Sv: Veterinär som fått erinran - hurra!
*KL*
Har inte tagit upp det mer än ytligt tidigare, men med ledninga v många av kommentarerna i tråden så.
2003 stod jag med en 3 v fölunge med feber, gult snor, rosslande aning och som inte alls mådde bra.
Jag ringde jourhavande distriktsveterinär, som tyvärr var lite som han var. Han konstaterade att det var fredag em och han inte tänkt åka ut mer, tyckte att han ringer in hippotrim, och så kunde jag ringa efter helgen om fölis inte var bättre då. Jag blev rätt upprörd kan meddelas, då det ju som bekant kan gå FORT med föl, och det dessutom inte kan telefondiagnosticeras på det där viset.
Jag ringde angränsande distriktsveterinär, som tyckte att 'inte vårt område, ring din DV igen och säg åt honom att han MÅSTE komma ut' Jag gjorde så utan framgång.
Så jag ringde stora djursjukhuset. Som konstaterade att fölet måste ses till av veterinär, men att de inte kunde hjälpa mig då deras jourverksamhet var nedlagd. Däremot var jag välkommen in first thing måndag morgon. Veterinären beklagade uppriktigt, och konstaterade samtidigt det uppenbara - jag måste se till att fölet får veterinärvård nu.
Så jag ringer det andra stora djursjukhuset med dygnet runt jour, som ligger dryga 4 h bort. De konstaterar att fölet MÅSTE få veterinär tillsyn och vård nu, men att de kraftigt avråder från att jag lastar och åker då resan och ny miljö riskerar att förvärra fölets mående.
Jag ringer DV igen och konstaterar vad djursjukhusen sagt, DV vidhåller att det går bra att avvakta över helgen med hippotrim.
Jag tar då fram telefonkatalogen och letar upp varenda vet som står att finna i närområdet och ringer angivet nummer. Första svarar inte, jag pratar in på telefonsvararen. Andra svarar men är på middag, och konstaterar att han dessutom inte har jourverksamhet, men att fölet MÅSTE få veterinärtillsyn, annars kan det vara risk för livet om det är lunginflammation.
Tredje veterinären bor 20 minuter härifrån, svarar och konstaterar att han inte har jour, men att (börjar låta bekant va) fölet måste få veterinär tillsyn.
Där någonstans var det slut på veterinärer att ringa. Jag kopplar släpet och ströar upp det eftersom jag förutom ett halmstrå nu enbart har kvar alternativet att chansa och köra fölet över fyra h till stora djursjukhuset med jour.
Dock sitter jag och biter på naglarna en dryg timme, så klockan ska bli efter 18 och det ska bli jourtid för DV, och ber böner om att det andra distriktet ska ha jouren. Och ibland är gud god, men 18.05 ringer jag, och får andra distriktet på tråden, och deras veterinär tycker 'jag kommer genast'.
Fölet mår inte bra och har begynnande tecken på lunginflammation, och DV ringer och konfererar med stora djursjukhuset med jour och de kommer tillsammans fram till att sätta in massiv behandling hemma, för att helst slippa den långa transporten och den stress det innebär, och om den är oundviklig få fölet i lite bättre skick innan.
Dv kommer ut två ggr/dag både lördag och söndag, och vi klarar av det hemma och fölet blir friskt.
Jag var ARG så det rök ur öronen på mig, regelrätt förbannad och skrädde inte orden. Över DISTRIKTSVETERINÄREN som hade jouren, som skulle kommit ut och som vägrade. Jag lastade aldrig veterinären 20 min härifrån som tyckte 'har inte jour'. Honom är jag kunde hos idag med både hundar, katter och hästar (icke jourfall). Mycket nöjd kund ska tilläggas. Även de två andra privata veterinärerna har jag anlitat vid olika tillfällen efter detta. Jag var aldrig ens irriterad på dem, det var inte deras fel och de gjorde inget fel.
Och hade hästen dött, vilket ett tag var ett inte helt orimligt scenario, så hade jag drivit en process mot DV men aldrig ens en sekund lastat någon av de andra veterinärerna.
Dvs jag säger inte bara det jag skriver i tråden, jag står för det med. Kanske för jag är uppvuxen i småföretagarhem, kanske för att jag inte ser veterinäryrket som ett kall utan som ett yrke, och kanske för att jag är medveten om att JAG har det yttersta ansvaret.
