Ja inte har du stått upp för en konkurrensutsatt djursjukvårdsmarknad där riskkapitalister inte sitter på andra sidan ett utländskt holdingbolag och tjänar pengar.
Om du tycker att det är bra med en marknad där ett fåtal stora aktörer regerar så står det dig fritt. Jag är av en annan åsikt.
Jag jobbar tex inte för bemanningsföretag trots att jag hade kunnat tjäna betydligt bättre helt enkelt för att det går emot min övertygelse.
Det är just såna här påståenden som gör det obehagligt för anställda i djursjukvården. Att de har "sålt sig". De allra flesta i djursjukvården, oavsett veterinär, djursjukskötare eller djurvårdare, har valt att jobba i branschen av en anledning - de älskar sitt yrke. Visst finns såklart rötägg, det gör det i alla branscher, men de är inte i majoritet.
Ska de som brinner för sitt yrke stå utan jobb för att "fel klinik" har lediga tjänster när de söker? Efter flera års studier ska de hitta på nåt annat än det de är utbildade för och vill jobba med?
Har jobbat i branschen i över tio år. Älskar mitt jobb, är stolt över det och känner att jag är duktig och gör nytta. Att gång på gång läsa att "veterinärer är pengakåta, de mjölkar ur varenda krona ur djurägarna och gör onödiga undersökningar" är tröttsamt - när jag själv inifrån har en helt annan bild av det hela. Och då blir jag kallad lögnare för "man har minsann hört om att veterinärer gör så".
Jag ser hur de undersöker och hanterar patienterna och planerar behandling - och meddelar ägaren om plan, utfall och kostnader. Hur de jobbar över för att ett djur kraschar - eller hur de stannar kvar utan att skriva upp, bara för att de vill se hur en operation går för en patient de fastnat lite extra för. Jag ser hur de sliter sitt hår och ibland behöver ringa länsstyrelsen för att den gamla multisjuka hundens ägare säger "avlivning är inte ett alternativ" fastän hunden knappt kan stå längre (tack och lov inte ofta, men tyvärr för ofta i mitt tycke).
Jag ser hur de fasar för att ägaren till djuret som dog, trots alla möjliga behandlingar (i överenskommelse med djurägaren) ska skriva på nätet om hur dåliga de är som inte kunde rädda deras djur. Folk tycks ha nån tro att om det inte går bra så ska det inte debiteras.
Det är inte bara veterinärer som vill behandla in absurdum, det finns såna djurägare med. Skillnaden är att veterinärerna inte sitter öppet och skriver på nätet om såna djurägare.
Ett mynt har alltid två sidor - icke att förglömma!
Jag träffar tack och lov mest underbara djurägare i mitt yrke, djurägare som vill det bästa för sitt djur (oavsett om det innebär behandling eller avlivning) och som är tacksam för att vi tar hand om deras älskling. Rötäggen finns även bland djurägare, men de är i klar minoritet. De flesta är trevliga men såklart oroliga för sin fyrbenta familjemedlem.