I Sverige är vi feg när det gäller hingstar, så är det bara!
För många är de opålitliga och kunna gå bakom brunstigt sto eller med nybörjare är för många otänkbart.
Att en hingst är som vilken annan häst / ponny är inte heller tänkbart för många.
Jamen vi kan ju tom få fnattespel om en häst/ ponny brallar efter ett hinder och säga att något är fel.
Många vill inte ha sina ston uppstallade i ett stall med hingst, för deras hästar får fnattespel. Även om så hingsten skulle vara cool lugn.
Med tanke på hur många ponnyakuten det har varit, där bortskämda ponnyer dykt upp så har vi ofta en problem med disciplinen.
Det ska inte korrigeras hur som helst, utan ridskolan ska visa hur det ska vara och vad som är acceptabelt. En häst/ ponny kan inte få flamsa runt, det blir en säkerhetsrisk. Disciplinen från början till slut och allt blir frid och fröjd.
Om olika personer kräver olika mycket hästarna/ ponnyerna, de lär de sig snabbt. Precis som barn lär sig var den får göra så och var den får göra si. Hos tex morföräldrarna är en regel men som är annorlunda hos farföräldrarna.
När det gäller hantering av hästarna. JA, ibland behöver vi definitivt bli hårdare. Det går tex inte på en ridskola att en eller flera hästar stegrar sig eller försöker dra iväg när den ska gå till hagen, eller att personalen inte får säga åt hästarna ifall de gör fel.
Åter igen, måste jag upprepa det jag har sagt tidigare. Man kan bara ha sådana hingstar som verkligen kan gå bakom ston på en lektion utan att säga något, utan vet att under sadeln då håller man klaffen och koncentrerar sig på sitt jobb vare sig det är lektion eller träning eller en tävling.
Man kan sätta hingstar bör inte vara, men det ska inte heller vara något i regelverket som hindrar detta om det är hingstar som verkligen kan gå med nybörjare eller sköta sig. Allt handlar om känsla och se till varje individ.
Alla är olika och det är väl tur, för annars skulle det bli tråkigt.
Att ha en hingst som verkligen kan uppföra sig och gå med nybörjare är bara en fördel för ett utbildningsställe, då eleverna ser att en rätt uppfostrad hingst är precis lika som vilken annan häst som helst.
Hästar har ett psyke som en tre-åring oavsett hur gamla de blir. Med rätt hantering så går det att ha vilka kön som helst, beror alldeles på individen.
Fast ärligt talat så verkar du inte riktigt förstå vad det är som göra att det kan vara vanskligt med en hingst, det handlar inte om uppfostran eller rädsla. Jag har jobbat på travet där man har många hingstar i verksamheten, gick hur bra som helst i alla år. Tills en dag när hormonerna spelade ett spratt. En supersnäll hingst, aldrig att han visade några hingstfasoner, ett litet barn skulle kunna hantera honom. Han hade ALDRIG visat någon tendens till att hingsta sig, oerhört väluppfostrad. Jag skulle sätta in honom i boxen, i boxen som jag gick förbi på vägen stod ett brunstigt sto. Från ingenstans blev han HINGST. Jag satt klämd som ett frimärke mellan honom och boxväggen. Det behövdes två starka travgubbar och en sopkvast för att öht nå fram till honom. Efter det har jag lärt mig att man alltid ska ha största respekt för hingstar och att dessa endast ska hanteras av proffs. Du kan ALDRIG veta. Man säger att tjurar är "farliga" men hingstar är så mycket värre eftersom vi sällan är i så nära hantering av en tjur. Dessutom ser jag ingen som helst anledning att behålla en hingst som inte ska användas i avel eller behöver fortsätta vara hingst för att prestera. Det är ju bara ett livslångt elände för dem, hade önskat att man kunde fixa sto som inte ska vara i avel också.