Vet inte om jag håller med här

[Mabuse]

Ja vanan gör nog det mesta. Gör man något regelbundet där man vet att det fungerar så brukar man ju också då få god kontroll på läget.

Det jag däremot är nyfiken på - vad ska hästen fastna i vid tyglarna över halsen som den inte kan fastna i vid nedtagen tygel?

Jag som leder så kan tala för mig då och det brukar behövas mer än ett steg isf för den att ta sig lös. Jag håller lite mer i tygeln närmast mig, hoppar hästen då till så blir det så att jag håller kvar i den, släpper ytter så blir det mer spelrum så att man inte rycks med och hästarna brukar då fara i en "båge" framför en i stället för att dra rakt ut/bort iom att man snabbt lyckas vinkla hästens huvud inåt och då blir de oftast inte fullt lika starka som rakriktade.
Lite svårt att förklara

När tygeln är nedtagen har man den ju ihopvikt i handen, så då kan den inte fastna nånstans. Högra handen håller du under hästens haka med pekfingret mellan tyglarna, och de andra fingrarna om båda tyglarna (hur håller du om du kan hålla mer i den ena tygeln?) , i vänstra handen håller du tyglarna, vikta så att du inte fastnar om hästen sliter sig, och det inte finns några lösa öglor att fastna i.

Ligger tygeln däremot löst över hästens hals, så skulle den ju kunna haka fast i saker man går förbi, dörrhandtag, grenar, krokar, eller vad det nu är. Lite samma anledning som varför man lägger upp stigbyglarna, för att minimera risken att hästen fastnar.

 

[Dandylinn]

När tygeln är nedtagen har man den ju ihopvikt i handen, så då kan den inte fastna nånstans. Högra handen håller du under hästens haka med pekfingret mellan tyglarna, och de andra fingrarna om båda tyglarna (hur håller du om du kan hålla mer i den ena tygeln?) , i vänstra handen håller du tyglarna, vikta så att du inte fastnar om hästen sliter sig, och det inte finns några lösa öglor att fastna i.

Ligger tygeln däremot löst över hästens hals, så skulle den ju kunna haka fast i saker man går förbi, dörrhandtag, grenar, krokar, eller vad det nu är. Lite samma anledning som varför man lägger upp stigbyglarna, för att minimera risken att hästen fastnar.

Ja se så olika det är

Själv tycker jag det du beskriver är helt främmande även om jag vet hur man ska leda då rent teknikmässigt.., men jag hade tyckt att det hade varit jäätteobekvämt. Mest för anledningen att jag känner att det blir så kort ledtyg då och att risken att ryckas med i en snabb rörelse med båda händerna som det blir om hästarna hoppar till och så ligger man kanske där, hästen tappad. Min erfarenhet säger mig att har man alldeles för kort eller för nära kontakt med huvudet så blir ryckmomentet för kraftigt, att man har föga chans undan eller kunna bryta hästens rörelse, man rycks med väldigt lätt.
Jag vill ha så att jag kan ha lite längre ledtyg så att jag kan ge hästen lite spelrum utan att jag rycks med, och hinna föra huvudet åt sidan/rubba balansen på den lite.
Därav placerar jag mig ute tex gärna lite bakom huvudet i stället för jämsmed..jag vill att hästen ska ha så lite kraft framåt som möjligt.

Hm, vet inte hur jag ska förklara mer exakt är lättare att visa praktiskt tror jag. Men ang innertygeln när jag leder isf så har jag mer tyngd/håller mer i den och håller rel löst på den yttra så den glider egentligen ur handen lättare medans jag då snabbt kan greppa hårdare i den inre så att jag kan få till den där "bågen" jag vill att hästen ska röra sig i vid händelse att den gör en häftig rörelse, främst ute. Drar de fråmåt kan det bli helt omöjligt att stoppa dem

Krokar, dörrhandtag etc i stallet bör placeras så att de är typ omöjliga att fastna i oavsett däremot anser jag. Samma för trånga passager, bör nästan inte förekomma.
Såna där böjbara krokar i mjukplast är jättebra.

 

[Lavinia]

Har stött på en ridskola som hade avelshingst med i lektionsverksamheten och det gick tydligen jättebra. Var där med mitt sto för betäckning så passade på att se honom jobba. Gick dock bara med duktigare ryttare, men två lektioner dag

Hej!

Jag jobbade en period på ridskola som hade 2 hingstar i verksamheten (de var också verksamma i aveln). Hingstarna gick bara med erfarna elever, bara vi i personalen hanterade dom utanför lektionerna, utöver deras skötare, som var i övre tonåren. Snälla hästar båda två, men vi var ändå försiktiga med dem.

/Lavinia, som varit med om valacker som försökt betäcka eller slåss om ston med andra valacker på lektionstid. Jippie....

 

[Mabuse]

Ja vanan gör nog det mesta. Gör man något regelbundet där man vet att det fungerar så brukar man ju också då få god kontroll på läget.

Det jag däremot är nyfiken på - vad ska hästen fastna i vid tyglarna över halsen som den inte kan fastna i vid nedtagen tygel?

Jag som leder så kan tala för mig då och det brukar behövas mer än ett steg isf för den att ta sig lös. Jag håller lite mer i tygeln närmast mig, hoppar hästen då till så blir det så att jag håller kvar i den, släpper ytter så blir det mer spelrum så att man inte rycks med och hästarna brukar då fara i en "båge" framför en i stället för att dra rakt ut/bort iom att man snabbt lyckas vinkla hästens huvud inåt och då blir de oftast inte fullt lika starka som rakriktade.
Lite svårt att förklara

När tygeln är nedtagen har man den ju ihopvikt i handen, så då kan den inte fastna nånstans. Högra handen håller du under hästens haka med pekfingret mellan tyglarna, och de andra fingrarna om båda tyglarna (hur håller du om du kan hålla mer i den ena tygeln?) , i vänstra handen håller du tyglarna, vikta så att du inte fastnar om hästen sliter sig, och det inte finns några lösa öglor att fastna i.

Ligger tygeln däremot löst över hästens hals, så skulle den ju kunna haka fast i saker man går förbi, dörrhandtag, grenar, krokar, eller vad det nu är. Lite samma anledning som varför man lägger upp stigbyglarna, för att minimera risken att hästen fastnar.

Ja se så olika det är

Själv tycker jag det du beskriver är helt främmande även om jag vet hur man ska leda då rent teknikmässigt.., men jag hade tyckt att det hade varit jäätteobekvämt. Mest för anledningen att jag känner att det blir så kort ledtyg då och att risken att ryckas med i en snabb rörelse med båda händerna som det blir om hästarna hoppar till och så ligger man kanske där, hästen tappad. Min erfarenhet säger mig att har man alldeles för kort eller för nära kontakt med huvudet så blir ryckmomentet för kraftigt, att man har föga chans undan eller kunna bryta hästens rörelse, man rycks med väldigt lätt.
Jag vill ha så att jag kan ha lite längre ledtyg så att jag kan ge hästen lite spelrum utan att jag rycks med, och hinna föra huvudet åt sidan/rubba balansen på den lite.
Därav placerar jag mig ute tex gärna lite bakom huvudet i stället för jämsmed..jag vill att hästen ska ha så lite kraft framåt som möjligt.

Hm, vet inte hur jag ska förklara mer exakt är lättare att visa praktiskt tror jag. Men ang innertygeln när jag leder isf så har jag mer tyngd/håller mer i den och håller rel löst på den yttra så den glider egentligen ur handen lättare medans jag då snabbt kan greppa hårdare i den inre så att jag kan få till den där "bågen" jag vill att hästen ska röra sig i vid händelse att den gör en häftig rörelse, främst ute. Drar de fråmåt kan det bli helt omöjligt att stoppa dem

Krokar, dörrhandtag etc i stallet bör placeras så att de är typ omöjliga att fastna i oavsett däremot anser jag. Samma för trånga passager, bör nästan inte förekomma.
Såna där böjbara krokar i mjukplast är jättebra.

Givetvis bör man inte ha dörrhandtag etc så att hästen kan fastna i dem, icke desto mindre så har åtminstone jag lärt mig att som extra säkerhetsåtgärd också se till att hästen inte har en massa öglor och lösa remmar som kan fastna, om nu olyckan skulle vara framme. Samma anledning som varför man inte låter stigbyglarna hänga nere när man hanterar hästen från marken.

Sen kanske det beror på hur skvättiga hästar man leder också? Jag tror aldrig nånsin jag har tappat en häst som jag har lett i tyglarna, ska jag leda en längre stund utomhus så sätter jag på ett grimskaft istället, och i ridhus/på ridbana eller på väg till eller från uppsittning brukar de flesta hästar jag lett hålla sig hyfsat lugna, på sin höjd kan det bli något steg åt sidan, inte flykt i vild panik, där hästen sliter tyglarna ur handen på en eller sliter omkull en och sticker.

Man behöver ju inte hålla handen jättenära hästens huvud även om man tar ner tyglarna, det gör jag nog mest om jag verkligen vill hålla kontroll på hästen, är det en vanlig dag men en vanlig pålle så brukar jag hålla en bit ut, och så lunkar hästen bredvid när man leder. Då kan ju hästen vända huvudet utan att det händer så mycket.

Jag blir lite nyfiken på vart du håller, typ ena sidans tygel på halsen, eller?

 

[Dandylinn]

Jag blir lite nyfiken på vart du håller, typ ena sidans tygel på halsen, eller?

Nej man håller båda, nyper ihop dem.
Jag har jättesvårt att förklara det om jag ska vara ärlig..Men tyglar över/kvar på halsen, sedan "lägger" man handen över bägge tyglarna och kramar åt lite lätt, håller fingrar mer på/över ytter tygeln som ett stöd mer så att den inte flackar omkring. Hoppar hästen då till eller drar snabbt åt ett håll innebär det att man då snabbt kan nypa åt i tygeln som är närmast mest.

Leder inte hästar som hoppar runt, men har gjort (mycket unghästar) och då blev jag inlärd till denna slags ledningstekniken..Gällde att kunna vara snabbt undan hästkroppen och minska risken att tappa hästen så lätt med lösa tyglar hängandes i för låg nivå. Tanken bakom är som sagt att man ska kunna lätt bryta rörelseriktning framåt genom att kunna få huvudet snabbt åt sidan så att hästen gör en liten båge ist.
Är nog därför jag leder så, precis så som du säger av rutin för att man gjort så länge.

 

[Golden_Heart]

Ja vanan gör nog det mesta. Gör man något regelbundet där man vet att det fungerar så brukar man ju också då få god kontroll på läget.

Det jag däremot är nyfiken på - vad ska hästen fastna i vid tyglarna över halsen som den inte kan fastna i vid nedtagen tygel?

Jag som leder så kan tala för mig då och det brukar behövas mer än ett steg isf för den att ta sig lös. Jag håller lite mer i tygeln närmast mig, hoppar hästen då till så blir det så att jag håller kvar i den, släpper ytter så blir det mer spelrum så att man inte rycks med och hästarna brukar då fara i en "båge" framför en i stället för att dra rakt ut/bort iom att man snabbt lyckas vinkla hästens huvud inåt och då blir de oftast inte fullt lika starka som rakriktade.
Lite svårt att förklara

Oavsett vad det gäller för kön så handlar det om hantering, vana och vilken disciplin man sätter har på stället.
Sätter man en hög disciplin på hästarna så lär de sig detta.
En person kan tex av hästen kräva att den står på stallgången lös själv oavsett om dörrar är öppna eller hästar kommer och går, medan ryttaren tex går på toa eller hämtar någon i sadelkammaren. Jag vet att det kan låta extremt att kräva detta av en häst, men jag har sett de som klarar detta, för de älskar sin ryttare så otroligt mycket att de gör allt vad den kräver av dem.
Finns andra ställen där tex alla boxdörrar är öppna i stallet, hästarna är kvar i boxarna utan att gå ut på stallgången tom hingstarnas boxar, sätter någon ut hoven ropar man bara hästens namn eller låter en ryktborste fara efter golvet för att påminna dem. Naturligtvis kräver detta stor träning och att man har visat hästarna vad man vill och förklarat för dem.
Men allt beror på var man lägger nivån, energin på rykt. Jag menar rubbet/ hela konceptet. Där man sätter nivån där får man också resultat efter det. Har man satt nivån att hingstar ska kunna gå efter brunstiga ston under sadel och inte säga något inte ens med nybörjare på ryggen, då kastrerar man samtliga som inte klarar av detta.
När det gäller tyglar, tycker inte jag att man ska ta ner annan vid speciella tillfällen, just för att de kan trampa på dem om inte ryttaren håller i ordentligt eller det blir krångligt för ryttaren och då blir inte kontakten där den ska vara eller kontrollen samt om den sliter sig lös är det lättare att den trampar sönder tyglarna och drar sönder tränset.

 

[Dandylinn]

Oavsett vad det gäller för kön så handlar det om hantering, vana och vilken disciplin man sätter har på stället.
Sätter man en hög disciplin på hästarna så lär de sig detta.
En person kan tex av hästen kräva att den står på stallgången lös själv oavsett om dörrar är öppna eller hästar kommer och går, medan ryttaren tex går på toa eller hämtar någon i sadelkammaren. Jag vet att det kan låta extremt att kräva detta av en häst, men jag har sett de som klarar detta, för de älskar sin ryttare så otroligt mycket att de gör allt vad den kräver av dem.
Finns andra ställen där tex alla boxdörrar är öppna i stallet, hästarna är kvar i boxarna utan att gå ut på stallgången tom hingstarnas boxar, sätter någon ut hoven ropar man bara hästens namn eller låter en ryktborste fara efter golvet för att påminna dem. Naturligtvis kräver detta stor träning och att man har visat hästarna vad man vill och förklarat för dem.
Men allt beror på var man lägger nivån, energin på rykt. Jag menar rubbet/ hela konceptet. Där man sätter nivån där får man också resultat efter det. Har man satt nivån att hingstar ska kunna gå efter brunstiga ston under sadel och inte säga något inte ens med nybörjare på ryggen, då kastrerar man samtliga som inte klarar av detta.
När det gäller tyglar, tycker inte jag att man ska ta ner annan vid speciella tillfällen, just för att de kan trampa på dem om inte ryttaren håller i ordentligt eller det blir krångligt för ryttaren och då blir inte kontakten där den ska vara eller kontrollen samt om den sliter sig lös är det lättare att den trampar sönder tyglarna och drar sönder tränset.

Men fortfarande - rerfererar du till en större verksamhet med olika personer, olika erfarenhet, olika hanteringsätt etc till detta...Eller i stall där få personer hanterar en och samma häst?

Jag ser det typ omöjligt på en ridskola att alla personer är av lika konsekvent tänkande att det fungerar med hingst, öppna boxdörrar etc. Det blir för farligt..Just av den simpla anledningen att det är för många att konsekvenstänken inte finns hos alla/alla hanterar situationer för olika.
Sen kan det lätt stå 15 pers/barn i stallgången och då ska absolut inte en häst komma lös så lätt.

I mindre stall fungerar det ypperligt med lite mer slapphänt hantering eller att hingstar förekommer.

 

[Golden_Heart]

Men fortfarande - rerfererar du till en större verksamhet med olika personer, olika erfarenhet, olika hanteringsätt etc till detta...Eller i stall där få personer hanterar en och samma häst?

Jag ser det typ omöjligt på en ridskola att alla personer är av lika konsekvent tänkande att det fungerar med hingst, öppna boxdörrar etc.

I mindre stall fungerar det ypperligt med lite mer slapphänt hantering eller att hingstar förekommer.

Nix, jag har erfarenheten av hingstar ifrån stor anläggning utomlands. Plus mindre ställe i Sverige.
Allt beror på hur chefen också ställer sig till de olika sakerna och hur den hanterar sina egna hästar.
Är den slapphänt, man får inte ta i hästen om den gör fel inför elever eller helst inte alls, då ska stället absolut inte för allt i världen ha hingstar oavsett hur snäll de är.
Men en chef som tex kan ställa en hingst på stallgången, kräva att den står där även om ston går förbi den, då är det en helt annan femma.
Just ha alla boxdörrar kan vara svårt på en ridskola. Men när man är i boxen och ryktar hästen ska den inte behöva vara uppbunden utan den ska hålla sig i boxen och man ska inte behöva stänga dörren när man är där för att rykta eller rengöra boxen.

 

[tuaphua]

Nix, jag har erfarenheten av hingstar ifrån stor anläggning utomlands. Plus mindre ställe i Sverige.
Allt beror på hur chefen också ställer sig till de olika sakerna och hur den hanterar sina egna hästar.
Är den slapphänt, man får inte ta i hästen om den gör fel inför elever eller helst inte alls, då ska stället absolut inte för allt i världen ha hingstar oavsett hur snäll de är.
Men en chef som tex kan ställa en hingst på stallgången, kräva att den står där även om ston går förbi den, då är det en helt annan femma.
Just ha alla boxdörrar kan vara svårt på en ridskola. Men när man är i boxen och ryktar hästen ska den inte behöva vara uppbunden utan den ska hålla sig i boxen och man ska inte behöva stänga dörren när man är där för att rykta eller rengöra boxen.

Det stora problemet blir att folk TROR sig ha koll på sina hästar, tror sig kunna läsa dem snabbt nog etc etc och blir naiva och litar på dem och hästar kommer lösa, folk skadas bla bla..

Alltså kan man inte ha regler som tillåter sånt iom att det inte kommer funka för alla.

Och om man tror att hästar gör sånt för att de älskar sin människa är man rätt naiv.
De är lydiga till den graden av helt andra skäl. De är inte människor.

 

[Dandylinn]

Nix, jag har erfarenheten av hingstar ifrån stor anläggning utomlands. Plus mindre ställe i Sverige.
Allt beror på hur chefen också ställer sig till de olika sakerna och hur den hanterar sina egna hästar.
Är den slapphänt, man får inte ta i hästen om den gör fel inför elever eller helst inte alls, då ska stället absolut inte för allt i världen ha hingstar oavsett hur snäll de är.
Men en chef som tex kan ställa en hingst på stallgången, kräva att den står där även om ston går förbi den, då är det en helt annan femma.
Just ha alla boxdörrar kan vara svårt på en ridskola. Men när man är i boxen och ryktar hästen ska den inte behöva vara uppbunden utan den ska hålla sig i boxen och man ska inte behöva stänga dörren när man är där för att rykta eller rengöra boxen.

Och vad har man för hästhållning utomlands?
Kan den ens jämföras mot den vi har allmänt?

Vad tycker du isf att vi bör göra annorlunda? Bli strängare, hunsa hästarna mer?
Jag förstår inte hur du anser att man skulle göra det annorlunda, det får du gärna utveckla ytterligare.

På en ridskola under förekommande lektionstider är det ganska vanligt att instruktörer står i ridhuset, man har en eller två personer som stallvärdar under lektionstid. Resterande tid/del hanteras hästar av elever och ev deras medhjälp tex föräldrar.

Alltså räknar man hur många som petar ens i hästarna dagligen blir det ganska många. Det tillåter inte att alla gör olika i vissa avseenden för säkerheten, utan alla ska göra lika därför tar man också fram riktlinjer som bör gälla alla verksamheter. Reglerna måste vara tydliga och ska fungera för alla och följas av alla..På så vis blir ju också hanteringen av hästarna så konsekvent som möjligt.

Om jag ser på mig själv tex så kan jag faktiskt erkänna att den hanteringen jag har dagligen hemma i stallet, ett mindre privatstall..Skulle vara katastrofal på en större anläggning med så många olika människor inblandade. Man får inte chansen att gro någon djup relation med hästarna ens, därav är säkerhetstänk ett snäpp högre.
Min häst kan stå lös med öppen dörr..MEN jag skulle för mitt liv aldrig våga säga eller tro att han ALDRIG skulle knata iväg, så kan man inte tänka tycker jag..då blir det en säkerhetsbrist.

 

[Golden_Heart]

Det stora problemet blir att folk TROR sig ha koll på sina hästar, tror sig kunna läsa dem snabbt nog etc etc och blir naiva och litar på dem och hästar kommer lösa, folk skadas bla bla..

Alltså kan man inte ha regler som tillåter sånt iom att det inte kommer funka för alla.

Och om man tror att hästar gör sånt för att de älskar sin människa är man rätt naiv.
De är lydiga till den graden av helt andra skäl. De är inte människor.

De älskar sina ryttare också. Tro mig, jag har sett de som bara lyder och de som verkligen gör allt för en viss person. Jag vet att de inte är människor, men djuren kan också älska sina ryttare och fastna för vissa ryttare.
En häst kan älska sin ryttare och den måste känna förtroende ifrån ryttaren och att man litar på den.
En häst kan tex gå så långt som att den inte går bra på tävlingar om den inte får ha sin speciella ryttare och där har jag sett massor av sådana exempel. Jag vet men man tror det inte för man ser det och varit med om det. En häst/ ponny borde ju kunna gå under de flesta, men vissa gör inte det. Tja de kanske kan ta en lägre klass med någon annan men när de kommer högre klasser, då vill den ha sin speciella och en del vill inte alls tävla under någon annan än just den speciella.
Självklart finns det de hästar som kan gå under vem som helst och inte bry sig om det för fem öre. Medan andra gör det! Det är så oerhört individuellt det där.

 

[Dandylinn]

Tillägger också: För mig innebär det också att man genom såna rutiner kommer ifrån att 20 olika personer om dagen ska hantera plus korrigera hästen på sitt olika sätt också..Så blir ju hästar mycket osäkra och instabila som individer = ännu farligare i ridskolemiljö, det krävs rutin.
Häst som sitter fast - ingen häst som behöver korrigeras, flyttas på etc. Simpelt.
Har man så trygga individer som möjligt behöver ingen tänka så mycket utöver det vanliga, tex som tillkommer om man har hingst.

Det för mig är det värsta som förekommer om jag ska vara ärlig i hantering och jag tål det nästan inte, då är det bättre alla håller sig till ett och samma..för säkerheten men också för hästarnas egen skull att slippa få så himla stökig vardag/rutiner.

 

[tuaphua]

De älskar sina ryttare också. Tro mig, jag har sett de som bara lyder och de som verkligen gör allt för en viss person. Jag vet att de inte är människor, men djuren kan också älska sina ryttare och fastna för vissa ryttare.
En häst kan älska sin ryttare och den måste känna förtroende ifrån ryttaren och att man litar på den.
En häst kan tex gå så långt som att den inte går bra på tävlingar om den inte får ha sin speciella ryttare och där har jag sett massor av sådana exempel. Jag vet men man tror det inte för man ser det och varit med om det. En häst/ ponny borde ju kunna gå under de flesta, men vissa gör inte det. Tja de kanske kan ta en lägre klass med någon annan men när de kommer högre klasser, då vill den ha sin speciella och en del vill inte alls tävla under någon annan än just den speciella.
Självklart finns det de hästar som kan gå under vem som helst och inte bry sig om det för fem öre. Medan andra gör det! Det är så oerhört individuellt det där.

Jag har själv haft en sån häst och har en annan sån idag. Det tror jag dock inte har med kärlek att göra.
Det beror på att jag dels fattat bra beslut, ihärdigt tränat och visat dem att jag gör bra saker åt dem. Jag är alltså en resurs och viktig.
De vet att de kan lita på mig och att jag styr upp situationer.

Min förra var betydligt mer extrem än min nuvarande i att bara jag funkade. Men det var ju intränat och betingat. Och det berodde i mina ögon mycket på hur jag genom åren lärt mig läsa av honom och vara väldigt vaksam på hans reaktioner.
Han blev både rädd och aggressiv med andra. Då kunde han bli riktigt farlig i vissa lägen.
Jag kunde göra vad som helst med honom, inklusive lägga honom ner uppsuttet etc..
Men det var inte pga kärlek. Han var ingen My litle pony.
De gör det där lilla extra för att det lönar sig och för att de känner sig trygga nog.

 

[Golden_Heart]

I Sverige är vi feg när det gäller hingstar, så är det bara!
För många är de opålitliga och kunna gå bakom brunstigt sto eller med nybörjare är för många otänkbart.
Att en hingst är som vilken annan häst / ponny är inte heller tänkbart för många.
Jamen vi kan ju tom få fnattespel om en häst/ ponny brallar efter ett hinder och säga att något är fel.
Många vill inte ha sina ston uppstallade i ett stall med hingst, för deras hästar får fnattespel. Även om så hingsten skulle vara cool lugn.
Med tanke på hur många ponnyakuten det har varit, där bortskämda ponnyer dykt upp så har vi ofta en problem med disciplinen.
Det ska inte korrigeras hur som helst, utan ridskolan ska visa hur det ska vara och vad som är acceptabelt. En häst/ ponny kan inte få flamsa runt, det blir en säkerhetsrisk. Disciplinen från början till slut och allt blir frid och fröjd.
Om olika personer kräver olika mycket hästarna/ ponnyerna, de lär de sig snabbt. Precis som barn lär sig var den får göra så och var den får göra si. Hos tex morföräldrarna är en regel men som är annorlunda hos farföräldrarna.

När det gäller hantering av hästarna. JA, ibland behöver vi definitivt bli hårdare. Det går tex inte på en ridskola att en eller flera hästar stegrar sig eller försöker dra iväg när den ska gå till hagen, eller att personalen inte får säga åt hästarna ifall de gör fel.

Åter igen, måste jag upprepa det jag har sagt tidigare. Man kan bara ha sådana hingstar som verkligen kan gå bakom ston på en lektion utan att säga något, utan vet att under sadeln då håller man klaffen och koncentrerar sig på sitt jobb vare sig det är lektion eller träning eller en tävling.

Man kan sätta hingstar bör inte vara, men det ska inte heller vara något i regelverket som hindrar detta om det är hingstar som verkligen kan gå med nybörjare eller sköta sig. Allt handlar om känsla och se till varje individ.
Alla är olika och det är väl tur, för annars skulle det bli tråkigt.
Att ha en hingst som verkligen kan uppföra sig och gå med nybörjare är bara en fördel för ett utbildningsställe, då eleverna ser att en rätt uppfostrad hingst är precis lika som vilken annan häst som helst.

Hästar har ett psyke som en tre-åring oavsett hur gamla de blir. Med rätt hantering så går det att ha vilka kön som helst, beror alldeles på individen.

 

[Youma]

När tygeln är nedtagen har man den ju ihopvikt i handen, så då kan den inte fastna nånstans. Högra handen håller du under hästens haka med pekfingret mellan tyglarna, och de andra fingrarna om båda tyglarna (hur håller du om du kan hålla mer i den ena tygeln?) , i vänstra handen håller du tyglarna, vikta så att du inte fastnar om hästen sliter sig, och det inte finns några lösa öglor att fastna i.

Ligger tygeln däremot löst över hästens hals, så skulle den ju kunna haka fast i saker man går förbi, dörrhandtag, grenar, krokar, eller vad det nu är. Lite samma anledning som varför man lägger upp stigbyglarna, för att minimera risken att hästen fastnar.

Jag förstår inte, vadå löst?
Det är ju inte så att man går och tyglarna hänger och dinglar och slaskar omkring precis. Man håller tyglarna mellan hästens huvud och hals, med pekfingret mellan tyglarna. Tyglarna hänger inte löst, du håller ju i den enda "slappa" delen.
Tappar man ytter, så har man fortdarande fullt grepp på inner. Börjar hästen backa, så tar tyglarna stopp mot halsen, mindre risk att man drar av hela tränset.

Skulle det vara "risk för att fasta med tyglarna" när de är runt halsen, då är det lika stor chans att fasta med hela tränset, eller sadeln. Då ska man ha verkligen friskt med krokar i stallet...

Skulle man tappa hästen, så gör de inte illa sig omedelbart iaf. Med tyglarna hängande nere så tar det inte många steg innan hästen har trampat på de.

 

[Mabuse]

Jag förstår inte, vadå löst?
Det är ju inte så att man går och tyglarna hänger och dinglar och slaskar omkring precis. Man håller tyglarna mellan hästens huvud och hals, med pekfingret mellan tyglarna. Tyglarna hänger inte löst, du håller ju i den enda "slappa" delen.
Tappar man ytter, så har man fortdarande fullt grepp på inner. Börjar hästen backa, så tar tyglarna stopp mot halsen, mindre risk att man drar av hela tränset.

Skulle det vara "risk för att fasta med tyglarna" när de är runt halsen, då är det lika stor chans att fasta med hela tränset, eller sadeln. Då ska man ha verkligen friskt med krokar i stallet...

Skulle man tappa hästen, så gör de inte illa sig omedelbart iaf. Med tyglarna hängande nere så tar det inte många steg innan hästen har trampat på de.

Av ditt svar att döma, så är du van vid hästar som far runt som yra höns när de ska ledas, då kanske det är så vanligt att de springer omkull en och/eller sliter sig att det är viktigt att de inte riskerar att trampa på tygeln sen när de är lösa, och då kan jag tänka mig att tygeln över halsen är säkrare. Men om man leder vanliga, mestadels vuxna ridhästar ( inte galoppörer eller liknande), så måste väl ändå det sätt som beskrivs i den där skriften vara det vanliga?

 

[Dandylinn]

I Sverige är vi feg när det gäller hingstar, så är det bara!
För många är de opålitliga och kunna gå bakom brunstigt sto eller med nybörjare är för många otänkbart.
Att en hingst är som vilken annan häst / ponny är inte heller tänkbart för många.
Jamen vi kan ju tom få fnattespel om en häst/ ponny brallar efter ett hinder och säga att något är fel.
Många vill inte ha sina ston uppstallade i ett stall med hingst, för deras hästar får fnattespel. Även om så hingsten skulle vara cool lugn.
Med tanke på hur många ponnyakuten det har varit, där bortskämda ponnyer dykt upp så har vi ofta en problem med disciplinen.
Det ska inte korrigeras hur som helst, utan ridskolan ska visa hur det ska vara och vad som är acceptabelt. En häst/ ponny kan inte få flamsa runt, det blir en säkerhetsrisk. Disciplinen från början till slut och allt blir frid och fröjd.
Om olika personer kräver olika mycket hästarna/ ponnyerna, de lär de sig snabbt. Precis som barn lär sig var den får göra så och var den får göra si. Hos tex morföräldrarna är en regel men som är annorlunda hos farföräldrarna.

När det gäller hantering av hästarna. JA, ibland behöver vi definitivt bli hårdare. Det går tex inte på en ridskola att en eller flera hästar stegrar sig eller försöker dra iväg när den ska gå till hagen, eller att personalen inte får säga åt hästarna ifall de gör fel.

Åter igen, måste jag upprepa det jag har sagt tidigare. Man kan bara ha sådana hingstar som verkligen kan gå bakom ston på en lektion utan att säga något, utan vet att under sadeln då håller man klaffen och koncentrerar sig på sitt jobb vare sig det är lektion eller träning eller en tävling.

Man kan sätta hingstar bör inte vara, men det ska inte heller vara något i regelverket som hindrar detta om det är hingstar som verkligen kan gå med nybörjare eller sköta sig. Allt handlar om känsla och se till varje individ.
Alla är olika och det är väl tur, för annars skulle det bli tråkigt.
Att ha en hingst som verkligen kan uppföra sig och gå med nybörjare är bara en fördel för ett utbildningsställe, då eleverna ser att en rätt uppfostrad hingst är precis lika som vilken annan häst som helst.

Hästar har ett psyke som en tre-åring oavsett hur gamla de blir. Med rätt hantering så går det att ha vilka kön som helst, beror alldeles på individen.

Eftersom att du tycks vara en av få som inte ser att hingst skull vara ett problem på en ridskola där deg förekommer många mindre rutinerade - Hur skulle man gå tillväga?

Jag vill gärna att du redogör detta nu, ur ett säkerhetsmässigt perspektiv eftersom att det organ som jobbar m säkerhetsfrågor idag inte tycks ha gjort det tillräckligt bra.

Allt från hantering av personal till småknattar i miljön.

 

[Dandylinn]

Jag personligen har absolut inget emot hingstar och stödjer inte att man inte vill ha dem för att man är rädd för dem - utan för att det innebär så mycket mer praktiska problem som gör att hingst inte passar i alla miljöer.
Alla ska inte hålla hingst det är inte nåt för alla, utan det kräver både kunskap, rutin och rätt miljö för att det ska fungera.

Sen också är jag lite av åsikten..en hingst som inte ska till avel ska den verkligen gå som hingst? Finns verkligen en bra anledning till det? Det känns som att det kan bli extremt frustrerande och jobbigt för den som individ också.

Finns många ston som säkert skulle må bra av att knipsas de med om de ändå aldrig ska få föl.

 

[TheRedLightning]

På den lilla ridskola där jag lärde mig rida fanns det en hingst som gick med på lektionerna. De hade två hingstar i stallet för det var både ett stuteri och en ridskola. Den andra hingsten fick inte gå med alls för han var skarp, men den som gick med var som en vallack så man glömde bort att han faktiskt var en hingst. Det enda han kunde göra var att humma lite när det gick ett brunstigt sto framför på lektionen.
Kan tänka mig på större ridskolor där det rör sig mycket folk så kanske det inte är så lämpligt.

Har även varit i travstall där de hade många hingstar och jag tror verkligen på att om man behandlar dom rätt så är dom inte så mycket knepigar än vilken annan häst som helst. Gäller bara att vara bestämd och visa vem ledaren är.
Även ridit en quarterhingst som var hur trevlig som helst, så mycket ligger nog i uppfostran och hanteringen. Har ju tyvärr sett fall där människorna hispar upp hästen och gör den nervös och ja då blir det inge bra.

 

[Jordgubbkiwi]

Jag vet ingen ridskola som låter eleverna leda så. Tygeln ska vara över halsen, man har ingen större kontroll bara för att tygeln är lång. Drar hästen iväg så är chansen liten att man orkar hålla kvar. Däremot så är risken stor att hästen trampar i tyglarna, gör sig illa i munnen eller går omkull.
Är det uppenbar risk att leda en viss häst så får det vara med grimma över.

När jag gick på ridskola fick vi inte lära oss att ha tygeln lagd över halsen på hästen. Och jag håller inte alls med dig att man har lika mycket kontroll då. När man har tygeln över halsen har man en-handsfattning med (vanligtvis) högerhanden.
Lägger man över tygeln håller man även änden (vanligtvis) med vänsterhanden.

Blir hästen rädd har jag för vana att hålla kvar med båda händerna, skulle hästen vara stark är det betydligt lättare att släppa högerhanden och låta hästen "skutta iväg" en bit och sno runt medan du håller kvar i änden med vänsterhanden. Många hästar kan skutta iväg någon meter om de ser en hare eller liknande. Skulle jag då bara hålla med högerhanden skulle jag vara köörd. Då vill jag gärna ha den där extra metern tygeln i handen och veta att jag kan släppa höger i värsta fall, och låta hästen ta det där skuttet åt sidan om den vill.

(Kan nämnas att under mina 12 år på ridskola var det många hästar som blev rädda för något, men aldrig en enda häst som slet sig i och med att eleverna hade tygeln i båda händerna)

Men detta är bara min åsikt, inga påhopp tack..