Vem ska hålla min älskning?

[caballus]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Här verkar det som om du har ett alternativ - T-märka och behålla som promenad/sällskapshäst, som säkert kan beredas ett trevligt liv om viljan finns,
eller
Avliva och köpa en ny ridhäst.

Innan du tar några definitiva beslut, du har hört vad veterinären säger, och vad tränaren säger, men vad säger du själv då? Hur vill du ha det? Kan hästen funka i avel efter rehabilitering? Finns det nån som faktiskt skulle vilja ta sig an denna häst till sällskap/promenad? Utforska möjligheterna, döden är definitiv.

 

[Kissing Spine]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

KS hästar kan inte vara promenadhästar. Såvida du inte menar at man leder dem-promenerar.

 

[annso80]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Måste bara få säga: Vilken otroligt fin film du gjort om din Dahlman...tårarna sprutade när jag såg den, har en pålle på 31år och bävar för den dagen man måste ta bort honom,,

Hav var gudomligt söt din Dahlman..=)

 

[peligrozzo]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Jag tog ut djurambulansen till min älskade gammelponny, jag lastade honom själv och sa farväl i transporten, lämnade över grimskaftet till dom som skulle bulta honom. Han stod och åt ur sin hink med massor med god mat och jag hann inte mer än 3-4meter från jag hörde ett skrammel, som om man stänger en boxdörr och att det rumlade i transporten, som när en häst trampar i den. Jag bröt ihop eftersom jag visste att han var borta. Men det var skönt ändå.. Han kommar aldrig att ha ont mera och allt gick så bra. Jag ångrar inte att jag ledde in honom och jag ångrar inte att jag gick därifrån, det enda jag ångrar var att jag tittade mot transporten och såg hans vita stjärrn ligga mot mig och hans ögon var öppna. Det gick så fort att han inte hann stänga ögonen.. Men ändå, det var för hans bästa! Hellre min sorg än hans onda ben..

Sensmoralen.. Gör det som du känner är bäst för dig. Huvudsaken är att du gör det bästa för hästen, att den inte lider. Den delen är redan avklarad. Att hästen har ont och det ska den inte behöva ha.

Vill du inte vara med så ska du inte det, jag ångrar inte att jag var med, men det är tufft just då.. Jag kommar aldrig att ha ågren för att behöva ta bort någon häst mera för nu har jag varit med och så farligt var det inte.

Min älskade Dahlman..

http://s35.photobucket.com/albums/d171/ponnymule/?action=view&current=Dahlman_0001.flv

Blir alldeles tårögd.....

OT, den låten e helt underbar....

 

[Silly]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Veterinären sa att problemen är under utveckling = de kommer bli värre och även om hon bara går som promenadhäst finns risken att det blir farligt, både för henne och ryttaren.

Det känns inte som att det finns några alternativ, hade jag haft en egen gård eller möjlighet att ha två hästar så kanske men jag är inte säker på om hon har ont av att gå och skrota bara.

Jag vill inte lämna bort henne, hon har fart runt tillräckligt i livet, jag har lovat att behålla henne livet ut.



Det jag funderar på nu är vad om händer med kroppen?

 

[mackan]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Här verkar det som om du har ett alternativ - T-märka och behålla som promenad/sällskapshäst, som säkert kan beredas ett trevligt liv om viljan finns,

På vilket sätt menar du att T-märkning innebär mindre lidande för djuret?. TS skriver tydligt att hästen har smärta och att smärtan enligt veterinären kommer intensifieras efter hand.
på vilket sätt menar du att detta är ett trevligt liv, och att det hänger på någons VILJA om de ska låta djuret leva eller ej?
man har ett ansvar för sina djur - inklusive att avsluta deras lidande, om ingen bot finns. Blir rädd när jag ser och hör alla som verkar göra vad som helst för att hålla liv i sina djur, utan hänsyn till djuret.

TS: hemskt ledsen för dig, har själv varit där mer än en gång. Det blir aldrig lättare tyvärr.

 

[Maddu]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Herregud, jag hade ingen aning . Tycker så synd om er!! Började gråta när jag läste igenom inläggen eftersom vi tog bort Scrocan i höstas och har inte förstått det själv riktigt än. Var inte hemma så det känns på ett sätt som hon inte är borta för alltid, utan är på bete eller något och snart kommer hem. Har inte varit vid graven heller för jag känner att jag inte har förstått det än.

Hon togs bort eftersom benen var helt slut på henne och när vi såg att hon började lida av det tog vi bort henne direkt. Dom använde bultpistol och allt hade gått jättefint till. Hon brunstade och hade fått gått förbi killarna och var så glad, sedan fick hon äta ur hink med mat.

Vet. vet oftast vad dom talar om och säger dom att det inte går att återställa så måste man försöka förstå. Att sälja henne när hon haft lite problem med andra och redan haft många hem skulle inte jag vilja att hon blev en vandringsbokal.

Vet inte vad det är riktigt KS, men en av våra hade pålagringar i knät och opererades för detta emot vet. rekomendation. Blev fullt återställd och tävlade flera år efter det och hade sina största framgångar på äldre dagarna. Nu går han för fullt som promenadhäst och har inga besvär. Så man måste ifrågasätta för möjligheter också.

Vet att du kommer ta rätt beslut för dixan. Om och om igen - jag är så otroligt ledsen för er!! vet inte om det hjälper något, men *tröstkramar*

 

[SarahOlofsson]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Hej Gumman...

Fick höra av Tinna hur det hade gått... Hör av dig om du vill ha hjälp med något... Du vet ju var jag finns...

 

[mul]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Måste bara få säga: Vilken otroligt fin film du gjort om din Dahlman...tårarna sprutade när jag såg den, har en pålle på 31år och bävar för den dagen man måste ta bort honom,,

Hav var gudomligt söt din Dahlman..=)

Tack! Han var speciell! På alla sätt, en sån som man bara träffar en gång i livet.. Men jag vet att han har det bra där han är nu. Bättre än vad han skulle haft det här.

 

[mul]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Blir alldeles tårögd.....

OT, den låten e helt underbar....

Tack! Den låten är underbar, men nu kan jag inte lyssna på den sedan jag gjorde den här filmen. Men den är vacker, den låten.

 

[Silly]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Madde och Sarah: Tack för stödet, känns bra att veta att ni finns och bryr er

 

[mul]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Dahlman tog djurambulansen med sig. Jag behövde inte ens ta av skorna som man skulle behövt på livdjurstjänst. Han hade så ont i sina framben att jag hellre betalade dom hundra det kostade att slippa ta av skorna.

Dom tog med sig honom som sagt. Han avblodades på vägen, eftersom dom hade tankar under transporten så slapp jag se blodet. När dom kom till djurambulansens "bas" i Linköping, så lastade dom av honom, gissningsvis med lastare och tog av honom skorna, lade honom i en container och senare på kvällen gick containern till örebro för kremering.

Jag tyckte det var jättesmidigt och smärtfritt, men sorgligt förståss eftersom jag hade haft honom sedan han var två år gammal. Han skulle blivit 17år förra året när jag tog bort honom.

 

[Kissing Spine]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Ett lite längre svar nu...

Jag tog bort min ponny i KS samt kotledsinflammation runt om för nästan precis ett år sedan, 11 april. Då hade vi försökt få honom frisk i nästan 2 år. Vid en viss punkt orkar varken häst eller ägare längre och man måste fatta det där svåra beslutet.

Jag sade farväl till honom och åkte hem (bor en km från stallet). Mamma var kvar och höll honom. Såhär i efterhand önskar jag att jag hade hållit honom eftersom det hade blivit ett mer definitivt avslut.

 

[Silly]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Det är lite så jag känner också, det kanske blir lättare att förstå att det är över och därmed lättare efteråt... Hur illa var det på din häst?

 

[hillevie]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

men orkar man inte vara med så är det inte heller fel (om man blir så ledsen att det påverkar hästen). man kan låta någon sluta ögonen på hästen när den fallit och "säga adjö" innan avblodningen. jag vet många som valt att göra på det viset, och varit väldigt tillfreds med sitt val. hur man "ska" göra känner man bäst själv

hoppas allt går bra för er.

 

[Kissing Spine]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Det var inte såå illa, tornutskotten var inte hopväxta eller så utan låg för nära pga. pålagringar. Men visst, det var helt klart illa. Dock var han den snällaste hästen som någonsin gått på denna jord och gjorde allt jag bad om. Vi hoppade bana på 1.10 innan vi upptäckte KS och kotledsinf. . Så det var svårt att upptäcka... Kotledsinflammationerna blev behandlade två gånger, men när vi var där sista gången stegrade han sig vid böjprov och då fanns det bara ett beslut att fatta.

 

[settis]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

På vilket sätt menar du att T-märkning innebär mindre lidande för djuret?. TS skriver tydligt att hästen har smärta och att smärtan enligt veterinären kommer intensifieras efter hand.
på vilket sätt menar du att detta är ett trevligt liv, och att det hänger på någons VILJA om de ska låta djuret leva eller ej?
man har ett ansvar för sina djur - inklusive att avsluta deras lidande, om ingen bot finns. Blir rädd när jag ser och hör alla som verkar göra vad som helst för att hålla liv i sina djur, utan hänsyn till djuret.

TS: hemskt ledsen för dig, har själv varit där mer än en gång. Det blir aldrig lättare tyvärr.

Mycket bra skrivit, håller med dig. Det är inget lätt beslut att ta bort en häst, men som hästägare har man ju ansvar för djuret och dennes bästa och då ingår ju även dessa svåra beslut, tyvärr.

 

[Narcissa]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Jag höll min häst när han dog. Det var fullkomligt fruktansvärt men inget jag ångrar. Nu vet jag att han är död och att han aldrig kommer att ha ont igen. Jag hörde det där skottet i huvudet i säkert tre veckor efteråt.

Känner du att du kan vara med tycker jag att du ska vara det.

Jag saknar min häst något fruktansvärt fortfarande och sorgen kommer ofta över mig. Men man klarar det på något vis.

Tänker på dig i ditt svåra beslut.

 

[nyponros]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Jag fick ta bort min bästa vän i januari i år...Jag VILLE verkligen vara med, eller jag var jätterädd för det men jag ville inte svika honom det allra sista.
Dock efter en del övertalning lämnade jag den tanken. Veterinären tyckte inte att jag skulle vara med, eftersom det inte är den bilden man ska ha på näthinnan, man ska inte minnas sin häst så.

Vi valde att avliva min häst på klinik, med bultpistol tätt följt av stor dos "insomningsvaccin".
Vi åkte in med honom, fick ställa honom i en box, och där fick han lugnande.
I den boxen fick jag ta farväl av honom, jag fick vara där hur länge jag ville. Allt var jättelugnt.
Där kom en ur personalen och gav honom en lugnande spruta, så han blev jättetrött.
När jag gick därifrån var han inte riktigt närvarande, han var för trött för att kunna ta in omvärlden.
jag var ensam med honom sålänge han var medveten.
Direkt efter att jag hade gått leddes han iväg till ett undersökningsrum där avlivningen ägde rum.

För mig var det en väldigt bra lösning, och jag tror det var det bästa för honom också.
han slapp en hysteriskt ledsen matte och fick ett lugnt avslut.
Är min nästa häst lika lugn på nya platser så blir det nog samma sak när den ska tas bort...

Var med om du orkar, men du sviker inte din häst om du inte är det.

 

[milly]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Vet precis vad du går igenom och vad gäller huruvida du ska va med eller inte vid själva avlivningen så tycker jag att du ska göra så som det känns bäst för just DIG - just där och då. Har du någon kompis som du litar på och som dessutom hästen känner så låt dom hålla hästen när "det" sker och ta farväl innan. Eller om du känner i sista stund att "nä jag VILL vara med henne" så gör det!

Jag visste redan innan att jag inte klarar av att se det och ville inte se det hemska som sista minne av henne utan ta farväl innan han från nödslakten skulle göra "det". Och en stallkompis stannade kvar och höll i henne medans det skedde och jag o sambon åkte därifrån (har aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv! ). Jag behövde aldrig se vad som skedde eller blodet från avblodningen. Kroppen tog killen från nödslakten med sig när han åkte därifrån. Han var väldigt förstående och snäll och gav mig all den tid jag behövde att ta farväl.

Hästen hann inte ens fatta vad som skulle ske utan hon stod o frossa i sig havre ur en hink och var helt till sig av lycka att för en gångs skull i sitt liv få äta så mycket GOTT! *fniss* Hon var ett lättfött kallblod så det var inte mycket hon fick i krubban annars . Jag behövde inte direkt vara rädd för KOLIK längre heller så hon fick allt gott jag kunde komma på den sista timman. (morötter, äpplen, havre, betfor, kakor mm)

För mig kändes det jättebra att göra så. Och jag vet att det var 100% rätt att hon fick vandra vidare till de smärtfria ängarna! Hon var rejält halt och LED trots smärtstillande medicin. (spatt)