade funnits. Jag vet inte om jag hade vågat stå upp mot orättvisor och kränkningar om jag inte hade fått kärleksbudskapet som motpol.

Så jag vill ha nån slags religion eller livsfilosofi som en liten livlina för mitt barn, ifall jag själv och min man skulle flippa ur totalt. Det skulle ju kunna inträffa (även om jag håller det för mycket osannolikt) att min man och jag blir värsta ovänner och skiljer oss med buller och bång och glömmer allt annat än vår egen sorg och bitterhet. Då vill jag att det ska finnas något stabilt för mitt barn att hålla sig till, tills nån av oss kommer till sans igen.

Om barnet själv vill gå i kristna förskolan så blir ju situationen en annan.

Fast man måste ju känna till en verksamhet för att ha en önskan om att delta. Det kanske finns en älkjäöalgjälk-klubb som är hur bra som helst, men du och jag är inte med i den ändå, helt enkelt för att vi inte vet att den finns.

 

[Björk]

Sv: Vi gör massor med val...

Men jag kände trygghet i att det fanns en gud som såg mig när jag var ledsen.

Jaa. Kanske tycker du därför att dina barn skulle kunna finna samma tröst genom att delta i kyrklig verksamhet (eller döpas?)? och det kan jag förstå. Men jag har inte känt att jag missat vare sig guden (som jag sa bad jag ibland som liten) eller någon tröstande kompis pga att jag inte är döpt eller varit aktiv i kyrkliga verksamheter. Så; det är väl inte så konstigt om jag inte tycker det är ett "behov" som jag behöver fylla på något sätt för mina barn? För mig har det funkat prima ändå, utan gud och kyrka. Och då känns det liksom helt överflödigt för mig att döpa mina barn eller sätta dem i kyrkans verksamheter (lika överflödigt som att sätta dem i någon annan verksamhet som jag inte själv känt behov av. Återigen: det blir en annan sak om barnet självt i en viss ålder söker sig till tex kyrkan. Då får de naturligtvis välja själva att gå med)

Många som jag känner som döpt sina barn eller kompisar som var döpta verkade/verkar ibland betydligt mer okunniga än vad jag är om vad dopet innebär. Och de varken sätter sina barn i kyrkans verksamheter eller ber kvällsbön eller läser bibeln med/för sina barn. Och då förstår jag faktiskt inte varför man döper barnen? De säger ofta att det är för "traditionen". Men; jag tycker som sagt det är ganska respektlöst mot kristen tro att göra en kristen handling och inte överhuvudtaget alls leva eller sträva åt "det hållet". Att sätta barnen i kyrkans förskola eller barnverksamhet är väl ett utmärkt sätt att "fullfölja" det man inlett i och med dopet!! Och då visar man ju faktiskt just att man fostrar sitt barn "i kristen anda" som prästen säger vid dopet.

Men alla dessa konstiga mytiska berättelser är ändå roliga att känna till, och de var spännande när jag var liten, som sagor. Och bakom alltihop fanns gud och Jesus som älskade mig (och alla andra) vad som än hände. Kärleksbudskapet i kristendomen var det jag tog till mig allra starkast. Det jag inte förstod eller tyckte verkade rimligt sållade jag bort. Till slut sållade jag bort allt utom kärleksbudskapet, vilket jag anser att man kan praktisera utan att tro på någon gud.

Jag har inte "bestämt mig för att inte förstå". :smirk: Jag känner snarare att det är du som inte förstår vad jag säger. Jag förstår bara inte varför man väljer en kristen tro som grundval i sina barns liv om man inte har någon som helst tro i sin vardag på något utav det. Jag tycker kärleksbudskapet och god moral kan läras ut ändå. Jag kan välja valda delar av det jag tycker är bra i det kristna budskapet (eller det muslimska eller det judiska om jag läser på om det) och lära/visa mina barn det helt utan dopet och helt utan att ta dem till kyrkan. Jag behöver inte nödvändigtvis definiera det jag anser vara "gott" eller "ont" genom att hänvisa till någon tro.

Om du känner en tröst i Jesus så är det gott nog för mig att du på det grundar valet att tex döpa dina barn. Det angår inte mig, det är inte mitt val, utan ditt val som förälder. Jag respekterar och accepterar andras val. Men jag behöver för den sakens skull inte förstå exakt varför de väljer att göra så när jag tycker det finns andra vägar. Men det är mitt val att inte döpa mina barn eller inte ta dem till kyrkan. Vilket jag också tycker ska respekteras.

Antagligen kommer ditt barn att må prima med eller utan kyrka. Och förhoppningsvis mitt barn oxå. Men själv mådde jag periodvis skit under min barndom, och jag vet inte vem jag hade vänt mig till om inte min inbillade Jesus hade funnits. Jag vet inte om jag hade vågat stå upp mot orättvisor och kränkningar om jag inte hade fått kärleksbudskapet som motpol.

Så jag vill ha nån slags religion eller livsfilosofi som en liten livlina för mitt barn, ifall jag själv och min man skulle flippa ur totalt. Det skulle ju kunna inträffa (även om jag håller det för mycket osannolikt) att min man och jag blir värsta ovänner och skiljer oss med buller och bång och glömmer allt annat än vår egen sorg och bitterhet. Då vill jag att det ska finnas något stabilt för mitt barn att hålla sig till, tills nån av oss kommer till sans igen.

Jag förstår (!) hur du menar och varför DU gör ditt val. Men jag personligen har aldrig varit i det läget att det funnits någon saknad efter Jesus eller "någon gud" eller tro. Så därför gör jag mitt val. En livsfilosofi har jag liksom fått/skaffat ändå.

Fast man måste ju känna till en verksamhet för att ha en önskan om att delta. Det kanske finns en älkjäöalgjälk-klubb som är hur bra som helst, men du och jag är inte med i den ändå, helt enkelt för att vi inte vet att den finns.

Absolut! Och jag kan garantera att mitt barn troligen kommer känna till Svenska Kyrkan betydligt bättre än den judiska, muslimska eller buddistiska tron. Av flera skäl: jag själv kan mer om (jag kan faktiskt både trosbekännelsen och Gud som haver... ) kristendomen än om de andra trosyttringarna. För att jag vuxit upp i ett samhälle där kristendomen är vanligast. Och för att min mamma lärt mig en hel del (när mina frågor om tex dopet kom förklarade hon för mig vad det innebar). Så; för min del blir det nog så att jag kommer göra som mamma (mamma vet bäst!! ): berätta det jag kan om Jesus och Gud och vad jag tror/inte tror. Sedan får barnet samma möjlighet som jag fick: att själv lära sig mer om de vill. Tyvärr kommer de ju inte veta lika mycket om buddism osv, men jag kommer berätta att det finns andra människor som tror andra saker och att varje enskild person får göra sitt eget val vad man tror på eller inte tror på.

 

[Gnist]

Sv: Vi gör massor med val...

Jag vill inte begravas enligt Svenska Kyrkans ordning. Rätt till begravning har jag eftersom jag fortfarande betalar begravningsavgift, men ceremonin får gärna hållas utomhus och handla om mig hellre om hur jag nu har återvänt till Gud.

Naturligtvis har alla rätt till begravning :smirk: Något annat har jag inte påstått...
Nyfiket frågat : Vem hade du tänkt skulle sköta cermonin och grävningen osv?
Trevligt för dina anhöriga om du (om sisådär 67 år) skulle råka avlida på vintern

 

[Kimz0r]

Sv: Vi gör massor med val...

Nyfiket frågat : Vem hade du tänkt skulle sköta cermonin och grävningen osv?
Trevligt för dina anhöriga om du (om sisådär 67 år) skulle råka avlida på vintern

Det är mina anhörigas problem.

Ja, jag vet, jag är oerhört ego...